{"id":174048,"date":"2023-11-22T01:38:53","date_gmt":"2023-11-22T00:38:53","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=174048"},"modified":"2023-11-23T20:57:15","modified_gmt":"2023-11-23T19:57:15","slug":"inspirerad-ebbot-eminent-uppbackad-av-taggat-storband-ebbot-med-goteborg-jazz-orchestra-pa-draken","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=174048","title":{"rendered":"Inspirerad Ebbot eminent uppbackad av taggat storband – Ebbot med G\u00f6teborg Jazz Orchestra p\u00e5 Draken"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Fotoscenen (Johnny K\u00e4\u00e4p\u00e4)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

19\/11 2023<\/p>\n\n\n\n

Draken i G\u00f6teborg (Arrang\u00f6r: Krall Entertainment)<\/p>\n\n\n\n

Har haft viss koll p\u00e5 vad Ebbot Lundberg h\u00e5llit p\u00e5 med sedan de vilda \u00e5ren med Union Carbide Productions. Jag \u00e4ger helgjutna debuten med The Soundtracks of Our Lives, s\u00e5g relativt nygjorda dokument\u00e4ren om UCP p\u00e5 G\u00f6teborgs filmfestival, sett Ebbot fronta i diverse konstellationer ett tv\u00e5siffrigt antal g\u00e5nger, gav h\u00e4r reunionspelningen med TSOUL p\u00e5 WOW 4+ och tog vara p\u00e5 erbjudandet att intervjua honom inf\u00f6r samarbetet med G\u00f6teborg Jazz Orchestra. \u00c4nd\u00e5 utfaller en j\u00e4mf\u00f6relse med den vitala uppstickare till jazzorkester som frodats i 5-6 \u00e5r till den senares f\u00f6rdel. Vet s\u00e5lunda v\u00e4sentligt mer om GJO, hur de l\u00e5ter och vad de haft f\u00f6r sig, d\u00e5 jag uppskattningsvis lyssnat p\u00e5 85% av deras tematiskt full\u00f6diga konserter. Recenserat deras bedrifter ett antal g\u00e5nger i Kulturbloggen och i Orkesterjournalen och n\u00e4stan blivit beroende av vanan att f\u00e5 uppleva storbandet live. Blev kontaktad av dem n\u00e4r de nyss dragit ig\u00e5ng sina m\u00e5natliga m\u00e5ndagskonserter, p\u00e5 den krog (Contrast Public House) de vid jazziga evenemang d\u00f6pt om till anrika Wauxhall. GJO har d\u00e4rtill framtr\u00e4tt med namnkunniga g\u00e4ster p\u00e5 exempelvis Stora Teatern, Brew House (ocks\u00e5 utomhus) och Valand. <\/p>\n\n\n\n

Draken d\u00e4r jag sett ett par enstaka konserter tidigare (en av dem invigningen av Draken Live tidigare i h\u00f6st med Jill Johnson) \u00e4r ju annars k\u00e4nt som hj\u00e4rtat i G\u00f6teborgs Filmfestival, vilket gjort att jag k\u00e4nner mig hemmastadd i denna milj\u00f6 ocks\u00e5 nu n\u00e4r den renoverats till ytterligare en pj\u00e4s i Stordalens st\u00e4ndigt v\u00e4xande n\u00f6jesimperium. Det sluttande golvet ger god sikt och man sitter bekv\u00e4mt de sammetsr\u00f6da f\u00e5t\u00f6ljerna. Jazzf\u00f6reningen Nefertits ljudansvarige Tomas Ferngren borgade f\u00f6r att varje instrument n\u00e5dde ut p\u00e5 r\u00e4tt frekvens. Konserten denna kulna s\u00f6ndagsafton p\u00e5gick under tv\u00e5 timmar inklusive paus och extranummer. K\u00e4ndes alldeles lagom! Agerade trivsam konferencier \u00f6verraskande diskret gjorde Erik Mj\u00f6nes, musikalartist till vardags verksam i P2. Enda som saknades var en kortfattad expos\u00e9 \u00f6ver GJO:s historik troligen ok\u00e4nd f\u00f6r stora flertalet i publiken. Lyckligtvis fick \u00e5h\u00f6rarna veta vad solisterna hette. Draken var n\u00e4stan fullsatt trots rej\u00e4lt tilltaget biljettpris. S\u00e5ngaren, l\u00e5tskrivaren och producenten som f\u00f6rr betraktades som en indie-.excentriker har blivit folkk\u00e4r genom att vara k\u00e4nd fr\u00e5n teve. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Fotoscenen (Johnny K\u00e4\u00e4p\u00e4<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Finns en viss rutin hos Ebbot att framtr\u00e4da med s\u00e5v\u00e4l str\u00e5kar som orkestrar och storband. Jag har tidigare h\u00f6rt samarbeten med storband under ledning av Lasse Lindgren samt H\u00e5kan Brostr\u00f6ms New Places Orchestra. I ena fallet tyckte jag att Ebbot inte bottnade i alla kompositioner, att det l\u00e4t oj\u00e4mt. K\u00e4nns relevant att n\u00e4mna att jag skrev s\u00e5 pass positivt om konsert p\u00e5 Nef med ypperliga New Places Orchestra att den texten publicerats p\u00e5 H\u00e5kan Brostr\u00f6ms hemsida. Emellan f\u00f6reg\u00e5ende jul och ny\u00e5r m\u00f6ttes dessa enheter igen utan att jag var d\u00e4r. Musikredakt\u00f6ren p\u00e5 GP som jag aldrig sk\u00e5dat i n\u00e5got jazzigt sammanhang skr\u00e4dde inte orden, tog ist\u00e4llet fram sin mest brutala s\u00e5g. Med tanke p\u00e5 hur det presterades tre veckor tidigare med Viktoria Tolstoy, kan den lika omtalade som beryktade recensionen om\u00f6jligen tas p\u00e5 allvar, \u00e4ven om den konserten enligt Ebbot inneh\u00f6ll f\u00f6r m\u00e5nga solon och huvudpersonen kan mycket v\u00e4l ha st\u00e5tt f\u00f6r en oj\u00e4mn insats.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rv\u00e5nades en smula \u00f6ver \u00f6ver att repertoaren p\u00e5 Draken valts p\u00e5 ett s\u00e5 konsekvent s\u00e4tt av en h\u00e4ngiven artist vars attityd avsl\u00f6jade att han nj\u00f6t av vad som var i g\u00f6rningen, d\u00e5 man givetvis hade repat. Tyckte om uppl\u00e4gget att i storbandsformat spegla material som Ebbot sjungit och som regel skrivit texten till. De fantastiska arren var fr\u00e4mst signerade geniet Johan Lindstr\u00f6m med vilken shamanen (konferencierens epitet) haft ing\u00e5ende samarbeten med. Tv\u00e5 nya arr hade skrivits av Hasse Hjortek, vilket resulterade i uruppf\u00f6rande av Under Your Spell.<\/em> <\/p>\n\n\n\n

GJO st\u00e4llde helhj\u00e4rtat upp p\u00e5 uppskissade villkor, har n\u00e4ppeligen tidigare tolkat psykedeliskt rockr\u00f6jiga l\u00e5tar som stundtals , f\u00f6rbluffande nog ges str\u00e5k av sk\u00f6nhet. Fick i utbyte gener\u00f6st med utrymme att f\u00e4rga l\u00e4ckra melodier. Somliga \u00e4ventyrslystna musik\u00e4lskare ratar storband av r\u00e4dsla f\u00f6r att det ska l\u00e5ta slickat, alltf\u00f6r sl\u00e4tkammat. Just den kategorin kunde rakt av g\u00e5 ig\u00e5ng p\u00e5 detta extatiska m\u00f6te, laddat med friktion och nyanser. Blev \u00e4n mer p\u00e5fylld av energi \u00e4n jag hade f\u00f6rest\u00e4llt mig, trots att jag visste var GJO var kapabla till. Som seden p\u00e5bjuder tilldelas GJO sj\u00e4lva f\u00f6rsta l\u00e5ten i varje set. Har i efterhand f\u00e5tt veta att det r\u00f6rde sig om fram\u00e5tlutade Turning Up<\/em> (T. Akiyoshi) respektive f\u00e4ngslande vridna toner i Spectrum <\/em>(B. Mintzer) d\u00e4r tenorsaxofonisten Bj\u00f6rn Cedergren stod f\u00f6r full\u00f6digt solo i omgivning av aviga takter. Modigt gjort att lansera ett komplext stycke som genomsyrades av skrynklig struktur. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Fotoscenen (Johnny K\u00e4p\u00e4\u00e4)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ebbot fj\u00e4rmar sig kompromissl\u00f6st fr\u00e5n den lena crooner-stil storband ofta f\u00f6rknippas med. Ist\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka sig p\u00e5 att ha Kurt Elling och Tony Bennet till ideal, laboreras med en st\u00e4mma som av belackare beskrivs i termer av skrovligt skr\u00e4nig. I denna tillst\u00e4llning beh\u00e4rskas emellertid till fullo konsten att nyansera. Sound laddas med maximal intensitet f\u00f6r att d\u00e4refter fokuseras p\u00e5 finstilta val\u00f6rer, vilket g\u00f6r att man ryser av v\u00e4lbehag. Konsten att v\u00e4xla uttryck och d\u00e4rmed skapa dramatiska b\u00e5gar, \u00e4r en unik kvalitet i den kraftfulla r\u00f6sten. Konceptet med stegringar och neds\u00e4nkningar firar kontinuerligt triumfer, ett varum\u00e4rke stj\u00e4rnan framg\u00e5ngsrikt f\u00f6rvaltar. Att han sin vana trogen mumlar och struntar i mikrofonteknik i mellansnack kan betraktas som en marginell anm\u00e4rkning knappt n\u00e5gon f\u00e4ster sig vid. <\/p>\n\n\n\n

Korar versionen av Light My Fire<\/em> till konsertens kulmen. The Doors psykedeliska listetta fr\u00e5n flower power-eran framf\u00f6rs makal\u00f6st drivet genom kontrasterande passager med h\u00e4nryckande feature fr\u00e5n gitarrist Erik Weissglas, formidabel utvikning av David B\u00e4ck \u00f6ver sin orgelljudande klaviatur och rytmtillverkarna Fredrik Hamr\u00e5 bakom trummorna j\u00e4mte exakta leveransen av basg\u00e5ngar fr\u00e5n elbasist Olli Rantala. De tre sistn\u00e4mnda hade enorm betydelse f\u00f6r att leverera det sound Ebbot och arrang\u00f6ren av respektive l\u00e5tar best\u00e4llt. Samtliga n\u00e4mnda plus Vanja Holm p\u00e5 percussion br\u00f6t sig ur sin trygghetszon p\u00e5 ett magiskt vis. Magnifika musiker helt enkelt vilka likt andra jazzutbildade kan prestera gr\u00e4ns\u00f6verskridande utan att det l\u00e5ter onaturligt. Rantala l\u00e5g lagom mycket i framkant och pr\u00e4glade det \u00f6msom snirkliga, \u00f6msom raka beat som f\u00e5ngade oss. Vad betr\u00e4ffar den fabul\u00f6se Fredrik Hamr\u00e5 associerar den polyrytmiska spelstilen med namnen Sandsten i TSOUL. Slump eller medvetet val? Av covers i \u00f6vrigt g\u00f6rs ocks\u00e5 tv\u00e5 hits med hemliga kultbandet The Residents, en av Ebbots absoluta favoritgrupper som han p\u00e5 anmodan introducerar. Hey Skinny <\/em>utvecklas till suggestiv fulltr\u00e4ff medan Perfect Love <\/em>s\u00e4tts ig\u00e5ng genom bluesigt basintro i baktakt. Sp\u00e4nnande! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Andreas Thurfjell solist \/ Fotoscenen (Johnny K\u00e4\u00e4p\u00e4) <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ett otroligt vitalt, flexibelt och taggat storband gick som framg\u00e5tt Ebbot till m\u00f6tes, inte olikt Gil Evans & The Monday Night Orchestra Live At Sweet Basil<\/em> (f\u00f6rvisso framkallar de instrumental extas) Dessutom tillf\u00f6rde des fr\u00e4sch\u00f6r av synkoperade toner i ensemblespelet, kompletterade med sp\u00e4nstiga solon. Eminenta trumpetsektionen med Patrik Putte Jansson, Jonathan Kronevik (stod f\u00f6r glimrande distinkta solon), J\u00f6rgen Winblad och Mats Eklund (tillika orkesterns verksamhetsledare) ska framh\u00e5llas extra. Flitigaste solist i tr\u00e4bl\u00e5set var f\u00f6rutom n\u00e4mnde Cedergren fint fraserande Pontus Pohl p\u00e5 altsax. Ella Wennerberg p\u00e5 bastrombon utgjorde i denna s\u00e4ttning enda kvinna f\u00f6rutom ovan n\u00e4mnda Vanja Holm. <\/p>\n\n\n\n

Studerar f\u00f6rst nu anteckningarna f\u00f6r att lyfta fram fler h\u00f6jdpunkter p\u00e5 en konsert som \u00f6vertr\u00e4ffar mina f\u00f6rv\u00e4ntningar. Om jag b\u00f6rjar bakifr\u00e5n st\u00f6ter jag p\u00e5 dynamiska Glad To Have You Back <\/em>fr\u00e5n Union Carbide-tiden d\u00e4r bl\u00e5ssektionen h\u00e5lls sysselsatta i ett minst sagt potent sound influerat av Stooges och sk\u00f6nt jammigt sv\u00e4ngigt extranummer betitlat Hollywood Babylon<\/em> som tydligen h\u00e4mtats fr\u00e5n amerikanska skr\u00e4ck-punkbandet Misfits. Vidare vackert uppbyggda There\u00b4s Only One Of Us Here <\/em>featuring Erik Weissglas p\u00e5 slide, mjuklandningen med luftiga balladen Under Your Spell<\/em> vars snygga \u00f6verg\u00e5ngar och olika skikt framst\u00e4lls gl\u00e4nsande, sk\u00f6nt sm\u00e5st\u00f6kigt groove i Ebbot\/ Ian Persson -original fr\u00e5n 1990 lanserad under devisen f\u00f6rsta l\u00e5t med jazzsv\u00e4ng hos Union Carbide, ett supersnyggt storbandsarr p\u00e5 l\u00e5t hag tror d\u00f6pts till Just A Breath<\/em> s\u00e4gs spegla v\u00e5r turbulenta nutid samt den vidunderliga klang som ledsagar l\u00e5t Ebbot h\u00e4mtat fr\u00e5n sitt samarbete med Trummor & Orgel. Paradnumret Hong Kong Blues <\/em>ska inte heller negligeras i en sammanst\u00e4llning. H\u00e4r broderas tema raffinerat av David B\u00e4ck och Vanja Holm. Marknadsf\u00f6ringen visar sig f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande st\u00e4mma. Oavsett etikett f\u00f6renas delvis olika v\u00e4rdar i ett synnerligen fruktbart musikaliskt utbyte. Publiken blev som synes euforisk.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Fotoscenen (Johnny K\u00e4\u00e4p\u00e4)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

19\/11 2023 Draken i G\u00f6teborg (Arrang\u00f6r: Krall Entertainment) Har haft viss koll p\u00e5 vad Ebbot Lundberg h\u00e5llit p\u00e5 med sedan de vilda \u00e5ren med Union Carbide Productions. Jag \u00e4ger helgjutna debuten med The Soundtracks of Our Lives, s\u00e5g relativt nygjorda dokument\u00e4ren om UCP p\u00e5 G\u00f6teborgs filmfestival, sett Ebbot fronta i diverse konstellationer ett tv\u00e5siffrigt antal […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-174048","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/174048","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=174048"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/174048\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":174111,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/174048\/revisions\/174111"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=174048"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=174048"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=174048"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}