{"id":173391,"date":"2023-11-01T00:00:51","date_gmt":"2023-10-31T23:00:51","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173391"},"modified":"2023-11-01T14:05:13","modified_gmt":"2023-11-01T13:05:13","slug":"valbehovligt-portratt-i-animerat-monologformat-the-art-of-being-many-hannah-arendt-pa-teater-trixter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173391","title":{"rendered":"V\u00e4lbeh\u00f6vligt portr\u00e4tt i animerat monologformat – The art Of Being Many Hannah Arendt p\u00e5 Teater Trixter"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ines Sebalj<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus & regi: Birte Niederhaus<\/p>\n\n\n\n

Musik & ljudbild: Anna Gustavsson<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Ger Olde Monnikhof<\/p>\n\n\n\n

Ljud- och ljusteknik: Miranda Seiborg Wikstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n

Film & projektioner: Fredrik Egerstrand<\/p>\n\n\n\n

Producent & kostym: Anna Sefve<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Annika Nordin<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vriga medverkande: Guled Abdullahi, Gunnar Lundgren, Fabian Engvall, Mia Persson<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r: 28\/10 2024 hos Teater Trixter, Masthamnsgatan i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 8\/12<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Om jag vore en \u00e4kta intellektuell skulle Hannah Arendt (1906-1975) ha l\u00e4sts, skulle kunnat s\u00e4tta in filosofens tankeg\u00e5ngar i en kontext. Hon betraktas som en av 1900-talets fr\u00e4msta sj\u00e4lvst\u00e4ndiga r\u00f6ster, betonade sin inriktning p\u00e5 politisk teori \u00e4ven om hon studerade f\u00f6r auktoriteten Martin Heidegger. I New York var hon knuten till en inflytelserik krets och undervisade vid ett progressivt universitet. Erk\u00e4nner att jag n\u00f6jt med att vara medveten hennes betydelse. Judinnans livsl\u00e5nga besatthet vid att analysera nazismens och andra ideologiers barbari har utgjort underlag f\u00f6r flera dramatiker – exempelvis P-O Enquist. <\/p>\n\n\n\n

Blir d\u00e4rf\u00f6r n\u00e5got av en matnyttig historielektion f\u00f6r mig som vetgirig novis att se monologen om Hannah Arendt, hennes resoluta konklusioner kombinerat med viktiga nedslag i biografin. Trixter v\u00e4ljer att placera publiken vid runda caf\u00e9bord l\u00e4ngs l\u00e5ngsidorna p\u00e5 samma yta som fungerar som scen. Vilka olika s\u00e4tt deras lokal anv\u00e4nds p\u00e5 \u00e4r en av yttre sp\u00e4nnande faktorer hos frigruppen vars kontrakt trist nog \u00e4r uppsagt. Placeringen Inneb\u00e4r i praktiken att f\u00f6rest\u00e4llningarna spelas med endast en tredjedels publikkapacitet. Ska s\u00e4gas att monologen inte utspelas p\u00e5 en s\u00e4rskild plats, utan ageras ut p\u00e5 hela svarta tr\u00e4golvet, vilket drar in \u00e5sk\u00e5darna \u00e4n mer i ber\u00e4ttarens utl\u00e4ggningar. Talas i omg\u00e5ngar i mikrofonstativ i ena \u00e4nden. Tv\u00e4rs \u00f6ver bakom ett draperi d\u00f6ljer sig en lya med piano, radio och travar med b\u00f6cker. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ines Sebalj<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Andra grepp f\u00f6rdjupar och f\u00f6rst\u00e4rker en luftig monolog av Birte Niederhaus vars l\u00e4ngd uppg\u00e5r till femtio-femtiofem minuter. Syftar p\u00e5 att monologen varvas med video i svartvitt. En skickligt gestaltad fortl\u00f6pande intervju visas. Distinkta samtidigt \u00f6ppna fr\u00e5gor returneras i skarpsinniga haranger. Annika Nordins utseende uppvisar en portr\u00e4ttlikhet med Arendt, fast vissa drag ocks\u00e5 tycks mig \u00f6verensst\u00e4mma med Marguerite Duras. Musikens roll som skildrare av livsbeg\u00e4r och omvittnade fasor m\u00e5ste ocks\u00e5 p\u00e5pekas. Tyckte mycket om rutinerade Anna Gustavssons musik inklusive ljudinstallation. <\/p>\n\n\n\n

Det tredje greppet i vad som p\u00e5 grund av unders\u00f6kande och medskapande inslag g\u00e5r under beteckningen devising, h\u00e5lls hemligt. En ung reslig man med r\u00f6tter till Somalia l\u00f6sg\u00f6r sig n\u00e4mligen ur publiken. K\u00e4nde igen Guled Abdullahi fr\u00e5n tv\u00e5 tidigare pj\u00e4ser och borde inte f\u00f6rv\u00e5nats \u00f6ver inbrytningen. Hans intensiva appendix i en minimonolog artar sig till ett ack s\u00e5 f\u00f6ruts\u00e4gbart angrepp p\u00e5 f\u00f6rment samh\u00e4llsklimat, utan tillstymmelse till problematisering av kriminella klaner eller \u00f6kat terrorhot. En rallarsving implicit mot Sveriges n\u00e4st st\u00f6rsta parti som anser att sk\u00f6tsamma nya svenskar, vilka \u00e4r f\u00f6r att anamma v\u00e5ra v\u00e4rderingar och demokratiska ideal ska v\u00e4rnas . I The<\/em> Art Of Being Many <\/em>lanseras \u00e4nd\u00e5 st\u00e5ndpunkten som en form av rasism. Den p\u00e5st\u00e5s \u00f6nska honom bort fr\u00e5n landet han bor i och kanske f\u00f6ddes i. Huvudpersonen sj\u00e4lv var av allt att d\u00f6ma alldeles f\u00f6r insiktsfull f\u00f6r att f\u00f6respr\u00e5ka ett s\u00e5dant enkelsp\u00e5rigt resonemang, inte minst mot bakgrund av situationen f\u00f6r judar (i s\u00f6dra) Sverige f\u00f6r n\u00e4rvarande, det ensidiga kulturk\u00e4ndisuppropet och terroristattentatet mot landslagsfans i Bryssel. Man hamnar snett helt enkelt! Talande tond\u00f6vhet! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ines Sebalj<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Annika Nordin f\u00f6rkroppsligar alldeles lysande kvinnan som g\u00e5tt till historien som en av de viktigaste t\u00e4nkarna under 1900-talet. Som sig b\u00f6r \u00e4ger hon varje kvadratmeter p\u00e5 den vidstr\u00e4ckta scenen. Teser ur b\u00f6ckerna M\u00e4nniskans villkor <\/em>och Den banala ondskan <\/em>om Eichmann citeras med emfas. Kompromissl\u00f6st h\u00e4vdas slutsatser som g\u00f6rs till sanningar. Men Arendt var ingen torrboll. Nordin demonstrerar att hon vibrerade av liv, kunde konsten att roa sig i Paris och USA trots upptagenheten av ondska. <\/p>\n\n\n\n

Tonfall, kroppsspr\u00e5k och r\u00f6relseschema bidrar till att f\u00e5nga publiken med estetisk sk\u00e4rpa. Genomg\u00e5ende f\u00f6rmedlas en beslutsam attityd, s\u00e4llan tvivel. Vi f\u00e5r framf\u00f6r allt i rapsodiska nedslag l\u00e4ra k\u00e4nna den passionerade privatpersonen och effekten av att leva i ett \u00f6ppet f\u00f6rh\u00e5llande. Risken att upps\u00e4ttningen skulle bli f\u00f6r docerande undanr\u00f6js energiskt genom kraftfullt, till och med fysiskt sk\u00e5despeleri. <\/p>\n\n\n\n

Os\u00e4ker p\u00e5 om Nordin framf\u00f6rt monolog tidigare. D\u00e4remot framg\u00e5r det att Niederhaus och Nordin k\u00e4nner varandra sedan tidigare samarbeten. Regin v\u00e4ssar budskapet, \u00f6lar dessutom f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r personen bakom de ber\u00f6mda formuleringarna. Brev, skrifter och f\u00f6rel\u00e4sningar utg\u00f6r monologens gedigna r\u00e5material. Scenkonstverket k\u00e4nnetecknas, med undantag f\u00f6r n\u00e4mnda haltande samtidsmark\u00f6r, av en smart sammanbindande konstruktion. <\/p>\n\n\n\n

ps Att recensionen skrivs s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt efter premi\u00e4r \u00e4r definitivt inte optimalt. Beror huvudsakligen p\u00e5 att datorn strejkat.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus & regi: Birte Niederhaus Musik & ljudbild: Anna Gustavsson Scenografi: Ger Olde Monnikhof Ljud- och ljusteknik: Miranda Seiborg Wikstr\u00f6m Film & projektioner: Fredrik Egerstrand Producent & kostym: Anna Sefve P\u00e5 scen: Annika Nordin \u00d6vriga medverkande: Guled Abdullahi, Gunnar Lundgren, Fabian Engvall, Mia Persson Urpremi\u00e4r: 28\/10 2024 hos Teater Trixter, Masthamnsgatan i G\u00f6teborg Spelas till […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-173391","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173391","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=173391"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173391\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":173422,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173391\/revisions\/173422"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=173391"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=173391"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=173391"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}