![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/10\/IMG_0585.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
F\u00f6rvandlingsleken<\/strong> Detta v\u00e4lskrivna kammardrama av Edelfeldt och Berglund skildrar en mor och dotter som levt \u00f6desm\u00e4ttat och tajt h\u00e4nvisade till varandra. H\u00e4r finns inga pappor. Det \u00e4r sn\u00e5lt med andra sl\u00e4ktingar och om somrarna skickades dottern ofta p\u00e5 kollo f\u00f6r att ge mamman vuxentid. Som tillf\u00e4lliga ljusa bloss om ett annat b\u00e4ttre liv sprakar mammans k\u00e4rlekshistorier upp mot himlen och sl\u00e4cks. Ingen glans n\u00e5r dottern eller den lilla familjens egentliga verklighet.<\/p>\n Regin \u00e4r avskalad och precis. P\u00e5 scenen finns endast en stol, en flaska, en bakre rid\u00e5 med en liten brits. Dottern inleder med att \u00e4lta of\u00f6r\u00e4tter inf\u00f6r sig sj\u00e4lv men pl\u00f6tsligt blandar sig modern i, och kommer levande fram ur skuggorna. I f\u00f6rsta scenen till sista \u00e4r dotter svartkl\u00e4dd. Hon \u00e4r rufsig och sminket \u00e4r ofta slarvigt o smetigt. Modern \u00e4r d\u00f6d, och d\u00e5tiden spelas upp som minnen.<\/p>\n Klasstillh\u00f6righet och kulturella ideal anas tidigt i och med att mamman f\u00f6rmanar dottern att tro att livet ligger tillg\u00e4ngligt \u201dsom en Chateaubriand\u201d. Dialogen dem emellan byggs upp av talande krockar men ocks\u00e5 k\u00e4nsliga trevare f\u00f6r att trots allt n\u00e5 varandra. I sm\u00e5 plattformar – som i omfamningar, och som p\u00e5 picknick-filten en solig dag i dotterns barndom \u2013 finns \u00e4nd\u00e5 d\u00e5 och d\u00e5 en varm gemenskap.<\/p>\n En stor beh\u00e5llning \u2013 vilket premi\u00e4rpublikens igenk\u00e4nnande skratt ocks\u00e5 vittnar om – \u00e4r just textens tons\u00e4kerhet i detaljer kring kulturella medelklassideal och milj\u00f6er. Tidsandan d\u00e4r modern passerar hemlig kvinnokunskap lite v\u00e4l gr\u00e4nsl\u00f6st till 13-\u00e5riga dottern, ger igenk\u00e4nnande skratt. Med sm\u00e5 resurser k\u00e4mpar mamman att uppr\u00e4tth\u00e5lla en fasad intakt. Pinsamheter h\u00f6rs om \u201dstilm\u00f6bler som m\u00e5ste bevaras\u201d och satsningar p\u00e5 \u201dr\u00f6stfrig\u00f6relsekurser\u201d och dr\u00f6mresor till Frankrike. Hon verkar bo i en bostadsr\u00e4tt men hyr samtidigt ut sin hyresr\u00e4tt till en l\u00e4mplig och betalande mer lyckad \u201dgay-person\u201d. Egna dottern \u2013 som senare avsl\u00f6jas vara bostadsl\u00f6s \u2013 kommer inte i fr\u00e5ga. Den klassm\u00e4ssiga skammen lurar i farstun. Modern dr\u00f6mde om att sjunga inf\u00f6r publik och \u00e4r v\u00e4lutbildad, till och med speciall\u00e4rare. Men i verkligheten arbetar hon hemma med dagbarn, som ist\u00e4llet anv\u00e4nds som publik och l\u00e4rs appl\u00e5dera.<\/p>\n Dottern agerar sanningss\u00e4gare, och modern f\u00f6rnekar och f\u00f6rringar. Men k\u00e4nslom\u00e4ssiga utfall fr\u00e5n mamman vrider ocks\u00e5 p\u00e5 perspektivet. Dottern har en g\u00e5ng i sena ton\u00e5ren \u201den storhetstid\u201d \u2013 oklart hurdan \u2013 som uppfattas vara egentligen framdriven ur moderns dr\u00f6mmar. Efter misslyckanden senare har hon sv\u00e5rt att komma till r\u00e4tta med livet. Faktiskt har hon till och med nyligen t\u00e4nkt p\u00e5 att ta sitt eget liv.<\/p>\n En g\u00e5ng d\u00e5 en f\u00f6rvandlingslek n\u00e4mns tydligt \u00e4r n\u00e4r dottern s\u00e4ger att hon f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6rvandla sig till en \u00e4lskad dotter, men inte tycker att hon lyckats. Kanske anspelar det p\u00e5 en moders narcissistiska krav om yttre framg\u00e5ng, som dottern haft att f\u00f6rh\u00e5lla sig till. En annan f\u00f6rvandlingslek som n\u00e4mns \u00e4r d\u00e5 modern l\u00e5tsas vara en svart g\u00e5s – n\u00e5got som lilla dottern s\u00e4ger sig ha uppfattat som skr\u00e4mmande. Mamman lekte g\u00e5s-leken f\u00f6r att avv\u00e4rja och f\u00e5 dotterns missn\u00f6je att rinna av henne. Lekandet blir ett s\u00e4tt att skapa luft i deras inst\u00e4ngda p\u00e5tvingande samvaro.<\/p>\n Sk\u00e5despelet \u00e4r j\u00e4mt och balanserar v\u00e4l det bitvis tunga manuset kring ensambarn och ensamma f\u00f6r\u00e4ldrar. B\u00e5de Edwards och Martini blir levande och trov\u00e4rdiga. Extra sk\u00f6nt \u00e4r att k\u00e4nna det allvar och den autentiska vilja som ligger bakom manusarbetet och regin. Det h\u00e4r \u00e4r en teaterpj\u00e4s som skulle fungera v\u00e4l som grund f\u00f6r samtal.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6rvandlingsleken Av Inger Edelfeldt, Kia Berglund Regi Kia Berglund Scenografi, kostym Youlian Tabakov Musik Rikard Borgg\u00e5rd Ljus Emil Olsson Medverkande Andrea Edwards, Anneli Martini Urpremi\u00e4r Teater Giljotin 7 oktober 2023 Detta v\u00e4lskrivna kammardrama av Edelfeldt och Berglund skildrar en mor och dotter som levt \u00f6desm\u00e4ttat och tajt h\u00e4nvisade till varandra. H\u00e4r finns inga pappor. Det […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-172392","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172392","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=172392"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172392\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":172400,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172392\/revisions\/172400"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=172392"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=172392"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=172392"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv Inger Edelfeldt, Kia Berglund
\nRegi Kia Berglund
\nScenografi, kostym Youlian Tabakov
\nMusik Rikard Borgg\u00e5rd
\nLjus Emil Olsson
\nMedverkande Andrea Edwards, Anneli Martini
\nUrpremi\u00e4r Teater Giljotin 7 oktober 2023<\/p>\n