![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/11\/canasta1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Canasta med Hin H\u00e5le 1<\/strong> Under Maria Montelius konstn\u00e4rliga ledning och regi har Teater Brunnsgatan Fyra fullf\u00f6ljt traditionen att spela tragi-komedier med r\u00f6rande antihj\u00e4ltinnor och antihj\u00e4ltar. Vissa skrivna av hennes mor Kristina Lugn – som tidigare drev teatern efter Allan Edwall – men \u00e4ven av storheter som Staffan Westerberg. Denna pj\u00e4s har Montelius sj\u00e4lv skrivit och en uppf\u00f6ljare kommer n\u00e4sta \u00e5r i form av del II. Tidigare i \u00e5r (2023) bel\u00f6nades Montelius med Falstaffpriset, men d\u00e5 var inte den h\u00e4r pj\u00e4sen uppf\u00f6rd.<\/p>\n Programbladet presenterar f\u00f6rest\u00e4llningen som \u201dett rytande helvete i h\u00f6gsta hastighet\u201d, \u201den tragisk fars, en rolig sorges\u00e5ng\u201d. Vid urpremi\u00e4ren i oktober beskrev recensenter den som en hyllning till lek och kreativitet och en syn p\u00e5 teater som healing och ventil.<\/p>\n Vi f\u00f6ljer paret Dias och Lutfi som driver ett hotell i f\u00f6rfall efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga. Mitt under spelet st\u00f6rs de pl\u00f6tsligt av inbrytande rollfigurer som l\u00e4gger sig i sj\u00e4lva f\u00f6rest\u00e4llningen och vill \u00e4ndra i manus. Flera pj\u00e4ser p\u00e5g\u00e5r i pj\u00e4sen, enkelt uttryckt. En kamp f\u00f6rs av Dias\/Sundbom f\u00f6r att lyckas \u201dvara lite kommersiellt g\u00e5ngbara nu n\u00e4r kulturen ska b\u00e4ra sig sj\u00e4lv\u201d f\u00f6r att \u201dundvika tv\u00e5ngskommendering till Norrk\u00f6ping\u201d, med hennes egna ord. Det finns sex roller, s\u00e4ger Montelius i programbladet, men lilla teatern har bara r\u00e5d till tre sk\u00e5despelare. Vikten av woke gestaltas i form av objektumsexuelle Einar, som \u00e4r k\u00e4r i en brevl\u00e5da och en likasinnad ugn-\u00e4lskande mormor. Att karakt\u00e4rerna har problem med magen – och andra utmattningssjukt vill kliva av o vila fr\u00e5n scenen \u2013 tas ocks\u00e5 upp i m\u00e4nsklig anda. Empati v\u00e4cks f\u00f6r utbr\u00e4nda sk\u00e5despelare som arbetstr\u00e4nar. Ensamma barnet Einar som \u00e4r h\u00e4nvisad till instabil mor \u2013 skildras \u00e4ven – i b\u00e4sta ned\u00e4rvda bek\u00e4nnaranda a\u00b4 la mamma Kristina Lugn d\u00e4rtill.<\/p>\n Att den h\u00e4r trion sk\u00e5despelare \u00e4r skickliga och samst\u00e4mda som f\u00e5 uppfattas snabbt. Parat med Montelius spirituella text – utan gr\u00e4nser f\u00f6r galna infall – och hennes moderna regi-grepp – blir detta underh\u00e5llande virriga, buskisliknande spektakel mycket sv\u00e5rslaget. Sammantaget erbjuds en och en halv timme v\u00e4rme och skratt – helt s\u00e4krad fr\u00e5n m\u00f6jligheter att k\u00e4nna klimat\u00e5ngest, eller s\u00f6rja politiska haverier och annat m\u00f6rker. Komik h\u00f6r inte till det l\u00e4ttaste att ro hem – men h\u00e4r sitter varje blinkning, varje \u00f6verdriven gest r\u00e4tt i sekunden. Utifr\u00e5n allvar om sm\u00e5teatrarnas \u00f6verlevnadspanik i kulturfientlig milj\u00f6 med r\u00e5dande regeringsmotst\u00e5nd, blandat med \u00e4ktenskapliga relationsproblem – igenk\u00e4nnbara f\u00f6r envar \u2013 roas gammal som ung.<\/p>\n Till och med min 16-\u00e5rige son drog p\u00e5 smilbanden f\u00f6rest\u00e4llningen igenom. Canasta med Hin H\u00e5le 1 Av Maria Montelius Regi Maria Montelius Medverkande Maria Sundbom, Maurits Elvingsson, Kalle Westerdahl Scenografi Melda T\u00f6rnqvist och Kristian Cavdarovski Ljus Robin Auoja Urpremi\u00e4r 14 oktober 2023, recenserad f\u00f6rest\u00e4llning 12 november p\u00e5 Teater Brunnsgatan Fyra Under Maria Montelius konstn\u00e4rliga ledning och regi har Teater Brunnsgatan Fyra fullf\u00f6ljt traditionen att spela tragi-komedier […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-173747","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173747","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=173747"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173747\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":173753,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173747\/revisions\/173753"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=173747"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=173747"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=173747"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv Maria Montelius
\nRegi Maria Montelius
\nMedverkande Maria Sundbom, Maurits Elvingsson, Kalle Westerdahl
\nScenografi Melda T\u00f6rnqvist och Kristian Cavdarovski
\nLjus Robin Auoja
\nUrpremi\u00e4r 14 oktober 2023, recenserad f\u00f6rest\u00e4llning 12 november p\u00e5 Teater Brunnsgatan Fyra<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/11\/canasta2-300x223.jpg\")
Manuset – med meta-v\u00e4xelspel fr\u00e5n t\u00e4nkta sk\u00e5despelaren inne i rollen och ut igen i n\u00e4stan samma replik – kr\u00e4ver sina teaterarbetare, men det ros hem med bravur. Kalle Westerdal \u00e4r en ren fr\u00f6jd att se med sin mimik och komiska tajmade gester. Men hela spektaklet styrs med fast hand av Maria Sundbom – som med samma tr\u00e4ffs\u00e4kra precision o feministiska allvar sjunger s\u00e5nger om livmodertappar – s\u00e5v\u00e4l som hon uttalar andra fyndiga sex-anspelningar vid sidan om de myndiga vredesutbrotten och f\u00f6rtroliga blinkningarna till publiken.<\/p>\n
\nMitt tips \u00e4r att inte missa dessa ut\u00f6kade datum att njuta av n\u00e5got som nog f\u00e5r kallas f\u00f6r ett stycke uts\u00f6kt postdramatisk teater. Begreppet introducerades redan 1999 av den tyske teaterforskaren Hans-Thies Lehman (f\u00f6dd 1944). H\u00e4r finns en str\u00e4van efter att frig\u00f6ra det sceniska uttrycket fr\u00e5n en dramatisk, linj\u00e4r ber\u00e4ttelse och ist\u00e4llet utforska tillst\u00e5nd, relationer och situationer i ett utvidgat nu. Manuset ses bara som ett teatralt element, j\u00e4mb\u00f6rdigt med ljud, film, ljus scenerier \u2013 och saknar sin b\u00e4rande roll som i klassisk dramatisk teater. Illusionen och identifikation med rollgestalterna bryts och \u00e4r n\u00e4stan obefintlig. Ist\u00e4llet utforskar sk\u00e5despelarna tillsammans med publiken de olika rollgestalternas m\u00f6jligheter att handla inom en \u00f6verenskommen fiktion \u2013 i en \u00f6ppen process.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"