![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/unnamed-7.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Nyad
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4: 20 oktober 2023
\nRegi Jimmy Chin, Elizabeth Chai Vasarhelyi<\/p>\n
\u00d6verg\u00e5ngen fr\u00e5n dokument\u00e4rfilm till spelfilm har visat sig vara sn\u00e5rig och inte s\u00e4rskilt naturlig f\u00f6r en rad oerh\u00f6rt kompetenta dokument\u00e4rfilmare. Regiss\u00f6ren James Marsh skapade tv\u00e5 av de minst intressanta dokument\u00e4rerna under 2010-talet, Man On Wire och Project Nim, men d\u00e5 det blev dags att debutera med spelfilm blev resultatet inte i n\u00e4rheten lika imponerade. The Theory Of Everything blev f\u00f6rvisso en kritikerfavorit och gav Eddie Redmayne Oscar f\u00f6r b\u00e4sta manliga sk\u00e5despelare. Men filmen var ov\u00e4ntat simpel och f\u00f6rlitade sig p\u00e5 en t\u00e5rdrypande och aningen smakl\u00f6s melodramatik. Detta \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt d\u00e5 de b\u00e4sta dokument\u00e4rfilmare l\u00e5ter inneh\u00e5llet tala f\u00f6r sig sj\u00e4lv utan att tillf\u00f6ra str\u00e5kar och hackad gull\u00f6k.<\/p>\n
Samma problem drabbar Jimmy Chin och Elizabeth Chai Vasarhelyi som nu g\u00f6r sin debut som spelfilms-regiss\u00f6rer med Nyad. B\u00e5de har – precis som Marsh, en rad gedigna dokument\u00e4rer bakom sig, framf\u00f6rallt den nervpirrande Free Solo. Men d\u00e4r den hutl\u00f6st svettiga bergsbestigningen utmanade alla normer om s\u00e4kerhet och trygghet \u00e4r Nyad raka motsatsen och tar det s\u00e4kra f\u00f6re det os\u00e4kra vad g\u00e4ller det mesta.<\/p>\n
Inledningsvis \u00e4r det dock mycket klart vad Nyad borde ha varit – ytterligare en dokument\u00e4r. L\u00e5ngdistanssimmaren Diana Nyads diverse bedrifter \u00e4r s\u00e4llan diskuterade i Sverige men \u00e4r sannerligen v\u00e4rda all uppm\u00e4rksamhet. De fysiska bedrifterna – bland annat att simma runt Manhattan, \u00e4r s\u00e5 pass otroliga att en kraftfull djupdykning vore mer \u00e4n v\u00e4lkommet. De dokument\u00e4ra bilderna som inleder filmen f\u00e5r en att hungra efter ett renodlat dokument\u00e4rt projekt, n\u00e5got som Chin och Vasarhelyi hade kunnat leverera med – f\u00f6rmodat, str\u00e5lande slutresultat. Men d\u00e5 den rena dramatiseringen inleds f\u00f6rtas mycket av det fantastiska som \u00e4r Nyads bedrifter och allt blir ist\u00e4llet ytterst ordin\u00e4rt. F\u00f6rm\u00e5gan att engagera med en dokument\u00e4r kr\u00e4ver ett specifikt dramaturgiskt handlag, detsamma g\u00e4ller f\u00f6r renodlade spelfilmer, och d\u00e4r har regiss\u00f6rsduon en del att l\u00e4ra. Alltf\u00f6r ofta k\u00e4nns det som att Chin och Vasarhelyi har st\u00f6dhjul p\u00e5 och rullar fram med yttersta f\u00f6rsiktighet, allting genomsyras av att framst\u00e5 aningen f\u00f6ruts\u00e4gbart och vardagligt.
\nDiana Nyad \u00e4r en person med en rad brister och inte helt sympatiska karakt\u00e4rsdrag, dessutom b\u00e4r hon med sig en ohygglig historia d\u00e4r hon som barn blev sexuellt utnyttjad av sin simtr\u00e4nare. Allt detta \u00e4r som upplagt f\u00f6r en mycket tredimensionell karakt\u00e4rsstudie d\u00e4r envishet, egoism men ocks\u00e5 extraordin\u00e4r beslutsamhet st\u00e5r i centrum. Men filmversionen av Nyad f\u00f6rblir endimensionell, det blir aldrig ett djupg\u00e5ende eller s\u00e4rskilt m\u00e5ngfacetterat portr\u00e4tt. Flera av de mer problematiska sidorna sopas undan och de f\u00f6rskr\u00e4ckliga \u00f6vergreppen behandlas ov\u00e4ntat slappt och inte med det kolsvarta allvar som hade varit befogat.<\/p>\n
N\u00e5got som ocks\u00e5 uteblir \u00e4r den genuina fysiska p\u00e5frestningen som Nyad beh\u00f6vde genomlida under sina multipla f\u00f6rs\u00f6ka att simma fr\u00e5n Kuba till Key West i Florida. Med tanke p\u00e5 hur Jimmy Chin och Elizabeth Chai Vasarhelyi skildrade riskerna i Free Solo, d\u00e4r varje andetag var skillnaden mellan livet och d\u00f6den, \u00e4r det f\u00f6rv\u00e5nande att den fysiska tortyr som Nyad utsatte sig f\u00f6r aldrig skildras p\u00e5 ett mer chockartat s\u00e4tt, n\u00e5got de dokument\u00e4ra bilderna lyckas f\u00f6rmedla. Brutaliteten fr\u00e5n Danny Boyles 127 timmar \u00f6verlevnadsdrama hade sannerligen varit v\u00e4lkommet och kunnat skapa en mer fysisk och pl\u00e5gsam upplevelse f\u00f6r publiken.<\/p>\n
Samtidigt som allting utf\u00f6rs l\u00e5gm\u00e4lt och med b\u00e5da h\u00e4nderna p\u00e5 styret finns det mycket att gilla. Influenserna fr\u00e5n de mest \u00e4lskade av amerikanska sportfilmer, d\u00e4r dramatiken \u00e4r bombastisk och motsatsen till l\u00e5gm\u00e4ld \u00e4r uppenbara. D\u00e5 triumferna och motst\u00e5ndet blir alltf\u00f6r tufft skulle det inte f\u00f6rv\u00e5na om Bill Contis klassiska Rocky-tema skulle b\u00f6rja spelas i h\u00f6gtalarna. Hur f\u00f6ruts\u00e4gbart och enkelsp\u00e5rigt det \u00e4n m\u00e5 vara finns det medryckande egenskaper som inte g\u00e5r att bortse fr\u00e5n. Dessutom \u00e4r Annette Bening och Jodie Foster i huvudrollerna starka i sina roller. Foster g\u00f6r sitt mest intressanta och prestigel\u00f6sa sk\u00e5despel p\u00e5 \u00e5rtionden. Ist\u00e4llet f\u00f6r att gnissla med t\u00e4nderna och stirra i blint raseri mot kameran f\u00e5r Foster spela en oerh\u00f6rt empatisk och varm person som \u00e4r sv\u00e5r att inte respektera och finna stor sympati f\u00f6r.<\/p>\n
Nyad m\u00e5 ha haft st\u00f6rre potential som en renodlad dokument\u00e4r, men det g\u00e5r inte att undkomma att de strapatser och bragder som Diana Nyad genomf\u00f6rt \u00e4r fascinerande att ta del av, \u00e4ven om det kommer paketerat s\u00e5h\u00e4r pass alldagligt.<\/p>\n