{"id":174521,"date":"2023-12-05T16:21:38","date_gmt":"2023-12-05T15:21:38","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=174521"},"modified":"2023-12-05T16:21:39","modified_gmt":"2023-12-05T15:21:39","slug":"filmrecension-poor-things-fullandad-hanforande","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=174521","title":{"rendered":"Filmrecension: Poor Things – full\u00e4ndad, h\u00e4nf\u00f6rande"},"content":{"rendered":"
\"\"
Yorgos Lanthimos and Emma Stone on the set of POOR THINGS. Photo by Atsushi Nishijima. Courtesy of Searchlight Pictures. \u00a9 2023 Searchlight Pictures All Rights Reserved.<\/figcaption><\/figure>\n

Poor Things
\nBetyg 5
\nSvensk biopremi\u00e4r 26 januari 2024
\nRegi Yorgos Lanthimos<\/p>\n

Det \u00e4r groteskt, rubbat, snuskigt \u2026 och fullkomligt oemotst\u00e5ndligt. Regiss\u00f6ren Yorgos Lanthimos v\u00e4ljer att imitera det fiktiva bandet Spinal Tap och vrider upp volymen till 11. Resultatet blir 140 minuters obehindrad briljans. Allt leds av en sj\u00e4lvlysande Emma Stone som \u00f6vergl\u00e4nser all konkurrens genom ett sk\u00e5despel som g\u00e5r bortom det geniala.<\/p>\n

Jag har ofta sagt att filmer av ytterst l\u00e5g kvalitet l\u00e4mnar mig m\u00e5ll\u00f6s. Det superlativet har s\u00e4llan anv\u00e4nts – f\u00f6r egen r\u00e4kning, d\u00e5 subjektet \u00e4r av gr\u00e4nsl\u00f6st h\u00f6g kvalitet. Men d\u00e5 eftertexterna till Poor Things rullar \u00e4r det det sv\u00e5rt att hitta ord. Den genialisk \u00e5ktur, det fullkomliga vansinne som utspelar sig p\u00e5 duken, \u00e4r mer eller mindre om\u00f6jligt att skriva ut i text.<\/p>\n

Lanthimos \u00e4r en av f\u00e5 regiss\u00f6rer idag som jobbar utan kompromisser men ocks\u00e5 utan n\u00e5got som helst ego. D\u00e4r andra s\u00e5 kallade auteurer – exempelvis Wes Anderson, har en distinkt och patenterad stil, b\u00e5de dramaturgiskt och visuellt, \u00e4r dennes filmer ocks\u00e5 sadlade med ett sj\u00e4lvgott h\u00f6gmod. Den personliga stilen k\u00e4nns inte intuitiv eller naturlig, snarare som ett forcerat h\u00e4vdelsebehov som tar upp mer plats \u00e4n det egentliga inneh\u00e5llet. Lanthimos m\u00e5 vara sj\u00e4lvs\u00e4ker men hans vision k\u00e4nns fullkomligt genuin.<\/p>\n

Detta g\u00f6r att det ursinne av hysteri som angriper tittaren aldrig framst\u00e5r sensationellt eller cyniskt. Poor Things \u00e4r precis som m\u00e4sterverket The Favourite utan n\u00e5gra som helst h\u00e4mningar. Fast denna g\u00e5ng g\u00e5r Lanthimos igenom ytterligare en barri\u00e4r. De omr\u00e5den som nu bes\u00f6ks befinner sig bortom all beskrivning, b\u00e5de inneh\u00e5llsm\u00e4ssigt och visuellt. D\u00e4r The Favourite f\u00f6ljde vissa visuella grundregler – i och med att vara kostymdrama, \u00e4r Poor Things ett potpurri av precis allt. Scenografin, som \u00e4r n\u00e4rmast hypnotisk – med sina detaljerade viktorianska ornament, fusioneras ihop med ett bl\u00e4ndande vackert foto som skapar en dr\u00f6mlik surrealism som genast drar tankarna till Jean-Pierre Jeunets tidiga verk tillsammans med regiss\u00f6ren Marc Caro, framf\u00f6rallt De F\u00f6rlorade Barnens Stad. De fullkomligt absurda landskapen som m\u00e5las upp \u00e4r of\u00f6rgl\u00f6mliga samtidigt som de f\u00f6rmedlar en bisarr k\u00e4nsla av autenticitet d\u00e5 st\u00e4der som Paris och Lissabon portr\u00e4tteras.<\/p>\n

Men Lanthimos f\u00f6rst\u00e5r att det inte r\u00e4cker med visuella under. Utan en ber\u00e4ttelse \u00e4r det hela menl\u00f6st. Och precis som med The Favourite f\u00e5r vi storlaget ber\u00e4ttande som bl\u00e4ndar genom att kombinera kolsvart humor, sylvass dramatik och ov\u00e4ntat h\u00f6gt tempo. Dessutom lyckas Lanthimos ocks\u00e5 framh\u00e4va gl\u00f6dheta \u00e4mnena, som kopplingen mellan sekularisering och kvinnlig frig\u00f6relse, samtidigt som han skjuter till b\u00e5de komik och allvar. Ber\u00e4ttelsen \u00e4r lika f\u00f6rvriden och motbjudande som den \u00e4r ungdomligt energisk. Tematiken \u00e4r som ett vilddjur och tar sig an det mesta mellan himmel och jord. Det kan l\u00e5ta spretigt men Lanthimos t\u00e4mjer detta vilddjur och bjuder p\u00e5 en show som \u00e4cklar, fascinerar och f\u00e5r publiken att vrida sig av skratt.<\/p>\n

Makal\u00f6st nog slutar inte superlativen d\u00e4r. Poor Things \u00e4r redan superb och oemotst\u00e5ndlig men som kronan p\u00e5 verket lyckas allt detta n\u00e4stan \u00f6verskuggas av Emma Stone. Ben\u00e4mning \u2019\u2019en av sin generations b\u00e4sta sk\u00e5despelare\u2019\u2019, \u00e4r lika tandl\u00f6s och f\u00e5nig som d\u00e5 varje gastronomisk institution i New York City p\u00e5st\u00e5r sig besitta stans b\u00e4sta hamburgare. Denna g\u00e5ng l\u00e4gger Oscarsvinnaren in en v\u00e4xel som f\u00e5r kollegor av alla \u00e5ldrar och k\u00f6n att tappa hakan. D\u00e4r andra sk\u00e5despelare – som medverkar i filmer med h\u00f6g potential f\u00f6r prisceremonier och kritikerjubel, har ett utstuderat och cyniskt tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt visar Stone inga s\u00e5dana tendenser.<\/p>\n

Sk\u00e5despelare som s\u00e5lt sin integritet genom utstuderat lockbete f\u00f6r Oscarsgalor – d\u00e4ribland Ren\u00e9e Zellwegers portr\u00e4tt av Judy Garland eller Sandra Bullocks f\u00f6rkastliga insats i The Blind Side, framst\u00e5r som l\u00e5gvattenm\u00e4rken d\u00e5 Stone drar fram som en tornado. S\u00e4ttet hon blandar komik, dramatik och h\u00e4mningsl\u00f6st agerande \u00e4r fullkomligt hypnotiserande. Det \u00e4r en insats som \u00e4r genuin ned till minsta fiber och som – trots kolsvarta stunder, \u00e4r hoppfull vad g\u00e4ller potentialen f\u00f6r en ung kvinna att v\u00e4xa och bef\u00e4sta sin position i samh\u00e4llet. Vid sin sida har Stone ocks\u00e5 tv\u00e5 ytterligare fantastiska sk\u00e5despelare, Willem Dafoe och Mark Ruffalo, som b\u00e5da tillf\u00f6r en minst lika stor entusiasm och precision.<\/p>\n

Allt detta flyter samman i en extatisk gryta som aldrig slutar att h\u00e4nf\u00f6ra eller f\u00f6rundra. Trots en rej\u00e4lt tilltagen speltid p\u00e5 n\u00e4stan 140 minuter far tiden f\u00f6rbi snabbare \u00e4n i de flesta actionfilmer.<\/p>\n

Poor Things \u00e4r en mer eller mindre full\u00e4ndad film som aldrig slutar att h\u00e4nf\u00f6ra, de mest fundamentala aspekterna av filmskapare, ber\u00e4ttelse, ber\u00e4ttarteknik, visuell fl\u00e4rd och sk\u00e5despel uppn\u00e5r n\u00e4rmast ofelbara niv\u00e5er h\u00e4r. Det \u00e4r sv\u00e5rt att inte l\u00e4mna salongen i full extas. Christopher Nolan m\u00e5 ha iscensatt spr\u00e4ngningen av den f\u00f6rsta atombomb i Oppenheimer, men Poor Things sm\u00e4ller h\u00f6gre \u00e4n vilken k\u00e4rnreaktion som helst.<\/p>\n