{"id":173459,"date":"2023-11-02T03:41:03","date_gmt":"2023-11-02T02:41:03","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173459"},"modified":"2023-11-02T03:41:04","modified_gmt":"2023-11-02T02:41:04","slug":"maktiga-kontraster-nedslag-i-stockholm-jazzfestival-del-ii","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173459","title":{"rendered":"M\u00e4ktiga kontraster – Nedslag i Stockholm Jazzfestival del II"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Leo Ahmed – Leela James p\u00e5 Nalen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

21-22\/10 2023<\/p>\n\n\n\n

\u00c4r en l\u00e5ngsamt arbetande skribent med m\u00e5nga skrivuppdrag som i frustrerande omg\u00e5ngar dragits med en strejkande dator. D\u00e4rf\u00f6r har inte rapporter fr\u00e5n alla spelst\u00e4llen jag frekventerade redovisats tidigare. Ska f\u00f6rs\u00f6ka att med hj\u00e4lp av anteckningar och fotografier f\u00f6rs\u00e4tta mig i de tillst\u00e5nd jag var i d\u00e5 f\u00f6r cirka en och halv vecka sedan. <\/p>\n\n\n\n

I mycket og\u00e4stv\u00e4nligt bl\u00f6tt huvudstadsv\u00e4der hinner jag till Glen Miller Caf\u00e9 i god tid till andra set efter att sett tribut-programmet ”Blossom Dearest” p\u00e5 nya Cirkus. Kn\u00f6kfulla GMC frontas av svensk-isl\u00e4ndskan STINA MISSNASTI AGUSTSDOTTIR och hennes minst sagt potenta powertrio. Med sp\u00e4nd f\u00f6rv\u00e4ntan man\u00f6vrerade jag mig till en minimal yta l\u00e4ngst bort i den l\u00e4tt klaustrofobiska lokalen. V\u00e4lkomnades av isl\u00e4ndskan och det f\u00f6ll sig naturligt att inte bara tacka, utan ocks\u00e5 prata med en n\u00f6jd artist efter\u00e5t. Hade inte tidigare h\u00f6rt henne live, d\u00e4remot i entusiastiska ordalag recenserat tv\u00e5 senaste albumen. Och s\u00e5ngerskan serverade en stekhett anr\u00e4ttning tillsammans med Morgan \u00c5gren bakom trumsetet, Andreas Hourdakis sittandes med sin klangrika gura och bakom i j\u00e4mnh\u00f6jd kamperar Henrik Linder med sin vidunderliga elbas. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kerstin Baldwin Sterner<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Osannolikt att n\u00e5gon med k\u00e4nnedom om vad dessa fyra individer kan utr\u00e4tta gemensamt, var inst\u00e4lld p\u00e5 en prydligt tillbakalutad spelning. \u00c4nd\u00e5 m\u00e5ste stormvinden som i sjok drog genom GMC definieras som sensationell, blev en sansl\u00f6s happening att b\u00e4ra med sig resten av livet. Kan inte erinra mig ha upplevt lika sugna, lika motiverade musiker som i samma utstr\u00e4ckning f\u00f6rvaltat omfattande glipor. Dylika impulsiva infall skulle knappast kunna intr\u00e4ffa i studio. Linder st\u00e5r genomg\u00e5ende f\u00f6r osviklig stabilitet n\u00e4r \u00c5gren triggar Hourdakis att p\u00e5 fusionr\u00f6jigt man\u00e9r ge sig av p\u00e5 expanderande utflykter, vilka \u00c5gren kontrar p\u00e5 som en extatisk rytml\u00e4ggare. Imposanta huvudrollsinnehavaren l\u00e4t s\u00e5lunda m\u00e4nnen ta \u00f6ver i perioder, leka av sig rommen f\u00f6r att nyttja en sliten klich\u00e9. Deras sound kanske inte inneh\u00f6ll s\u00e5 m\u00e5nga procent jazz. Men vem p\u00e5 en vidsynt festival bryr sig? <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kerstin Baldwin Sterner<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Till att b\u00f6rja med g\u00f6rs Lover Man <\/em>i sparsmakat ”dirty” groove. \u00c5gren varvar upp, bjuder p\u00e5 kontraster medan Hourdakis \u00e4gnar sig \u00e5t eldf\u00e4ngt coolt riffande. Augustsdottir firar triumfer i sin egen Body <\/em>om att inte l\u00e4ngre tukta den kropp som i uppv\u00e4xten led av balettens fysiska begr\u00e4nsningar. Hip Hop-soul och reggae korsas i gungande brygd och garneras med bed\u00e5rande excesser p\u00e5 elgitarr.<\/p>\n\n\n\n

Stina ber\u00e4ttar att n\u00e4r hon flyttade till Kanada k\u00e4nde hon inte till Joni Mitchell. H\u00e4mtat fr\u00e5n ett isl\u00e4ndskt projekt tolkas Both Sides Now <\/em>genomsyrad av vindlande f\u00f6rf\u00f6riska klanger. Oantastlig s\u00e5ng f\u00f6rst\u00e5s och ett tema som grant dekoreras av Hourdakis. Njuter av ov\u00e4ntad cover med feature fr\u00e5n basist Henrik Linder. Lyckas identifiera syntigt svepande 80-tals hitten Killing Moon <\/em>av Echo & The Bunnymen. H\u00e4r sv\u00e4rs ingen trohet mot originalet. Tv\u00e4rtom tas majest\u00e4tiska anslaget vidare genom vildsint energi och snyggt utsmyckade linjer. Det 6-str\u00e4ngade bandl\u00f6sa instrumentet binder samman Hourdakis angen\u00e4ma eskapader som \u00c5gren kuggar i och f\u00f6r musiken fram\u00e5t, furi\u00f6st kr\u00e4ngande.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kerstin Baldwin Sterner<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

\u00c4r skapligt f\u00f6rtrogen med Andreas Hourdakis sound efter att ett antal g\u00e5nger h\u00f6rt honom live, men aldrig f\u00f6rr h\u00f6rt honom oms\u00e4tta s\u00e5 m\u00e5nga id\u00e9er. Han betedde sig som en genuin gitarrhj\u00e4lte n\u00e4r rytmsektionen med \u00c5gren i spetsen iscensatte dueller, utmanade till stord\u00e5d bortom sedvanligt spel i genren jazzgitarr. Och fyrverkeriet av kaskader fr\u00e5n Morgan \u00c5gren skapade en extraordin\u00e4r nerv i detta tr\u00e5nga utrymme. S\u00e5ngerskans st\u00e4mband och passionerade inst\u00e4llning inbj\u00f6d till den exceptionella energi som alstrades av publik och ut\u00f6vare. Hon jublar \u00e5t att regelbundet f\u00e5 sjunga med uppbackning av ena halvan fr\u00e5n Mats & Morgan. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Kerstin Baldwin Sterner<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vilka avg\u00f6rande h\u00e4ndelser \u00e4gde rum avslutande set? Stina p\u00e5 duo med Henrik Linder g\u00f6r en \u00f6msint spr\u00f6d sak, n\u00e4mligen I Won\u00b4t Grow Up. <\/em>fr\u00e5n 50-tals musikalen Peter Pan. D\u00e4refter anf\u00f6r Stina i makal\u00f6st \u00f6sigt paradnummer. Att jag f\u00f6rnimmer Bj\u00f6rk-vibe beror p\u00e5 att p\u00e5 repertoaren finns Birthday <\/em>av Sugarcubes. Jazzrockig urladdning som heter duga med finurliga figurer p\u00e5 gitarr j\u00e4mte ett pulserande groove och fladdrigt avancerat bassolo. En av aftonens definitiva toppnoteringar! Var dessutom f\u00f6delsedag f\u00f6r bandets p\u00e5slagne str\u00e4ngb\u00e4ndare, vilket sj\u00e4lvfallet uppm\u00e4rksammades. Febrigt utflippade tendenser forts\u00e4tter och f\u00f6rdjupas \u00e4n mer i What A Little Moonlight Can Do<\/em>, filmschlagern fr\u00e5n 30-talet som blivit en tidl\u00f6s klassiker. Extranumret utvecklas till en seans av afro-beat. Powertrion l\u00e4gger in turbon. GMC kokar av upphetsning n\u00e4r Andreas och Morgan ursinnigt duellerar. Magi uppst\u00e5r! <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

S\u00f6ndagen 22\/10 tar jag mig mitt p\u00e5 dagen till S\u00f6dermalm med SL. G\u00e5r till Mosebacke d\u00e4r utsikten beundras och vandrar upp till Ivar Lo-Parken. Laddar upp f\u00f6r tidig eftermiddagskonsert p\u00e5 K\u00e4llarbyn i Gamla Stan. STELLA GUSTIN \u00e4r som det brukar heta ung och lovande. Bakom sig har hon terminer p\u00e5 Fridhem och f\u00f6rmodligen musikgymnasium i V\u00e4ster\u00e5s. N\u00e4rmsta \u00e5ren kommer \u00e4gnas \u00e5t f\u00f6rkovran p\u00e5 KMH. Vad betr\u00e4ffar skivinspelningar vill s\u00e5ngerskan skynda l\u00e5ngsamt i motsats till flera andra j\u00e4mn\u00e5riga kollegor. Jag stiftade bekantskap med Gustins s\u00e5ngkonst p\u00e5 jazzfestivalen i Ystad och skrev en uppskattande recension av en 2\/3 konsert. Konstaterade d\u00e5 att f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r en framg\u00e5ngsrik karri\u00e4r finns tack vare erforderlig teknik och utstr\u00e5lningen \u00e4r en plusfaktor. Ser inget sk\u00e4l till att \u00e4ndra uppfattning efter upp emot en timmes festivalkonsert. <\/p>\n\n\n\n

Tillgodog\u00f6r mig i det vita valven under jord i Gamla Stan (f\u00f6rsta bes\u00f6ket p\u00e5 K\u00e4llarbyn) en hel konsert med henne och en kvartett f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Ackompanjerar g\u00f6r Eskil Larsson p\u00e5 tenorsaxofon, pianisten Milos Lindegren och en rytmsektion best\u00e5ende av Mattias Nyman bakom trummorna och vid kontrabasen den rutinerade vikarien Tomas Sj\u00f6dell. Gustin som undviker att l\u00e5ta som n\u00e5gon av sina f\u00f6rebilder \u00e4r influerad av bland andra Nancy Wilson, Carmen McRae och Betty Carter. Arren p\u00e5 sp\u00e4nnande standards har sammanst\u00e4llts av s\u00e5ngerskan. Scat f\u00f6rekommer, fast sparsamt j\u00e4mf\u00f6rt med frekvensen hos m\u00e5nga andra kollegor. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Gustin ger oss direkt pang p\u00e5 ett supersnabbt alster signerat Jon Hendricks. Borde nog inte ha valt en f\u00f6r st\u00e4mband och tunga s\u00e5 kr\u00e5nglig harmonik. L\u00e5ter smidigare i ljuvligt ledig version av T<\/em>ogether med feature p\u00e5 bas. F\u00e4ster mig vid s\u00f6ml\u00f6st samspel s\u00e5ngerska – instrumentalister och hur angen\u00e4mt Lindegren broderar ut melodin. Soundtrack betitlat Someday In New York <\/em>introduceras. Originalet sj\u00f6ngs faktiskt av h\u00f6r och h\u00e4pna en manlig stj\u00e4rna. D\u00e4ngan Mel Torm\u00e9 tog hand om inneh\u00e5ller elastiskt smeksamma fraser fr\u00e5n Eskil Larsson. Hans mogna spel f\u00e5r mig att associera till Fredrik Lindborg. En av konsertens kr\u00f6n n\u00e5s av en vacker r\u00f6st enbart ackompanjerad av piano i Then<\/em> I\u00b4ll Be Tired Of You<\/em> fr\u00e5n 1934. B\u00e5da uppvisar uts\u00f6kt handlag med balladen. <\/p>\n\n\n\n

Gustin p\u00e5pekar att tempot skrivas upp tredubbelt The Song Is You<\/em>, marinerad i energiska passager. Samtliga beh\u00e4rskar galant den uppdrivna sv\u00e5righetsgraden. Lovande jazzs\u00e5ngerskan har en f\u00e4bless f\u00f6r ber\u00f6rande ballader. Hennes favorit \u00e4r romantiska I Only Have Eyes For You<\/em> som framf\u00f6rs utomordentligt balanserat och rytmsektionen adderar en subtil utvikning inklusive effektfulla kantslag. I en annan sekvens konverserar Nyman snitsigt med saxen. Uppskattar verkligen den boppiga energi kvartetten levererar. Blir f\u00f6rtjust i hur Gustin och musikerna rytmiserar Love You Madly<\/em> och den obesv\u00e4rade frejdigheten i musikalnumret A Lot Of Living To Do. <\/em>Allra sist excelleras i smeksamt sound pr\u00e4glat av f\u00f6rstklassig frasering. Bel\u00e5ten publik tar tacksamt emot interpretens fina framf\u00f6rande av Some Other Time<\/em> var i Nymans vispspel och Lindegrens anslag b\u00f6r lyftas fram. Ur musikaliskt h\u00e4nseende ser framtiden ljus ut f\u00f6r Stella Gustin.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den tredje intima konserten i min del 2- redog\u00f6relse g\u00e5r av stapeln p\u00e5 klassiska Engelen och \u00e4r m\u00e4rkligt nog utan entr\u00e9avgift. H\u00f6r merparten av f\u00f6rsta set och b\u00f6rjan av andra med den garvade Tessan Milveden, som jag tr\u00e4ffat i samband med festivaler men inte tidigare h\u00f6rt sjunga live. D\u00e4remot recenserat och rosat hennes skivdebut Openness<\/em> h\u00e4rom \u00e5ret Att jag inte kan f\u00f6rmedla en samlad bild beror p\u00e5 p\u00e5 att Milveden i f\u00f6rv\u00e4g hade dissat spelningen och att jag inte ville stressa till Nalen plus att jag tog fel buss. Verksam sedan 80-talet omger sig Milveden av en pianol\u00f6s kvartett best\u00e5ende av flitigt f\u00f6rekommande solisten Catharina Wiborgh (med i Bag Ladies som recenserats live och p\u00e5 skiva) p\u00e5 altsaxofon, Sven-Eric Granholm p\u00e5 gitarr, trumslagaren Nils Danell (minns honom fr\u00e5n Lars Sj\u00f6stens kvartett) samt p\u00e5 kontrabas Jean-Claude Brival. <\/p>\n\n\n\n

Registrerar en avsp\u00e4nd tillst\u00e4llning d\u00e4r v\u00e4l valda jazzstandards mixas med bluesigt material. Chosefria Milvedens genuina framtoning p\u00e5minner ibland om den p\u00e5 sin tid fabul\u00f6sa Nannie Porres. H\u00f6r expansiva och mustiga tolkningar av standards som Autumn Leaves, On Green Dolphin Street <\/em>(d\u00e4r vi f\u00e5r veta hur den kom till och i vilket sammanhang) Hinner ocks\u00e5 njuta av bed\u00e5rande All The Things You Are<\/em> och This Masquerade. <\/em>Har f\u00f6r mig att den f\u00f6rst n\u00e4mnda l\u00e5ten \u00f6verg\u00e5r i svensk \u00f6vers\u00e4ttning. Dessutom g\u00f6rs en instrumental sprudlande framst\u00e4llan av Take The A-Train<\/em>. Hade \u00f6nskat att jag kunnat h\u00f6ra mer av detta exklusiva gig som ocks\u00e5 innefattar sofistikerade All The Things You Are <\/em>och The Masqaurade<\/em> <\/p>\n\n\n\n

Blir upplyst om att framtr\u00e4dandet genomf\u00f6rs orepeterat. Trots att det sker p\u00e5 uppstuds hittar man varandra. Allt sitter som det ska.. Musiken \u00e4r snyggt skrudad, anspr\u00e5ksl\u00f6s h\u00e5llning rymmer samtidigt en omsorg om detaljer. Gitarrist Granholm intar en t\u00e4mligen f\u00f6rsynt position och vad jag kunde h\u00f6ra endast enstaka solo, medan aktive altsaxofonisten tjusigt smyckar ut i princip varje melodi. Gillar Danell som markerar rytmen utan st\u00f6rre \u00e5th\u00e4vor. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tillsammans med cirka 700 f\u00f6rv\u00e4ntansfulla R & B-fantaster befinner jag mig p\u00e5 anrika Nalen f\u00f6r att kolla in hajpade LELLA JAMES. Souldivan fr\u00e5n L.A som enligt programh\u00e4ftet gjorde succ\u00e9 p\u00e5 festivalen f\u00f6r femton \u00e5r sedan (Skeppsholmen?) har haft sju radiohits plus tv\u00e5 listettor p\u00e5 Billboard. Ett helt album har till\u00e4gnats Etta James och har delat scen med flera storheter. Goda f\u00f6rebilder en masse framh\u00e5lls av en artist som live inte kan l\u00e5ta bli att vara tr\u00f6ttsamt skrikig, som en mycket fattigare upplaga av Millie Jackson, Missy Elliott eller n\u00e4mnda Etta James (som jag sett och golvats av utomhus i G\u00f6teborg). Blev sammantaget en v\u00e4ldigt konstig konsert p\u00e5 cirka 70 minuter. L\u00e4mnar fl\u00e5diga forna jazzpalatset f\u00f6rvirrad.<\/p>\n\n\n\n

Ett sk\u00e4l till min h\u00f6gst ber\u00e4ttigade besvikelse beror p\u00e5 omgivningen. Endast tv\u00e5 bastanta instrumentalister ansvarar f\u00f6r soundet. Dels en bombastisk trumslagare med ansenlig utrustning driver massivt p\u00e5 likt piskrapp fr\u00e5n baskaggen, dels en snubbe p\u00e5 klaviaturer vars slingor inte tr\u00e4nger igenom f\u00f6rr\u00e4n efter cirka 40 minuter. Sm\u00e5tt skandal\u00f6st! I hans instrument \u00e4r en hysteriskt uppumpad bas lagrad till f\u00f6rf\u00e5ng f\u00f6r ljudbilden. Ist\u00e4llet f\u00f6r sv\u00e4ng l\u00e5ter det statiskt och vi dr\u00e4nks i obalans. Ytterst tveksamt om liknande stenh\u00e5rd volym f\u00f6rekommit tidigare genom festivalens historia. Frekventa tjatet p\u00e5 publiken att ge st\u00f6rre respons \u00e4r en total felfokusering, dessutom bara on\u00f6digt att kr\u00e4va att lampor ska t\u00e4ndas, eftersom folk faktiskt \u00e4r med p\u00e5 noterna. I kanske en trekvart var tillst\u00e4llningen f\u00e5nigt forcerad., oftast med onaturligt extatisk framtoning i en mer \u00e4n hundraprocentig satsning. Varf\u00f6r vilja k\u00f6ra \u00f6ver en blandad v\u00e4lvilligt inst\u00e4lld publik?<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Leela James, hennes tv\u00e5 k\u00f6rs\u00e5ngerskor och musikerduon \u00e4r inte i n\u00e4rheten av att vara p\u00e5 samma niv\u00e5 som sina. f\u00f6rebilder. N\u00e5gonstans i hysterin g\u00f6mmer sig troligen listettan Don\u00b4t Want You Back<\/em>. N\u00e4r jag checkar av mina anteckningar hittas \u00e4nd\u00e5 ljuspunkter. I andra l\u00e5ten etableras tillf\u00e4lligt ett \u00e5tr\u00e5v\u00e4rt groove. Och jag noterar r\u00f6stens sk\u00e4rpa och bett och i b\u00e4sta fall exalterad soulfunk som funkar. Saknar dock elbasist, bl\u00e5s och i viss m\u00e5n riffande gitarrist. Underh\u00e5llande referens till suggestiv 80-tals funk \u00e1 la Mary Jane Girls genomf\u00f6rs. Fragment av framv\u00e4llande neo-soul borde ha spunnits vidare p\u00e5. Straka singeln Complicated <\/em>fr\u00e5n 2021 \u00e4r dock i f\u00f6r h\u00f6g utstr\u00e4ckning centrerad kring feta beats. \u00c5 andra sidan appl\u00e5deras lusten att referera till svart musikhistoria, exempelvis I Rather Be With Uou <\/em>(B. Collins).<\/p>\n\n\n\n

Sista fasen intr\u00e4ffar en gl\u00e4djande kontrast. N\u00e4r jag hade gett upp f\u00f6rhoppningen om vettigt ljud fr\u00e5nkopplas basen och trumslagaren tar paus. Trevligt nog tillverkas ballader genom \u00f6vertygande s\u00e5ng till ackompanjemang av digitalpiano. F\u00f6rf\u00f6riska Fall For You <\/em>i denna avskalade version m\u00f6ts av konsertens st\u00f6rsta bifall, vilket ocks\u00e5 beror p\u00e5 att folkhavet framf\u00f6r mig (h\u00e5ller till allra l\u00e4ngst bak i salen) vill bli f\u00f6rl\u00f6sta. I extranumret sv\u00e4nger det pl\u00f6tsligt och kroppen gungar med. Perfekt rytm framkallar festst\u00e4mning och omedelbart gensvar. Onekligen en konstig konsert med flera olika faser! <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

21-22\/10 2023 \u00c4r en l\u00e5ngsamt arbetande skribent med m\u00e5nga skrivuppdrag som i frustrerande omg\u00e5ngar dragits med en strejkande dator. D\u00e4rf\u00f6r har inte rapporter fr\u00e5n alla spelst\u00e4llen jag frekventerade redovisats tidigare. Ska f\u00f6rs\u00f6ka att med hj\u00e4lp av anteckningar och fotografier f\u00f6rs\u00e4tta mig i de tillst\u00e5nd jag var i d\u00e5 f\u00f6r cirka en och halv vecka sedan. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-173459","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173459","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=173459"}],"version-history":[{"count":36,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173459\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":173507,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173459\/revisions\/173507"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=173459"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=173459"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=173459"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}