{"id":172466,"date":"2023-10-11T03:12:43","date_gmt":"2023-10-11T02:12:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=172466"},"modified":"2023-10-11T03:12:43","modified_gmt":"2023-10-11T02:12:43","slug":"skrammande-aktuellt-forlopp-i-nyskrivet-avantgardistiskt-verk-mytomania-pa-goteborgsoperan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=172466","title":{"rendered":"Skr\u00e4mmande aktuellt f\u00f6rlopp i nyskrivet avantgardistiskt verk – Mytomania p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Lennart Sj\u00f6berg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Opera i tv\u00e5 akter av Paula Malmborg Ward <\/p>\n\n\n\n

Libretto: Kerstin Perski<\/p>\n\n\n\n

Regi och koreografi: Clara Sv\u00e4rd<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostymdesign: Marika FeinsilberL<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen<\/p>\n\n\n\n

Dirigent: Anders Hanson<\/p>\n\n\n\n

G\u00f6teborgsOperans k\u00f6r och orkester<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m, Kerstin Avemo, Ann-Kristin Jones, \u00c5ke Zetterstr\u00f6m och Matilda Paulsson <\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 8\/10 2023 p\u00e5 Stora scen G\u00f6teborgsoperan<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 9\/11<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Om n\u00e5got l\u00e5ter f\u00f6r bra f\u00f6r att vara sant \u00e4r det oftast det, en truism jag som alltf\u00f6r godtrogen bittert f\u00e5tt erfara. Mytomania <\/em>visar p\u00e5 hur mycket lidande och kostnader manipulerande, maktberusade psykopater orsaker. Den grandiose Francis \u00e4r en plastikkirurg i ropet i Europa, p\u00e5st\u00e5r att hans banbrytande metod kan \u00e5terst\u00e4lla ansikten, att han forskat fram ett material som kan ers\u00e4tta m\u00e4nsklig v\u00e4vnad. ”Vem ska g\u00f6ra v\u00e4rlden b\u00e4ttre om inte jag”, h\u00e4vdar den skenbart omnipotente l\u00e4karen. En man med s\u00e5dan duperande karisma att sakliga inv\u00e4ndningar fr\u00e5n visselbl\u00e5sare v\u00e4ger l\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

Med fallet kring den nyligen d\u00f6mde Paolo Macchiarini – och de fam\u00f6sa turerna p\u00e5 Karolinska kring om utfallen av inopererade plaststrupar – som uppenbar referens, kan publiken vara f\u00f6rvissad om thrillerartade utg\u00e5ngen. Ska f\u00f6rvisso po\u00e4ngteras att det lite \u00f6ppna slutet kommer v\u00e4ldigt abrupt. Passar att h\u00e4r redovisa att jag l\u00e4st bok av Harriet Wallberg den avskedade rektorn p\u00e5 Karolinska. Syndabocken gav sin redog\u00f6relse den talande titeln N\u00e4r l\u00f6gnen blir till sanning. <\/em>Denne motsvarighet till den tidigare uppburne italienske kirurgen p\u00e5 Karolinska, fullbordar sin mytomani genom att bedra sin fru med deras parterapeut, vars f\u00f6r\u00e4lskelse s\u00e4tts p\u00e5 prov n\u00e4r Francis hittar p\u00e5 att han barn. Finns mycket info om problematiken och upps\u00e4ttningen, b\u00e5de p\u00e5 hemsidan och givetvis i fylligt program.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Intrigen i opera \u00e4r s\u00e4llan lika angel\u00e4gen som i detta verk skapat av kvinnor. Engagerar i lika h\u00f6g grad som till exempel La Boheme, Carmen <\/em>eller f\u00f6r den delen kusligt drabbande Herr Arnes Penningar <\/em>p\u00e5 samma scen. Centrala begrepp f\u00f6r regiss\u00f6ren har varit manipulation, kontrollf\u00f6rlust och glidande p\u00e5 fakta. Nyheter inom l\u00e4karvetenskapen m\u00e5ste ju ovillkorligen grunda sig i evidensbaserad forskning, som h\u00e5ller f\u00f6r att publiceras i avsett organ. \u00c5terigen g\u00e5r tankarna ofelbart till vad som h\u00e4nde p\u00e5 Karolinska. Att bubblan till slut brast berodde ju inte n\u00e5gon intern revision, utan p\u00e5 storartat journalistiskt gr\u00e4v.<\/p>\n\n\n\n

Scenen badar i ljus och scenografin inramas av enf\u00e4rgade, skjutbara vikv\u00e4ggar originellt nog i pastellf\u00e4rger vilka ocks\u00e5 pr\u00e4glar kl\u00e4dernas utseende. Scenens rullband utnyttjas maximalt, effektfullt grepp. Dekoren \u00e4r t\u00e4mligen sparsmakad. Vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen f\u00f6rekommer tv\u00e5 olika perukf\u00f6rsedda kvartetter p\u00e5 scen, trakterandes mindre vanliga instrument. En soffa har en symbolisk funktion, liksom interi\u00f6ren fr\u00e5n laboratorieassistentens arbetsplats. Han som uppt\u00e4cker bluffen, varp\u00e5 han hj\u00e4lps\u00f6kande, p\u00e5 typiskt orealistisk maner, kommer i kontakt med Nelly. Den oetiska terapeut som f\u00f6rf\u00f6rts av ber\u00e4ttelsens allt-ljus-p\u00e5-mig figur. Best\u00f6rta bildar de en handlingsben\u00e4gen allians. Men hur p\u00e5verkar man beslutsfattare, anh\u00f6riga och opinionen om den l\u00e5tit sig \u00f6vertygas av en manipulat\u00f6r?<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Musiken \u00e4r otvivelaktigt den mest v\u00e4sentliga byggstenen i musikteater. Den prisbel\u00f6nte tons\u00e4ttaren Paula af Malmborg Ward lyssnar mycket p\u00e5 sina s\u00f6ners jazz och grooviga musik, har skrivit musik till Adventskalender i SVT, och spelar klaviatur i Stella som fr\u00e4mst spelar soul och standards. Allsidiga intaget av musik \u00e4r inte speciellt m\u00e4rkbart h\u00e4r. Vanan av att komponera k\u00f6rverk finns ist\u00e4llet med p\u00e5 ett h\u00f6rn. Musiken \u00e4r konsekvent och kongenial eftersom den bekr\u00e4ftar och f\u00f6rh\u00f6jer intrigens dramatiska nerv. <\/p>\n\n\n\n

Tonspr\u00e5ket \u00e4r kr\u00e4vande, troligen b\u00e5de f\u00f6r lyssnare och ut\u00f6varna, den str\u00e5lande lyh\u00f6rda orkestern. H\u00f6gst tveksamt om jag skulle haft samma utbyte av premi\u00e4rens uts\u00e4ndning i P2. Experimentellt inriktade soundet \u00e4r intimt sammankopplat med h\u00e4ndelserna p\u00e5 scen. Associerar ibland till Sch\u00f6nberg och hans ”g\u00e4ng”. Sjok med slagverksfeature vilka utmynnar i mullrande crescendon p\u00e5minner om \u00e4ventyr med Kroumata. Ingen aning om filmmusikgeniet Bernard Herrmann (sett dokument\u00e4r om hans g\u00e4rning p\u00e5 GFF) utgjort bottenplatta i komponerandet. Men i aggressioner, obehagsk\u00e4nslor, farofyllda moment och uppblossande konflikter l\u00e4mpar sig d\u00e5lig-st\u00e4mning-dissonanser fr\u00e5n Herrmann synnerligen v\u00e4l (k\u00e4nd fr\u00e5n exempelvis samarbeten med Hitchcock, Orson Welles, Brian De Palma och soundtracket till Taxi Driver). <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att formulera sig om akt\u00f6rerna. Den 46-h\u00f6vdade k\u00f6ren delar upp sig, g\u00f6r avtryck i omg\u00e5ngar f\u00f6r att i somliga scener bli s\u00e5 d\u00e4r m\u00e4ktigt f\u00f6renade som man kan f\u00f6rmoda att de \u00e4r ensamma om i landet. N\u00e5gra av dem uttrycker belysande visselbl\u00e5sares dilemma. Matilda Paulsson tar hand om en viktig biroll som den d\u00f6da modern, vars p\u00e5verkan st\u00e4rker Haralds destruktiva l\u00e4ggning. Ann-Kristin Jones har rollen som den bedragna hustrun som i det l\u00e4ngsta v\u00e4grar att byta sida. Briljerar i duett med Kerstin Avemo i \u00f6ppningen av andra akten och hon sjunger ut sin uppr\u00f6rdhet vid ett par tillf\u00e4llen. Men den prisade och av m\u00e5nga operahus flitigt anlitade Jones har tilldelats en t\u00e4mligen undanskymd position.<\/p>\n\n\n\n

Som s\u00e5 ofta i nutida opera sj\u00f6ngs stundtals repliker som egentligen inte \u00e4r s\u00e4rskilt s\u00e5ngbara. En allm\u00e4nt accepterad f\u00f6rkonstling man f\u00e5r tugga i sig. Med det sagt f\u00f6rtj\u00e4nar barytonen \u00c5ke Zetterstr\u00f6m – tillh\u00f6rt solistensemblen sedan invigningen och erh\u00e5llit betydande priser\/ stipendier – stort ber\u00f6m f\u00f6r sin f\u00f6rh\u00e5llandevis naturliga framtoning. Meriterade tenoren Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m gestaltar dramats diaboliska nav. Den farliga filur som h\u00e5ller upp fasaden till varje pris. Visserligen en \u00f6vertygande insats vokalt och dramaturgiskt, men med ett par dagars distans tr\u00e4der Zetterstr\u00f6m fram \u00e4n mer. Regiss\u00f6ren skulle kunnat krama ur \u00e4n mer av denna personlighetstyp, en energitjuv som st\u00e4ller till mycket el\u00e4nde. I mina \u00f6ron exponerar mezzosopranen Kerstin Avemo den mest extrema r\u00f6stteknik m\u00f6jlig att frambringa. Som Camilla Lundberg p\u00e5pekar i SVT bl\u00e4ndar Avemo med m\u00e5nga h\u00f6ga c. Det klingar inte vackert, utan liknar mer en fysiskt h\u00e4pnadsv\u00e4ckande bedrift, d\u00e4r man undrar hur n\u00e4ra st\u00e4mbanden \u00e4r att spricka. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foton Lennart Sj\u00f6berg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Var f\u00f6rmodligen f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan Animalen <\/em>som jag upplevde nyskriven opera. Och till och med ett uruppf\u00f6rande, p\u00e5 en s\u00f6ndag under n\u00e4rmare tre timmar inklusive paus. Den som \u00e4r en smula kulturellt modig ska absolut uts\u00e4tta sig f\u00f6r Mytomania. <\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Opera i tv\u00e5 akter av Paula Malmborg Ward Libretto: Kerstin Perski Regi och koreografi: Clara Sv\u00e4rd Scenografi och kostymdesign: Marika FeinsilberL Ljusdesign: Anna Wemmert Clausen Dirigent: Anders Hanson G\u00f6teborgsOperans k\u00f6r och orkester Medverkande: Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m, Kerstin Avemo, Ann-Kristin Jones, \u00c5ke Zetterstr\u00f6m och Matilda Paulsson Urpremi\u00e4r 8\/10 2023 p\u00e5 Stora scen G\u00f6teborgsoperan Spelas till och med […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13630,20],"tags":[],"class_list":["post-172466","post","type-post","status-publish","format-standard","category-opera","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172466","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=172466"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172466\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":172486,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172466\/revisions\/172486"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=172466"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=172466"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=172466"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}