{"id":173350,"date":"2023-10-30T22:56:23","date_gmt":"2023-10-30T21:56:23","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173350"},"modified":"2023-10-31T15:57:06","modified_gmt":"2023-10-31T14:57:06","slug":"nya-givande-infallsvinklar-pa-ett-alskat-fenomen-yeah-yeah-yeah-it-was-60-years-ago-today-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173350","title":{"rendered":"Nya givande infallsvinklar p\u00e5 ett \u00e4lskat fenomen – Yeah! Yeah! Yeah! It Was 60 Years Ago Today p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Per Umaerus och ensemblen<\/p>\n\n\n\n

Regi: Robert W Ljung<\/p>\n\n\n\n

Ansvariga f\u00f6r scenrum\/ f\u00f6rest\u00e4llning: Pepperland, Robert W Ljung, Anders Johansson samt G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Kostym: H\u00e9l\u00e8ne Otterbeck<\/p>\n\n\n\n

Mask: Maria Agaton<\/p>\n\n\n\n

Ljud: Dan Andersson<\/p>\n\n\n\n

Ljus: Anders Johansson<\/p>\n\n\n\n

Musikaliskt urval: Micke Isacsson och ensemblen <\/p>\n\n\n\n

Musik: The Beatles<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Marta Andersson-Larsson, Micke Isacsson, Benny Karlsson, Stephen Sahlin, Per Umaerus, Mathias Gian K\u00fcndig och Stefan Spors\u00e9n <\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 27\/10 p\u00e5 Stora scen<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 3\/1 2024<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Minns jag r\u00e4tt har tv\u00e5 upps\u00e4ttningar av v\u00e4rldens fr\u00e4msta Beatles-tolkare (enligt sir George Martin) recenserats. Dels den om milstolpen Sgt. Pepper d\u00e4r Adde Malmberg intervjuade g\u00e4ster i samband med halvsekels-jubil\u00e9et. , dels den centrerad kring hur The Fab Four arbetade i studio efter att turnerandet lagts p\u00e5 hyllan. Har d\u00e4rtill sett shower p\u00e5 Nef och i M\u00f6lndal d\u00e5 Pepperland (f\u00f6re detta Lenny Pane) i f\u00f6rsta hand beter sig som det f\u00f6rstklassigt ensidiga coverband de \u00e4r. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag betr\u00e4der den r\u00f6da mattan och st\u00e5r vid inre entr\u00e9n kommer jag i trevligt samspr\u00e5k med vd och nya konstn\u00e4rlige ledaren. P\u00e5minns om att det \u00e4r p\u00e5 dagen 60 \u00e5r sedan Beatles framtr\u00e4dde p\u00e5 Cirkus, ett stenkast fr\u00e5n Stadsteatern. Blev inte klarlagt, underligt nog, om n\u00e5gon ur premi\u00e4rpubliken var d\u00e4r i sin ungdom. Sj\u00e4lv \u00e4r jag \u00e5tminstone fem \u00e5r f\u00f6r ung f\u00f6r att utg\u00f6ra m\u00e5lgrupp. \u00c4nd\u00e5 finns vaga minnen j\u00e4mte ett par singlar plus ett biobes\u00f6k med mamma f\u00f6r att se Let It Be<\/em>. N\u00e4r n\u00f6rdiga Beatles-arkeologerna st\u00e4llde samman sin f\u00f6reg\u00e5ende produktion, uppt\u00e4cktes att det fanns mer att ber\u00e4tta, fler l\u00e5tar som f\u00f6rtj\u00e4nade att lyftas fram. D\u00e4rf\u00f6r en ny upps\u00e4ttning som sannolikt kommer bli lika popul\u00e4r f\u00f6r olika \u00e5ldrar. De som var med n\u00e4r det begav och senare generationer musikintresserade. Pepperlands Per Umaerus deklarerade n\u00e4r Stadsteatern presenterade innevarande s\u00e4song inf\u00f6r tv\u00e5 fullsatta salonger, att han och antagligen ingen annan i bandet fanns till n\u00e4r Beatles spelgl\u00e4dje golvade ton\u00e5ringar p\u00e5 Cirkus, fast recensenterna pinsamt nog inte fattade grejen. N\u00e5got som Stefan Spors\u00e9n g\u00f6r oss varse.<\/p>\n\n\n\n

Kan inflikas att jag \u00e4r mer \u00e4n m\u00e5ttligt intresserad av vad de fyra fr\u00e5n Liverpool \u00e5stadkom innan de ens passerat 30-\u00e5rs strecket, fast jag bara sett utdrag ur och analyser av Peter Jacksons tredelade l\u00e5nga dokument\u00e4r Get Back. <\/em> D\u00e4remot l\u00e4stes i somras mycket gedigen och utf\u00f6rlig biografi om Paul McCartney. Berikande l\u00e4supplevelse! Och tidigare i h\u00f6st recenserades Stockholm Voices live och p\u00e5 skiva, vilka tolkar McCartney i jazztappning. Kom p\u00e5 att en av mina allra f\u00f6rsta konserter utan f\u00f6r\u00e4ldrar var n\u00e4r Wings kom till Scandinavium 1972 (min morbror presenterade faktiskt konserten) och cirka tjugo \u00e5r senare s\u00e5g jag Ringo Starr och hans All Star Band p\u00e5 Heden. Bara halvannan m\u00e5nad efter att John Lennon skjutits ihj\u00e4l studerade jag i ett England chockat \u00f6ver d\u00e5det. I Sverige s\u00e4nde P3 (Eldorado) ett tv\u00e5 timmars extrainsatt hyllningsprogram, vilket nog m\u00e5nga i min \u00e5lder minns. \u00c4ger f\u00f6rresten en pubspegel med Lennon i profil som motiv plus att refr\u00e4ngen till Imagine <\/em>bifogats. Hans Give Peace A Chance <\/em>finns vackert inkluderad i f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n\n\n\n

Den lavinartat v\u00e4xande hysterin och den dramatiska konstn\u00e4rliga utvecklingen ter sig i backspegeln ofattbar. Man hade ju f\u00e5tt tummen ner hos Decca. Oj\u00e4mna debuten producerad av legendaren George Martin p\u00e5visar potentialen, men den skvallrar inte om vad komma skulle. N\u00e4r Pepperland grandiost river av en snabbversion av f\u00f6rsta full\u00e4ngdaren, uppst\u00e5r samma k\u00e4nsla som n\u00e4r jag s\u00e5g Backbeat<\/em>, lyckad bio-pic i svartvitt. S\u00e5v\u00e4l Pepperland som musikerna p\u00e5 soundtracket <\/em>befinner sig p\u00e5 en h\u00f6gre konstn\u00e4rlig niv\u00e5 \u00e4n Beatles anno 1963. N\u00e4mnda turn\u00e9 i Sverige hade planerats med Trio Med Bumba som huvudakt, en komiskt beslut skrikande ton\u00e5rstjejer raskt s\u00e5g till att \u00e4ndra p\u00e5. Att Beatles minus Ringo starr redan var fabul\u00f6st sammansvetsade sedan intensiva maratonspelandet i Hamburg ska inte underskattas, utgjorde ett fruktbart embryo i vidare, hisnande utvecklingskurva.. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tillbaka till Pepperlands nya produktion. Man forts\u00e4tter p\u00e5 inslagna v\u00e4gen att ocks\u00e5 lansera kvinnligt perspektiv. F\u00f6ljaktligen har programh\u00e4ftets ess\u00e4 skrivits av skribenten och programledaren Anna-Charlotta Gunnarsson (s\u00e5gs tidigare i \u00e5r som konferencier p\u00e5 Manifest-galan) som f\u00f6ddes n\u00e4r Beatles splittrades. V\u00e4sentligt yngre torde Marta Andersson – Larsson vara, sopran som gjorde avtryck p\u00e5 samma scen i lysande bakom kulisserna- stumfilms-pastisch h\u00e4rom \u00e5ret. I Yeah! Yeah! Yeah! <\/em>ikl\u00e4der hon sig med auktoritet rollen som Yoko Ono. Med besked tar hon plats som kavat kvinna! Uppskattar frejdigheten, l\u00e4rorika ber\u00e4ttelserna och glimten i \u00f6gat. I denna polariserande och skr\u00e4mmande tid beh\u00f6vs en gl\u00e4djespridande gemensam k\u00e4lla mer \u00e4n n\u00e5gonsin. Pepperlands nostalgikick skulle kunna utg\u00f6ra den l\u00e4gereld att samlas kring som Hylands h\u00f6rna n\u00e4r Beatles n\u00e5dde sin kulmen. <\/p>\n\n\n\n

Kan inte nog understryka att samtliga p\u00e5 scen, finurligt instruerade av regiss\u00f6r och av impulser fr\u00e5n bandmedlemmar, st\u00e4ndigt l\u00f6ser upp fiktionen. Hur naturligt som helst portr\u00e4tteras historiska personer, dokumenterade anekdoter ageras fram.. Scener som kommenteras n\u00e4r de klivit ur rollen och p\u00e5 ett mycket underh\u00e5llande s\u00e4tt pendlas emellan deras olika jag och vad som ska gestaltas. N\u00e4r Pepperland flyttar in p\u00e5 Stadsteatern f\u00f6rvandlas de till n\u00e5got o\u00e4ndligt mycket st\u00f6rre \u00e4n ett tributband. Tv\u00e5 som p\u00e5 ett f\u00f6rbluffande vis odlat sina dramatiska talanger och tajming \u00e4r trumslagaren Benny Karlsson och basisten (ofta spelandes karakt\u00e4ristisk H\u00f6fner). Karlsson undervisar i Bennys beat-skola och Giam K\u00fcndig gl\u00e4nser som bland annat portr\u00e4ttlik demonproducent. Stephen Sahlin frontar ocks\u00e5 p\u00e5 egen hand Stefan Spors\u00e9ns komiskt teatrala aktioner tillf\u00f6r ocks\u00e5 \u00e5tskilliga leenden i publiken. Han \u00e4ntrar scen som tokrolig robot\/ avatar i silvrig utstyrsel med knasig r\u00f6st f\u00f6r att \u00f6verg\u00e5 till att gestalta en allt i allo-fixare. Kul! <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ljudet \u00e4r kristallklart och p\u00e5 lagom niv\u00e5, spetsigt och fett om vartannat. Ljuset b\u00e4ddar in och speglar snyggt skiftande st\u00e4mningar. Belamrade vridscenen utnyttjas maximalt. inneh\u00e5ller en m\u00e4ngd pinaler, ett flertal klaviatur- och str\u00e4nginstrument. Indiska \u00e4ventyret 1968 \u00e5terskapas m\u00e4sterligt direkt efter paus. Stor m\u00f6da har framg\u00e5ngsrikt lagts p\u00e5 att utforma scenkl\u00e4der och frisyrer. Manus som Per Umaerus kn\u00e5pat ihop med god assistans m\u00e5ste i vanlig ordning betecknas som f\u00f6red\u00f6mligt. Knappologisk trivia blandas fiffigt med omv\u00e4lvande h\u00e4ndelser. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rest\u00e4llningens l\u00e4ngd anges till tv\u00e5 och halv timma inklusive paus. N\u00e4r jag f\u00e5tt ut min rock i garderoben hade \u00f6ver tre timmar passerat sedan f\u00f6rsta ackorden i Magical Mystery Tour<\/em>. Absolut ingen i den saliga premi\u00e4rpubliken kan ha beklagat tids\u00f6verdraget. Inte heller att bepr\u00f6vade scener fr\u00e5n tidigare upps\u00e4ttningar togs fram, inklusive odiskutabla favoriter hos b\u00e5de ut\u00f6vare och mottagare vilka var en repris fr\u00e5n f\u00f6reg\u00e5ende show. Var l\u00e4ngden felkalkylerad eller blev man extra inspirerad av premi\u00e4rpublikens bifall? Faktum kvarst\u00e5r att omslutande v\u00e4rme sprids i och med v\u00e4rldens b\u00e4sta singel (de tv\u00e5 A-sidorna) och g\u00e5shud framkallas i avslutande trilogi plus sk\u00e4mtsamt appendix fr\u00e5n Abbey Road.<\/em> Andra akten kan rent dramaturgiskt kritiseras f\u00f6r att falla i s\u00e4r. Men man g\u00f6r klokt i att bortse fr\u00e5n dess disparata natur. Och ska man vara l\u00f6jligt petig \u00e4r inte all musik fr\u00e5n Beatles eftersom smakprov ges p\u00e5 l\u00e5tar komponerades av dem som soloartister. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e5got man t\u00e4nker p\u00e5 denna g\u00e5ng bortsett fr\u00e5n hur en komisk och dramatisk \u00e5dra kontinuerligt v\u00e4xt fram i gruppen, \u00e4r vilken f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let lysande vokal f\u00f6rm\u00e5ga man besitter. St\u00e4ms\u00e5ngen hos multiinstrumentalisterna h\u00e4nf\u00f6r. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ska f\u00f6rs\u00f6ka avrunda en exalterad text genom att kika i anteckningarna. Noterade att sn\u00e4ll pop varvas med oborstade alster, ett f\u00f6rh\u00e5llande som bidrog till Beatlemania. Vi delgavs nyheten om kommande sensationellt sl\u00e4pp i november av outgiven singel med p\u00e5l\u00e4gg, vilket den observante kunnat l\u00e4sa om. Beatles utforskande pionj\u00e4randa demonstreras lysande i framf\u00f6randen av exempelvis Tomorrow Never Knows <\/em>och I\u00b4m The Walrus <\/em>(det utflippat utdragna outrot skippas).som jag f\u00f6r \u00f6vrigt spelat p\u00e5 Every Vinyl Tells A Story p\u00e5 Bengans. Fick l\u00e4ra mig att temat i Because <\/em>influerats av M\u00e5nskenssonaten. <\/em>En av \u00e5tskilliga musikaliska fulltr\u00e4ffar var n\u00e5got otippat versionen av George Harrisons I, Me Mine. <\/em>En annan bedrift var hur de tog sig an While My Guitar Gently Weeps <\/em>med feature p\u00e5 elgitarr av Micke Isacsson. Marta Andersson-Larssons tons\u00e4kra aningen veka sopran. En \u00f6verraskning som refererar till jazzig music hall i melodi signerad Jim McCartney (Pauls pappa) toppad av mycket bl\u00e5s. Av allehanda oklanderliga instrumentala insatser, f\u00f6rtj\u00e4nar ett par trumpetsolon av Stefan Spors\u00e9n j\u00e4mte Benny Karlsson solida trumspel och Stephen Sahlins intro till Hey Jude<\/em> s\u00e4rskilt ber\u00f6m.<\/p>\n\n\n\n

Som framg\u00e5tt en mycket underh\u00e5llande uppdaterad version av Yeah! Yeaj! Yeah! <\/em>All h\u00e4rlig musik framst\u00e5r n\u00e4stan som en bonus, i en sprakande konsertf\u00f6rest\u00e4llning med intelligent inlagd dramaturgi. Fram till sista halvtimmens eufori bidrog dess rytm till att publiken lever sig in i vad som sker p\u00e5 scen. Sedan blir det publikfrieri som klarar sig utan regi. Vi beh\u00f6ver under r\u00e5dande omst\u00e4ndigheter definitivt s\u00e5dan h\u00e4r samvaro och trivselk\u00e4nslor, att f\u00e5 berusa sig p\u00e5 h\u00f6gklassig musik och underfundiga scener p\u00e5 dokument\u00e4r bakhrund. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Per Umaerus och ensemblen Regi: Robert W Ljung Ansvariga f\u00f6r scenrum\/ f\u00f6rest\u00e4llning: Pepperland, Robert W Ljung, Anders Johansson samt G\u00f6teborgs Stadsteater Kostym: H\u00e9l\u00e8ne Otterbeck Mask: Maria Agaton Ljud: Dan Andersson Ljus: Anders Johansson Musikaliskt urval: Micke Isacsson och ensemblen Musik: The Beatles P\u00e5 scen: Marta Andersson-Larsson, Micke Isacsson, Benny Karlsson, Stephen Sahlin, Per Umaerus, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20,30],"tags":[],"class_list":{"0":"post-173350","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"category-teater","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173350","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=173350"}],"version-history":[{"count":27,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173350\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":173390,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173350\/revisions\/173390"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=173350"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=173350"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=173350"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}