![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/unnamed-4.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Liv
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 15 december 2023
\nRegi Kristina Levin Vinter, Finn Vinter<\/p>\n
En modig dokument\u00e4r om att f\u00f6rlora barn men \u00e4nd\u00e5 trots alla utmaningar v\u00e5ga hoppas p\u00e5 livet. Kristina Levin Vinter och Finn Vinter \u00e4r tv\u00e5 dokument\u00e4rfilmare som verkar ha med sig kameran \u00f6verallt, b\u00e5de i s\u00e4ngkammaren, k\u00f6ket och hos l\u00e4karen och med v\u00e4nner. Vi f\u00e5r f\u00f6lja deras l\u00e4ngtan efter ett barn men den som ska bli deras f\u00f6rsta baby d\u00f6r i livmodern och Kristina m\u00e5ste f\u00f6da fram ett d\u00f6tt barn.<\/p>\n
Det g\u00e5r att fundera p\u00e5 hur personlig en dokument\u00e4r ska vara. Var g\u00e5r gr\u00e4nsen mellan det personliga som ger film ett djup och ett v\u00e4rde och det privata som kan bli f\u00f6r n\u00e4ra, f\u00f6r enskilt. Kristina och Finn lyckas uppr\u00e4tth\u00e5lla den gr\u00e4nsen trots att en del scener \u00e4r v\u00e4ldigt n\u00e4ra filmade och gr\u00e4nsar till det alltf\u00f6r privata, men ocks\u00e5 d\u00e5 \u00e4r det personligt p\u00e5 ett ber\u00f6rande s\u00e4tt som absolut ger tittaren en insikt. Jag \u00e4r full av beundran av hur de visar sin f\u00f6rtvivlan och sorg. Scener som jag tror \u00e4r starka och till en slags tr\u00f6st f\u00f6r andra som g\u00e5tt igenom samma sak.<\/p>\n
Vi f\u00e5r se redan f\u00f6rsta g\u00e5ngen stickan visar att Kristina v\u00e4ntar barn. D\u00e5 \u00e4r hon inte helt s\u00e4ker p\u00e5 vad hon k\u00e4nner. De \u00e4r b\u00e5da s\u00e5 unga n\u00e4r hon blir med barn. De tr\u00e4ffas n\u00e4r hon \u00e4r 19 \u00e5r och han 22 \u00e5r. Det jag saknar i filmen \u00e4r att jag inte vet tidsperspektiven. Hur gamla de \u00e4r n\u00e4r deras f\u00f6rsta barn \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g ber\u00e4ttar filmen inte. Vi f\u00e5r f\u00f6lja hur det f\u00f6rsta barnet verkar m\u00e5 bra i magen men sedan f\u00e5r hj\u00e4rtfilm inne i livmodern och d\u00f6r. Barnet \u00e4r s\u00e5 l\u00e5ngt g\u00e5nget att det m\u00e5ste f\u00f6das fram. N\u00e4r sedan ytterligare ett barn d\u00f6r i magen f\u00f6rlorar de n\u00e4stan hoppet. Det \u00e4r bra att vi redan fr\u00e5n filmens start \u00e4nd\u00e5 vet att de till slut f\u00e5r ett barn. Det g\u00f6r det l\u00e4ttare att se och f\u00f6lja ber\u00e4ttelsen. Mycket bra komponerat.<\/p>\n
Ibland undrar jag hur de filmat allt. Finns det n\u00e5gon tredje person eller till och med en fj\u00e4rde som tillsammans filmar och sk\u00f6ter ljud eller har de alltid en kamera st\u00e5ende f\u00f6r att filma sig sj\u00e4lva? N\u00e5, det spelar inte s\u00e5 stor roll, i och f\u00f6r sig. De filmar b\u00e5de de stora omv\u00e4lvande \u00f6gonblicken men ocks\u00e5 mer vardagliga scener och d\u00e4r \u00e4r ocks\u00e5 n\u00e5gra lite dr\u00f6mlika scener med stora ballonger som sakta r\u00f6r sig \u00f6ver en tr\u00e4sk eller vattning mark i skogen. Ibland ser vi ballongerna p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll och ibland ser det ut att finnas n\u00e5got d\u00e4r inne som vill ut.<\/p>\n
Denna dokument\u00e4r \u00e4r starkt ber\u00f6rande. Egentligen f\u00e5r vi alltf\u00f6r s\u00e4llan se s\u00e5dana h\u00e4r ber\u00e4ttelser som \u00e4r s\u00e5 \u00e4rliga.<\/p>\n
Med denna dokument\u00e4r visar Kristina Levin Vinter och Finn Vinter att de \u00e4r duktiga filmskapare och jag ser fram emot att se en film som inte \u00e4r dokument\u00e4r av dem. Jag r\u00e4knar med att de \u00e4r tv\u00e5 framtida stora svenska namn inom filmkonsten.<\/p>\n