![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/image002.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Wonka
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 13 december 2023
\nRegi Paul King<\/p>\n
Regiss\u00f6ren Paul King g\u00f6r r\u00e4tt f\u00f6r sitt efternamn\u2026 Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig en b\u00e4ttre regiss\u00f6r vad g\u00e4ller att bjussa p\u00e5 den perfekta familjefilmen. Efter framg\u00e5ngarna med Paddington v\u00e4ljer nu King att st\u00e4lla in siktet p\u00e5 ytterligare en barn- och ungdomsklassiker – Kalle Och Chokladfabriken, med s\u00e4rskilt fokus p\u00e5 bokens mest minnesv\u00e4rda karakt\u00e4r, den excentriska Willy Wonka och dennes unga \u00e5r. Dock \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig att slutresultatet kunde ha blivit s\u00e5 h\u00e4r lyckat utan Paul Kings regi. Att backa det narrativa bandet och studera \u00e4lskade karakt\u00e4rer \u00e4r sannerligen inget nytt. Det finns n\u00e5got – p\u00e5 pappret, cyniskt och utstuderat med att v\u00e4lja n\u00e5got oerh\u00f6rt omtyckt och skapa en artificiell prolog, \u00e4ven om delar av Wonkas tidiga \u00e5r har behandlats i den bortgl\u00f6mda uppf\u00f6ljaren Kalle Och Den Stora Glashissen.<\/p>\n
King besitter dock inte en enda cynisk eller illvillig fiber i sin kropp, ist\u00e4llet omfamnar han konceptet som om det vore ett av hans egna barn. Precis som med hans Paddington-filmer finns en bl\u00e5\u00f6gd naivitet och barnslighet som aldrig ter sig tillgjord. Inte ens i de mest sentimentala och sockers\u00f6ta stunderna av pannkaksplatt patos och dr\u00e5plig romans g\u00e5r det att bli uppr\u00f6rd.<\/p>\n
Faktum \u00e4r att detta \u00e4r ett fenomenalt exempel vad g\u00e4ller f\u00f6rm\u00e5gan att f\u00e4ngsla en publik och f\u00e5 den att acceptera de mest absurda ting. Det spelar ingen roll att Hugh Grants inhopp som Oompa-Loompier \u00e4r bortom det skrattretande, med f\u00f6rkastlig digitalteknik och en minst lika l\u00f6jev\u00e4ckande rolltolkning. King dr\u00e4per alla m\u00f6jligheter till ordinarie reflektion d\u00e5 han omfamnar publiken med samma v\u00e4rme som sin ber\u00e4ttelse, det g\u00e5r helt enkelt inte att opponera sig innan n\u00e5got gemytligt serveras. Wonka \u00e4r n\u00e4mligen oemotst\u00e5ndligt charmig, godhj\u00e4rtad och h\u00e4rlig.<\/p>\n
\u00c4ven jag som har en kraftfull allergi mot allt som kan ben\u00e4mnas som musikal kan sv\u00e4lja de stunder d\u00e5 ensemblen brister ut i s\u00e5ng, detta eftersom filmen \u00e4r s\u00e5 pass varm och inbjudande. Detta l\u00e4ttsamma behag f\u00f6rst\u00e4rks ocks\u00e5 av en rad imponerande tekniska aspekter. F\u00f6rst och fr\u00e4mst det visuella och mer exakt det scenografiska. Genom oerh\u00f6rt attraktiv scenografi och ett stilfullt komponerat foto p\u00e5minner Wonka om de tv\u00e5 f\u00f6rsta Harry Potter-filmerna av Chris Columbus, n\u00e5got som – f\u00f6r m\u00e5nga, inte associeras med n\u00e5got positivt, men Columbus Potter-tolkning har visuella meriter som successivt f\u00f6rsvann i de m\u00e5nga uppf\u00f6ljarna. Framf\u00f6rallt hade digitala specialeffekter inte hunnit utvecklas till den grad att de kunde ers\u00e4tta modeller, trickfilmningar och faktiska kulisser. Detta skapade en v\u00e4rld som var taktil och l\u00e4tt att f\u00f6rlora sig i. Denna intima k\u00e4nsla \u00e4r st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande. Rekvisitan \u00e4r ocks\u00e5 rent fascinerande, h\u00e4r p\u00e5minner det hela om ett rent hyllningsbrev till studion Aardman, som briljerat med bland annat Wallace och Gromit. Samma k\u00e4nsla f\u00f6r detaljer och uppfinningsrikedom – vad g\u00e4ller prylar och pinaler, blir till ett rent n\u00f6je att bevittna d\u00e5 filmen introducerar den ena mer avancerade mackap\u00e4ren efter den andra.<\/p>\n
Men precis som i filmerna om den godhj\u00e4rtade bj\u00f6rnen fr\u00e5n Peru \u00e4r det ensemblen som King har satt ihop som f\u00e5r filmen att l\u00e4mna marken och lyfta mot skyarna. Timoth\u00e9e Chalamet har sedan sin insats i Little Women blivit alltmer flexibel och villig att visa p\u00e5 en bredd bortom att vara sv\u00e5rmodig och mumla fram sin dialog. Chalamet \u00e4r h\u00e4r otroligt sympatisk, karismatisk – men framf\u00f6rallt energisk. Till skillnad mot det f\u00f6rvridna och bisarra portr\u00e4ttet av Willy Wonka som regiss\u00f6ren Tim Burton bj\u00f6d p\u00e5 – med en m\u00e4rkligt obehaglig Johnny Depp i rollen som konfektm\u00e4staren, \u00e4r detta en Wonka som \u00e4r l\u00e4tt att tycka om och som \u00e4r oerh\u00f6rt entusiasmerande. Men inte ens en kompetent akt\u00f6r som Chalamet kan undvika att \u00f6vergl\u00e4nsas av de fantastiska birollerna. Dock \u00e4r det ingenting att sk\u00e4mmas \u00f6ver d\u00e5 vi har att g\u00f6ra med sk\u00e5despelare som Olivia Colman, Jim Carter och Sally Hawkins.<\/p>\n
Wonka \u00e4r en av \u00e5rets st\u00f6rsta och mest positiva \u00f6verraskningar. Genom oupph\u00f6rlig v\u00e4rme, entusiasm och ambition blir det \u00e5rets kanske b\u00e4sta familjefilm. Det \u00e4r sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig ett b\u00e4ttre juln\u00f6je \u00e4n en stund i biom\u00f6rkret med en film av den h\u00e4r kalibern.<\/p>\n