{"id":175135,"date":"2023-12-29T18:31:52","date_gmt":"2023-12-29T17:31:52","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=175135"},"modified":"2023-12-29T18:31:53","modified_gmt":"2023-12-29T17:31:53","slug":"skickligt-samspel-i-svenskt-funkfusionband-med-bade-smittsamt-och-svavande-sound-skywards-med-beat-funktion","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=175135","title":{"rendered":"Skickligt samspel i svenskt funkfusionband med b\u00e5de smittsamt och sv\u00e4vande sound &#8211; Skywards med Beat Funktion"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"500\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/1694969777_cover.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-175136\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/1694969777_cover.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/1694969777_cover-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/1694969777_cover-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Beat Funktion<\/p>\n\n\n\n<p>Skywards<\/p>\n\n\n\n<p>4<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelad i Nox Studios Stockholm 17-18\/6 2023<\/p>\n\n\n\n<p>Producent: Daniel Lantz<\/p>\n\n\n\n<p>Do Music Records<\/p>\n\n\n\n<p>Releasedatum: 15\/9 2023<\/p>\n\n\n\n<p>\u00c5ttonde studioalbumet fr\u00e5n en tajt sextett hemmah\u00f6rande i Uppsala\/ Stockholm som bildades 2007. Dessutom har ett g\u00e4ng liveplattor sl\u00e4ppts med dessa funkfusion-virtuoser. Har skrivit om ett par av skivorna och recenserade konserten de genomf\u00f6rde senast i G\u00f6teborg. Man har r\u00f6nt exceptionella framg\u00e5ngar i Kanada och USA och flera av albumen har till och toppat listor. Ett lika anm\u00e4rkningsv\u00e4rt som f\u00f6rv\u00e5nande f\u00f6rh\u00e5llande. Antagligen uppfattas deras hemv\u00e4vda mix av funk, afrobeat, soul, disco, jazz och r &amp; b som exotisk; trots sina uppenbara f\u00f6rebilder. Eran retro-bandet hyllar \u00e4r definitivt det frihetliga 70-talet, m\u00f6jligen med nordisk touch. Jag som diggat \u00e5tskilliga av deras f\u00f6rebilder \u00e4r stundtals n\u00e5got kluven till Beat Funktion som fenomen. Ibland blir jag \u00e4nd\u00e5 p\u00e5tagligt exalterad.<\/p>\n\n\n\n<p> N\u00e4stan allt material \u00e4r signerat bandets ankare och keyboardist Daniel Lantz. Han \u00e4r tillika skivbolagsboss p\u00e5 Do Music Records. I likhet med flera andra i bandet medverkar Lantz i eller driver andra projekt parallellt. Tr\u00e4ffade honom s\u00e5 sent som i h\u00f6stas i samband med gig i M\u00f6lndal f\u00f6r Yonder Tree, vars koncept best\u00e5r i att utg\u00e5 fr\u00e5n Gino Vannelli (\u00e4ger fyra vinyl och s\u00e5g konsert p\u00e5 90-talet) och dennes m\u00e4ktigt svepande sound. Denna recension<em> <\/em>var \u00e4mnad f\u00f6r tidskriften JAZZ\/ Orkesterjournalen. Men d\u00e5 publicering uteblev kommer den ist\u00e4llet h\u00e4r i utvidgat format.<\/p>\n\n\n\n<p>Gruppens s\u00e4ttning \u00e4r tv\u00e5 bl\u00e5s, eldig elgitarr, stadig elbas, utbroderade slingor p\u00e5 klaviatur samt en flexibel trumslagare som aktivt bidrar till sv\u00e4ngfesten. Av de duktiga medlemmarna driver exempelvis trumpetaren Karl Olandersson en egen jazzgrupp, ing\u00e5r i tv-orkestrar och i flera av landets mest potenta konstellationer (Stockholm Swing All Stars, renommerade storband med mera).  \u00d6vriga musiker uppvisar ocks\u00e5 h\u00f6g f\u00f6rm\u00e5ga och bland andra gitarrist Johan \u00d6ijen och trumslagare  Jon Eriksson b\u00f6r lyftas fram extra d\u00e5 de g\u00e5tt under \u00e5tminstone min radar. Den stora stj\u00e4rnan i kollektivet \u00e4r dock \u00e4nd\u00e5 ovan n\u00e4mnda Olandersson, vars swingbetonade storband och magnifika kvartett ber\u00f6mts i Kulturbloggen. Listade musiker kompletteras f\u00f6rtj\u00e4nstfullt av Pal Johnson p\u00e5 elbas och sj\u00e4lfullt fraserande tenorsaxofonisten Olle Thunstr\u00f6m. G\u00e4star <em>Skywards <\/em>g\u00f6r den f\u00f6rtr\u00e4fflige rytml\u00e4ggaren Ola Botz\u00e9n (Miriam Aida) p\u00e5 percussion samt p\u00e5 ett sp\u00e5r vokalisten Sara Englund. P\u00e5 tidigare skivor f\u00f6rekommer ibland prominenta s\u00e5ngare av b\u00e5da k\u00f6nen vilket f\u00f6rst\u00e5s \u00e4r en bonus n\u00e4r s\u00e5 skett. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"434\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/376533355_873383974156434_6689890019990315817_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-175146\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/376533355_873383974156434_6689890019990315817_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/376533355_873383974156434_6689890019990315817_n-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Palli Kristmundsson &#8211; fr\u00e5n releasespelningen p\u00e5 Fasching<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Man har en igenk\u00e4nnbar stil d\u00e4r p\u00e5drivande beat dominerar, f\u00f6r att i omg\u00e5ngar g\u00e5 ner i tempo och utvinna angen\u00e4mt svepande melodier. Att komponera l\u00e5tar som f\u00e4ster, likt Lantz tydliga influenser \u00e4r en sv\u00e5rbem\u00e4strad konst han inte alltid g\u00e5r i land med. Somliga sekvenser ter sig anonyma, om \u00e4n skickligt framf\u00f6rda. Generellt h\u00e5ller musikerna en h\u00f6gre niv\u00e5 \u00e4n l\u00e5tarna. Hade varit fr\u00e4ckt om de gett sig p\u00e5 klassiker som <em>Chameleon, Some Skunk Funk <\/em>och <em>What Is Hip?<\/em>, \u00e5tminstone live. Sk\u00f6njer ibland ett sound som p\u00e5minner om Blacknuss-kollektivet och Nils Landgren Funk Unit. Det fokuseras p\u00e5 sv\u00e4ng byggt p\u00e5 riff, full\u00f6digt samspel och glimrande solon. Med sin l\u00e4ngd p\u00e5 69 minuter inneh\u00e5lle albumet  ocks\u00e5 atmosf\u00e4riska alster i vilka elektronik sofistikerat ut\u00f6kar ljudbilden. I dialog med kapellm\u00e4staren firar deras trumpetfantom triumfer i <em>Yesternight. Skywards <\/em>rymmer s\u00e5ledes fler dimensioner \u00e4n groovy up tempo. <\/p>\n\n\n\n<p>Somliga melodier f\u00f6rm\u00e5r g\u00f6ra mer avtryck \u00e4n andra. M\u00e4rks att Lantz har en f\u00e4bless f\u00f6r en viss formel, vissa drivande ackordf\u00f6ljder och taktarter. Man lyckas b\u00e4st n\u00e4r riff \u00f6verg\u00e5r i expansivt groove, som i <em>Front Runner <\/em>av Jon Eriksson eller n\u00e4r st\u00e4mningsfulla alster vackert broderas ut. H\u00f6g tid att po\u00e4ngtera positiva p\u00e5verkan som Johan \u00d6ijen tillf\u00f6r n\u00e4r han ger sig iv\u00e4g p\u00e5 sina uppseendev\u00e4ckande  utflykter. Gillar verkligen energin och id\u00e9erna i hans extatiska bravader. I j\u00e4mf\u00f6relse spelar den ytterst kompetente  Olle Thunstr\u00f6m mer safe i sin souldoftande stil. Nota bene: Utan eminent rytmsektion skulle n\u00e4ppeligen Beat Funktion kunna beh\u00e5lla greppet om kr\u00e4sna funk- och fusionkonn\u00e4ss\u00f6rer. Pal Johnsons roll lite i skymundan ska inte underskattas. Och Jon Eriksson \u00e4r en fena p\u00e5 att initiera blixtsnabba \u00f6verg\u00e5ngar och  att alstra den sv\u00e4ngfaktor som l\u00e4gger grunden till Beat Funktions sound. I ungef\u00e4r lika h\u00f6g grad emanerar den sammanh\u00e5llande kraften fr\u00e5n de flinka fingrar hos Daniel Lantz som tar sig an klaviaturens tangenter. N\u00e4r kombinationen av sn\u00e4rtigt omedelbara och suggestivt dr\u00f6jande sound funkar \u00e4r det bara att h\u00e4nga med.<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Beat Funktion Skywards 4 Inspelad i Nox Studios Stockholm 17-18\/6 2023 Producent: Daniel Lantz Do Music Records Releasedatum: 15\/9 2023 \u00c5ttonde studioalbumet fr\u00e5n en tajt sextett hemmah\u00f6rande i Uppsala\/ Stockholm som bildades 2007. Dessutom har ett g\u00e4ng liveplattor sl\u00e4ppts med dessa funkfusion-virtuoser. Har skrivit om ett par av skivorna och recenserade konserten de genomf\u00f6rde senast [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-175135","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-skivor","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/175135","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=175135"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/175135\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":175174,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/175135\/revisions\/175174"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=175135"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=175135"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=175135"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}