{"id":175161,"date":"2024-01-08T12:03:09","date_gmt":"2024-01-08T11:03:09","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=175161"},"modified":"2024-01-08T12:03:10","modified_gmt":"2024-01-08T11:03:10","slug":"innerlig-och-innovativ-kammarjazz-av-sallsam-pianotrio-island-song-med-mire-iii","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=175161","title":{"rendered":"Innerlig och innovativ kammarjazz av s\u00e4llsam pianotrio &#8211; Island Song med MIRE III"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"600\" height=\"600\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/R-27719421-1689760128-9262.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-175163\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/R-27719421-1689760128-9262.jpg 600w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/R-27719421-1689760128-9262-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/R-27719421-1689760128-9262-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 600px) 100vw, 600px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>MIRE III<\/p>\n\n\n\n<p>Island Song<\/p>\n\n\n\n<p>4<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelad i Italien hos Artesuono Recording september 2022<\/p>\n\n\n\n<p>Produktionsansvarig: Emmano Basso<\/p>\n\n\n\n<p>CAM Jazz<\/p>\n\n\n\n<p>Releasedatum: 15\/9 2023 <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Omd\u00f6met magisk b\u00f6r man vara f\u00f6rsiktig med i skrift f\u00f6r att det inte ska tappa sitt v\u00e4rde. Vill \u00e4nd\u00e5 p\u00e5st\u00e5 att  \u00e5tskilliga moment i den konsert med MIRE III som \u00e4gde rum i Hagakyrkan i G\u00f6teborg f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan, pr\u00e4glades av just den oskattbara kvalit\u00e9n. Var inte totalt of\u00f6rberedd p\u00e5 vad som eventuellt komma skulle d\u00e5 jag k\u00e4nde till trions medlemmar var f\u00f6r sig. Visste att f\u00f6ruts\u00e4ttningar fanns d\u00e5 jag k\u00e4nde till musikerna, h\u00f6rt dem i skilda sammanhang och till och med kunnat tr\u00e4ffa dem p\u00e5 tu man hand flera g\u00e5nger. Syftar p\u00e5 den i Lerum bosatte finske pianisten Joona Toivanen, trumslagaren Johan Bj\u00f6rklund samt Thomas Markusson som trakterar kontrabas. <\/p>\n\n\n\n<p>Toivanen som komponerar n\u00e4stan all musik f\u00f6r gruppen uppt\u00e4cktes n\u00e4r hans finska trio spelade p\u00e5 jazzfestival i Klippan (Sockerbruket) 2017. Har d\u00e4refter f\u00e5tt m\u00f6jlighet att uppleva hans magnifika musicerande live och p\u00e5 skiva, vilket resulterat i uppskattande recensioner av en prisad pianist och l\u00e5tskrivare. Han har kunnat h\u00f6ras i exempelvis Lexingtone, duon Linchpin och med Anders Hagberg. Genre\u00f6verskridande Bj\u00f6rklund h\u00f6rde jag i h\u00f6stas p\u00e5 l\u00e4nk i avantgarde-betonade konstmusikprojektet <em>Pj\u00e4<\/em>x<em>er\u00f6d 2:0. <\/em>Han leder dessutom flera intressanta upplagor av Thymeshift, jazzrock-kvartetten Dynamic Flavours samt fusionbandet Parallell Activity vars signum \u00e4r anv\u00e4ndandet av tv\u00e5 profilerade str\u00e4ngb\u00e4ndare. Markusson driver elektro-akustiskt projekt (som jag inte \u00e4r insatt i), ing\u00e5r i arrang\u00f6rssammanslutningen MUKO och sedan decennier i vision\u00e4ra jazzgruppen Corpo, som jag p\u00e5 senare \u00e5r recenserat b\u00e5de live och p\u00e5 skiva. Finns f\u00f6rst\u00e5s mycket mer att redovisa. Ville i f\u00f6rsta hand fokusera p\u00e5 hur jag kommit i kontakt med respektive medlem i trion.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"347\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/MIRE-III-1-ElisaCaldana-730x390-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-175173\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/MIRE-III-1-ElisaCaldana-730x390-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/MIRE-III-1-ElisaCaldana-730x390-1-300x160.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Elisa Caldana<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p><em>Island Song <\/em>skulle egentligen ha recenserats i ett annat forum. N\u00e4r s\u00e5 inte blev fallet tipsas ist\u00e4llet om skivan inspelad i Italien(!) genom att skriva om den h\u00e4r. I den externa och d\u00e4rf\u00f6r subjektivt h\u00e5llna inneh\u00e5llsdeklaration vars term p\u00e5 engelska lyder &#8221;liner notes&#8221; resoneras insiktsfullt om jazziga pianotrios.  Brian Morton h\u00e4nger upp sin hyllning av de tre v\u00e4nnerna med det underliga gruppnamnet, p\u00e5 slutsatsen att man ofta vistas i sk\u00e4rningspunkten emellan Bill Evans och Cecil Taylor och deras delvis konstrasterande estetik. Influenser s\u00e4gs d\u00e4rtill komma fr\u00e5n skandinavisk folkmusik och samtida musik med olika inriktning (fr\u00e4mst konstmusik enligt mina \u00f6ron).<\/p>\n\n\n\n<p> Musiken p\u00e5 debutalbumet har blivit n\u00e5got mer komplex, stundtals aningen mer kr\u00e4vande att tillgodog\u00f6ra sig \u00e4n som jag minns den fr\u00e5n ovan n\u00e4mnda eftermiddag i Hagakyrkan. I en akustisk kontext v\u00e4vs h\u00e4r sinnrika m\u00f6nster i varierande tempo. I pressrelease po\u00e4ngteras att lyssnaren tas med p\u00e5 en f\u00f6rtrollande resa genom en v\u00e4rld d\u00e4r lugn och trygghet sm\u00e4lter samman med en nyfiket kreativ attityd.  Ambitionen \u00e4r att skapa ett soundtrack av reflektioner och k\u00e4nslor med unika bidrag fr\u00e5n tre individer i f\u00f6rening. Och totalt sett har man absolut lyckats i sin f\u00f6resats, n\u00e5got som f\u00f6rst\u00e4rks genom den efterstr\u00e4vade kemi som etablerats emellan lyh\u00f6rda instrumentalister, vars p\u00e5verkan p\u00e5 produktionen ska tillm\u00e4tas lika stor betydelse. En sj\u00e4lvklarhet som \u00e4nd\u00e5 kan vara v\u00e4rd att p\u00e5peka.<\/p>\n\n\n\n<p>Transportstr\u00e4ckor undviks, \u00e4ven om alla kompositioner inte styrs med samma densitet, samma nerv.<em> <\/em>Upphovsman till <em>Gentle <\/em>\u00e4r Johan Bj\u00f6rklund medan <em>Three<\/em> signeras Thomas Markusson. \u00d6vriga stycken har  Joona Toivanen som avs\u00e4ndare, med ett eftert\u00e4nksamt idiom som ibland \u00f6verg\u00e5r i uppiggande l\u00f6pningar.  \u00d6ver tre sp\u00e5r m\u00e4rks en m\u00e5ngfasetterad svit betitlad <em>Metamorphosos<\/em>. Den vecklar ut sig p\u00e5 ett lika f\u00e4ngslande som intrikat vis. Ljuvt framskridande tema i titell\u00e5ten tas vidare i ett s\u00e4rskilt sp\u00e5r som ett stycke f\u00f6r solopiano. Ett f\u00f6rtjusande sjok p\u00e5 cirka tolv minuter kan associeras till den  stil av reflekterande snitt, som mer eller mindre blivit synonym med det typiska ECM-soundet.  Naturligt nog \u00e4r meloditillverkaren vid flygeln den som oftast anf\u00f6r och broderar ut harmonier. F\u00f6rutom att raffinerat binda ihop och f\u00e4rga tonspr\u00e5ket, tas av f\u00f6rsynt rytmsektion initiativ. I dessa fascinerande mellanrum ges  troligtvis utrymme \u00e5t improvisatoriska inslag. Givetvis uppst\u00e5r ett par g\u00e5ngar raffinerade undantag fr\u00e5n den beskrivna strukturen.<\/p>\n\n\n\n<p>   <em>Island Song <\/em>har som kanske framg\u00e5tt en betagande kontur av impressionism, ofta dr\u00f6jande och melankolisk. Albumet v\u00e4nder sig prim\u00e4rt till s\u00f6kande mottagare. Och f\u00f6r oss som inte n\u00f6jer sig med enbart behaglig yta framst\u00e5r musiken som ytterst meningsfull att bli innesluten av, som sound att uppt\u00e4cka vars st\u00e4mningsfulla p\u00e5verkan har potential att v\u00e4xa vid varje lyssning.    <\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>  <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>MIRE III Island Song 4 Inspelad i Italien hos Artesuono Recording september 2022 Produktionsansvarig: Emmano Basso CAM Jazz Releasedatum: 15\/9 2023 Omd\u00f6met magisk b\u00f6r man vara f\u00f6rsiktig med i skrift f\u00f6r att det inte ska tappa sitt v\u00e4rde. Vill \u00e4nd\u00e5 p\u00e5st\u00e5 att \u00e5tskilliga moment i den konsert med MIRE III som \u00e4gde rum i Hagakyrkan [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-175161","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/175161","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=175161"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/175161\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":175439,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/175161\/revisions\/175439"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=175161"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=175161"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=175161"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}