{"id":173585,"date":"2023-11-08T13:11:02","date_gmt":"2023-11-08T12:11:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173585"},"modified":"2023-11-08T13:11:02","modified_gmt":"2023-11-08T12:11:02","slug":"filmrecension-the-marvels-bast-nar-de-inte-behover-radda-galaxen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173585","title":{"rendered":"Filmrecension: The Marvels – b\u00e4st n\u00e4r de inte beh\u00f6ver r\u00e4dda galaxen"},"content":{"rendered":"
\"\"
THE MARVELS. \u00a9 2023 MARVEL.<\/figcaption><\/figure>\n

The Marvels
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r: 8 november 2023
\nRegi Nia DaCosta<\/p>\n

Det \u00e4r och f\u00f6rblir en myt, att Marvel – d\u00e5 Stan Lee skapade sitt numera v\u00e4rldsk\u00e4nda universum, var t\u00e4nkt att i huvudsak vara en odyss\u00e9 i det fantastiska och spektakul\u00e4ra. De elementen har givetvis en viktig och essentiell plats i de m\u00e5nga sagor som seriefantaster – och de senaste \u00e5rtiondena, biobes\u00f6kare f\u00e5tt ta del av. Men ett huvudsakligt syfte var att se bortom de f\u00e4rggranna trik\u00e5erna och faktiskt l\u00e4ra k\u00e4nna m\u00e4nniskorna bakom dem. Till skillnad mot konkurrenten DC, med den st\u00e5tliga trion Wonder Woman, Batman och Superman, var flera av Marvels karakt\u00e4rer inte gudar, os\u00e5rbara utomjordingar eller miljard\u00e4rer. De var gymnasister, yrkesmilit\u00e4rer eller arbetare vars privata liv st\u00e4ndigt blev ett lika stort hinder som de fantasifulla skurkar och banditer de m\u00f6tte.<\/p>\n

Denna mer jordn\u00e4ra och alldagliga sida har alltid varit central i de b\u00e4sta Marvel-filmerna. Bortom de gigantiska specialeffekterna och intergalaktiska hoten finns det ett starkt patos och en ov\u00e4ntad emotionell k\u00e4rna som g\u00f6r det till mer \u00e4n bara trivial underh\u00e5llning. Och det \u00e4r i stunderna som inte har n\u00e5gon st\u00f6rre betydelse d\u00e5 den fantastiska trion med Brie Larson, Iman Vellani och Teyonah Parris f\u00e5r g\u00f6ra det mest menl\u00f6sa saker, som regiss\u00f6ren Nia DaCosta och The Marvels skiner. Samspelat mellan trion \u00e4r genuint str\u00e5lande och det finns en uppenbar kemi och bekv\u00e4mlighet mellan samtliga. Trots det \u00e4r den unga Vellani filmens centrum, Kamala Khan \u00e4r en av Marvels mest uppiggande och positiva till\u00e4gg till sitt redan massiva karakt\u00e4rsgalleri. Vellani gjorde en ypperlig insats redan i Ms. Marvel d\u00e4r publiken f\u00f6rst fick m\u00f6ta Kamala, men nu tas n\u00e4sta steg att utveckla karakt\u00e4ren och Vellanis sk\u00e5despel. S\u00e4ttet Vellani balanserar ungdomlig entusiasm, idoldyrkan och beslutsamhet \u00e4r fenomenalt och det r\u00e5der inget tvivel om att karakt\u00e4ren \u00e4r ett framtida fundament som Marvel – med all r\u00e4tt, r\u00e4knar med att luta sig p\u00e5. Parris \u00e4r ocks\u00e5 ov\u00e4ntat f\u00e4rgstark, detta trots en mycket begr\u00e4nsad n\u00e4rvaro i Marvel-universumet sedan sin medverkan i WandaVision. Att Parris tidigare samarbetat med DaCosta \u00e4r m\u00e4rkbart d\u00e5 det finns en uppenbar rutin mellan dem som \u00e5terspeglas i personregin. Brie Larson – som genom \u2019\u2019intelligenta\u2019\u2019 m\u00e4nniskor p\u00e5 det – som alltid, fantastiska internet blivit till en slagp\u00e5se f\u00f6r sina progressiva \u00e5sikter, har inte l\u00e5tit hatstormen avskr\u00e4cka henne, ist\u00e4llet k\u00e4nns hon betydligt mer bekv\u00e4m, l\u00f6s och och ledig. Den of\u00f6rgl\u00f6mligt charmiga Khan-familjen fr\u00e5n Ms Marvel \u00e5terkommer ocks\u00e5 och \u00e4r lika underbar som sist och tillf\u00f6r varm humor som gifter sig ypperligt med det kosmiska vansinne som p\u00e5g\u00e5r runtom.<\/p>\n

Men d\u00e4r karakt\u00e4rerna och deras vardagsaktiviteter presenteras med stor kompetens \u00e4r \u00f6vriga bitar betydligt svajigare. Tanken att en Marvel-film kan regisseras av vem eller vad som helst motbevisas om n\u00e5got i och med The Marvels. Id\u00e9n att ta in unga, hungriga och energiska regiss\u00f6rer, l\u00e5ta dem tillf\u00f6ra sin unika udd men samtidigt jobba inom ett etablerat ramverk har gett storslagna resultat, exempelvis Ryan Cooglers Black Panther eller br\u00f6derna Russos actionfester i de tv\u00e5 mest \u00e4lskade Avengers-filmerna. P\u00e5 senare tid har \u00e4ven filmskapare som Destin Daniel Cretton kunnat hitta ett s\u00e4tt att utm\u00e4rka sig samtidigt som de publikfriande Marvel-inslagen bevaras.<\/p>\n

DaCosta skapade nyligen rubriker med den intervju d\u00e4r hon mer eller mindre erk\u00e4nde att flera sektioner av manuskriptet – som hon delvis varit med och f\u00f6rfattat, framstod som obegripligt f\u00f6r henne. En kommentar som drogs upp i diverse kr\u00f6nikor som ett bevis p\u00e5 att filmen var d\u00f6md att kapsejsa som Vasa-skeppet. Detta visar sig dock vara en imagin\u00e4r prognos men det \u00e4r om\u00f6jligt att inte se stora problem med hur DaCosta hanterar filmens dialog. Flera popkulturella uttryck har alltid ett behov att bre ut sig vad g\u00e4ller bakgrund, fiktiv historik och referenser till tidigare ber\u00e4ttelser. M\u00e5nga g\u00e5nger leder detta till l\u00e5nga och m\u00e5ttligt sp\u00e4nnande utl\u00e4ggningar med nonsens som f\u00e5r publiken – inklusive en tolerant fantast som mig sj\u00e4lv, att himla med \u00f6gonen. Marvel Studios har dock varit duktiga p\u00e5 att inte sl\u00e5 knut p\u00e5 sig sj\u00e4lva med denna typ av stapplande f\u00f6rel\u00e4sningar, men DaCosta \u00e4r uppenbart obekv\u00e4m med de m\u00e5nga faktorer och parallella historier som utspelar sig. Detta leder till att hon snabbt vill komma vidare och forcerar och stressar igenom flera sekvenser som \u00e4r mer beroende av exposition. Flera av dessa sekvenser k\u00e4nns krystade och n\u00e4stintill slappa. DaCosta lyckas inte heller skapa n\u00e5gon vidare intressant antagonist, \u00e4ven om Zawe Ashton g\u00f6r ett bombastiskt och teatralt framf\u00f6rande \u00e4r detta en \u00e5terg\u00e5ng – och inte en positiv s\u00e5dan, till den era d\u00e5 Marvel-skurkar var fullkomligt likbleka.<\/p>\n

D\u00e4remot fungerar DaCostas vision om en mer l\u00e4ttsam och slimmad produkt ov\u00e4ntat v\u00e4l. F\u00f6rutom uttalandet om inneh\u00e5llet har den relativt korta speltiden p\u00e5 105 minuter ocks\u00e5 diskuterats och setts som ett tecken p\u00e5 bristande kvalitet. Detta \u00e4r en mer rudiment\u00e4r och enkelsp\u00e5rig ber\u00e4ttelse i matin\u00e9anda, detta f\u00f6renklade ber\u00e4ttande har dock ocks\u00e5 sina r\u00f6tter i den version av Captain Marvel som serief\u00f6rfattaren Kelly Sue DeConnick skapade d\u00e5 karakt\u00e4ren skulle g\u00f6ras om f\u00f6r en ny generation. DeConnick – vars tolkning fortfarande st\u00e5r sig som den b\u00e4sta karakt\u00e4ren i serietidningsform, anv\u00e4nde enkla narrativa utg\u00e5ngspunkter som g\u00e4rna fick dra \u00e5t det f\u00e5niga och banala. Men allt genomsyrades av en lekfullhet. Mycket av DeConnicks ber\u00e4ttarstil \u00e4r n\u00e4rvarande h\u00e4r, detta g\u00f6r att de vanligtvis frenetiska och tunga actionscenerna och insatserna, d\u00e4r hela universum st\u00e5r p\u00e5 spel, tas med en klackspark. Actionm\u00e4ssigt avlossas ocks\u00e5 den b\u00e4sta sekvensen mycket tidigt och d\u00e5 det handlar om de mer traditionella actionscenerna k\u00e4nns de enbart funktionella.<\/p>\n

The Marvels \u00e4r i sitt esse d\u00e5 de tre huvudpersonerna inte beh\u00f6ver r\u00e4dda galaxen och visa upp sina fantastiska f\u00f6rm\u00e5gor, d\u00e4r stortrivs DaCosta med b\u00e5de sitt material och sin ensemble. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det synd att det inte ges mer tid \u00e5t just dessa sekvenser d\u00e5 det \u00e4r d\u00e4r filmens hj\u00e4rta och sj\u00e4l finns. Att ta sig an ett projekt signerat Marvel visar sig mer komplext \u00e4n vad m\u00e5nga trott och Nia DaCosta blir varse detta aningen f\u00f6rsent d\u00e5 slutresultatet landar i att vara tillfredst\u00e4llande, m\u00e5nga g\u00e5nger underh\u00e5llande och roligt men l\u00e5ngtifr\u00e5n makal\u00f6st, n\u00e5got som studion har – och kan, leverera.<\/p>\n