{"id":173522,"date":"2023-12-09T17:56:54","date_gmt":"2023-12-09T16:56:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173522"},"modified":"2023-12-09T17:56:55","modified_gmt":"2023-12-09T16:56:55","slug":"boppigt-pulserande-sound-pa-hogsta-nationella-niva-songs-by-saxophonists-av-leander-4","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173522","title":{"rendered":"Boppigt pulserande sound p\u00e5 h\u00f6gsta nationella niv\u00e5 &#8211; Songs By Saxophonists av Leander 4"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"474\" height=\"474\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/11\/OIP-4.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-173525\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/11\/OIP-4.jpg 474w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/11\/OIP-4-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/11\/OIP-4-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 474px) 100vw, 474px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Leander 4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Songs By Saxophonists<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelning, mixning och mastring: Johannes Lundberg i Studio Epidemin i G\u00f6teborg okt. 2022<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Producent: Rune Leander<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Imogena <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">71:57<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Releasedatum: 22\/9 2023<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><em>Songs By Saxophonists <\/em>best\u00e5r som titeln anger av jazzl\u00e5tar signerade instrumentalister trakterandes olika saxofoner. Utl\u00e4ndska stj\u00e4rnors verk fr\u00e5n f\u00f6rr och nutid blandas med tv\u00e5 original av Jan Forslund &#8211; oerh\u00f6rt underskattad musiker och l\u00e5tskrivare enligt Leander &#8211; med f\u00f6rflutet i Bohusl\u00e4n Big Band och hos Enar Jonsson, j\u00e4mte tre alster fr\u00e5n huvudpersonen sj\u00e4lv.  I h\u00f6stas skedde releasekonserten av denna skivdebut med egen grupp p\u00e5 Utopia. Jag kom fr\u00e5n annat evenemang, men kunde \u00e4nd\u00e5 h\u00f6ra uppemot en timma av ljuvligt musicerande. Vid den lyckade spelningen medverkade n\u00e4mnde Forslund p\u00e5 ett par l\u00e5tar. Os\u00e4ker p\u00e5 om jag tidigare har lyssnat p\u00e5 Leander bortsett fr\u00e5n p\u00e5 jam, trots dennes gedigna bakgrund som musikalisk ledare f\u00f6r Jazz Preachers, suttit in i Tolvan och i olika storband i hemtrakten, medverkan i teve- och teaterorkestrar med mera. I pressutskick meddelas att debuten intr\u00e4ffar flera \u00e5r efter pensionering. Leander tar g\u00e4rna del av utbudet p\u00e5 livaktiga livescenen i G\u00f6teborg varf\u00f6r man s\u00e5ledes p\u00e5fallande ofta jan tr\u00e4ffa p\u00e5 honom i vimlet.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">P\u00e5 debuten med hela elva l\u00e5tar fr\u00e5n fyra minuter och utstr\u00e4ckt till n\u00e4rmare nio minuter spelar han diverse tr\u00e4bl\u00e5s: altfl\u00f6jt, sopran-, tenor- samt barytonsaxofon. Vad som gjorde mig p\u00e5 allvar intresserad av cd:n var de medmusiker han lockat med sig i projektet. Vi pratar inte bara G\u00f6teborgs finest utan om tre b\u00e4rande namn p\u00e5 den svenska scenen, tre musikanter vars f\u00f6rm\u00e5ga jag f\u00f6rtjust tagit del av ett or\u00e4kneligt antal g\u00e5nger live och p\u00e5 skiva i \u00e5tskilliga decennier. Syftar p\u00e5  Anders Kjellberg bakom trummorna, Yasuhito Mori med sin kontrabas samt p\u00e5 pianopallen Tommy Kotter. Sedan inledning av respektive bana har de utgjort s\u00e5dana spjutspetsar inom jazzrelaterad musik i b\u00e5de storband och sm\u00e5grupper, att man knappt kan f\u00f6rest\u00e4lla sig hur mycket torftigare det hade varit om de inte funnits att tillg\u00e5.  Hade de inte inte haft G\u00f6teborg som hemvist (Mori flyttade hit fr\u00e5n Japan 1980) skulle de haft internationell stj\u00e4rnstatus.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> S\u00e5v\u00e4l initiativtagaren till Leander 4 som vi lyssnare \u00e4r sj\u00e4laglada \u00f6ver att dessa jordn\u00e4ra tungviktare st\u00e4llt upp. Till yttermera visso uppst\u00e5r den kemi som varje dylikt projekt efterstr\u00e4var.  Dessa kolossalt erfarna individer r\u00f6jer oavbrutet sin enorma rutin och kompetens. Efter l\u00e5nga renommerade karri\u00e4rer uppvisas tryggt en fullkomlig avsp\u00e4ndhet. Att kompet sugna p\u00e5 att ta sig an materialet gl\u00e4nser f\u00f6rv\u00e5nar inte, fast \u00e4nd\u00e5 f\u00f6runderligt att de kan framst\u00e5 som s\u00e5 hungriga.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Och doldisen i f\u00f6rgrunden darrar verkligen inte p\u00e5 manschetten, utr\u00e4ttar ist\u00e4llet h\u00f6gst \u00f6vertygande vad han \u00e4mnat f\u00f6reta sig. Ingen beh\u00f6ver  bryr sig om att bevisa att man h\u00e5ller m\u00e5ttet. Kvalitetsst\u00e4mpeln m\u00e4rks \u00e4nd\u00e5 med besked redan halvv\u00e4gs in i f\u00f6rsta numret.  Totalt fokus ligger p\u00e5 att framh\u00e4va essensen i ypperliga kompositioner, Varje l\u00e5t framf\u00f6rs galant, expressivt eller innerligt utifr\u00e5n skiftande temperament. Och avv\u00e4gningen emellan raffinerat unisont spel och solistiska passager har planerats med uts\u00f6kt omd\u00f6me.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"433\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/22365648_10155933837398117_5917993299575209385_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-174586\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/22365648_10155933837398117_5917993299575209385_n.jpg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/22365648_10155933837398117_5917993299575209385_n-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Ralf Rosenberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kvartetten framf\u00f6r den sorts jazz jag f\u00f6redrar, expansiv och intrikat med r\u00f6tter i sv\u00e4ngig be bop. Melodier stretchas i  utbroderade m\u00f6nster med ibland improvisatoriskt handlag, vilka interfolieras av snyggt levererade ballader. Materialet valt med stor omsorg erbjuder en m\u00e5ngfald av angen\u00e4ma uttryck inom n\u00e4mnda ramverk. Det sp\u00e4nnande soundet m\u00e5 uppfattas som tidl\u00f6st. Stilm\u00e4ssigt kan det placeras hos Verve, Prestige och klassiska Blue Note fr\u00e5n 50-talet och ett par decennier fram\u00e5t i tiden.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Var tydligen en slump att enbart instrumentkollegor signerat repertoaren. Vi f\u00e5r klassiker som <em>This I Dig Of You<\/em> av Hank Mobley som jag har p\u00e5 cd:n <em>Soul Station<\/em> och <em>Serenity<\/em> i fr\u00e5n 1964 av Leanders favoritsaxofonist Joe Henderson. Vidare tolkas troligen ej inspelad melodi av Wayne Shorter genom vindlande sopransaxslinga med alldeles lagom friktion, suggestivt tema p\u00e5 bara ett ackord fr\u00e5n Joe Lovano, blues fr\u00e5n alltf\u00f6r tidigt bortg\u00e5ngne B\u00f6rje Fredriksson (vars musik lysande  levandegjorts  av Sister Maj\u00b4s Blouse) med pregnant basfeature samt stils\u00e4kert utstr\u00e4ckt tema med knappt tio \u00e5r p\u00e5 nacken fr\u00e5n Seamus Blake, en engelsk-kanadensisk tenorist jag kunde njuta av p\u00e5 jazzfestivalen i Ystad h\u00e4rom\u00e5ret. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Skivk\u00f6pare f\u00e5r sannerligen valuta f\u00f6r sin investering. Albumet inneh\u00e5ller s\u00e5 m\u00e5nga finesser och toner att det kan framst\u00e5 som mastigt om det tas in i ett svep.. Kan d\u00e4rf\u00f6r vara klokt att dela upp lyssningen p\u00e5 tv\u00e5 eller tre koncentrerade akter i h\u00f6rlurar. Till uppr\u00e4kningen ovan ska som sagt adderas fem original. De tv\u00e5 l\u00e5tarna tillkomna av  Forslund \u00e4r dels en &#8221;powerballad&#8221;, dels komposition i 6\/8-takt med modalt solo som passar att framst\u00e4lla p\u00e5 sopransax. Rune Leander ger oss ocks\u00e5 en inblick i de melodier han sj\u00e4lv \u00e4r upphov till. Fint klingande <em>L\u00f6rdagsballaden <\/em>skrevs till <em>Gomorron Sverige <\/em>i SVT.  Den finurligt klingande lite aviga melodin  <em>Sleepless <\/em>skrevs f\u00f6r altfl\u00f6jt medan  <em>Aniarku <\/em>baserad p\u00e5 harmonierna till  ett Sonny Rollins-alster hyllar Ukrainas frihetskamp. Slagkraftiga l\u00e5tar!<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Varje komposition st\u00e5r p\u00e5 egna ben. Inga av dem l\u00e5ter bleka, tv\u00e4rtom. \u00d6msom stimulerande sv\u00e4ng, \u00f6msom substans av en dimension som g\u00f6r att man \u00e5ker med, dras in i ett upplyftande tonspr\u00e5k.. F\u00f6runderligt vilken vitalitet dessa mogna m\u00e4n kan visa upp i studio n\u00e4r de f\u00e5r feeling. Ett avsnitt som m\u00e4sterligt bekr\u00e4ftar f\u00f6rm\u00e5gan att svepa med lyssnaren \u00e4r sprudlande <em>This I Dig Of You <\/em>\u00e5tf\u00f6ljd av Coltrane-ystra utlevelsen p\u00e5 sopransax i <em>Effeso <\/em>(J. Forslund). H\u00e4r \u00e4r det p\u00e5 sin plats att utdela extra guldstj\u00e4rna till Anders Kjellbergs dynamiskt uppbyggda konversation med Tommy Kotter. Det n\u00e4stan obligatoriska bluesiga inslaget har lagts allra sist.  Signerat Joe Lovano (som jag f\u00f6r \u00f6vrigt sett p\u00e5 Nef) utvecklas det till en jambetonad fest genomsyrat av suver\u00e4nt trumspel.        <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Leander 4 Songs By Saxophonists 4 Inspelning, mixning och mastring: Johannes Lundberg i Studio Epidemin i G\u00f6teborg okt. 2022 Producent: Rune Leander Imogena 71:57 Releasedatum: 22\/9 2023 Songs By Saxophonists best\u00e5r som titeln anger av jazzl\u00e5tar signerade instrumentalister trakterandes olika saxofoner. Utl\u00e4ndska stj\u00e4rnors verk fr\u00e5n f\u00f6rr och nutid blandas med tv\u00e5 original av Jan Forslund [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-173522","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173522","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=173522"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173522\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":174665,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173522\/revisions\/174665"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=173522"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=173522"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=173522"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}