![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/Bild.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The world is full of Married Men
\nRegi, \u00f6vers\u00e4ttning, dockmakeri Erik Holmstr\u00f6m
\nScenografi, kostym, dockkostym Maja Kall
\nMask dockmask Siv Nyholm
\nLivevideo Oskar Steen
\nDramaturgi Amanda Fromell
\nLjus Olivia Grefve
\nMedverkande Erik Olsson, Kajsa Ericsson
\nNypremi\u00e4r 14 oktober 2023 (urpremi\u00e4r 2021) p\u00e5 Intiman i Malm\u00f6<\/p>\n
F\u00f6rst\u00e4llningen The World is Full of Married Men har i och med nypremi\u00e4ren p\u00e5 Intiman i Malm\u00f6 f\u00e5tt en st\u00f6rre scen. I ett samarbete mellan Malm\u00f6 Stadsteater och Malm\u00f6 Dockteater gjorde den v\u00e4lbearbetade f\u00f6rest\u00e4llningen i Holmstr\u00f6ms regi succ\u00e9 redan 2021. Den bygger p\u00e5 Jackie Collins skandalomsusade debutroman med samma namn fr\u00e5n 1968. Milj\u00f6erna utspelas i ett frigjort London under 1960-talet.<\/p>\n
Romanen som ans\u00e5gs g\u00f6ra personer \u201dperversa\u201d (Wikipedia) f\u00f6rbj\u00f6ds i Sydafrika och i Australien. Senare hamnade den i genren \u201dtantsnusk\u201d, vilket nog f\u00f6rklarar varf\u00f6r \u00e4ven Intiman ger rekommendationen fr\u00e5n 15 \u00e5r och upp\u00e5t. I f\u00f6rhandsvideos syns glimtar fr\u00e5n sm\u00e5 lyx-dock-milj\u00f6er med vita ombyggda barbies som agerar i hotells\u00e4ngar med tillh\u00f6rande extravagans. Hintar ges om att green-sceeen m\u00f6jligg\u00f6r att sk\u00e5despelare och dockor blandas. DN:s recensent Lindqvist imponerades vid urpremi\u00e4ren av det skickliga sk\u00e5despeleriet samt av att \u201dd\u00f6d materia kan bli s\u00e5 uttrycksfull\u201d. F\u00f6rv\u00e4ntningarna \u00e4r s\u00e5ledes p\u00e5 topp …<\/p>\n
Jag s\u00e4tter mig i den anrika gamla motiv-v\u00e4vda teaterstolen i teaterlokalen som faktiskt ocks\u00e5 anv\u00e4ndes p\u00e5 60-talet. Framf\u00f6r mig p\u00e5 scenen st\u00e5r ett tiotal dock-sk\u00e5p infattade i gr\u00f6nt placerade i en halvcirkel i bakre fonden. Bredvid mig finns unga vuxna i kreativa bohemiska kl\u00e4der men \u00e4ven andra teaterg\u00e4ster som nog sj\u00e4lva nog var lika unga som karakt\u00e4rerna i pj\u00e4sen p\u00e5 60-talet. En stor sk\u00e4rm med bokens titel i sl\u00e4ngiga bokst\u00e4ver h\u00e4nger \u00f6ver scenen som en inbjudan till ett drive-in-hotell i USA.<\/p>\n
Storyn vi tar del av har ett klart vuxenperspektiv och vi l\u00e4r k\u00e4nna en samling personer i reklambranschen. S\u00e5 gott som alla beskrivs med tonvikten utifr\u00e5n fr\u00e4mst sina lustar – hur de lyckas f\u00e5 eller l\u00e4ngta efter sex. Tantsnusk blir bara f\u00f6rnamnet n\u00e4r dockornas materiella tekniska l\u00f6sningar och ljudeffekter konkretiserar, och ett mycket skickligt sk\u00e5despeleri levandeg\u00f6r, vad de har f\u00f6r sig.<\/p>\n
Vi l\u00e4r k\u00e4nna paret David Cooper som arbetar p\u00e5 en reklambyr\u00e5 och frun Linda Cooper som har tv\u00e5 barn gemensamt. Han v\u00e4nstrar, hon v\u00e4nstrar. I slutet av pj\u00e4sen har b\u00e5da skilt sig och startat om med nya parters. Vi blir ocks\u00e5 bekanta med Paret Grossman. Den unga sm\u00e4ckert l\u00e4ckra frun Lori Grossman dansar loss i en scen p\u00e5 ett party som blir som en sinnebild f\u00f6r tidsandan: \u201dsl\u00e4pp loss- k\u00e4nn din kropp – njut medan du kan!\u201d. Med stegrande oro tar vi under kv\u00e4llen ocks\u00e5 del av de strapatser den blonderade fotomodellen Claudia Parker – med klingande sk\u00e5nska – tar sig igenom. Vi h\u00f6r henne frigjort skratta \u00e5t de \u00e4rligare friarna, och anamma de vidlyftiga och farliga. Vi f\u00f6ljer hennes f\u00f6rs\u00f6k att s\u00e4ngv\u00e4gen g\u00f6ra karri\u00e4r.<\/p>\n
Levande party-milj\u00f6er och bl\u00e4nkande sidenlakan och glitter i hotellrum kommer n\u00e4ra oss p\u00e5 bildsk\u00e4rmen. Kameraarbetet och det docktekniska \u00f6ver lag \u00e4r imponerande. S\u00e5v\u00e4l det dekadenta, det hippiecharmiga som de v\u00e4lh\u00e5llna hemtrevliga sovrummen i villorna blir tr\u00e4ffs\u00e4kra i den v\u00e4lgjorda scenografin.<\/p>\n
Scenarbetarnas n\u00e4rvaro – och den tekniska \u00f6ppna l\u00f6sningen \u2014 \u00f6kar upplevelsen av det som sker framf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon – men jag f\u00f6rs\u00f6ker koncentrera mig p\u00e5 handlingen. Jag f\u00f6rs\u00f6ker t\u00e4nka bort allt det komiska, de tekniska detaljerna som f\u00e5r oss alla att skratta. Summan blir att trots detta tillspetsade och den satiriska udden – blir dockornas karakt\u00e4rer f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt trov\u00e4rdiga. Musiken kastar oss bak i tiden och vi f\u00f6rflyttas och v\u00e4rms av den tidens unga vuxna. De som ville bryta sig loss fr\u00e5n de konventioner och borgerliga ideal som r\u00e5dde d\u00e5.<\/p>\n
Det blir p\u00e5 ett s\u00e4tt som en antropologisk studie som levandegjorts framf\u00f6r mina \u00f6gon. \u00c4r detta m\u00e4nniskosl\u00e4ktets olika ansikten? Jag stannar vid de r\u00e4dda s\u00f6kande \u00f6gonen den lite utsatte mannen hade – han som misslyckades b\u00e5de med sitt \u00e4ktenskap och med sin sexbomb till \u00e4lskarinna. Bakv\u00e4gen f\u00e5ngas han in i en ny relation, oklart om det var vad han \u00f6nskade. Nog v\u00e4cks fr\u00e5gor av Collins manus som r\u00e4cker l\u00e5ngt \u00e4n i dag, och Malm\u00f6 Dockteater har sannerligen tagit p\u00e5 sig uppgiften att f\u00f6rmedla dem.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
The world is full of Married Men Regi, \u00f6vers\u00e4ttning, dockmakeri Erik Holmstr\u00f6m Scenografi, kostym, dockkostym Maja Kall Mask dockmask Siv Nyholm Livevideo Oskar Steen Dramaturgi Amanda Fromell Ljus Olivia Grefve Medverkande Erik Olsson, Kajsa Ericsson Nypremi\u00e4r 14 oktober 2023 (urpremi\u00e4r 2021) p\u00e5 Intiman i Malm\u00f6 F\u00f6rst\u00e4llningen The World is Full of Married Men har i […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-172647","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172647","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=172647"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172647\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":172654,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172647\/revisions\/172654"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=172647"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=172647"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=172647"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}