{"id":173051,"date":"2023-10-24T15:26:28","date_gmt":"2023-10-24T14:26:28","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173051"},"modified":"2023-10-25T23:20:19","modified_gmt":"2023-10-25T22:20:19","slug":"dockornas-berorande-drommar-inbjuder-till-identifikation-oxytocin-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=173051","title":{"rendered":"Dockornas ber\u00f6rande dr\u00f6mmar inbjuder till identifikation &#8211; Oxytocin p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/03-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-173053\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/03-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/03-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Manus &amp; regi: Oskar Thunberg<\/p>\n\n\n\n<p>Mask, kostym och scenografi: Maja D\u00f6bling<\/p>\n\n\n\n<p>Dockmakare: Jenny Bj\u00e4rkstedt<\/p>\n\n\n\n<p>Ljud: Simeon Hillert<\/p>\n\n\n\n<p>Ljus: Christofer W Fogelberg<\/p>\n\n\n\n<p>Komposition: Mats Nahlin, Daniel Ekborg, Simeon Hillert<\/p>\n\n\n\n<p>Musiker: Mats Nahlin och Daniel Ekborg<\/p>\n\n\n\n<p>Med: Pelle Grytt\/ Ove Wolf, Vivi Lindberg, Nikola Borgg\u00e5rd Gavanozov, Malin Morgan, Wahid Setihesh<\/p>\n\n\n\n<p>Premi\u00e4r: 18\/10 2023 p\u00e5 Backa Teater, Lindholmen Hisingen<\/p>\n\n\n\n<p>Spelas till och med 12\/12<\/p>\n\n\n\n<p>Fr\u00e5n 15 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n<p><\/p>\n\n\n\n<p>Ett antal dagar har passerat sedan premi\u00e4ren. Den \u00e4gde rum mitt p\u00e5 dagen inf\u00f6r vuxna och ungdomar vilka i egenskap av dramastudenter utgjort en slags referensgrupp. Att recension dr\u00f6jt beror p\u00e5 andra akuta uppdrag, Stockholmsresa och datorproblem. Fann dessa drygt hundra minuter av dockteater  meningsfulla nog och av s\u00e5dan konstn\u00e4rlig halt att de f\u00f6rtj\u00e4nar en uppskattande text.  Explicita &#8211; och d\u00e4rmed beh\u00e4ftad med samma \u00e5ldersgr\u00e4ns som barnf\u00f6rbjudna filmer &#8211; <em>Oxytocin<\/em> best\u00e5r av ett otal sammanbindande tabl\u00e5er d\u00e4r den gemensamma l\u00e4nken \u00e4r att huvudpersonerna g\u00e5r i samma klass, eller skolans showgrupp. I persongalleriet  m\u00e4rks ocks\u00e5 exempelvis f\u00f6r\u00e4ldrar, v\u00e5rdpersonal och en morfar i livets slutskede. <\/p>\n\n\n\n<p>Har inte sett dockteater tidigare p\u00e5 Backa. N\u00e4r dramatikern och regiss\u00f6ren Oskar Thunberg s\u00e4tter upp <em>Oxytocin, <\/em>kan det har varit premi\u00e4r p\u00e5 renommerade barn- och ungdomsscenen f\u00f6r detta h\u00f6gst speciella format. Hur dockors lemmar och huvuden finurligt styrs som vore de marionetter, s\u00e5gs i <em>Doktor Faustus <\/em>2018 p\u00e5 Folkteatern, Erik Holmstr\u00f6ms turnerande dockteater. Till saken h\u00f6r att tv\u00e5 av sk\u00e5despelarna d\u00e4rifr\u00e5n \u00e5terfinns i Oskar Thunbergs produktion, n\u00e4mligen Pelle Grytt och Malin Gordon (ocks\u00e5 med i Erik Holmstr\u00f6ms lika lyckade som spektakul\u00e4rt snabbframst\u00e4llda multiprojekt <em>Don Quijote <\/em>under pandemin. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/09-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-173059\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/09-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/09-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>Titeln \u00e4r lika med en signalsubstans vars uppt\u00e4ckt renderat i nobelpris i kemi. \u00c4mnet i kroppen klassificeras som ett perptidhormon vilket p\u00e5verkar v\u00e5rt m\u00e5ende. Det har stor betydelse vid amning och \u00e4r avg\u00f6rande f\u00f6r uppr\u00e4ttande av gemenskap, parbildning och tillit. Niv\u00e5n kan \u00f6ka av lugn musik, simning, v\u00e4rme och inte minst stimuleras genom taktil ber\u00f6ring.  Funktioner som f\u00f6rst\u00e5s avspeglas i en collageartad, engagerande pj\u00e4s.<\/p>\n\n\n\n<p>Uppl\u00e4gget med att spela i drygt hundra minuter utan paus k\u00e4ndes utmanande p\u00e5 f\u00f6rhand. Fast i motsats till den f\u00f6r l\u00e5nga, ovan n\u00e4mnda <em>Doktor Faustus, <\/em>blev det varken segt eller ointressant. Scenerna avl\u00f6ser varandra p\u00e5 boxar\/ bord draperade i svarta filtar som skjuts fram och tillbaka, g\u00f6rs i ordning av scentekniker och sk\u00e5despelare.  Musiken antingen f\u00f6rdjupar dramatiken eller gr\u00e4nsar av som utplacerade mellanakter. Klokt beslut att stimulera publikens \u00f6ron. Syntetiska klanger mixas f\u00f6red\u00f6mligt med akustiska instrument. Daniel Ekborg h\u00e5ller en l\u00e4gre profil vid musikernas h\u00f6rna, medan Mats Nahlin agerar mer i framkant.  Tar ackord p\u00e5 akustisk gitarr och bist\u00e5r till och med i hanterandet av dockorna. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/06-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-173082\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/06-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/06-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>I handlingens centrum finns den sk\u00f6ra Jennifer och Joppe som vill vara cool och h\u00e4nga med h\u00f6gstatus-Martin och hans polare. Ett g\u00e4ng han kommer i kontakt med som inbjuden till fest, f\u00f6rs\u00f6ker sig p\u00e5 en drogrelaterad r\u00e4d p\u00e5 en bondg\u00e5rd.  Vi ges ocks\u00e5 inblick i ett f\u00f6r\u00e4ldrapars valh\u00e4nta relation, n\u00e5got som kulminerar i en pinsam sexinvit.  Rekorderliga mammans omsorger betonas med finlandssvensk brytning, vilket alstrar en specifik energi fr\u00e5n Vivi Lindberg.  Vissa scener kan p\u00e5minna om hyllade norska tv-serien <em>Skam <\/em>och dylika serier i en kr\u00e4vande milj\u00f6 d\u00e4r hierarkier och sociala medier styr unga m\u00e4nniskors tillvaro. Manuset h\u00e5ller genomg\u00e5ende h\u00f6g klass, rymmer angel\u00e4gna fr\u00e5gest\u00e4llningar om s\u00e5dant som integritet, preferenser, behov och hur vi ska bete oss f\u00f6r att bli omtyckta. <\/p>\n\n\n\n<p>&#8221;Allt blir inte bra men det g\u00e5r \u00e4nd\u00e5&#8221; har utgjort ber\u00e4ttandets aningen bistra paroll. I presentation exemplifieras  den vardagsn\u00e4ra h\u00e5llningen med h\u00e4ndelser som den f\u00f6rsta kyssen, att bist\u00e5 n\u00e5gon som hyperventilerar samt att ung och oerfaren inom hemtj\u00e4nsten uppleva d\u00f6ds\u00f6gonblick. Manus h\u00e4mtar inspiration fr\u00e5n intervjuer med m\u00e4nniskor i olika \u00e5ldrar kring pubertet, erotik och kroppens f\u00f6r\u00e4ndringar. Embryo till \u00f6vergrepp och viftande med vapen f\u00f6rekommer, liksom l\u00e4ngtan efter bekr\u00e4ftelse, n\u00e4rhet och tillh\u00f6righet.  Publiken p\u00e5minns om att man inte kan g\u00f6ra anspr\u00e5k p\u00e5 att livet ska vara r\u00e4ttvist. Somliga har det v\u00e4l f\u00f6rsp\u00e4nt medan andra pl\u00e5gas, f\u00f6rnekas lycka och den respekt de  borde ha r\u00e4tt till.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/04-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-173093\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/04-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/04-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p> Har bara en randanm\u00e4rkning gentemot en tankev\u00e4ckande konstruktion, finurligt f\u00e5ngade av dubbelexponeringen. Sk\u00e5despelarnas tonfall i repliker matchat av motorik och statisk mimik i Jenny B\u00e4rkstedts enast\u00e5ende arbetsredskap.  I motsats till <em>Nationen <\/em>och i viss m\u00e5n aktuella <em>Robin Hood<\/em> <em>Forever And Ever <\/em>m\u00e4rks oviljan att lyfta  vida omtalade problem. Syftar s\u00e4rskilt p\u00e5  oron hos  klienter utsatta f\u00f6r \u00e5ldringsv\u00e5rdens integrationsprojekt. Att de p\u00e5 grund av spr\u00e5ksvaga anst\u00e4llda inte kan kommunicera g\u00f6r dem deprimerade. Under pandemin fick missf\u00f6rh\u00e5llandet till och med fatala konsekvenser. Ist\u00e4llet instrueras praktikant om en pikant behandling av intim karakt\u00e4r, av en rutinerad ur hemtj\u00e4nstteamet med huvudduk. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt utel\u00e4mnas ett fenomen obekv\u00e4mt att belysa.  Se p\u00e5pekandet som en anm\u00e4rkning i marginalen. V\u00e4xlingarna mellan drama och dr\u00e5pligheter medf\u00f6r att form och inneh\u00e5ll korrelerar galant.    <\/p>\n\n\n\n<p>Blir lite sm\u00e5ttigt att f\u00e4sta blicken p\u00e5 dockornas ansikten. Skulle kunna ha kompletterats med videoteknik, n\u00e5got man n\u00e4rmast excellerat i p\u00e5 Stadsteatern p\u00e5 andra sidan \u00e4lven. Tajmingen i ensemblen \u00e4r magnifik. Dessutom vet var och en exakt vad som ska levereras och hur.  Samtidigt f\u00f6rm\u00e5s det  bokstavligt talat dra i r\u00e4tt tr\u00e5dar, Emotionella inlevelsen i varje replik imponerar, l\u00e5ter naturlig! I en komfortabelt agerande ensemble utdelas guldstj\u00e4rnor till den glimrande tekniken, skiner allra mest g\u00f6r Vivi Lindberg och Wahid Setihesh.   Inst\u00e4mmer i Oskar Thunbergs konstaterande att den direkta f\u00f6rbindelsen till dockorna, ger extra aspekter p\u00e5 kroppen som materia. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/08-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-173095\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/08-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/08-pressbild-oxytocin-foto-ola-kjelbye-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Manus &amp; regi: Oskar Thunberg Mask, kostym och scenografi: Maja D\u00f6bling Dockmakare: Jenny Bj\u00e4rkstedt Ljud: Simeon Hillert Ljus: Christofer W Fogelberg Komposition: Mats Nahlin, Daniel Ekborg, Simeon Hillert Musiker: Mats Nahlin och Daniel Ekborg Med: Pelle Grytt\/ Ove Wolf, Vivi Lindberg, Nikola Borgg\u00e5rd Gavanozov, Malin Morgan, Wahid Setihesh Premi\u00e4r: 18\/10 2023 p\u00e5 Backa Teater, Lindholmen [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-173051","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173051","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=173051"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173051\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":173159,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/173051\/revisions\/173159"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=173051"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=173051"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=173051"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}