![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/tillsammans99.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Tillsammans 99
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 13 oktober 2023
\nRegi Lukas Moodysson<\/p>\n
Man kan f\u00f6ra in en rad olika cyniska och m\u00e5ttligt artiga spekulationer varf\u00f6r Lukas Moodysson – en av Nordens mest melankoliska och – p\u00e5 senare \u00e5r, minst kommersiella regiss\u00f6rer, v\u00e4ljer att g\u00f6ra n\u00e5got s\u00e5 o-originellt som en uppf\u00f6ljare.<\/p>\n
Moodyssons karri\u00e4r har de senaste \u00e5ren endast kunnat beskrivas som besynnerlig till rent f\u00f6rkastlig med makabert skr\u00e4p som Ett H\u00e5l I Mitt Hj\u00e4rta och det n\u00e5got misslyckade f\u00f6rs\u00f6ket att sl\u00e5 igenom internationellt med Mammut. Att \u00e5terv\u00e4nda till en av sina mer omtyckta och kommersiella framg\u00e5ngar k\u00e4nns d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rst\u00e5eligt, som ett led i att stabilisera den skakiga banan.<\/p>\n
D\u00e5 det kommer till att f\u00f6lja upp gigantiska action- eller skr\u00e4ckfilmer \u00e4r ledordet oftast st\u00f6rre och b\u00e4ttre, den sistn\u00e4mnda visar sig ofta vara sv\u00e5rt att \u00e5stadkomma. Men f\u00f6r filmer som verkar inom det rent dramatiska presenterar uppf\u00f6ljare andra problem. Ber\u00e4ttandet och karakt\u00e4rerna m\u00e5ste upplevas som relevanta och addera ett merv\u00e4rde i f\u00f6ljetongen. F\u00f6rutom Gudfadern Del 2 finns det f\u00e5 lyckade uppf\u00f6ljare till dramatiska filmer, se bara till Oliver Stone som gick p\u00e5 en kolossal mina med den helt skrattretande Wall Street: Money Never Sleeps<\/p>\n
Och \u00e4ven om Tillsammans 99 \u00e4r en – m\u00e5nga g\u00e5nger, underh\u00e5llande film lyckas den aldrig \u00f6vertyga om sitt existensber\u00e4ttigande bortom ett krasst kommersiellt syfte. Med den brasklappen ur v\u00e4gen \u00e4r det dock anm\u00e4rkningsv\u00e4rt hur Moodysson anv\u00e4nder filmen som n\u00e5got av en hyllning till tv\u00e5 specifika filmer. Festen av Thomas Vinterberg samt Richard Linklaters Boyhood. Samma dramaturgi och struktur fr\u00e5n Vinterbergs klassiker \u00e4r uppenbar, hur en oskyldig sammankomst snart blir till ett infernaliskt kaos. \u00c4ven om flera uppf\u00f6ljare har implementerat karakt\u00e4rernas och akt\u00f6rernas \u00e5ldrande vill Moodysson n\u00e4rma sig den n\u00e4rmast dokument\u00e4ra kontinuiteten som Linklater baserade sin film p\u00e5, hur livet har \u00e4ndrats radikalt f\u00f6r vissa av karakt\u00e4rerna och hur det st\u00e5tt still, till och med backat f\u00f6r andra. Avst\u00e5ndet p\u00e5 23 \u00e5r till\u00e5ter – p\u00e5 pappret, en genuin studie i f\u00f6r\u00e4ndringar, b\u00e5de f\u00f6r karakt\u00e4rerna och samh\u00e4llet, som var en lika viktig akt\u00f6r som m\u00e4nniskorna i den f\u00f6rsta filmen.<\/p>\n
Dock \u00e4r den kreativa potentialen mer intressant \u00e4n det faktiska slutresultatet.
\nTillsammans 99 v\u00e4ljer g\u00e4rna det s\u00e4kra f\u00f6re det os\u00e4kra, detta genom att l\u00e5ta flera relationer utvecklas minimalt. Det saknas st\u00f6rre dramatisk sv\u00e4rta som var n\u00e4rvarande i del ett, framf\u00f6rallt hos den sena Michael Nyqvists alkoholiserade familjefar. Och genom att f\u00f6lja Vinterbergs ber\u00e4ttarstruktur blir flera av de dramatiska vulkanutbrotten v\u00e4ntade och n\u00e5gra av de mer intressanta interaktionerna och relationerna blir helt \u00e5sidosatta. Den gigantiska ensemblen \u00e4r ytterligare en faktor i denna negligering. M\u00e4ngden personer \u00e4r f\u00f6r m\u00e5nga och flera av de mer intressanta har alltf\u00f6r lite speltid. Sk\u00e5despelet \u00e4r ocks\u00e5 en blandad kompott, Gustaf Hammarsten \u00e4r lika stabil som sist i rollen som den hoppl\u00f6st optimistiska G\u00f6ran, d\u00e4remot \u00e4r Anja Lundqvist inte det minsta kapabel att g\u00f6ra sin problematiska karakt\u00e4r Lena till n\u00e5got annat \u00e4n ett frustrerande \u00f6verspel.<\/p>\n
M\u00e5nga g\u00e5nger k\u00e4nns ber\u00e4ttelsen tunn och menl\u00f6s, det hela k\u00e4nns snarare som en spontan id\u00e9 utan st\u00f6rre baktanke. Men det finns ocks\u00e5 tillf\u00e4llen som \u00f6vertr\u00e4ffar originalet. Det \u00e4r framf\u00f6rallt sk\u00e5despelet mellan Shanti Roney och Jonas Karlsson, som \u00e4r betydligt mer m\u00e4nskligt och varmt \u00e4n d\u00e5 Ola Rapace axlade rollen som Lasse. \u00c4ven Olle Sarri som den hysteriske Erik \u00e4r alldeles lysande och erbjuder filmens mest kaotiska och komiska stund d\u00e5 Moodysson l\u00e5ter kaoset braka loss.<\/p>\n
I slut\u00e4ndan blir Tillsammans 99 n\u00e5got av ett fr\u00e5getecken, d\u00e5 allting v\u00e4l kulminerar k\u00e4nns det endast som en charmig tillbakablick, inte en snillrik studie om f\u00f6r\u00e4ndring och mognad. Dock g\u00e5r det inte att undkomma att Moodysson skapat en underh\u00e5llande men aningen m\u00e5ll\u00f6s film som helt och h\u00e5llet f\u00f6rlitar sig p\u00e5 nostalgi.<\/p>\n