{"id":172438,"date":"2023-10-10T18:30:54","date_gmt":"2023-10-10T17:30:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=172438"},"modified":"2023-10-13T11:44:15","modified_gmt":"2023-10-13T10:44:15","slug":"harliga-musikaliska-kontraster-utbudsdag-hos-bunkern-bokar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=172438","title":{"rendered":"H\u00e4rliga musikaliska kontraster – Utbudsdag hos Bunkern bokar"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

4\/10 2023<\/p>\n\n\n\n

Bunkern (f.d Musikh\u00f6gskolan) i Vasastan i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Bunkern bokar \u00e4r ett bokningsbolag med n\u00e5gra \u00e5r p\u00e5 nacken vars drift finansieras som ett Arvfondsprojekt f\u00f6r funktionsvarierade personer. Om jag har r\u00e4tt information leds verksamheten av musikerna Ebba Westerberg och Malin Almgren. Har tidigare varit p\u00e5 flera Bunker-festivaler och ibland skrivit. Vidare kan meddelas att jag rapporterade fr\u00e5n senaste Utbuds-sammankomsten i fjol. N\u00e4rvarade ocks\u00e5 p\u00e5 minikonserterna i Kronhuset ing\u00e5ende i Musikhj\u00e4lpen, som arrangerades runt Lucia.<\/p>\n\n\n\n

Den s\u00e5 kallade Bunkern best\u00e5r av ett antal replokaler, hemvist f\u00f6r musiker inom jazz, world, impro, blues, sv\u00e4ng, konstmusik och dylikt. Det \u00e4r oftast musik som lockar mig, konstellationer jag i olika utstr\u00e4ckning k\u00e4nner till. Syftet med denna Utbudsdag som gick av stapeln under en eftermiddag mitt i veckan, \u00e4r att f\u00f6rm\u00e5 ink\u00f6pare att best\u00e4mma sig f\u00f6r en extraordin\u00e4r upplevelse, livemusik till en skola eller motsvarande. Uppemot ett tiotal beslutsfattare\/ ansvarspersoner fanns p\u00e5 plats. Jag var inbjuden i egenskap av skribent, n\u00e5gon som kunde dokumentera. Att ljudet l\u00e4t f\u00f6rdelaktigt ska tillskrivas musikern Olli Rantala och hans f\u00f6rm\u00e5ga. Vi blev bjudna p\u00e5 go fika med kanelbullar. Evenemanget var organiserat enligt tidigare praxis. Fyra akter presenterar sig i cirka 2o minuter va. I mitten av programmet fanns en fikapaus inlagd. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Janie Mobacker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rst ut \u00e4r slagverksduon RHYTHM ART DUO vars huvudinstrument \u00e4r marimba respektive vibrafon. Definitivt en udda kombination! Daniel Berg och Fredrik Duvling b\u00f6rjade sitt samarbete redan 1992 och har turnerat b\u00e5de inom landet och i Europa. Tons\u00e4ttare har skrivit musik specialdesignad f\u00f6r dem som separat anlitas av stadens f\u00f6rn\u00e4msta orkestrar. Duvling \u00f6r f\u00f6r n\u00e4rvarande st\u00e4mledare f\u00f6r slagverkarna i G\u00f6teborgsOperans orkester. Deras framtr\u00e4danden genomsyras av naturliga sk\u00e4l av en pedagogisk \u00e5dra, vilket gavs prov p\u00e5 ocks\u00e5 under den knappa tid som man f\u00f6rfogade \u00f6ver. Ett b\u00f6ljande fascinerande stycke nyskrivet av en student inleder. F\u00f6rklaras efter\u00e5t vara klurigt att spela d\u00e5 det, f\u00e5r vi veta, g\u00e5r i sjutakt. <\/p>\n\n\n\n

Med oerh\u00f6rd ackuratess avverkas klassiker av Chick Corea\/ Gary Burton ( ber\u00f6md duo jag f\u00f6r \u00f6vrigt h\u00f6rde live p\u00e5 Skeppsholmen f\u00f6r cirka tjugo \u00e5r sedan.) Rhythm Art Duo talar om att de beundrar v\u00e4rldsledande jazzvibrafonisten Gary Burton som de f\u00e5tt n\u00f6jet att tr\u00e4ffa. D\u00e4rav kan slutsatsen dras att de totalsynkade instrumentalisterna \u00e4r mer \u00e4n f\u00f6rfarna kammarmusiker. I den underbart rogivande Utsk\u00e4rg\u00e5rd <\/em>(B. Ericsson) om obekymrad och solig tillvaro fr\u00e5n tidigt 60-tal byter man instrument med varandra. En l\u00e5t 50-talister och \u00e4ldre \u00e5rg\u00e5ngar k\u00e4nner igen p\u00e5 dess magnetiska dragningskraft, ocks\u00e5 fr\u00e5n pausmusik i SVT. Finalen brister ut i afrikanskt (om det nu finns en s\u00e5dan term) pulserande beat i v\u00e4sentligt h\u00f6gre volym med ostinat (?) tema. En komposition av amerikansk tons\u00e4ttare framf\u00f6rd p\u00e5 sedvanliga perkussiva instrument. Uppfriskande, l\u00e4tt omskakande kontrast!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

BECKA & FUNKY FLAKES hade sitt senaste gig 2016 i i Indien. H\u00f6rde och skrev om dem i den vevan. Gruppen frontas av grundaren Rebecka Lindstedt som utg\u00f6r deras vokala lok. Ett sv\u00e4ngigt band n\u00e4stan uteslutande best\u00e5ende av kvinnor utg\u00e5r fr\u00e5n egna l\u00e5tar och covers med fokus p\u00e5 kvinnlig representation. Viss koncentration finns p\u00e5 att lyfta doldisar. Detta souliga g\u00e4ng saknade denna g\u00e5ng tv\u00e5 medlemmar, gitarrist och saxofonisten Frida Thurfjell. Man inleder via sin kaxiga, egentillverkade nysl\u00e4ppta singel Stanna<\/em>. Feta basrytmer fr\u00e5n Annika T\u00f6rnkvists elbas och Malin Almgrens p\u00e5drivande beat \u00e4r n\u00e4stan mer \u00e4n vad lokalen klarar av. Musiken k\u00e4nns i kroppen. L\u00e5t av Patrice Rushen levereras med fr\u00e4n call and response-teknik. Kan skjuta in att jag \u00e4ger albumet som inneh\u00e5ller hennes st\u00f6rsta hit. Bl\u00e5set svarar riffande p\u00e5 pumpande bas och offensivt trumspel. Som bonus f\u00e5r vi ett snyggt solo fr\u00e5n Olimpia Dynarek p\u00e5 keyboard. Sv\u00e4ngigt s\u00e5 det f\u00f6rsl\u00e5r! <\/p>\n\n\n\n

Man avslutar genom att lira egen l\u00e5t av sin ledare. Placerad i centrum vid s\u00e5ngmikrofonen sj\u00f6ngs det \u00f6vertygande med passion. F\u00e4ster mig vid ett sugande beat f\u00e4rgat av inspirerat groove fr\u00e5n elbasist. Givetvis ska framh\u00e5llas att Paulina Moberg tar hand om trombonst\u00e4mman medan Klara Lannsj\u00f6 (ing\u00e5r i G\u00f6teborg Jazz Orchestra som hon ocks\u00e5 komponerat till) trakterar trumpet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Janie Mobacker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter paus klev Erik Bj\u00f6rksten ut p\u00e5 scen. Har ett antal g\u00e5nger senaste \u00e5ren h\u00f6rt gitarristen och dragspelaren live, vilket resulterat i n\u00e5gra recensioner. H\u00e4rom debuterade han i eget namn, fast p\u00e5 minikonserten \u00e4r det premi\u00e4r f\u00f6r min del, vad betr\u00e4ffar att h\u00f6ra honom i huvudrollen. Oftast har jag lyssnat p\u00e5 Bj\u00f6rksten tillsammans med Amanda Arnborg, ett par g\u00e5nger i musikteaterf\u00f6rest\u00e4llningar. Nu intar hon ist\u00e4llet en ackompanjerande position vid flygeln. Ny kontrabasist beh\u00f6vde blixtinkallas. P\u00e5 samma gata bor Bj\u00f6rn Petersson som kunde st\u00e4lla upp med kort varsel (en av hans senaste alster r\u00e5kar jag ha recenserat). Den l\u00e5nge mannen har jag l\u00e4rt k\u00e4nna som en utomordentlig f\u00e4rgl\u00e4ggare av l\u00e5tar, vars texter framf\u00f6rts av det motsatta k\u00f6net. <\/p>\n\n\n\n

Tar till mig klatschiga och \u00f6msinta popvisor p\u00e5 svenska med b\u00e4rande refr\u00e4nger. Inleder otroligt taktilt och \u00e5terv\u00e4nder till samma st\u00e4mning i sitt utdragna outro. I vacker visa \u00f6verg\u00e5r han till dragspel varvid kompet accentuerar melodin. En duett med Arnborg pr\u00e4glas av s\u00f6t, vemodig refr\u00e4ng. Efter Hj\u00e4rtat<\/em> och Alla dom d\u00f6da <\/em>blir det up tempo i kl\u00e4mmig distinkt l\u00e5t betitlad Stora havet<\/em>. Genomg\u00e5ende m\u00e4rks en lyriskt sk\u00f6r anstrykning. Finns en varsamhet och omsorg om detaljer som lockar lyssnaren. Man uppfattar Bj\u00f6rksten som genuint \u00e4rlig och genommusikalisk. Kommer kanske g\u00e5 ig\u00e5ng p\u00e5 hans isolerade r\u00f6st \u00e4n mer n\u00e4r jag blivit mer van. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Janie Mobacker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

KBK3 hade jag bara h\u00f6rt en g\u00e5ng tidigare, ocks\u00e5 d\u00e5 i en minikonsert j\u00e4mte andra akter. Den jazziga pianotrion som menar att deras rotsystem f\u00f6rgrenar sig till folkmusik och pop, sammanstr\u00e5lade p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan 2018. Oklart om skiva finns att tillg\u00e5, vilket det borde med tanke p\u00e5 den h\u00f6ga standarden. Trion best\u00e5r av Kristin Rosendahl p\u00e5 pianopallen, Maria Dahlin bakom trumsetet och f\u00f6r dagen en manlig vikarie greppandes kontrabasen. Pianisten st\u00e5r f\u00f6r merparten av det egenskrivna materialet. Dahlin och ordinarie basisten Boel Mogensen har kunnat h\u00f6ras i flera sp\u00e4nnande konstellationer. Rosendahl som tydligen h\u00e5llit l\u00e5g profil fick efter\u00e5t ta emot mitt oreserverade ber\u00f6m. Anders Ljungberg harangerades f\u00f6r hur smidigt han gled in i nytt sammanhang. <\/p>\n\n\n\n

Man b\u00f6rjar med vad som brukar vara finalen. En makal\u00f6st trollbindande melodi som k\u00e4nnetecknas av sk\u00f6nhet som griper tag i en. Vispspelet \u00e4r f\u00f6rtr\u00e4ffligt. Shai Maestro (som jag intervjuat och recenserat) och Jan Johansson anges som influenser. Bill Evans och Abdullah Ibrahim b\u00f6r adderas utifr\u00e5n detta betagande m\u00e4sterverk. L\u00e5ten s\u00e4gs spegla komposit\u00f6rens tillvaro. F\u00f6ljs upp med n\u00e4stan lika kvalitativt alster i cirklande jazzharmonik, Fantastisk dynamik uppst\u00e5r! Kristin och Marias st\u00e4mmor h\u00f6rs ljuvt i ett otro. Porlande fram\u00e5tr\u00f6relse bryts stundtals upp i mer intrikata tong\u00e5ngar. Tre str\u00e5lande s\u00e5ngbara l\u00e5tar serveras. Avslutningen har en varierande intensitet, fr\u00e5n attack till reflektion. En karismatisk estetik som f\u00e5ngar in. \u00c4ven om jag inte var helt tagen p\u00e5 s\u00e4ngen, knockades jag av denna uts\u00f6kta pianotrio. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

4\/10 2023 Bunkern (f.d Musikh\u00f6gskolan) i Vasastan i G\u00f6teborg Bunkern bokar \u00e4r ett bokningsbolag med n\u00e5gra \u00e5r p\u00e5 nacken vars drift finansieras som ett Arvfondsprojekt f\u00f6r funktionsvarierade personer. Om jag har r\u00e4tt information leds verksamheten av musikerna Ebba Westerberg och Malin Almgren. Har tidigare varit p\u00e5 flera Bunker-festivaler och ibland skrivit. Vidare kan meddelas att […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-172438","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172438","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=172438"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172438\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":172579,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172438\/revisions\/172579"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=172438"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=172438"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=172438"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}