{"id":173164,"date":"2023-10-28T15:50:34","date_gmt":"2023-10-28T14:50:34","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173164"},"modified":"2023-10-28T15:50:34","modified_gmt":"2023-10-28T14:50:34","slug":"publikrekord-for-stockholm-jazzfestival-2023-nedslag-fran-andra-helgen-del-i","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173164","title":{"rendered":"Publikrekord f\u00f6r Stockholm Jazzfestival 2023 – nedslag fr\u00e5n andra helgen del I"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Leo Ahmed – Ralph Towner & Norma Winstone<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

13-22\/10 2023<\/p>\n\n\n\n

293 konserter p\u00e5 80 scener <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Best\u00e4mde mig i \u00e5r f\u00f6r att \u00e5ka med MTRX f\u00f6r att vara med p\u00e5 ett h\u00f6rn av festivalen sista helgen. Att v\u00e4lorganiserade Trollh\u00e4ttan-festival denna g\u00e5ngen hoppades \u00f6ver, berodde huvudsakligen p\u00e5 att jag ville f\u00e5 h\u00f6ra hur Ralph Towner kan l\u00e5ta live. Det \u00e4r ett m\u00f6dosamt pusslande att g\u00f6ra ett personligt schema. N\u00e5gra av variablerna \u00e4r logistik (scenerna \u00e4r v\u00e4ldigt utspridda), preferenser, oundvikliga krockar i programmet och n\u00f6dv\u00e4ndiga pauser f\u00f6r att kunna \u00e4ta p\u00e5 krogen utan stress. I lugn och ro bes\u00f6ktes Riche som uppfyllde beteckningen exklusiv matkultur samt vackert bel\u00e4gna Waldemarsudde, vars utst\u00e4llningar f\u00f6rdjupade bilden av Ernst Josephsson j\u00e4mte att Prins Eugenes egna samling lyftes fram. Rekommenderas! <\/p>\n\n\n\n

Den totala publiksiffran hamnade p\u00e5 \u00f6ver 30 000, vilket \u00e4r en rekordnotering f\u00f6r en festival som arrangerats i drygt tio \u00e5r under h\u00f6stfagra \u00e5rstiden. Har bevistat evenemanget som press sedan 2014 minus f\u00f6rsta pandemi\u00e5ret V\u00e4derm\u00e4ssigt visade sig inte huvudstaden v\u00e4lkomnande under senare delen av l\u00f6rdagen, n\u00e5got som kompenserades av v\u00e4nlig atmosf\u00e4r och fint arrangerade konserter. Trevlig bonus f\u00f6r egen del \u00e4r m\u00f6jligheten att uppleva st\u00e4llen jag inte tidigare satt min fot i, till exempel nya Cirkus. Kommer framg\u00e5 av svepet (dessutom skickat 2 separata recensioner till JAZZ\/ Orkesterjournalen) att jag var n\u00f6jd och ibland begeistrad \u00f6ver livemusiken, bortsett fr\u00e5n en spektakul\u00e4r tillst\u00e4llning p\u00e5 Nalen., <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

BRITTA VIRVES TRIO 20\/10 p\u00e5 Eatery i Barkaby blev f\u00f6rsta anhalt. Kr\u00e5ngligt att ta sig hit d\u00e4r det var premi\u00e4r f\u00f6r livemusik p\u00e5 kvarterskrogen. Definitivt m\u00f6dan v\u00e4rd, d\u00e5 den unga pianotrion vars sound jag \u00e4r f\u00f6rtrogen med, sprider ett tonspr\u00e5k med avsev\u00e4rd substans, ofta med anm\u00e4rkningsv\u00e4rd sk\u00f6nhet. Deras Grammy-nominerade debut Juniper <\/em>r\u00f6nte ber\u00e4ttigad uppm\u00e4rksamhet h\u00e4rom \u00e5ret. Genombrottet beror p\u00e5 b\u00e4rkraftiga original av svensk-estniska Virves j\u00e4mte den kemi som alstras inom trion. L\u00e5tarna beskrivs som antingen dr\u00f6mska eller utrustade med groove. Bill Evans och Jan Johansson utg\u00f6r i mina \u00f6ron g\u00e5ngbara riktm\u00e4rken, \u00e4ven om pianotrion odlar en egen stil. Medlemmarna i trion tillh\u00f6r kategorin landets jazzelit.<\/p>\n\n\n\n

Vi fick veta att trumslagare Jonas B\u00e4ckman engagerats f\u00f6r 18(!) gig under festivalen. I pausen ber\u00e4ttade basisten Jon Henriksson f\u00f6r mig att han varit i princip lika str\u00e4ngt sysselsatt. Har senaste \u00e5ren flitigt h\u00f6rt trions medlemmar var f\u00f6r sig live och p\u00e5 skiva i s\u00e5v\u00e4l renommerade storband som lika v\u00e4lklingande sm\u00e5 enheter inklusive Jon Henrikssons releasespelning. Merparten av trions l\u00e5tar h\u00f6rdes p\u00e5 Unity precis innan man skulle in i studion hos Nilento.<\/p>\n\n\n\n

Hann njuta av f\u00f6rsta set tillsammans med n\u00e4rmare ett hundratal personer. Var s\u00e5 gott som fullsatt. Melankolisk melodi med dramatisk p\u00e5byggnad inleder, speglar v\u00e5r os\u00e4kra tillvaro. Flera l\u00e5tar \u00e4r sinnrikt konstruerade genom att de efterhand \u00e4ndrar skepnad. Ibland bryts melodiska m\u00f6nstret n\u00e4r uppflammande sjok tar \u00f6ver. I Downtown <\/em>och Rush Hour <\/em>kan en betagande Shai Maestro-vibe sk\u00f6njas. Sist n\u00e4mnda l\u00e5t inneh\u00e5ller pregnant feature p\u00e5 kontrabas av Henriksson. Extravaganta balladen Saaremaa <\/em>k\u00e4nnetecknas av Virves vackra anslag, kontinuerligt \u00f6kande intensitet samt ett angen\u00e4mt makligt tempo. F\u00f6ljs underh\u00e5llande upp med aviga rytmer d\u00e4r batterist B\u00e4ckman demonstrerar sina f\u00e4rdigheter. Trion sticker pl\u00f6tsligt iv\u00e4g, virtuost musicerande idkas n\u00e4r kvinnan uppv\u00e4xt p\u00e5 \u00f6 i Estland dekorerar temat. H\u00f6r en dovare klang fr\u00e5n trummorna n\u00e4r redskap byts och prisade trumkometen tar p\u00e5passligt chansen att gl\u00e4nsa i solo. I nya Bravery <\/em>tas ett attraktivt, rullande groove fram som Virves styr upp. Pulserar subtilt och kraftfullt om vartannat. L\u00e5tar och framf\u00f6rande trollbinder i ett ljuvligt f\u00f6rsta set. Frustrerande att jag beh\u00f6vde l\u00e4mna f\u00f6r att hinna fram till n\u00e4sta inplanerade konsert. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leo Ahmed<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

RALPH TOWNER \/ NORMA WINSTONE p\u00e5 Skeppsholmen i Eric Ericsonhallen stod n\u00e4st p\u00e5 tur. Exklusiv spelning av en amerikansk legendar med en otroligt omfattande katalog i ryggen tillsammans med en stilbildande r\u00f6stkonstn\u00e4r fr\u00e5n London. B\u00e5da \u00e4r 80+ och den klassiskt skolade gitarristen var n\u00e5got skraltig. Hans fingrar fick tydligen k\u00e4mpa med ackorden f\u00f6re paus, n\u00e5got jag inte m\u00e4rkte. Att m\u00e4sterlige musikern grymtar till ibland relaterade jag till en exalterad sinnesst\u00e4mning. Separat recension skickades till JAZZ\/ Orkesterjournalen. Inskr\u00e4nker mig d\u00e4rf\u00f6r till n\u00e5gra sammanfattande reflektioner.<\/p>\n\n\n\n

Ber\u00f6rdes i ungef\u00e4r lika h\u00f6g grad som jag hade hoppats av uts\u00f6kt nyanserad kammarjazz. Blev en naken, f\u00e4ngslande och meditativ stund! F\u00f6r mig som identifierar Winstones europeiskt doftande idiom, trots att jag s\u00e4llan lyssnat helhj\u00e4rtat p\u00e5 den, \u00f6verraskades jag positivt av tillg\u00e4ngligheten i hennes intonation. Och det blev varken abstrakt eller esoteriskt som jag befarade. Ljudet i den avkristnade kyrkan med sin exceptionellt h\u00f6ga kupol, ombes\u00f6rjdes av Faschings ber\u00f6mde ljudtekniker. F\u00f6rvisso noteras superb akustik, men hade bespetsat mig p\u00e5 mer av klanglig resonans. Tonen fr\u00e5n honom var ist\u00e4llet t\u00e4mligen distinkt, aningen torr. Var uppskattningsvis knappt halvbesatt i den st\u00e4mningsfullt belysta Eric Ericsonhallen. St\u00e5ende ovationer efter utannonserade sista l\u00e5t renderade i ett fritt h\u00e5llet, orepeterat och mycket kreativt extranummer. L\u00e4mnade med en varm k\u00e4nsla i kroppen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Jonatan Fast<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Under l\u00f6rdagen 21\/10 f\u00f6retas resa med gr\u00f6na linjen till BAS i Bandhagen. Studion som \u00e4r hemvist f\u00f6r dj\u00e4rva jazzmusiker med experimentell dragning anordnar under festivaldagarna intima konserter. Har bes\u00f6kt den trevliga studion flera g\u00e5nger. P\u00e5 programmet under tv\u00e5 timmar inklusive paus st\u00e5r projektet JOHAN BERKE UPSTAIRS FIVE PLAYS WEATHER REPORT. Fakta och funderingar kring konserten kommer f\u00f6rhoppningsvis publiceras p\u00e5 hemsidan hos Orkesterjournalen, varf\u00f6r jag n\u00f6jer mig med en utv\u00e4rdering plus relevant info. <\/p>\n\n\n\n

Sj\u00e4lva f\u00f6ruts\u00e4ttningen kittlar, att bitvis experimentellt inriktade jazzmusiker kommer samman f\u00f6r att r\u00f6ra sig inuti och utanf\u00f6r det ramverk, som h\u00e4rstammar fr\u00e5n komposit\u00f6rer verksamma i giganterna WR. Jag \u00e4ger f\u00f6rst\u00e5s n\u00e5gra av deras fr\u00e4msta suggestiva verk, s\u00e5g den klassiska s\u00e4ttningen p\u00e5 Scandinavium 1979. I bandledarens team p\u00e5 Bandhagen Art Studio finns uppseendev\u00e4ckande nog, varken n\u00e5gon som f\u00f6rs\u00f6ker axla Joe Zawinuls roll eller of\u00f6rliknelige geniet Jaco Pastorius. Repertoaren med omst\u00f6pta favoritl\u00e5tar och rariteter exekveras infallsrikt och sp\u00e4nstigt under ledning av Johan Berke av ett meriterat g\u00e4ng. Det best\u00e5r av tre erfarna bl\u00e5sare i form av trumpetaren Niklas Barn\u00f6, Fredrik Nordstr\u00f6m p\u00e5 tenor- och barytonsax samt Alberto Pinton p\u00e5 klarinetter, baryton- och sopransaxofon. Rytmsektionen utg\u00f6rs av kontrabasist Robert Erlandsson och konstellationens ankare Fredrik Rundqvist bakom trummorna. F\u00e4ste mig vid \u00e5tskilliga inspirerade insatser fr\u00e5n bl\u00e5ssektion som utmanar, pr\u00e4glad av sj\u00e4lvklar auktoritet. Utser \u00e4nd\u00e5 formationens drivande batterist till konsertens ”mvp”. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Dan Backman<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Avl\u00e4gger i regnov\u00e4der premi\u00e4rbes\u00f6k p\u00e5 fashionabla Nya Cirkus f\u00f6r att lyssna p\u00e5 konsert d\u00f6pt till BLOSSOM DEAREST <\/em>hopsatt av AMANDA GINSBURG & LOVISA JENNERVALL<\/em>. ackompanjerar sk\u00f6nsjungande paret g\u00f6r en delikat musicerande pianotrio under ledning av Carl Bagge, vars lika delikata rytmsektion best\u00e5r av kontrabasisten Ilaria Capalboi j\u00e4mte trumslagaren Edvin Fridolfsson (ing\u00e5r i Ellas Kapell tillsammans med Jennervall). Har h\u00f6rt den i Stockholm bosatta duktiga italienskan ett par g\u00e5nger live, medan \u00f6vriga uppr\u00e4knade recenserats flera g\u00e5nger live och p\u00e5 skiva, Har skrivit uppskattande om skivor med Carl Bagge, Amanda Ginsburg, Lovisa Jennervall samt Ellas Kapell som ju frontas av sist n\u00e4mnda vokalist. S\u00e5ngerskorna har bland annat vunnit dubbla Grammis (Amanda) och Gyllene Skivans l\u00e4saromr\u00f6stning (Lovisa med EK). F\u00f6re 70-minuters tributen tr\u00e4ffade jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen den k\u00e4nde kollegan Dan Backman och efter\u00e5t Carl Bagge, vars insats jag ber\u00f6mde.<\/p>\n\n\n\n

Repertoaren utg\u00f6rs av p\u00e4rlor signerade eller f\u00f6rknippade med Bloosom Dearie (1924-2009), som likt Shirley Horn tillh\u00f6r kategorin sjungande stj\u00e4rnor jag borde ha lyssnat p\u00e5 i st\u00f6rre utstr\u00e4ckning. Pianisten och l\u00e5tskrivaren k\u00e4nnetecknas av sin flickaktigt ljusa r\u00f6st. Att vokalisterna f\u00f6dda samma \u00e5r g\u00e5tt samman i denna trevliga tribut, beror f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 att deras st\u00e4mmor \u00e4r idealiska f\u00f6r att tolka f\u00f6rlagan. Olika uttryck som snyggt \u00f6verlappar och samst\u00e4mmigt f\u00f6rdjupar ett typiskt tonfall. Interpreterna framtr\u00e4der \u00f6msom gemensamt, \u00f6msom uppdelade. Man s\u00e4tter ig\u00e5ng gemensamt genom att elegant ta sig an tidl\u00f6s hit d\u00e4r John Lennon adresseras, v\u00e4xlas \u00f6ver till svenska \u00f6vers\u00e4ttningen fr\u00e5n Hasse & Tage. Kuri\u00f6st nog inspelad med Monica Z och Lars Bagge, Carls pappa. Make Some Magic <\/em>innefattar s\u00e5v\u00e4l basfeature som scat. Str\u00e5lande smakprov p\u00e5 hur det l\u00e4t p\u00e5 debuten fr\u00e5n 1957 ges i v\u00e4lk\u00e4nd standard om v\u00e5ren. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild fr\u00e5n Lovisa Jennervalls facebook – foto Hans Jacob Nilsen (fr\u00e5n konsert 2022)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I glimtar ber\u00e4ttas upplysande om artisten varvid hyllningsobjektet beskrivs som busig. Lekfulla inslag v\u00e4vs s\u00e5lunda in, \u00f6verv\u00e4ger ist\u00e4llet f\u00f6r stramhet trots att musikerna \u00e4gnar sig \u00e5r notl\u00e4sning. S\u00e5ngarparet som stundtals h\u00e4nger sig \u00e5t raffinerade duetter avsl\u00f6jar att de umg\u00e5s privat och att projektet v\u00e4xt fram under flera \u00e5r. Sl\u00e5r mig mitt i programmet att det \u00e4r ytterst s\u00e4llan Ginsburg live h\u00f6rs p\u00e5 engelska, vilket f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6rl\u00f6per oklanderligt. Utan ambitionen att bl\u00e4nda oss utvinner pianotrion med Carl Bagge i framkant f\u00f6rv\u00e4ntad behaglig och underfundig harmonik. Med viss reservation f\u00f6r l\u00e5gt mixad bas kunde f\u00f6rdelaktig akustik registreras. Blir f\u00f6rtjust i en omd\u00f6mesgillt komponerad tribut fri fr\u00e5n svackor. Sjungs och spelas ljuvligt, puttrande finstilta tong\u00e5ngar varvas med kl\u00f6s. <\/p>\n\n\n\n

Vad b\u00f6r ytterligare lyftas fram? Jo, anslaget fr\u00e5n samtliga i balladen Saving My Feelings For You, <\/em> sammansvetsade pianotrions broderande i sticket p\u00e5 I\u00b4m Hip<\/em> i arrangemang av Carl Bagge, dynamiske Fridolfssons sprudlande solo, hur galant sv\u00e5rsjungna Now At Last <\/em>behandlas av Jennervall, hur synkade s\u00e5ngerskorna \u00e4r i enligt dem sj\u00e4lva gulliga A Doodlin\u00b4Song<\/em>, Bagges effektfulla l\u00f6pningar, passionerade intonation fr\u00e5n Ginsburg i hitten I Like You, You\u00b4re Nice<\/em>, gemensamma vokala bedriften i musikalmelodin Put On A Happy Face<\/em> samt hur h\u00e4rligt man triggar varandra i bluesigt sn\u00e4rtigt extranummer. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

13-22\/10 2023 293 konserter p\u00e5 80 scener Best\u00e4mde mig i \u00e5r f\u00f6r att \u00e5ka med MTRX f\u00f6r att vara med p\u00e5 ett h\u00f6rn av festivalen sista helgen. Att v\u00e4lorganiserade Trollh\u00e4ttan-festival denna g\u00e5ngen hoppades \u00f6ver, berodde huvudsakligen p\u00e5 att jag ville f\u00e5 h\u00f6ra hur Ralph Towner kan l\u00e5ta live. Det \u00e4r ett m\u00f6dosamt pusslande att g\u00f6ra […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-173164","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173164","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=173164"}],"version-history":[{"count":36,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173164\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":173255,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173164\/revisions\/173255"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=173164"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=173164"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=173164"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}