![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/unnamed-12-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Killer
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 27 oktober 2023
\nRegi David Fincher<\/p>\n
\u00c4ven om det inte hade varit David Fincher som st\u00e5tt som avs\u00e4ndare hade det varit om\u00f6jligt att inte k\u00e4nna sig en aning snuvad p\u00e5 konfekten vad g\u00e4ller The Killer. Trots att h\u00e4mnd, l\u00f6nnm\u00f6rdare och sammanbitna huvudpersoner \u00e4r rena rama klyschor inom action-thriller-genren f\u00f6rblir det oemotst\u00e5ndliga ingredienser, i alla fall d\u00e5 de presenteras n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r professionellt. David Fincher kan i sina b\u00e4sta och mest geniala filmer trollbinda publiken och ta dem vart han \u00e4n \u00f6nskar. D\u00e5 han n\u00e5tt sina st\u00f6rsta stunder – i filmer som Seven och The Social Network, \u00e4r upplevelsen obeskrivlig. S\u00e4ttet sp\u00e4nning, intensitet och kompromissl\u00f6shet tr\u00e4ffar tittaren – som en murbr\u00e4cka av solitt st\u00e5l, \u00e4r i det n\u00e4rmaste om\u00f6jligt att f\u00f6rklara. Men d\u00e5 Fincher inte f\u00e5r tretton r\u00e4tt p\u00e5 tipset blir resultatet oftast en stilig axelryckning. Tillskillnad mot de fabul\u00f6sa topparna \u00e4r filmer som The Curious Case of Benjamin Button och Gone Girl j\u00e4ttelika semikolon, snygga men med ytterst begr\u00e4nsad funktion.<\/p>\n
Tyv\u00e4rr \u00e4r The Killer inte n\u00e5got utropstecken f\u00f6r Finchers karri\u00e4r. \u00c4ven om flera av de beundransv\u00e4rda attributen \u00e4r p\u00e5 plats; superbt foto, tight regi och p\u00e5taglig sp\u00e4nning, kan vi ha att g\u00f6ra med Finchers mest ytliga och ih\u00e5liga film hittills. Dock \u00e4r detta inte ett resultat av tafatt regi, ist\u00e4llet \u00e4r det ber\u00e4ttelsen – som bygger p\u00e5 en grafisk novell, som blir till ett h\u00e4mmande ankare. Fincher har visat att han kan g\u00f6ra guld av de mest menl\u00f6sa premisser, vem hade kunnat ana att en juridisk dispyt om en hemsida skulle kunna bli till en av det f\u00f6rra \u00e5rtiondets mest nervpirrande filmer? Men i fallet med The Killer v\u00e4grar planet att lyfta, ber\u00e4ttelsen \u00e4r s\u00e5 pass mager att den \u00e4r i behov av akut dropp f\u00f6r att ens \u00f6verleva. H\u00e4ndelsef\u00f6rloppet och den \u00f6vergripande dramatiken \u00e4r s\u00e5 outvecklad och rudiment\u00e4r att man kan fr\u00e5ga sig om vi har att g\u00f6ra med ett embryo. Det blir inte b\u00e4ttre av att Fincher sj\u00e4lv inte tycks \u00f6verdrivet inspirerad, f\u00f6rvisso sk\u00f6ts det filmtekniska med samma sk\u00e4rpa och kompetens som alltid. Det numera igenk\u00e4nnbara fotot – med en diskret gr\u00f6nton, och en sk\u00e4rpa som f\u00e5r en Gilette-fabrik att framst\u00e5 som uddl\u00f6s, \u00e4r fortfarande p\u00e5 plats och lika sl\u00e5ende som alltid.<\/p>\n
Men det r\u00e4cker inte s\u00e4rskilt l\u00e5ngt d\u00e5 det narrativa g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng misslyckas med att imponera eller intressera. Den genomg\u00e5ende k\u00e4nslan av rutin och ointresse \u00e4r n\u00e4rmast tragisk d\u00e5 filmens introduktion ger ett smakprov p\u00e5 en mer utvecklad produkt. D\u00e4r v\u00e5gar Fincher utmana tittaren genom ett chockartat l\u00e5ngsamt tempo, det g\u00f6rs ocks\u00e5 en rad stiliga vinkningar till Francis Ford Coppolas mest underskattade film Avlyssningen. H\u00e4r f\u00e5ngas en helt annan sida av de vanligtvis actionpackade l\u00f6nnmorden, h\u00e4r tvingas publiken till v\u00e4ntan och tristess, n\u00e5got som m\u00e5 vara pr\u00f6vande att uppleva men samtidigt imponerande vad g\u00e4ller att f\u00f6rmedla en k\u00e4nsla. Men n\u00e4r h\u00e4mndturn\u00e9n v\u00e4l drar ig\u00e5ng \u00e4r filmen satt p\u00e5 r\u00e4ls och avviker inte en millimeter fr\u00e5n en ohyggligt f\u00f6ruts\u00e4gbar bana. Den enkla ber\u00e4ttelsen kunde ha \u00f6ppnat upp subtila m\u00f6jligheter att skapa ett maskerat och diskret narrativ som – under ytan, hade erbjudit mer tuggmotst\u00e5nd, men det \u00e4r uppenbart att Fincher inte har intresse av n\u00e5gra som helst subtila inslag. Allting lagas efter de mest standardiserade recept och \u00f6verraskningar verkar vara tabu.<\/p>\n
Kritiken ovan m\u00e5 l\u00e5ta h\u00e5rdf\u00f6r, men d\u00e5 det kommer till en regiss\u00f6r som har briljerat \u00e4r duglig alldaglighet inte tillr\u00e4ckligt. Vad som f\u00e5r The Killer att inte bli fullkomligt irrelevant \u00e4r en st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande sp\u00e4nning som g\u00f6r det om\u00f6jligt att n\u00e5gonsin ha tr\u00e5kigt. Detta \u00e4r ocks\u00e5 Finchers mest actionpackade film och \u00e4ven om det inte \u00e4r tal om revolutionerande action vad g\u00e4ller koreografi finns det en r\u00e5 brutalitet som imponerar. Men d\u00e5 eftertexterna v\u00e4l rullar \u00e4r det sv\u00e5rt att inte fr\u00e5ga sig vad som var po\u00e4ngen. I en intervju fr\u00e5n 2014 d\u00e5 Fincher marknadsf\u00f6rde Gone Girl gjorde han en l\u00e5ng – och inte s\u00e4rskilt \u00f6dmjuk, utl\u00e4ggning om att majoriteten av de filmer som produceras kan liknas med industriell snabbmat som Big Mac, inneh\u00e5llsl\u00f6st dravel. Fincher menade samtidigt att han aldrig skulle kunna t\u00e4nka sig att servera n\u00e5got s\u00e5 pass menl\u00f6st eller likblekt. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det ironiskt d\u00e5 The Killer i omg\u00e5ngar k\u00e4nns som den mest ytliga och karakt\u00e4rsl\u00f6sa film Fincher n\u00e5gonsin gjort, och man kan sannerligen fr\u00e5ga sig om vi inte har att g\u00f6ra med en r\u00e4tt smakl\u00f6s frysburgare.<\/p>\n