{"id":174166,"date":"2023-11-28T15:55:15","date_gmt":"2023-11-28T14:55:15","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=174166"},"modified":"2023-11-28T21:26:12","modified_gmt":"2023-11-28T20:26:12","slug":"forstklassiga-psykedeliska-resor-bor-varderas-som-ett-kron-i-modern-svensk-musikhistoria-bossebandet-pa-valand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=174166","title":{"rendered":"F\u00f6rstklassiga psykedeliska resor b\u00f6r v\u00e4rderas som ett kr\u00f6n i modern svensk musikhistoria – Bossebandet p\u00e5 Valand"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Niklas Gran<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

25\/11 2023<\/p>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Nefertiti)<\/p>\n\n\n\n

Den illustra konstellationen kallar sig som den g\u00f6r f\u00f6r att peka p\u00e5 samh\u00f6righeten med pionj\u00e4ren Bo Hansson (1943-2010), han som under det flummiga sena 60-talet bildade Hansson & Karlsson efter n\u00e5gra \u00e5r som turnerande kompgitarrist. Ett livsavg\u00f6rande beslut som togs efter att h\u00f6rt Brother Jack Mc Duff p\u00e5 Gyllene Cirkeln. Vill passa p\u00e5 att n\u00e4mna att jag hade f\u00f6rm\u00e5nen att se duon p\u00e5 en festival intill N\u00e4ckrosdammen sent 90-tal d\u00e5 en samlings-cd gavs ut. H\u00f6r till saken att den skygge sj\u00e4lvl\u00e4rde innovat\u00f6ren annars undvek att turnera. Musiken fr\u00e5n egna braksucc\u00e9debuten 1970- tons\u00e4ttning av fantasy-trilogin Sagan om ringen<\/em> med orgelns rika tonspr\u00e5k i centrum – framf\u00f6rs p\u00e5 Valand i sin helhet i f\u00f6rsta set.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r den oinvigde och oss som vill bli p\u00e5minda om eran, har ett par dokument\u00e4rer om s\u00e4rlingen Hansson funnits att se p\u00e5 SVT Play, inklusive ett program med h\u00f6gl\u00e4sning ur Tolkiens ber\u00e4ttelse ackompanjerat med organistens fabul\u00f6sa kompositioner. Albumet d\u00e4r Rune Carlsson st\u00e5r f\u00f6r karakt\u00e4ristiskt trumsound ist\u00e4llet f\u00f6r Janne Carlsson, blev f\u00f6r nystartade skivbolaget Silence en exportframg\u00e5ng och d\u00e4rmed kassako i begynnelsen. Hade i ton\u00e5ren enormt utbyte av att sv\u00e4va iv\u00e4g l\u00e4ngs de visuellt uppbyggda skivorna ur Bo Hanssons full\u00f6diga produktion, av vilka jag p\u00e5 vinyl \u00e4ger de ytterligare tre som kreerats efter snarlikt m\u00f6nster. Tillsammans med i f\u00f6rsta hand Bj\u00f6rn J:son Lindh representerar Bo Hansson den f\u00f6rn\u00e4mligaste instrumentalmusik baserad p\u00e5 beat som \u00f6verhuvudtaget gjorts i Sverige. Trycket p\u00e5 biljetter var s\u00e5 h\u00f6gst n\u00e4r Bosse-bandet g\u00e4stade f\u00f6reg\u00e5ende s\u00e4song att underlag fanns f\u00f6r ny konsert. Och med tre l\u00e5ngbord n\u00e4rmast scen blev det uts\u00e5lt ocks\u00e5 denna g\u00e5ng. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vilka ing\u00e5r d\u00e5 i detta eminenta tribut-band som ocks\u00e5 levererar h\u00f6gkaratig instrumental progg j\u00e4mn\u00e5rig med Bo Hanssons alster? P\u00e5 bilden ovan syns tv\u00e5 ber\u00f6mdheter vilka faktiskt medverkade p\u00e5 ett antal av originalen, kittlande fakta. Syftar p\u00e5 gitarrhj\u00e4lten Kenny H\u00e5kansson och Bill \u00d6hrstr\u00f6m ( talade om f\u00f6r mig efter\u00e5t att han f\u00f6rekom p\u00e5 n\u00e5gra av inspelningarna men att Bo Hansson m\u00e4rkligt nog inte tyckte att det beh\u00f6vde anges) p\u00e5 congas och munspel. B\u00e5de dessa giganter utg\u00f6r en grundbult i svensk rock och blues. \u00c4ger skivor med dem och h\u00f6rt dem ett antal g\u00e5nger live – exempelvis Bill\u00b4s Boogie Band, Kebnekajse, Blues Into Jazz, Dag Vag, Mikael Ramel B\u00e4st Band, Baby Grandmothers, Bill \u00d6hrstr\u00f6m. Tippar p\u00e5 att m\u00e5ngsysslaren Peter Bryngelsson tj\u00e4nstgjort som projektledare. Av den handfull b\u00f6cker han skrivit handlar en om just m\u00e4sterverket Sagan om ringen. <\/em> Ansvarar f\u00f6r konsertens knapph\u00e4ndiga presentationer, som ofta \u00e4r sv\u00e5ra att uppfatta i sorlet. Har f\u00e5tt veta att han genomf\u00f6rde deras gig med feber i kroppen genomg\u00e5ende sittandes genom att skifta emellan tv\u00e5 gitarrer, delvis med inriktning p\u00e5 slide. <\/p>\n\n\n\n

Visar sig att \u00f6vriga p\u00e5 scen, de f\u00f6r mig obekanta musikerna, ofta ing\u00e5tt i hans sf\u00e4r. De har figurerat i grupper som Ragnar\u00f6k, Kung Tung, Astro Turf, Urban Turban och i ett projekt kring filmmusik. Bo Hanssons uppfordrande mantel axlas av Lasse Liljegren p\u00e5 elpiano och orgel. I oklanderlig rytmsektion huserar elbasisten Bobby Ringstr\u00f6m och bakom trummorna Mikael Svanevik. I musik grundad p\u00e5 rullande orgelsound och expansiva slingor p\u00e5 keyboard intar trummor en s\u00e4rst\u00e4llning. Uppskattar verkligen vad Svanevik tillf\u00f6rde under konsertens lika karismatiska som varierande faser.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rsta set p\u00e5g\u00e5r i ungef\u00e4r en halvtimme. \u00c4gnas som sagt \u00e5t musiken ur Sagan om ringen. <\/em>Som ett medley fast samtidigt med markerade avgr\u00e4nsningar mellan varje komposition. F\u00f6rsynt viras publiken in i trolsk st\u00e4mning, vilket egentligen inte borde komma som en \u00f6verraskning. Smart s\u00e4tt att framh\u00e4va m\u00e5ngfalden av nyanser, geniets makal\u00f6sa fantasi som \u00f6ppnar d\u00f6rrar ocks\u00e5 f\u00f6r mig, som aldrig engagerats av Tolkiens g\u00e5tfulla narrativ. Liljegren styr p\u00e5 sina klaviaturer skeendet utan att dominera. Tempot varvas upp v\u00e4sentligt i omg\u00e5ngar. Att anv\u00e4nda sig av tv\u00e5 unika str\u00e4ngb\u00e4ndare genererar fantastiska m\u00f6jligheter, blir mycket effektfullt p\u00e5 ett organiskt vis. B\u00f6ljande licks \u00f6verg\u00e5r ibland i smakfullt riffande. Suggestivt m\u00e5las lockande tonlandskap fram. Igenk\u00e4nnbara melodier integreras s\u00f6ml\u00f6st med adderandet av tillh\u00f6rande rytmik. N\u00e4r intensiteten stegras ytterligare ett sn\u00e4pp kommer aftonens f\u00f6rsta solo fr\u00e5n m\u00e4sterlige Kenny H\u00e5kansson (vill n\u00e4mna att jag h\u00f6rde honom framf\u00f6ra ett par outgivna, underbara Hansson-kompositioner n\u00e4r ”Proggl\u00e5dan” i regi av Coste Apetrea bes\u00f6kte Stora Teatern 2018).<\/p>\n\n\n\n

Finstilt musik breder ut sig i flera skikt d\u00e4r varje ackord k\u00e4nns inplanerat utan att det alls blir f\u00f6ruts\u00e4gbart. L\u00e5ter mjukt sv\u00e4vande och taggigt omv\u00e4lvande om vartannat. Bryngelsson man\u00f6vrerar sig stundtals snyggt till position l\u00e4ngst fram medan \u00d6hrstr\u00f6m f\u00e4rgar med groove och reflekterande till\u00e4gg p\u00e5 sina congas. Det kulminerar p\u00e5 slutet av f\u00f6rsta avdelningen genom att dels hypnotisk groove broderas ut med gitarristerna som anf\u00f6rare, dels i ballad d\u00e4r \u00d6hrstr\u00f6m tar fram munspelet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 arrang\u00f6rens hemsida har man kunnat l\u00e4sa att musik associerad med Bo Hansson ska komplettera l\u00e5tlistan. Inflytelserika gr\u00e4ns\u00f6verskridande svenska grupper fr\u00e5n f\u00f6rsta halvan av 70-talet listas, varav somliga inkluderas. Allra f\u00f6rst efter paus h\u00e4nder dock n\u00e5got lika kul som totalt ov\u00e4ntat. Peter Bryngelsson har n\u00e4mligen tillverkat en kort cover p\u00e5 svenska av den mycket uppm\u00e4rksammade utgivningen av ihopmixade Beatles-l\u00e5ten. Och innan andra l\u00e5tskrivares verk tar vid levereras med ackuratess tv\u00e5 kompositioner fr\u00e5n uppf\u00f6ljaren Ur Trollkarlens hatt<\/em>, n\u00e4mligen Storstad<\/em> samt Solen. <\/em>Blir till en stadig ljudmatta som det sv\u00e4nger om, med nervig finess. Veteranen H\u00e5kansson \u00e4r i sitt esse tajt uppbackad av \u00f6vriga med Svanevik i spetsen.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e4refter tr\u00e4der man in p\u00e5 nya aviserade marker, f\u00f6rsta kliven tas med en gungande blues av amerikanske hard bop-pianisten Duke Pearson med feature p\u00e5 munspel. Vi f\u00e5r ocks\u00e5 en stillsamt porlande hippie-l\u00e5t vars atmosf\u00e4r f\u00f6rst\u00e4rks med dr\u00f6jande beat, markerad basg\u00e5ng och v\u00e4lljudande munspel. Volymen har i andra set skruvats upp till f\u00f6rv\u00e4ntad niv\u00e5, lyckligtvis med bibeh\u00e5llet balanserat ljud. Det har ocks\u00e5 sorlet hos klickar av folk p\u00e5 plats. I princip enda man kan klaga p\u00e5 avser yttre omst\u00e4ndigheter. Efter paus tycks Valand ha gett tilltr\u00e4de till snacksaliga s\u00e4llskap som suttit i annan restaurang i huset, vilket tyv\u00e4rr st\u00f6r. Och dessutom hade DJ lovats tillg\u00e5ng till scen tidigare \u00e4n vad som best\u00e4mts, vilket innebar att vi inte fick lyssna p\u00e5 Hansson & Karlssons st\u00f6rsta hit. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Har alltf\u00f6r s\u00e4llan lyssnat p\u00e5 instrumentalgruppen Fl\u00e4sket brinner (vet att jag sett en reunion p\u00e5 Liseberg). Bo Hansson bidrog med en l\u00e5t p\u00e5 debuten f\u00f6r den namnkunniga formationen, vilket g\u00f6r det naturligt att lira just Bosses l\u00e5t. <\/em>Den avl\u00f6ses av Folkvisa i morse <\/em>fr\u00e5n Samla Mammas Manna och Resa mot ok\u00e4nt m\u00e5l <\/em>fr\u00e5n Kebnekajse (som jag sett \u00e5tminstone tv\u00e5 g\u00e5nger p\u00e5 senare \u00e5r) d\u00e4r som bekant Kenny H\u00e5kansson utg\u00f6r en av pelarna. Bosse-bandet f\u00f6rflyttar sig fr\u00e5n bluesig vibe och folkrock till symfonisk touch och progressiv ekvilibristik. Man avslutar i crescendo-betonad triumf. Rycks med av oerh\u00f6rt l\u00e4ckra kontraster organiskt konstruerade, teman som griper tag i mig. B\u00e5de Samla och Kebnekajse har jag p\u00e5 lp, dock inte skivorna man h\u00e4mtat l\u00e5tarna ifr\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n

. Medvetet eller som en oundviklig slump kan fragment fr\u00e5n banbrytande band noteras. T\u00e4nker p\u00e5 tidiga Pink Floyd, Camel, kanske Gentle Giant och inte minst hypnotiska metriken hos King Crimson. N\u00e4r rytmsektionen pr\u00e4glar som mest, tar fram sina v\u00e4gvinnande linjer kan de n\u00e4stan kopplas till en sorts maffig drum & bass-estetik. Kul! P\u00e5 Fasching i b\u00f6rjan av \u00e5ret hade extatiskt \u00f6sig hit med dem (som jag har p\u00e5 b\u00e5de live- och studioskiva) lagts till som extranummer. P\u00e5 ett jublande Valand \u00e5terv\u00e4nds ist\u00e4llet till huvudpersonen. Vi f\u00f6runnades en ljuvlig, l\u00e5ngsamt sv\u00e4vande version av Den l\u00e5nga flykten<\/em> (The Escape) <\/em>fr\u00e5n albumet Watership Down <\/em>baserat p\u00e5 romanen med samma titel. Vi som l\u00e4ngtat efter att f\u00e5 lyssna p\u00e5 v\u00e4lorganiserade Bosse-bandet blev ytterst tillfredsst\u00e4llda, nj\u00f6t av ypperlig livemusik fr\u00e5n instrumentalmusikens guld\u00e5lder.<\/p>\n\n\n\n

OBS TACK Niklas Gran f\u00f6r tillg\u00e5ng till dina bilder!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

25\/11 2023 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Nefertiti) Den illustra konstellationen kallar sig som den g\u00f6r f\u00f6r att peka p\u00e5 samh\u00f6righeten med pionj\u00e4ren Bo Hansson (1943-2010), han som under det flummiga sena 60-talet bildade Hansson & Karlsson efter n\u00e5gra \u00e5r som turnerande kompgitarrist. Ett livsavg\u00f6rande beslut som togs efter att h\u00f6rt Brother Jack Mc Duff […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-174166","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/174166","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=174166"}],"version-history":[{"count":25,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/174166\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":174217,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/174166\/revisions\/174217"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=174166"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=174166"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=174166"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}