{"id":174394,"date":"2023-12-03T14:22:44","date_gmt":"2023-12-03T13:22:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=174394"},"modified":"2023-12-05T12:12:55","modified_gmt":"2023-12-05T11:12:55","slug":"sallsam-musikteater-bekraftar-komplexiteten-hos-genialisk-interpret-monicas-vals-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=174394","title":{"rendered":"S\u00e4llsam musikteater bekr\u00e4ftar komplexiteten hos genialisk interpret – Monicas vals p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressbilder Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Klas Abrahamsson<\/p>\n\n\n\n

Regi: Ragna Wei<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Helga Bumsch<\/p>\n\n\n\n

Kostym: Maja Mirkovic<\/p>\n\n\n\n

Mask\u00f6r: Gunnar Lundgren<\/p>\n\n\n\n

Ljus och video: Iilkia H\u00e4iki\u00f6<\/p>\n\n\n\n

Ljud: Tova \u00d6stman<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Lidia Wos<\/p>\n\n\n\n

Musiker: Dan Evmark (kapellm\u00e4stare), Karolina Almgren, Adam Ross och Arvid Jullander<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Karin de Frumerie, Eline H\u00f6yer, Carina M Johansson, Hannah Alem Davidsson, Emil Ljungestig, Sven Bor\u00e4ng, Johan Hafezi och Askan Ghods.<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 1\/12 2023 p\u00e5 Stora scen <\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 10\/2 2024<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Samlade p\u00e5 mig s\u00e5 m\u00e5nga intryck att det blir komplicerat att sortera dem i r\u00e4tt ordning. Hintade p\u00e5 facebook om att Monicas vals <\/em>som hade urpremi\u00e4r i Malm\u00f6 f\u00f6r fem \u00e5r sedan, innebar ett k\u00e4nslorus vars intensitet uppenbarade sig i omg\u00e5ngar p\u00e5 ett s\u00e4tt jag var of\u00f6rberedd p\u00e5. Och det \u00e4r en s\u00e4llsynt ynnest att kunna ge sig h\u00e4n, f\u00e5 svepas med av ett \u00f6de genom rapsodiskt viktiga nedslag i ett m\u00e4rkv\u00e4rdigt liv. Redan tidigt i v\u00e5ras tr\u00e4ffade jag genom gemensam bekant kapellm\u00e4staren efter konsert i Kungsbacka, varvid han ber\u00e4ttade om kommande engagemang. K\u00e4nde till Dan Evmarks f\u00f6rm\u00e5ga sedan tidigare, fast i \u00e4rlighetens namn utan att ing\u00e5ende ha lyssnat p\u00e5 den genrefria klaviaturspelaren, arrang\u00f6ren och pedagogen. D\u00e4rf\u00f6r kan insatsen mot bakgrund av vad han utr\u00e4ttar h\u00e4r, betraktas som ett sentida genombrott efter decennier i musikens tj\u00e4nst. Hela 23 l\u00e5tar insjungna av Monica Zetterlund, varav n\u00e5gra framf\u00f6rs fler \u00e4n en g\u00e5ng och somliga i utdrag, har arrangerats f\u00f6r jazzkvartett. Med inspirationen h\u00e4mtad fr\u00e5n stilbildande Bill Evans firas triumfer med exceptionell tajming och pausering. <\/p>\n\n\n\n

Till sitt f\u00f6rfogande har Evmark tre eminenta instrumentalister ur en yngre generation vilka jag vid upprepade tillf\u00e4llen recenserat i positiva ordalag. Rytmsektionen best\u00e5r av de goda v\u00e4nnerna Adam Ross p\u00e5 trummor och lika aktive Arvid Jullander p\u00e5 kontrabas, vilka jag h\u00f6rt tillsammans och var f\u00f6r sig vid ett or\u00e4kneligt antal tillf\u00e4llen inklusive ett flertal skivinspelningar. De bevisar med emfas varf\u00f6r de kunnat etablera sig, vara i ropet p\u00e5 den svenska jazzscenen. D\u00e4rtill fraseras melodier elegant av Karolina Almgren p\u00e5 saxofoner, en musiker jag h\u00f6rt live f\u00f6rmodligen tv\u00e5siffrigt antal g\u00e5nger plus att flera av hennes (inklusive Sisters of Invention) skivor recenserats. Har aldrig f\u00f6rr sett henne traktera alt- och tenorsaxofon i lika stor utstr\u00e4ckning och i en sekvens gl\u00e4nser Almgren spatserandes l\u00e4ngs scenkanten. M\u00e5ste k\u00e4nnas extraordin\u00e4rt f\u00f6r improvisationsmusiker att f\u00e5 tillg\u00e5ng till gener\u00f6st med repetitionstid, f\u00f6r att klokt foga samman musiken med dramasekvenser. Regiss\u00f6ren har hittat en vettig balans i ett ber\u00e4ttande som \u00f6verraskande nog inte sker rakt av kronologiskt.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att avsl\u00f6ja mitt f\u00f6rh\u00e5llande till Monica Zetterlunds karri\u00e4r. \u00c4ger sex skivor och ikoniska Waltz For Debby <\/em>finns p\u00e5 kassett. F\u00f6rst\u00e5s sett den biopic som renderade Edda Magnason en Guldbagge, har Klas Gustafsons biografi, l\u00e4st den m\u00e5ngsidiga kvinnans memoarer och Tom Alandhs upplysande dokument\u00e4r finns p\u00e5 n\u00e4thinnan. S\u00e5g henne live i G\u00f6teborgs Konserthus med Lars Bagge trio troligen sent 80-tal. Och Jan Troells Utvandrarna\/ Nybyggarna var omv\u00e4lvande filmupplevelser i ton\u00e5ren.<\/p>\n\n\n\n

M\u00e4rker n\u00e4r jag s\u00e4tter in henne i en kontext att r\u00f6sten ofta stockar sig. Fr\u00e4msta f\u00f6rtj\u00e4nsten med upps\u00e4ttningen av Monicas vals <\/em>\u00e4r att man inser hennes avg\u00f6rande magnitud, konstn\u00e4rskapets enorma r\u00e4ckvidd. Trots att hon enbart tolkade andras material gjorde hon det p\u00e5 sitt eget alldeles unika vis, vilket framg\u00e5r i Ragna Weis upps\u00e4ttning med \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet. I en av nyckelscenerna efter den omskakande resan till USA (d\u00e4r rasismens fula tryne uppenbarade sig) som landar i besvikelse, uppmanas Monica Z att hitta sin r\u00f6st, ist\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka kopiera Ella, Sarah och Billie. Resten \u00e4r som det brukar heta historia, en fabul\u00f6s s\u00e5dan \u00e4ven om livet definitivt inte var en dans p\u00e5 rosor. <\/p>\n\n\n\n

Manus kretsar i kr\u00f6nikans form kring sj\u00e4lvtvivel, tillkortakommanden, missbruk, tilltagande ryggproblem och r\u00e4dslan f\u00f6r och p\u00e5 \u00e4ldre dar dragningen till en tillvaro i ensamhet ”utan karlar”. Tyngande faktorer vilka kombineras med gl\u00e4djen i att framf\u00f6ra intelligenta texter och strimmor av stolthet. Med tanke p\u00e5 omtalad \u00f6mhudad bitterhet \u00e4r det ofattbart vad hon f\u00f6rm\u00e5dde utr\u00e4tta. Inte bara under konserter och i studio utan ocks\u00e5 p\u00e5 revyscener, framf\u00f6r filmkameran och under teve-inspelningar. Var fick hon kraften ifr\u00e5n? Vad drev henne att i perioder jobba s\u00e5 intensivt och missk\u00f6ta h\u00e4lsan. D\u00e5liga samvetet f\u00f6r att ha f\u00f6rsummat omv\u00e5rdnaden av dottern. Relationen till det oansenliga ursprunget i V\u00e4rmland och pappans dansorkester. Bli uppt\u00e4ckt av Knut J\u00e4rnberg, via dansk storbandsledare och en ot\u00e5lig Topsy Lindblom p\u00e5 Nalen. Kontakterna med 60-talets fr\u00e4msta textf\u00f6rfattare. Detta manifesteras som betydelsefulla anekdoter, skildras underh\u00e5llande och framf\u00f6r allt kommenteras insiktsfullt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rest\u00e4llningen inleds och avslutas med musik ur det legendariska samarbetet med Bill Evans och hans trio 1964. Man tar avstamp i den milstolpen i internationell vokaljazz, n\u00e4r dramaturgin kring Zetterlunds trassliga privatliv och samtidigt framg\u00e5ngsrika karri\u00e4rkurva glimtvis \u00e5terges. Greppet fungerar fint! Sinnrikt belyses hur omaka personer m\u00f6ts i konsten, varvid of\u00f6rklarlig magi uppst\u00e5r. Kan samtidigt tycka att fokus delvis skymmer sikten. Monica Zetterlund sjunger Olle Adolphson <\/em>med arr av Lars Bagge \u00e4r en helgjuten skiva som helt f\u00f6rsummas, vilket ocks\u00e5 g\u00e4ller tolkningarna av Lars Gullin och standards fr\u00e5n 1978 med Thad Jones\/ Mel Lewis Orchestra, v\u00e4rldens p\u00e5 den tiden ledande storband som i min n\u00e4rvaro invigde Nef samma \u00e5r. Med utstuderat r\u00f6relsem\u00f6nster portr\u00e4tterar Emil Ljungestig smart pianogeniet. Bortsett fr\u00e5n Karin de Frumerie har den inte s\u00e4rskilt stora ensemblen m\u00e5nga biroller att h\u00e5lla reda p\u00e5. Somliga ur persongalleriet introduceras medan andra obem\u00e4rkt swishar f\u00f6rbi. F\u00f6rfarandet fungerar \u00e4ven om uppl\u00e4gget inte \u00e4r idealiskt. <\/p>\n\n\n\n

Karin de Frumerie framst\u00e4ller den folkk\u00e4ra artisten trov\u00e4rdigt genom perfekt in\u00f6vad dialekt, j\u00e4mte koreografi och tonfall som betonar en f\u00f6r\u00e4nderlig attityd. M\u00e4rkligt nog trippelexponeras hon som av Tage Danielsson kallades ”ett lingonris i ett cocktailglas”. Eline H\u00f6yer representerar den unga Monica medan Carina M Johansson \u00e4r den moget tillbakablickande upplagan, vilket bidrar till v\u00e4lg\u00f6rande nyanser. Upps\u00e4ttningen bjuder p\u00e5 mer av liknande kreativa inslag, till och med dr\u00e5pliga s\u00e5dana. Ella Fitzgerald, f\u00f6rebilden utom r\u00e4ckh\u00e5ll, dubbelexponeras av just Carina M Johansson och Hannah Alem Davidsson. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Uppr\u00e4knade akt\u00f6rer har mycket att st\u00e5 i, demonstrerar f\u00f6rtj\u00e4nstfullt att de under sin utbildning l\u00e4rt sig att sjunga. Deras st\u00e4mmor p\u00e5visar vilket intryck Monica Z och hennes kollegor gjorde . S\u00e5ngerna g\u00f6rs sammantaget r\u00e4ttvisa. Man mer \u00e4n anar i tolkningar fr\u00e5n fr\u00e4mst De Frumerie och H\u00f6yer, vad som musikaliskt gjorde v\u00e5r fr\u00e4msta n\u00e5gonsin lockande att samarbeta med f\u00f6r internationella stj\u00e4rnor. Men i likhet med Driving Miles<\/em> saknas ett element av fenomenal spetskompetens. Finns ju en anledning till att sk\u00e5despelarna vant gestaltar rollfigurer och inte upptr\u00e4der p\u00e5 jazzfestivaler.<\/p>\n\n\n\n

Jag som recenserat \u00e5tskilliga talanger i JAZZ\/ Orkesterjournalen kan identifiera en skillnad, \u00e4ven om den kan vara subtil. Ett annat alternativ om r\u00e4ttighetssk\u00e4l m\u00f6jliggjorde skulle kunna vara att spela upp n\u00e5gra takter fr\u00e5n originalen. Kan tyckas att jag h\u00e4nger upp mig f\u00f6r mycket p\u00e5 hur produktionen sett till att den unika, direkt urskiljbara r\u00f6sten f\u00f6rmedlas. Ingen skugga ska falla \u00f6ver solister och ensemblen, tv\u00e4rtom. Vill skjuta in en upplevelse fr\u00e5n Jazzfestivalen i Stockholm f\u00f6r att belysa dilemmat. N\u00e4r n\u00e5gra av Sveriges ledande jazzokalister 2018 tillsammans med namnkunnigt storband hyllade v\u00e5r oj\u00e4mf\u00f6rliga leading lady appl\u00e5derades inte efter extranummer. Ist\u00e4llet f\u00f6r att n\u00e5 publiken var det som om en hinna hade uppst\u00e5tt. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kostymavdelningen j\u00e4mte mask\u00f6r och perukmakare ska harangeras. Yrkeskunskapen speglas f\u00f6red\u00f6mligt i hur de v\u00e4ljer att framst\u00e4lla huvudrollsinnehavaren och alla av vikt som bidrog till att forma hennes cv och privatliv. Somliga s\u00e5 som Miles Davis och Marlon Brando dyker komiskt upp n\u00e4rmast som staffagefigurer medan vi f\u00e5r v\u00e4sentliga repliker och scener som gestaltar avg\u00f6rande m\u00f6ten med bland andra n\u00e4mnda Topsy, motvillige producenten till den ikoniska inspelningen som \u00e4gde rum under fyra(!) timmar,, Birgitta Andersson, Sonya Hedenbratt, alkoholiserade komediennen Catrin Westerlund, Beppe Wolgers, Jan Troell och f\u00f6rst\u00e5s Tage Danielsson. Johan Hafezi, Ashkan Gods och Carina M Johansson \u00e4r n\u00e5gra medverkande som lyckas f\u00f6rtr\u00e4ffligt i ta fram s\u00e4rdrag, f\u00f6rmedla en \u00f6verensst\u00e4mmelse med de som blixtbelyses. <\/p>\n\n\n\n

Ljuss\u00e4ttningen tillh\u00f6r ocks\u00e5 upps\u00e4ttningens odiskutabla plusfaktorer. Och scenografiskt lanseras en fest f\u00f6r \u00f6gonen med gigantiska b\u00e5gar f\u00f6r ensemblen att tr\u00e4da in igenom, tr\u00e4d i fonden f\u00f6r att illustrera nordiskt vemod i folkvisetappning, sminkloge och hemmilj\u00f6 med sm\u00e5 medel. Vridscenen \u00f6verutnyttjas, \u00e4r s\u00e5 ofta i drift att n\u00e5gon j\u00e4mf\u00f6rde med hur skivor snurrar p\u00e5 skivspelare. Greppet kan ocks\u00e5 referera till upps\u00e4ttningens dramaturgiska b\u00e5ge, magin i den h\u00f6jdpunkt Monica Z s\u00e5 ofta \u00e5terkom till. D\u00e4remot kan fr\u00e5getecken s\u00e4ttas kring ljud\u00e5tergivningen i repliker, eftersom h\u00f6rbarheten inte alltid var p\u00e5 topp. H\u00e4r finns f\u00f6rb\u00e4ttringspotential. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

V\u00e4rt att understryka att det var l\u00e4nge sedan jag ber\u00f6rdes lika starkt av scenkonst, scenkonst draperad som musikteater. Scener br\u00e4nner till och g\u00e5r direkt till hj\u00e4rtat. Ryser av r\u00f6relse minst en handfull g\u00e5nger. Teamet p\u00e5 och bakom scen har sannerligen f\u00f6rm\u00e5tt ta fram essensen och br\u00e5ddjupen i den historia som ber\u00e4ttas i ord och ton. Sj\u00e4lvklart underl\u00e4ttar tillgodog\u00f6randet om man \u00e4r insatt, specialintresserad som undertecknad. Fast ocks\u00e5 f\u00f6r mig hade vissa namn i persongalleriet beh\u00f6vt presenterats. Men po\u00e4ngen \u00e4r att h\u00e4r finns alla f\u00f6ruts\u00e4ttningar p\u00e5 plats f\u00f6r att publiken ska ta till sig vidden av Monica Zetterlunds fullkomligt unika lyskraft och f\u00f6rm\u00e5ga, vilket ocks\u00e5 intr\u00e4ffar. Efter paus uppstod ett antal magiska Monica-moments. Att en skribent p\u00e5stod att han blev underh\u00e5llen ist\u00e4llet f\u00f6r drabbad ter sig fullkomligt obegripligt. Sv\u00e4rtan finns ju som en understr\u00f6m i lika h\u00f6g grad som lusten att sjunga, roa och ber\u00f6ra som sk\u00e5despelare. Monicas vals<\/em> \u00e4r en rikhaltig upps\u00e4ttning jag g\u00e4rna \u00e5terv\u00e4nder till. <\/p>\n\n\n\n

PRESSFOTON Ola Kjelbye <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Klas Abrahamsson Regi: Ragna Wei Scenografi: Helga Bumsch Kostym: Maja Mirkovic Mask\u00f6r: Gunnar Lundgren Ljus och video: Iilkia H\u00e4iki\u00f6 Ljud: Tova \u00d6stman Koreografi: Lidia Wos Musiker: Dan Evmark (kapellm\u00e4stare), Karolina Almgren, Adam Ross och Arvid Jullander Sk\u00e5despelare: Karin de Frumerie, Eline H\u00f6yer, Carina M Johansson, Hannah Alem Davidsson, Emil Ljungestig, Sven Bor\u00e4ng, Johan Hafezi […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-174394","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/174394","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=174394"}],"version-history":[{"count":34,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/174394\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":174508,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/174394\/revisions\/174508"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=174394"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=174394"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=174394"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}