![\"Foto:](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/tolv.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Tolvskillingsoperan<\/strong> Tolvskillingsoperan kom 1928 i en st\u00f6kig tid i Tyskland. Brecht skrev om 1700-talsoperan ”The Beggar\u00b4s Opera” av John Gay och gjorde en revy av den. Handlingen kretsar kring Tiggarkungen Jonathan Jeremiah Peachum (s\u00e5 bra spelad med glimten i \u00f6gonen av Andreas Rothlin Svensson) och hans dotter Polly (enast\u00e5ende av Marall Nasiri) som bakom ryggen p\u00e5 sin pappa gifter sig med gangsterkungen Mackie Kniven (wow vad bra Danilo Mejarano \u00e4r i den rollen). Tiggarkungen Peachum \u00e4r inte alls glad \u00f6ver att hans dotter gift sig med Mackie Kniven och g\u00e5r till polisen f\u00f6r att p\u00e5 dotterns nyblivne make bakom galler. Problemet \u00e4r att polischef Tiger Brow (Torkel Petersson imponerar) \u00e4r b\u00e4stis med Mackie Kniven. Tiger Brow och Jackie \u00e4r vapenbr\u00f6der fr\u00e5n en tid som soldater i Indien.<\/p>\n Mackie Kniven bedriver sin verksamhet som en riktig maffia d\u00e4r han har b\u00e5de tjuvarna, r\u00e5nare, m\u00f6rdare och prostituerade som jobbar f\u00f6r honom. Tiggarkungen har sin verksamhet lika organiserad. Han best\u00e4mmer var tiggarna ska tigga och hur de ska utrusta sig f\u00f6r att tigga.<\/p>\n F\u00f6r Brecht var tv\u00e5 saker mycket viktiga med scenkonst. Han ville med sina revyer och pj\u00e4ser vara tydlig med att det \u00e4r n\u00e5got som ber\u00e4ttas, n\u00e5got som framst\u00e4lls men publiken ska inte gl\u00f6mma att det \u00e4r avst\u00e5nd mellan scen och publik. Publiken ska inte dras med in i karakt\u00e4rerna, det ska vara ett uppenbart f\u00f6r publiken att det \u00e4r spelat. Publiken ska inte helt k\u00e4nslom\u00e4ssigt engagera sig i karakt\u00e4rerna. Hans metod (som kallas verfremdungseffekten) st\u00e5r i motsats till naturalistisk eller realistisk film och teater. Det andra som var viktigt f\u00f6r honom var m\u00e5let att publiken n\u00e4r de l\u00e4mnar teatern ska ha insett n\u00e5got och vilja f\u00f6r\u00e4ndra samh\u00e4llet. <\/p>\n Brecht skulle ge h\u00f6gt betyg f\u00f6r scenl\u00f6sningen som p\u00e5 alla s\u00e4tt uppfyller hans id\u00e9er om verfremdungseffekten<\/em>. P\u00e5 scenen finns en stor orkester och framf\u00f6r orkestern \u00e4r bord utspridda d\u00e4r sk\u00e5despelarna sitter och till h\u00f6ger finns en bar. Sk\u00e5despelarna har vissa roller men de g\u00e5r ocks\u00e5 in i andra roller. Ibland g\u00e5r n\u00e5gon sk\u00e5despelare fram n\u00e4rmare mot publiken och sjunger en s\u00e5ng eller ber\u00e4ttar vad scenen ska handla om. <\/p>\n F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r n\u00e4ra tre timmar med paus. F\u00f6rsta halvan, f\u00f6re paus, var jag lite skeptisk. F\u00f6rest\u00e4llningen ber\u00f6rde mig inte och framf\u00f6r tyckte jag inte att den daterad. Karakt\u00e4rerna st\u00e4mmer inte med v\u00e5rt svenska samh\u00e4lle. Tiggarkungen, vem ska han kunna j\u00e4mf\u00f6ras med i Sverige? De EU-migranter som sitter fram butiker i till exempel Stockholm och tigger f\u00e5r inte sj\u00e4lva v\u00e4lja var de vill sitta och tigga, enligt artiklar jag l\u00e4st. De har en slags ledare som f\u00f6rdelar var de ska tigga. Om det \u00e4r bra eller d\u00e5ligt finns det diskussioner kring. Men jag tolkar inte Tiggarkungen i Tolvskillingsoperan p\u00e5 Dramaten som en representant f\u00f6r dessa mycket utsatta EU-migranter. EU-migranter tillsammans med andra heml\u00f6sa i Sverige \u00e4r v\u00e4l de allra mest utsatta i v\u00e5rt samh\u00e4lle, men jag tyckte inte att de hade n\u00e5gon plats bland karakt\u00e4rerna i f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n Mackie Kniven \u00e4r en riktig gangster. Han har b\u00e5de m\u00f6rdat och haft sex med sm\u00e5flickor. Det \u00e4r sv\u00e5rt att se honom som ett offer att tycka synd om. Brechts sensmoral att den som \u00e4r kriminell har inte haft n\u00e5got val, hen har blivit det f\u00f6r att hen \u00e4r s\u00e5 fattig hungrig. Men s\u00e5 \u00e4r det v\u00e4l inte riktigt i v\u00e5rt samh\u00e4lle: De g\u00e4ngkriminella ungdomarna beh\u00f6ver v\u00e4l inte g\u00e5 hungriga. Det \u00e4r annat som ligger bakom g\u00e4ngen, n\u00e5got som kanske mer g\u00e5r att f\u00f6rst\u00e5 utifr\u00e5n maffian i Italien. Men det \u00e4r en helt annan diskussion och inte riktigt temat f\u00f6r Tolvskillingsoperan.<\/p>\n Efter paus tog det fart och f\u00f6rest\u00e4llningen v\u00e4xte. Pl\u00f6tsligt spelade det ingen roll f\u00f6r mig hur bra eller inte bra n\u00e5gon sj\u00f6ng. Humorn blev tr\u00e4ffs\u00e4ker och jag kunde absolut se paralleller till v\u00e5r tid och v\u00e5rt samh\u00e4lle. <\/p>\n P\u00e5 Dramatens hemsida st\u00e5r det: Det \u00e4r bra uttryckt. Och med det ov\u00e4ntade slutet kan vi konstatera att r\u00e5narna i dagens v\u00e4rld lyckas mycket b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gonsin tidigare. Och Brecht skulle b\u00e5de appl\u00e5dera f\u00f6rest\u00e4llningen och gr\u00e5ta \u00f6ver v\u00e5r v\u00e4rld. Det satt, mitt i prick.<\/p>\n
\nRegi Sofia Adrian Jupither
\nAv Bertolt Brecht i samarbete med Elisabeth Hauptmann
\nEfter John Gays Tiggarens opera
\nMusik Kurs Weill
\nPeruk och mask Elin Gradin, Frida Ottosson, Melanie \u00c5berg
\nKoreografi Jenny Nilsson
\nDramaturg Anneli Dufva
\nKoreografisk medkreat\u00f6r Joakim Stephenson
\n\u00d6vers\u00e4ttning Magnus Lindman
\nKapellm\u00e4stare och slagverk Sebastian Ring
\nTrombon och kontrabas Lisa Bodelius
\nTrumpet och slagverk Agnes Grahn
\nPiano Karin Haglund
\nAccordion och tramporgel Lisa L\u00e5ngbacka
\nSaxofoner, klarinetter och fl\u00f6jt Axel M\u00e5rdsj\u00f6
\nBanjo, hawaii-gitarr, gitarr och viola Sara Niklasson
\nTrumpet Tobias Wiklund
\nSaxofoner, klarinetter, fl\u00f6jt och fagott Samuel Muntlin
\nK\u00f6r Sigrid Anastasoglou, Siw-Marie Andersson, Uno Egler, Oscar Jupither och Amanda Oskarson
\nSk\u00e5despelare Danilo Bejarano, Lina Englund, Nina Fex, Electra Hallman, Rita Hjelm, Steve Kratz, Marall Nasiri, Torkel Petersson, Rebecca Plymholt, Agnes Rase, Andreas Rothlin Svensson, Joel Valois och Pierre Wilkner
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Stora scenen, Dramaten, 2 december 2023<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/tolv2-300x225.jpg\")
Vad B Brecht skulle tycka om Dramatens upps\u00e4ttning av hans verk Tolvskillingsoperan spelar egentligen ingen roll, det \u00e4r vad publiken idag upplever som \u00e4r viktigt. Men en sak \u00e4r s\u00e4ker: slutet skulle han appl\u00e5dera. Jag ska inte avsl\u00f6ja hur regiss\u00f6r och ensemble har f\u00f6r\u00e4ndrat slutet men det \u00e4r helt suver\u00e4nt och s\u00e4ger mer \u00e4n det traditonella slutet.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/tolv3-300x225.jpg\")
F\u00f6r att vara riktigt \u00e4rligt tyckte jag f\u00f6rsta halvan var tillr\u00e4ttalagd f\u00f6r en trygg, v\u00e4lb\u00e4rgad, akademiskt kunnig publik. Till exempel fanns en stor n\u00e4rbild p\u00e5 scen fr\u00e5n ett k\u00e4nt konstverk av Hieronymus Bosch och musiken k\u00e4ndes som om den spelades p\u00e5 en exklusiv bar. Var m\u00e5lgruppen var en kultur-utbildad \u00f6vre medelklass? S\u00e5nginsatserna var av v\u00e4ldigt olika niv\u00e5, n\u00e5gra av sk\u00e5despelarna har fina r\u00f6ster, andra pratsj\u00f6ng mer, vilket jag t\u00e4nker i h\u00f6g grad skulle f\u00e5tt ber\u00f6m f\u00f6r verfremdungseffekt men sj\u00e4lv f\u00f6redrar jag mer tons\u00e4ker s\u00e5ng. Men n\u00e5got som verkligen fungerade hela tiden var samspelet mellan alla sk\u00e5despelare och musiker. Det \u00e4r som om det inte var en premi\u00e4rkv\u00e4ll utan de redan hade genomf\u00f6rt f\u00f6rest\u00e4llningen m\u00e5nga g\u00e5nger.<\/p>\n
\nTolvskillingsoperan \u00e4r skitig och sv\u00e4ngig satir om m\u00e4nniskans f\u00f6rm\u00e5ga att anpassa sig i en cynisk och or\u00e4ttvis v\u00e4rld.<\/em><\/p>\n