![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/11\/Vi-ar-krigare-5-foto-Thomas-Hultgren.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Vi \u00e4r krigare<\/strong> Den fria teatergruppen BATALJ Scenkonst har fokus p\u00e5 nyskriven och internationell dramatik och spelar nu sin fj\u00e4rde Sverigepremi\u00e4r i egen \u00f6vers\u00e4ttning. Med Vi \u00e4r krigare \u00e4r det f\u00f6rsta g\u00e5ngen den i Norge flerfaldigt bel\u00f6nade f\u00f6rfattaren och dramatikern Monica Isakstuen (f\u00f6dd 1976) spelas h\u00e4r. Hon har f\u00e5tt Bragepriset (j\u00e4mf\u00f6rbart med svenska Augustpriset) och i \u00e5r fick hon Den Nasjonale Ibsenprisen.<\/p>\n P\u00e5 scenen framf\u00f6r publiken finns en upph\u00f6jd vit kvadrat. Runtom pryds golvet av lysremsor (som barn s\u00e4tter vid sina dator-spelbord) i labyrintliknande formationer. Tankarna g\u00e5r till Lars von Triers film Dogville \u2013 som jag inte s\u00e5g till slutet \u2013 och jag blir genast lite sk\u00e4rrad. N\u00e5got starkt kommer att spelas upp. Scenografin \u00e4r minst sagt sparsmakad, men enkel vacker pianomusik h\u00f6rs. I centrum st\u00e5r en gestalt, som tidigt f\u00f6rst\u00e5s \u00e4r en mamma. Runt om henne dyker sedan fyra andra gestalter upp. Under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng f\u00e5r vi till oss tio h\u00e4ndelser som mamman \u00e5terger, i st\u00e4ndigt v\u00e4xelspel med de fyra andra som bryter in som oklara identiteter. Det finns ett \u201dJag\u201d och det finns \u201dDe andra\u201d. <\/p>\n Handlingen kretsar kring en mor och en son och n\u00e5got som har passerat – som hon g\u00e4rna vill gl\u00f6mma. Hon minns bara bitar av allt, han p\u00e5minner henne. Den vita rutan f\u00e5r sedan sin ber\u00e4ttelse \u2013 och visar sig vara en plats dit man g\u00e5r om man vill k\u00e4nna tillit och f\u00e5 hj\u00e4lp av andra. Mamman st\u00e5r d\u00e4r i rutan, de andra hj\u00e4lper, och \u00f6msom stj\u00e4lper henne. Begreppet \u201dvit sorg\u201d, uppger Isakstuen (www.dramatiken.no), \u00e4r den man har efter att som liten inte ha f\u00e5tt tillr\u00e4ckligt med k\u00e4rlek.<\/p>\n Manuset \u00e4r naket och allvarligt, ofta g\u00e5r det rakt p\u00e5 sm\u00e4rtsamma erfarenheter, antydningar och konfrontationer. Sm\u00e5 stunder av humor l\u00e4ttar upp. Sonen f\u00e5r i pj\u00e4sen, vid sidan om modern som \u00e4r \u00f6vertygande gestaltad av Kristina R\u00e5dstr\u00f6m, en levande karakt\u00e4r i form av Mikael Ayele. Hans gestaltning stannar kvar och blir k\u00e4nnbar – men effekten av den uppbrutna handlingen \u00e4r annars att inlevelsen i karakt\u00e4rerna bara uppst\u00e5r bitvis. Regin \u00e4r dock fl\u00e4ckfri o tydlig. Men mest upplever jag att det \u00e4r huvudet som adresseras, och k\u00e4nslan uppst\u00e5r ist\u00e4llet vid insikten efter\u00e5t. Pj\u00e4sen blir som ett nyktert pedagogiskt exempel p\u00e5 hur en m\u00e4nniska kan f\u00f6ra en dialog med sina inre kritiker, p\u00e5 ett s\u00e4tt. Den blir ocks\u00e5 imponerande psykoedukativ – d\u00e5 mamman ofta omskakas av gestalterna runt om henne \u2013 vilket g\u00f6r att hennes f\u00f6rsvar och bortf\u00f6rklaringar kommer i \u00f6ppen dager. Mentalisering \u00e4r ocks\u00e5 en effekt av uppl\u00e4gget, ett ord som st\u00e5r f\u00f6r f\u00f6rm\u00e5gan till inlevelse i andra m\u00e4nniskors perspektiv.<\/p>\n Pj\u00e4sen har nog sin b\u00e4sta publik i den gymnasieklass som fyller hela raden ovanf\u00f6r mig. N\u00e4r dopamin-beroendet hindrar koncentration och d\u00e4rf\u00f6r inlevelsen i en l\u00e5ng ber\u00e4ttelse – \u00e4r det kanske s\u00e5 h\u00e4r pj\u00e4ser i framtiden b\u00f6r skrivas, funderar jag.<\/p>\n Som sj\u00e4lv ensam mamma v\u00e4cks oavkortat s\u00e5klart sjok av sm\u00e4rtsam igenk\u00e4nning. Men mest av allt t\u00e4nker jag p\u00e5 Norges massm\u00f6rdare Anders Behring Breiviks uppv\u00e4xt med sin ensamma mamma, framf\u00f6r sin dator. Vips har hela pj\u00e4sen en historisk och sj\u00e4lvklar placering i v\u00e5r tid. Som programbladet anger: Vem beh\u00f6ver hj\u00e4lp och vem \u00e4r skyldig att hj\u00e4lpa? Vad har vi alla med varandra att g\u00f6ra?<\/p>\n Programbladet uppger inf\u00f6r Sverigepremi\u00e4ren att Isakstuen tror att pj\u00e4sen kanske \u00e4r mer aktuell nu \u00e4n d\u00e5 den skrevs 2019. I \u201dv\u00e4lfungerande l\u00e4nder som Norge och Sverige\u201d \u00e4r m\u00e4nniskor s\u00e4mre p\u00e5 att m\u00f6tas i samtal, s\u00e5som de kunde bara f\u00f6r fem \u00e5r sedan, menar hon. Ist\u00e4llet misst\u00e4nker vi varandra. Hon \u00f6nskar att fler inser att vi \u201dbeh\u00f6ver m\u00f6ta varandra\u201d. Inspirationen till pj\u00e4sen kom n\u00e4r hon h\u00f6ll en skrivarkurs f\u00f6r unga med drogproblem 2016 (intervju \u00e5r 2022 \u00e5tergiven p\u00e5 www.dramatiken.no). Hon slogs av att de var s\u00e5 starkt p\u00e5verkade av \u201den uppv\u00e4xt de sj\u00e4lva inte valt\u201d och sj\u00e4lv var hon vid tillf\u00e4llet nybliven trebarnsmamma. Omv\u00e5rdnad och moderskap \u00e4r teman hon \u00e4ven tidigare valt att skriva om. Samtalen hon gjorde med deltagarna p\u00e5 kursen transkriberades och togs sedan med vid improvisationer tillsammans med sk\u00e5despelarkollegor vid Dramatikkens hus. S\u00e5 v\u00e4xte pj\u00e4sen fram. Med sk\u00e5despelarnas r\u00f6ster i huvudet gick hon hem och fortsatte skriva, rensade i texten och senare \u00e4ven i scenografin. Sist var bara \u201dbenen\u201d var kvar. Rollerna \u201dJag\u201d och \u201dDe andra\u201d \u00e4r ett litet sk\u00e5despel i sig, s\u00e4ger hon. Tv\u00e5 ytterligheter p\u00e5 en skala som handlar om n\u00e4rhet och distans. H\u00e4ri ligger pj\u00e4sens \u00f6vergripande tema, menar hon.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi \u00e4r krigare Av Monica Isakstuen \u00d6vers\u00e4ttning Tove Simonsen & Moa \u00c5str\u00f6m Regi, koreografi Jimmy Meurling Kostym Maja D\u00f6bling Ljus Freja Forsstr\u00f6m Urpremi\u00e4r 2021, Norge Scen Fri Scen, Kilen, Stadsteatern Stockholm. F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 16 november 2023 Medverkande BATALJ Scenkonst: Mikael Ayele, Kristina R\u00e5dstr\u00f6m, Hand Sandquist, Tove Simonsen, Moa \u00c5str\u00f6m Den fria teatergruppen BATALJ Scenkonst […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-173963","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173963","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=173963"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173963\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":173971,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173963\/revisions\/173971"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=173963"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=173963"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=173963"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv Monica Isakstuen
\n\u00d6vers\u00e4ttning Tove Simonsen & Moa \u00c5str\u00f6m
\nRegi, koreografi Jimmy Meurling
\nKostym Maja D\u00f6bling
\nLjus Freja Forsstr\u00f6m
\nUrpremi\u00e4r 2021, Norge
\nScen Fri Scen, Kilen, Stadsteatern Stockholm. F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 16 november 2023
\nMedverkande BATALJ Scenkonst: Mikael Ayele, Kristina R\u00e5dstr\u00f6m, Hand Sandquist, Tove Simonsen, Moa \u00c5str\u00f6m<\/p>\n