{"id":17442,"date":"2010-02-06T14:15:37","date_gmt":"2010-02-06T13:15:37","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=17442"},"modified":"2010-02-06T14:15:37","modified_gmt":"2010-02-06T13:15:37","slug":"wagner-wochen-pa-deutsche-oper-i-berlin","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=17442","title":{"rendered":"Wagner-Wochen p\u00e5 Deutsche Oper i Berlin"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2010\/02\/wagnerveckadeutscheoper-300x190.png\" alt=\"wagnerveckadeutscheoper\" title=\"wagnerveckadeutscheoper\" width=\"300\" height=\"190\" class=\"alignleft size-medium wp-image-17443\" \/>Av en h\u00e4ndelse s\u00e5g jag f\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan att Deutsche Oper i Berlin skulle ha n\u00e5gra Wagner-Wochen.<\/p>\n<p>P\u00e5 programmet stod bland annat Rienzi en av hans tidiga operor som jag k\u00e4nde till men aldrig har sett. Det \u00e4r knappast en f\u00f6rest\u00e4llning som jag kan r\u00e4kna med att f\u00e5 se i Sverige, i min livstid, s\u00e5 det k\u00e4ndes helt r\u00e4tt att planera f\u00f6r en resa till Berlin.<\/p>\n<p>I l\u00f6rdags bar det allts\u00e5 \u00e5stad med \u00d6resundst\u00e5g fr\u00e5n Malm\u00f6 och sedan ICE-t\u00e5g fr\u00e5n K\u00f6penhamn via Hamburg till Berlin.<br \/>\nDet var ingen bra vald resdag och bekymmerna b\u00f6rjade redan i Malm\u00f6 och sedan fortsatte det hela resan. N\u00e4r vi n\u00e4rmade oss Berlin blev vi avkastade p\u00e5 Berlin Spandau och h\u00e4nvisade att med hj\u00e4lp av S-tog ta oss in till centrala Berlin. Jag anl\u00e4nde till mitt hotell Agon Opera p\u00e5 Kurfurstendamm c:a en och halv timme senare \u00e4n ber\u00e4knat.<\/p>\n<p>Trots detta best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att promenera till Deutsche Oper, vilket jag f\u00f6r \u00f6vrigt alltid brukar g\u00f6ra. I dag k\u00e4ndes det s\u00e4rskilt angel\u00e4get efter att ha tillbringat mer \u00e4n tio timmar p\u00e5 olika t\u00e5g.<\/p>\n<p>Jag brukar alltid inleda operabes\u00f6ken p\u00e5 Deutsche Oper genom att \u00e4ta lite p\u00e5 en trevlig italiensk ristorante \u201dDon Giovanni\u201d som ligger ett stenkast fr\u00e5n operahuset. Idag trodde jag inte att jag skulle hinna med bes\u00f6ket, men eftersom det fortfarande var c:a  fyrtiofem minuter innan f\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjade beslutade jag mig f\u00f6r att ta chansen.<\/p>\n<p>Jag ber\u00e4ttade allts\u00e5 f\u00f6r kyparen att jag hade br\u00e5ttom och han svarade d\u00e5 typ \u201dnemas problemas\u201d och det var det inte heller. Jag fick ett glas vitt vin, fyra scampi al forno och en liten gr\u00f6nsallad. Det smakade som vanligt helt f\u00f6rtr\u00e4ffligt och n\u00e4r jag bad om en sked f\u00f6r att f\u00e5 i mig den goda buljongen, s\u00e5 gick det ocks\u00e5 bra.<\/p>\n<p>V\u00e4l inne i operasalongen hamnade jag bredvid ett par engelsm\u00e4n som liksom jag hade rest till Berlin f\u00f6r att se f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n<p>Handlingen i operan utspelar sig i Rom p\u00e5 mitten av 1300-talet och handlar om en strid mellan tv\u00e5 adelsfamiljer och mot folket och Rienzi \u00e4r den siste tribunen och som slutar som diktator.<\/p>\n<p> D\u00f6m om min f\u00f6rv\u00e5ning n\u00e4r rid\u00e5n g\u00e5r upp och jag f\u00e5r se ett stort rum inklusive videoproduktion p\u00e5 v\u00e4ggen och med ett stort m\u00f6rkt skrivbord i mitten av rummet. Under sj\u00e4lva overtyren ser man en uniformskl\u00e4dd mansperson som v\u00e4xelvis f\u00f6rest\u00e4ller Hermann G\u00f6ring, Adolf Hitler och Benito Mussolini. Regiss\u00f6ren hade allts\u00e5 f\u00f6rlagt handlingen till Europas 1920- och 30-tal.<\/p>\n<p>Inte helt ovanligt och kanske inte heller n\u00e5got st\u00f6rre fel, men eftersom jag hade f\u00f6rv\u00e4ntat mig att se operan i sitt tidsm\u00e4ssiga original s\u00e5 blev jag naturligtvis f\u00f6rv\u00e5nad. Eftersom detta \u00e4r en opera som inte spelas s\u00e4rskilt ofta i Tyskland heller hade jag allts\u00e5 inte t\u00e4nkt tanken att det kunde handla om en nyinstudering. S\u00e5 fel av mig.<\/p>\n<p>Jag delar inte regiss\u00f6rens uppfattning att det \u00e4r korrekt att tolka operan som en diktators uppg\u00e5ng och fall utan f\u00f6r mig handlar det mer om striderna mellan tv\u00e5 familjer \u00e5 ena sidan och folket \u00e5 andra sidan. Till detta skall man d\u00e5 l\u00e4gga en k\u00e4rlekshistoria och \u00f6vriga komponenter som vanligtvis ing\u00e5r i operans v\u00e4rld.<\/p>\n<p>Men jag m\u00e5ste erk\u00e4nna att jag under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng hann \u00e4ndra uppfattning och detta beror inte minst p\u00e5 goda insatser fr\u00e5n Torsten Kerl som Rienzi och den finl\u00e4ndska sopranen Camilla Nylund, som sj\u00f6ng Irene. Till detta skall l\u00e4ggas den utomordentliga k\u00f6ren, kanske ett sjuttiotal personer och en fantastisk orkester under ledning av Sebastian Lang-Lessing<\/p>\n<p>Musikaliskt tillh\u00f6r inte Rienzi det b\u00e4sta som Wagner har komponerat, ja det \u00e4r faktiskt s\u00e5 att om n\u00e5gon hade fr\u00e5gat mig efter komposit\u00f6rens namn s\u00e5 hade i alla fall jag inte t\u00e4nkt p\u00e5 Richard Wagner. Igenk\u00e4nningsfaktorn var med andra ord l\u00e5g.<\/p>\n<p>Sammanfattningsvis kan jag konstatera att bes\u00f6ket \u00e4nd\u00e5 var v\u00e4rt en m\u00e4ssa i Berlin f\u00f6r att travestera en fransk kung p\u00e5 femtonhundratalet.<br \/>\nL\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Rienzi\" rel=\"tag\">Rienzi<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Deutsche+Oper+Berlin\" rel=\"tag\">Deutsche Oper Berlin<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Wagner+Wochen\" rel=\"tag\">Wagner Wochen<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av en h\u00e4ndelse s\u00e5g jag f\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan att Deutsche Oper i Berlin skulle ha n\u00e5gra Wagner-Wochen. P\u00e5 programmet stod bland annat Rienzi en av hans tidiga operor som jag k\u00e4nde till men aldrig har sett. Det \u00e4r knappast en f\u00f6rest\u00e4llning som jag kan r\u00e4kna med att f\u00e5 se i Sverige, i min livstid, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[4150,4748,6329],"class_list":["post-17442","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-opera-i-berlin","tag-rienzi","tag-wagner-wochen","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/17442","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=17442"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/17442\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=17442"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=17442"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=17442"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}