![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/unnamed-7-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Ingeborg Bachmann: Resa genom \u00f6knen
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 27 oktober 2023
\nRegi Margarethe von Trotta<\/p>\n
En f\u00f6rf\u00f6rande vacker film om spr\u00e5k, om kultur och vad det \u00e4r att skriva. Det \u00e4r ocks\u00e5 en film om sv\u00e5righeterna, utmaningarna, med att f\u00f6lja sin \u00f6vertygelse. Om de olika krafter som drar \u00e5t olika h\u00e5ll inom en m\u00e4nniska, om kampen mellan frihet och trygghet. Det \u00e4r ocks\u00e5 en film om en om\u00f6jlig passion.<\/p>\n
Filmens handling startar i Paris, sommaren 1958. Den \u00f6sterrikiska poeten Ingeborg Bachman (spelas av Vicky Krieps) st\u00e5r p\u00e5 toppen av sin karri\u00e4r. Hennes rebelliska poesi lockar m\u00e5nga l\u00e4sare och hon samlar m\u00e5nga \u00e5h\u00f6rare n\u00e4r hon har uppl\u00e4sningar. Hon \u00e4r en f\u00f6reg\u00e5ngare till och banar v\u00e4g f\u00f6r mycket av den sexuella frihet som blommade ut under 1960-talet. Hon tror inte p\u00e5 \u00e4ktenskap, egentligen. Hon vill inte gifta sig och hon vill utveckla sitt skrivande. S\u00e5 m\u00f6ter hon den schweiziske dramatikern Max Frisch och de faller pladask f\u00f6r varandra. Ingeborg som \u00e4lskar staden Rom g\u00e5r \u00e4nd\u00e5 med p\u00e5 att l\u00e4mna den vackra staden Rom och flytta till Frisch i Wien.<\/p>\n
Ingeborg \u00e4r en s\u00e5dan levande m\u00e4nniska, spontan och fylld av k\u00e4rlek till att skriva och till m\u00e4nniskor att det blir outh\u00e4rdligt f\u00f6r henne att s\u00e4ttas i fast relation. Inom Max Frisch v\u00e4xer misst\u00e4nksamhet och svartsjuka. Dessutom \u00e4r hans v\u00e4rldsbild m\u00e5lad av \u00f6vertygelsen att hans jobb och hans skrivande \u00e4r det viktigaste och \u00e4ven om han dras till Ingeborgs sj\u00e4lvst\u00e4ndighet vill han \u00e4nd\u00e5 egentligen helst att hon ska stanna hemma och sk\u00f6ta k\u00f6ket. Det blir, f\u00f6rst\u00e5s, en sv\u00e5r situation f\u00f6r Ingeborg. Hon slits mellan sin passion f\u00f6r Max och den hon \u00e4r. Hon vill skriva men skrivlusten f\u00f6rsvinner d\u00e5 hon \u00e4r i relationen med Max. Hon vill vara en fri m\u00e4nniska som kan umg\u00e5s med v\u00e4nner och ocks\u00e5 ha andra sexuella relationer men samtidigt \u00e4r det n\u00e5got inom henne som dras till tv\u00e5samheten, till trygghet och en l\u00e5ngvarig relation. Jag tror m\u00e5nga som varit i en relation som \u00e4r nedbrytande kan k\u00e4nna igen sig i Ingeborgs kluvenhet.<\/p>\n
Filmen f\u00f6ljer tv\u00e5 tidslinjer: relationen med Max Frisch och en resa genom Egypten tillsammans med en yngre man, Adolf Opel. Adolf \u00e4r en friare sj\u00e4l \u00e4n Max Frisch och \u00e4r \u00f6ppen b\u00e5de f\u00f6r att ha sex med kvinnor och m\u00e4n. Resan genom \u00f6knen \u00f6ppnar \u00f6gonen f\u00f6r Ingeborg p\u00e5 flera s\u00e4tt och hon b\u00f6rjar hitta tillbaka till sig sj\u00e4lv och v\u00e5gar vara den hon \u00e4r.<\/p>\n
Filmen bygger p\u00e5 biografiskt material om Ingeborg Bachmann. Hon \u00e4r f\u00f6dd 1926 och dog 1973 i sitt \u00e4lskade Rom. Hon var en \u00f6sterrikisk f\u00f6rfattare, poet och \u00f6vers\u00e4ttare, \u00e4ven k\u00e4nd under pseudonymen Ruth Keller. Hennes mest spridda verk \u00e4r romanen Malina fr\u00e5n 1971. Det \u00e4r fascinerande att se en film om henne och efter att ha sett den m\u00e5ste jag l\u00e4sa n\u00e5got hon skrivit. Wikipedia ber\u00e4ttat att hon 1953 beslutade sig f\u00f6r att leva p\u00e5 sitt f\u00f6rfattarskap och flyttade till Rom, d\u00e4r hon under f\u00f6ljande \u00e5r skrev dikter, ess\u00e4er, operalibretton och noveller vilka snart gav henne ber\u00f6mmelse och flera priser.<\/p>\n
Sk\u00e5despelerskan Vicky Krieps \u00e4r s\u00e5 bra i rollen som Ingeborg Bachmann. Men sm\u00e5 medel kan hon s\u00e4ga otroligt mycket om vad som far runt inom Ingeborg. Vicky Krieps har redan tidigare imponerat i filmer som Phantom Thread och Korsett. Nu tar hon ytterligare ett stort steg fram\u00e5t och \u00e4r helt enast\u00e5ende.<\/p>\n
Filmen har dessutom ett imponerande foto. \u00d6kenbilderna talar till mig p\u00e5 flera niv\u00e5er. Ljud och musik samverkar till denna filmiska helhet som \u00e4r en av de mest imponerande filmer jag sett p\u00e5 l\u00e4nge. Och som skrivande person blir jag helt tagen av tankarna och dialogerna om skrivkonsten, om poesi, om dramatik, om spr\u00e5ket.<\/p>\n
Regiss\u00f6ren Margarethe von Trotta \u00e4r en av Tysklands ledande regiss\u00f6rer och ocks\u00e5 en av de mest intressanta filmregiss\u00f6rerna i nutid. Hon \u00e4r f\u00f6dd i 1942 i Berlin och \u00e4r filmregiss\u00f6r, manusf\u00f6rfattare och sk\u00e5despelare. Fr\u00e5n wikipedia:
\nHon var en av de regiss\u00f6rer som f\u00f6rde fram den tyska filmen som en av Europas mest sp\u00e4nnande under 1970-talet. Tillsammans med regiss\u00f6rer som Werner Herzog och Rainer Werner Fassbinder var hon delaktig i ”Den nya tyska filmen”, das neue Kino, i V\u00e4sttyskland p\u00e5 1960- och 1970-talet.
\nN\u00e5gra av hennes filmer:
\n1975 \u2013 Katharina Blums f\u00f6rlorade heder, tillsammans med Volker Schl\u00f6ndorff) (regi och manus)
\n1976 \u2013 N\u00e5daskottet (manus med Jutta Br\u00fcckner och Genevi\u00e8ve Dormann)
\n1978 \u2013 Christa Klages stora f\u00f6rtvivlan (regi och manus)
\n1986 \u2013 Rosa Luxemburg (regi och manus)
\n2013 \u2013 Hannah Arendt (regi och manus)<\/p>\n