![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/priscilla.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Priscilla
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 1 december 2023
\nRegi Sofia Coppola<\/p>\n
Att Sofia Coppola fortfarande anses vara en regiss\u00f6r i v\u00e4rldsklass m\u00e5ste ses som besynnerligt. Efter den n\u00e4rmast felfria och enast\u00e5ende Lost In Translation har Coppolas karri\u00e4r befunnit sig p\u00e5 en ned\u00e5tg\u00e5ende kurva. Efter den fantastiska resan till Japan gick mer eller mindre allt fel. Marie Antoinette var p\u00e5 sin h\u00f6jd intressant men i slut\u00e4ndan en parentes och en gruvlig besvikelse i och med de kolossala f\u00f6rv\u00e4ntningarna. Somewhere och The Bling Ring var inget annat \u00e4n outh\u00e4rdliga. The Beguiled, som var det senaste alstret var f\u00f6rvisso b\u00e4ttre, men det \u00e4r en klen tr\u00f6st att g\u00e5 fr\u00e5n katastrof till trist apati.<\/p>\n
Det prim\u00e4ra problemet med Coppolas filmer post 2003 \u00e4r en uppenbar brist p\u00e5 entusiasm. Lost In Translation genomsyrades av passion, lekfullhet och ett energiskt engangemang. N\u00e5got som gjorde att den stillast\u00e5ende ber\u00e4ttelsen blev b\u00e5de oemotst\u00e5ndlig, tidl\u00f6s och i det n\u00e4rmaste f\u00f6rtrollande. I filmerna d\u00e4refter har Coppola k\u00e4nts obekv\u00e4m och forcerad. F\u00f6rs\u00f6ken att definiera sin identitet som regiss\u00f6r resulterade i mer och mer krystade gester och falska gimmicks. Karri\u00e4ren kan ist\u00e4llet liknas vid ett tomtebloss, inledningsvis makal\u00f6s gl\u00f6d men samma uth\u00e5llighet som sn\u00f6 i Sahara.<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det tragiskt att se att d\u00e5 Coppola \u00e4ntligen verkar ha vaknat ur sin dvala v\u00e4ljer hon ett subjekt som \u00e4r osannolikt ointressant. Tragedin blir bara \u00e4n mer p\u00e5tr\u00e4ngande d\u00e5 detta \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan Bill Murray och Scarlett Johansson m\u00f6ttes i den japanska huvudstaden som Coppola inte verkar bekymra sig om att framst\u00e5 egensinnig eller m\u00e4rkv\u00e4rdig. Ist\u00e4llet verkar m\u00e5let bara vara g\u00f6ra ett bra jobb utan udda fraseringar.<\/p>\n
Det h\u00e4r g\u00f6r att Priscilla bjuder p\u00e5 den mest avsp\u00e4nda och mest trov\u00e4rdiga personregin sedan – ja, den d\u00e4r filmen som utspelade sig i uppg\u00e5ende solens land. Till sin hj\u00e4lp har hon ocks\u00e5 tv\u00e5 mycket kompetenta insatser, med Cailee Spaeny i huvudrollen och Jacob Elordi som kungen av rock n roll. Elordi lyckas g\u00f6ra ett betydligt mer m\u00e4nskligt portr\u00e4tt av musikikonen \u00e4n det vi fick se i Baz Luhrmanns film fr\u00e5n i fjol. Spaeny och Elordi har ocks\u00e5 en god kemi och den mycket – moraliskt, tveksamma romansen framst\u00e5r ov\u00e4ntat m\u00e4nsklig och trov\u00e4rdig.<\/p>\n
Om det hade slutat vid denna naiva romans hade det hela varit en acceptabel men aningen tunn film. De prim\u00e4ra bristerna \u00e4r inte regi eller sk\u00e5despel. Ju l\u00e4ngre filmen och ber\u00e4ttelsen lider desto mer uppenbart blir det att materialet – och personen Priscilla Presley \u00e4r lika intressant som att se hur gr\u00e4s v\u00e4xer. Det spelar ingen roll att det finns dramatiska och pr\u00f6vande stunder i hennes liv, i ett st\u00f6rre perspektiv \u00e4r h\u00e4ndelserna fullkomligt irrelevanta f\u00f6r alla. Dessutom ligger det skr\u00e4mmande liten emfas p\u00e5 de genuint allvarliga momenten, exempelvis negligeras det oerh\u00f6rt restriktiva liv Priscilla Presley tvingades leva under f\u00f6rh\u00e5llandet. Andra intressanta moment, som den manipulativa \u00f6versten eller missbruket som f\u00f6rst\u00f6rde Elvis karri\u00e4r, \u00e4r endast klumpig ber\u00e4ttarmekanik avsedda att r\u00f6ra filmen mot den oundvikliga skilsm\u00e4ssan. Priscilla sj\u00e4lv utvecklas aldrig bortom att vara naiv och dumdristig, det g\u00f6rs inga allegorier till n\u00e5gra av de mer problematiska aspekterna i hennes person som skulle manifestera sig senare i livet som anslutningen till scientologin. Konceptuellt ointressanta \u00e4mnen och personer kan dock bli fascinerande filmkonst om filmskaparen har en tydlig \u00f6vertygelse, tyv\u00e4rr kan Coppola inte ta det bortom att bara g\u00f6ra ett kompetent jobb vilket g\u00f6r det ointressanta materialet menl\u00f6st.<\/p>\n
Och d\u00e5 relationen mellan paret Presley g\u00e5r fr\u00e5n en naiv och passionerad ungdomsromans till ett giftem\u00e5l b\u00f6rjar filmen ta in vatten. Coppola v\u00e4grar att g\u00f6ra n\u00e5gra intima studier av personerna, ist\u00e4llet presenteras den problematiska relationen utan n\u00e5gon st\u00f6rre omsorg, snarare som en artificiell hinderbana d\u00e4r relationsproblemen avverkas genom en iskall punktlista. Filmens utseende har ocks\u00e5 mer gemensamt med den tragiska och fallna hj\u00e4lte som var Elvis sista \u00e5r p\u00e5 scen, ett pannkaksplatt foto och en scenografi – som trots tidstypisk kostym och kuliss, misslyckas att \u00f6vertyga och k\u00e4nns on\u00f6digt polerad och tuktad.<\/p>\n
D\u00e5 filmen n\u00e4rmar sig sitt klimax \u00e4r ordet irrelevans och meningsl\u00f6shet lika sj\u00e4lvlysande som valfri neonskylt i Las Vegas. Trots tv\u00e5 goda sk\u00e5despelarinsatser och en f\u00f6rh\u00e5llandevis god personregi fr\u00e5n Sofia Coppola l\u00e4mnas publiken likgiltig och med en enda fr\u00e5ga, \u2019\u2019vad var egentligen po\u00e4ngen med n\u00e5got av detta?\u2019\u2019<\/p>\n