![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/trolls3.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Trolls 3
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 13 oktober 2023
\nRegi Walt Dohrn, Tim Heitz<\/p>\n
Problemet med den tredje filmen om de sm\u00e5 leksakstrollen \u00e4r varken det \u2019\u2019aningen\u2019\u2019 fattiga ursprungsmaterialet eller att en filmserie – som f\u00e5 brytt sig om, nu n\u00e5r sin tredje episod. Det \u00f6verh\u00e4ngande och mest uppenbara felet \u00e4r ist\u00e4llet produktionsbolaget Dreamworks, f\u00f6rutom den ov\u00e4ntat fyndiga M\u00e4sterkatten 2 har studion blivit till en sorglig och desperat institution som nu funnit sin identitet – att producera malande material som \u00e4r lika sp\u00e4nnande som en repris av en VM-match.<\/p>\n
\u00c4ven om Pixar och Illumination haft motg\u00e5ngar har de f\u00f6rs\u00f6kt bibeh\u00e5lla en identitet. B\u00e5da har ocks\u00e5 tillg\u00e5ng till h\u00e4pnadsv\u00e4ckande teknologi som alltid lyckas imponera med obeskrivligt vackra landskap och f\u00e4rger. Se bara till Super Mario Bros. Filmen som var ett visuellt under. Men Dreamworks \u00e4r inte bara steget efter utan ett par \u00e5rtionden, b\u00e5de tekniskt och vad g\u00e4ller f\u00f6rm\u00e5gan att ber\u00e4tta en historia som funkar f\u00f6r sm\u00e5 som stora.<\/p>\n
I Trolls 3 \u00e4r denna totala slentrian och bristande kreativitet i full blom. Om det fanns ett s\u00e4tt att uppn\u00e5 ett optimalt stadium av ointresse har Trolls 3 sannerligen lyckas. Det beror inte p\u00e5 att filmen kraschar ned i n\u00e5got filmhelvete som g\u00f6r det hela olidligt, ist\u00e4llet \u00e4r det att varje best\u00e5ndsdel \u00e4r opersonlig, sj\u00e4ll\u00f6s och mekanisk. Hela presentationen och attityden k\u00e4nns som ett tafatt f\u00f6rs\u00f6k att n\u00e4rma sig den mest hoppl\u00f6sa av meme-kultur, med krystade och helt ointressanta sk\u00e4mt. Vad som \u00e4n dyker upp liknar det en kemisk produkt d\u00e4r det enda som spelat n\u00e5gon roll \u00e4r en artificiell formula som – p\u00e5 pappret, borde kunna attrahera publik. Det \u00e4r ett par klumpiga popkulturella vinkningar, Justin Timberlake och Anna Kendrick – som \u00e5terigen sk\u00e4nker sina r\u00f6ster till huvudkarakt\u00e4rerna och ett soundtrack som v\u00e5ldf\u00f6r sig p\u00e5 en rad olika klassiska popl\u00e5tar genom att k\u00f6ra dem genom en f\u00f6rkastlig remix.<\/p>\n
Vad som \u00e4n presenteras \u00e4r det utan minsta entusiasm eller kreativitet. F\u00f6r att vara en film som har att g\u00f6ra med \u00e4lskade barnleksaker \u00e4r filmen lika glad i livet som den deprimerade roboten Marvin fr\u00e5n Liftarens Guide Till Galaxen.
\nDet enda som \u00f6verhuvudtaget inte g\u00e5r att f\u00f6rkasta \u00e4r att filmen \u00e4r betydelsel\u00f6s och fullkomligt harml\u00f6s. Det \u00e4r helt enkelt om\u00f6jligt att bli provocerad av ren och sk\u00e4r kreativ likgiltighet, men inte ens ett litet plasttroll f\u00f6rtj\u00e4nar s\u00e5dant ointresse av en filmskapare.<\/p>\n