{"id":173858,"date":"2023-11-16T20:11:58","date_gmt":"2023-11-16T19:11:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173858"},"modified":"2023-11-16T20:11:59","modified_gmt":"2023-11-16T19:11:59","slug":"filmrecension-hunger-games-the-ballad-of-songbirds-and-snakes","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173858","title":{"rendered":"Filmrecension; Hunger Games – The Ballad Of Songbirds And Snakes"},"content":{"rendered":"
\"\"
Tom Blyth as Coriolanus Snow and Rachel Zegler as Lucy Gray Baird in The Hunger Games: The Ballad of Songbirds and Snakes. Photo Credit: Murray Close<\/figcaption><\/figure>\n

Hunger Games – The Ballad Of Songbirds And Snakes
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 17 november 2023
\nRegi Francis Lawrence <\/p>\n

Hunger Games \u00e4r ett av f\u00e5 – moderna, litter\u00e4ra fenomen som lyckats ta v\u00e4rlden med storm under de g\u00e5ngna \u00e5ren. Men med tiden har fenomenet och intresset avtagit och dess relevans inom dagens popul\u00e4rkultur \u00e4r avsev\u00e4rt d\u00e4mpad. <\/p>\n

Produktionsbolaget Lionsgate \u00e4r ocks\u00e5 n\u00e5got av en underdog, till skillnad mot kollegorna\/konkurrenterna Universal eller Disney \u00e4r Lionsgate en f\u00f6rh\u00e5llandevis liten institution utan n\u00e5gon massiv stridskassa. De senaste \u00e5ren har en rad rykten ocks\u00e5 florerat om att bolaget \u00e4r en potentiell kandidat f\u00f6r ett uppk\u00f6p av n\u00e5gon av de st\u00f6rre akt\u00f6rerna. Att retirera tillbaka till Hunger Games genom en prequel k\u00e4nns desperat och fantasil\u00f6st, ett f\u00f6rs\u00f6k att fylla ut den kommande kvartalsrapporten. Men den ointressanta utg\u00e5ngspunkten visar sig inte vara h\u00e4mmande, The Ballad Of Songbirds And Snakes \u00e4r \u00f6verraskande bra och framf\u00f6rallt ov\u00e4ntat v\u00e5gad vad g\u00e4ller det politiska budskapet. Om det inte hade varit f\u00f6r en fullkomligt hoppl\u00f6s tredje akt hade det varit en av \u00e5rets mer fascinerande storfilmer. <\/p>\n

Hunger Games har alltid haft en m\u00f6rk och h\u00e5rd inst\u00e4llning till v\u00e4rlden. Till skillnad mot postapokalyps skriven f\u00f6r en relativt ung m\u00e5lgrupp, \u00e4r Hunger Games fascinerande brutal och nihilistisk. Den \u00e5terkommande optimism och polerade fasad som genomsyrar andra framg\u00e5ngsrika romanserier, som Rowlings Harry Potter, \u00e4r pulveriserad h\u00e4r. D\u00e4r andra l\u00e5ter m\u00f6rker och hoppl\u00f6shet tr\u00e4da fram i marginalen, som en ytterst diskret krydda, v\u00e4ljer f\u00f6rfattaren Suzanne Collins att ist\u00e4llet m\u00e5la allt i svart. Denna g\u00e5ng \u00e4r hoppl\u00f6sheten och brutaliteten mer framtr\u00e4dande \u00e4n n\u00e5gonsin, men detta kombineras ocks\u00e5 med en rad mycket effektiva politiska allegorier. <\/p>\n

D\u00e4r auktorit\u00e4ra samh\u00e4llen och f\u00f6rtvivlad dystopi alltid har varit effektivt f\u00f6r att f\u00e5nga fantasin blir det extra effektivt i m\u00f6rka tider som dessa. Regiss\u00f6ren Francis Lawrence l\u00e4gger ocks\u00e5 en oerh\u00f6rd emfas i de m\u00e5nga politiska inslagen och det k\u00e4nns inte som en tunn fernissa utan ett tydligt inl\u00e4gg i en samh\u00e4llsdebatt. I andra sammanhang hade detta budskap framst\u00e5tt forcerat men actionpackad underh\u00e5llning har visat sig vara en effektiv plattform f\u00f6r samh\u00e4llelig observation. Tematiken m\u00e5 vara kolsvart men ocks\u00e5 tankev\u00e4ckande. Modet att \u00f6verhuvudtaget implementera det m\u00e5ste appl\u00e5deras i en tid d\u00e5 andra filmer – f\u00f6r att undvika kontroverser, v\u00e4rjer sig fr\u00e5n att ta n\u00e5gon som helst politisk position. <\/p>\n

Men intressanta observationer och kommentarer kring v\u00e5rt nuvarande samh\u00e4lle r\u00e4cker bara s\u00e5 l\u00e5ngt, det m\u00e5ste finnas ett driv och en magnetism som attraherar tittaren. D\u00e4r tidigare filmer alltid burit med sig vissa tekniska begr\u00e4nsningar – som ett resultat av Lionsgate mer restriktiva budgetering, har Lawrence nu hittat ett s\u00e4tt att presentera sin vision. Med hj\u00e4lp av mer avancerad teknik, men framf\u00f6rallt erfarenhet, skapas en betydligt mer intressant film vad det visuella anbelangar. Vissa sekvenser dras fortfarande med att k\u00e4nnas olustigt plastiga vad g\u00e4ller scenografi, men p\u00e5 andra sidan myntet v\u00e4ntar ocks\u00e5 magnifika scener med superb arkitektur. Denna g\u00e5ng f\u00f6rst\u00e5r Lawrence de ekonomiska begr\u00e4nsningarna och har mer f\u00f6rm\u00e5ga att navigera runt dem. Denna tydliga f\u00f6rb\u00e4ttring vad g\u00e4ller handlag resulterar i en film som \u00e4r betydligt mer sp\u00e4nnande \u00e4n n\u00e5gon av tidigare delar. Det \u00e4r sv\u00e5rt att inte dras med d\u00e5 filmen rusar och \u00f6ver\u00f6ser med – f\u00f6r sin \u00e5ldersgr\u00e4ns, chockerande v\u00e5ld och intensiva \u00f6verlevnadsf\u00f6rs\u00f6k. Dessutom m\u00e5ste Rachel Zegler i en av huvudrollerna ber\u00f6mmas. Efter sin starka filmdebut i Steven Spielbergs nyversion av West Side Story har Zegler utvecklat en mycket potent scenn\u00e4rvaro och en karisma som \u00e4r betydligt mer intressant \u00e4n Jennifer Lawrence mer stoiska Katniss Everdeen. <\/p>\n

Det hela ser ut att vara p\u00e5 v\u00e4g mot m\u00e5llinjen i full triumf, men filmens tredje visar sig vara ren och sk\u00e4r kryptonit. Fr\u00e5n att ha varit en medryckande och kompromissl\u00f6s historia om \u00f6verlevnad och brutalitet, b\u00e5de vad g\u00e4ller v\u00e5ld och allm\u00e4n m\u00e4nniskosyn, f\u00f6rvandlas allting till en dagss\u00e5pa inneh\u00e5llandes barrock romans och ett ber\u00e4ttande som \u00e4r n\u00e4rmast obegripligt. D\u00e5 ber\u00e4ttelsen f\u00f6rs\u00f6ker att l\u00e4nka samman med de ursprungliga filmerna och f\u00f6rklara motivationer och tankeg\u00e5ngar verkar ingen rim eller reson finnas. I en rad krystade scener stressas karakt\u00e4rsutvecklingen fram, flera intiativ och handlingar \u00e4r fullkomligt of\u00f6rst\u00e5eliga. Detta kan dock inte Lawrence beskyllas f\u00f6r d\u00e5 boken som st\u00e5r som f\u00f6rlaga har samma problem, att g\u00f6ra en total revision hade inte garanterat ett b\u00e4ttre slutresultatet. Ut\u00f6ver det finns v\u00e5rtor och sk\u00f6nhetsm\u00e4rken, ett par scener inneh\u00e5ller genuint risig personregi och den vanligtvis str\u00e5lande Viola Davis verkar mest medverka f\u00f6r att kunna betala r\u00e4kningar, inget annat kan f\u00f6rklara det helt hisnande \u00f6verspelet.
\nTrots det genuint misslyckade slutet \u00e4r inledningen och den massiva adrenalinrushen som kommer farande under filmens actionscener tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att motivera en rekommendation. Hunger Games -The Ballad Of Songbirds And Snakes lyckas vara ov\u00e4ntat energisk, inspirerad och medryckande men framf\u00f6rallt v\u00e5gad, n\u00e5got som ingen kunde ha trott innan. <\/p>\n