![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/image001.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Holdovers
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 5 januari 2024
\nRegi Alexander Payne<\/p>\n
Att se Alexander Paynes senaste film \u00e4r som att tr\u00e4da in hos en gammal v\u00e4n. Vad som f\u00f6ljer efter entr\u00e9n till den bekanta bostaden \u00e4r en klassisk middag, d\u00e4r varje tillbeh\u00f6r \u00e4r tillagat med kopi\u00f6sa m\u00e4ngder k\u00e4rlek. Menyn m\u00e5 inte vara s\u00e4rskilt originell eller nyskapande, men genomf\u00f6randet och k\u00e4rleken som kryddat den lyfter det hela till fantastiska h\u00f6jder.<\/p>\n
Likt andra prominenta filmskapare som figurerat p\u00e5 biograferna under 2023, v\u00e4ljer Alexander Payne att g\u00e5 tillbaka i tiden- visuellt, narrativt och strukturellt. Paynes filmer har mestadels r\u00f6rt sig i nutida milj\u00f6er, d\u00e4r tematiken ber\u00f6rt den moderna m\u00e4nniskan och de m\u00e5nga livskriser som kan drabba. Men efter att ha f\u00f6rs\u00f6kt ta ut sv\u00e4ngarna med ren och sk\u00e4r absurditet och science-fictioninslag med Downsizing gick allt snett. Filmen med en krympt Matt Damon i huvudrollen f\u00f6rblir ett fiasko, men The Holdovers k\u00e4nns som – tack och lov, som en enda l\u00e5ng och kraftfull motreaktion.<\/p>\n
Payne g\u00e5r nu tillbaka, bokstavligt talat, genom att g\u00f6ra en film som behandlar b\u00e5de unga och gamla, samt en tidsera som till synes verkar skild fr\u00e5n v\u00e5r samtid, men som successivt visar sig ha alltf\u00f6r m\u00e5nga likheter b\u00e5de vad g\u00e4ller bristen p\u00e5 tolerans och f\u00f6rst\u00e5else och \u00e4ven sv\u00e5righeterna att hantera trauman. Men inledningsvis k\u00e4nns presentationen av det unga 1970-talet n\u00e4rmast anstr\u00e4ngt. Allt ifr\u00e5n filmstudion Universals retro-logotyp till artificiella bildartefakter k\u00e4nns p\u00e5klistrat och inte det minsta beh\u00f6vligt. Det digitala fotot – som trots behagligt analogt filmgryn, k\u00e4nns tyv\u00e4rr anakronistiskt i och med alltf\u00f6r modern komposition.<\/p>\n
Men dessa tekniska felsteg \u00e4r snabbt gl\u00f6mda eftersom Alexander Payne \u00e4r i h\u00f6gform, inspirationsniv\u00e5n \u00e4r rekordh\u00f6g vilket leder till en av regiss\u00f6rens absolut b\u00e4sta filmer p\u00e5 flera \u00e5r. De amerikanska filmskapare som \u00e4r fascinerade av det vardagliga och n\u00e4stintill menl\u00f6sa, har alltid haft n\u00e4ra till surrealismen, detta f\u00f6r att skapa humor och en sorts beh\u00f6vlig sj\u00e4lvdistans f\u00f6r att ge publiken andrum. Fr\u00e5gan \u00e4r dock om n\u00e5gon har hittat ett b\u00e4ttre s\u00e4tt att blanda ironi, l\u00e4tt surrealism, sj\u00e4lvdistans och v\u00e4rme \u00e4n Alexander Payne d\u00e5 han \u00e4r i sitt esse.<\/p>\n
Tematiken och ber\u00e4ttarstrukturen m\u00e5 vara familj\u00e4r men ist\u00e4llet f\u00f6r att k\u00e4nnas typisk eller tradig framst\u00e5r den ist\u00e4llet charmigt traditionell. \u00c4ven om det finns igenk\u00e4nnbara karakt\u00e4rer – som tangerar att vara stereotyper, samt h\u00e4ndelser som setts tusentals g\u00e5nger f\u00f6rut, s\u00e5 presenteras allt med en s\u00e5dan \u00f6dmjukhet och omtanke att det \u00e4r sv\u00e5rt att inte svepas med. Det m\u00e5 vara k\u00f6ttbullar och lingon som ligger p\u00e5 tallriken med d\u00e5 det smakar ljuvligt kan ingen klaga.<\/p>\n
Payne \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e5gad d\u00e5 det kommer till att r\u00f6ra filmen genom en rad olika och – ibland, ov\u00e4ntade faser. D\u00e5 de mesta essentiella spelpj\u00e4serna tycks p\u00e5 plats v\u00e4nds allting upp och ned f\u00f6r att sedan inf\u00f6ra ett nytt ber\u00e4ttarparadigm. Karakt\u00e4rer som verkade vara centrala f\u00f6rsvinner f\u00f6r att inte ses till igen. Denna aggressiva avpollettering kan tyckas vara grovhuggen men det blir ist\u00e4llet ett oerh\u00f6rt stilfullt s\u00e4tt att successivt ta sig in i filmens emotionella k\u00e4rna, som p\u00e5 ett sympatiskt s\u00e4tt studerar faran och tragiken att inte v\u00e5ga – eller hoppas, p\u00e5 n\u00e5got b\u00e4ttre. Lager f\u00f6r lager skalas bort, och till slut \u00e5terst\u00e5r bara de mest centrala personerna och h\u00e4ndelserna.<\/p>\n
\u00c5terf\u00f6reningen med Paul Giamatti har ocks\u00e5 gett h\u00f6g avkastning. Giamatti spelar f\u00f6rvisso en klassisk charmerande kuf i samma anda som Jack Nicholsons Melvin Udall fr\u00e5n Livet Fr\u00e5n Den Ljusa Sidan. Men Giamatti g\u00f6r ett fantastiskt jobb genom att balansera mellan fullkomlig sadism och djup tragedi. Bredvid sig har Giamatti den unga Dominic Sessa som lyckas kanalisera samma ungdomliga nativitet och dumdristighet som Ethan Hawke i D\u00f6da Poeters S\u00e4llskap. Sessa och Giamattis relation m\u00e5 inte vara revolutionerande rent kreativt, men genomf\u00f6randet \u00e4r fullkomligt klanderfritt. \u00d6verlag \u00e4r sk\u00e5despelet p\u00e5 h\u00f6g niv\u00e5 och \u00e4ven Da’Vine Joy Randolph som best\u00e4md och empatisk skolkock blir minnesv\u00e4rd. Sedan tillkommer Paynes klassiskt tokiga humor som blandar h\u00f6gt och l\u00e5gt men som alltid framst\u00e5r som smakfull och helt i enighet med sitt ber\u00e4ttande.<\/p>\n
The Holdovers m\u00e5 inte vara det mest originella som gjorts men den \u00e4r makal\u00f6st familj\u00e4r och trygg. Det \u00e4r en \u00e5ktur som \u00e4r utm\u00e4rkt fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut och en av Alexanders Paynes allra b\u00e4sta filmer.<\/p>\n