{"id":172143,"date":"2023-10-03T13:08:15","date_gmt":"2023-10-03T12:08:15","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=172143"},"modified":"2023-10-04T11:59:46","modified_gmt":"2023-10-04T10:59:46","slug":"bejublad-reunion-for-ikoniskt-fusionband-hawk-on-flight-pa-valand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=172143","title":{"rendered":"Bejublad reunion f\u00f6r ikoniskt fusionband – Hawk on Flight p\u00e5 Valand"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Jan-Olof Skalenius<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

30\/9 2023<\/p>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (Nefertiti Jazzf\u00f6rening)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Hawk On Flight bildades i G\u00f6teborg sent 70-tal inspirerade av jazzrockens popularitet. Vi som var med minns. Man hade sin storhetstid under 80-talet och n\u00e5gra \u00e5r in i n\u00e4sta decennium. Den sista av sju skivor sl\u00e4pptes 1994. Och d\u00e5 togs en drygt tio \u00e5r l\u00e5ng paus. \u00c5tskilliga virtuost lagda musiker har kommit och g\u00e5tt. Den samlade kraften som best\u00e5tt i samtliga upplagor har varit Matz Nilsson p\u00e5 elbas, varf\u00f6r han b\u00f6r tituleras kapellm\u00e4stare. Jag har i vinylsamlingen Blue Eyed <\/em>och kunnat se gruppen fr\u00e5n minst fyra olika scener. Andra tongivande medlemmar har varit exempelvis Lars Jansson, Raymond Karlsson och Ove Ingemarsson j\u00e4mte gitarristerna Ulf Wakenius och Staffan William-Olsson. Den sist n\u00e4mnde som under m\u00e5nga haft sin bas i Oslo och lirat i olika genrer, f\u00f6rekommer p\u00e5 fotot ovan. <\/p>\n\n\n\n

Medlemmar i den kultf\u00f6rklarade gruppen vars \u00e5terkomst resulterat i miniturn\u00e9 \u00e4r f\u00f6rutom kapellm\u00e4staren och den flyh\u00e4nte gitarristen p\u00e5 sin strata, Marcos Ubeda p\u00e5 keyboard samt tv\u00e5 helt nya rekryteringar i form av Bj\u00f6rn Ark\u00f6 p\u00e5 saxofoner och trumslagaren Zoltan Cs\u00f6rcz, som varvat medverkan i Jan Lundgren trio med bakgrund i internationellt h\u00f6gklassiga progressive-sammanhang. Trumslagaren fr\u00e5n Sk\u00e5ne med ungerskt p\u00e5br\u00e5 \u00e4r en bidragande anledning till att h\u00f6karna \u00e5terigen flyger, varit en ”fanboy” sedan storhetstiden. Matz Nilsson har jag kunnat njuta av otaliga g\u00e5nger i husbandet p\u00e5 Falkenbergs Jazzdagar, i orkestern p\u00e5 musikaler och shower och flera g\u00e5nger p\u00e5 senare tid p\u00e5 Unity och Utopia. Ofta har huvudinstrumentet d\u00e5 varit kontrabas.<\/p>\n\n\n\n

B\u00e5de spelningen p\u00e5 Valand och kv\u00e4llen f\u00f6re p\u00e5 Fasching blev sluts\u00e5lda. Jag kommer direkt fr\u00e5n ett trevligt f\u00f6rmingel i v\u00e5ning p\u00e5 Avenyn och innan dess fr\u00e5n tretton kilometers cykling i \u00f6sregn med regnst\u00e4ll. (S\u00e5 uppladdningen \u00e4r verkligen annorlunda med bland annat bl\u00f6ta skor som f\u00f6ljd.) H\u00e5ller mig i den bakre delen vid baren f\u00f6r att smidigt kunna anteckna. Framg\u00e5r hur mycket ljuddesignern \u00c5ke Linton betytt f\u00f6r m\u00e5nga genom \u00e5ren. Han jobbade med Hawk On Flight f\u00f6r fyrtio \u00e5r sedan. Ansvarar f\u00f6r ljudet ocks\u00e5 p\u00e5 Valand, vilket inneb\u00e4r en s\u00e5dan f\u00f6red\u00f6mlig balans att \u00f6ronproppar inte beh\u00f6vs. F\u00f6rsta set varar i cirka 50 minuter medan andra naturligt nog, till publikens jubel p\u00e5g\u00e5r l\u00e4ngre. Egen igenk\u00e4nnbar stil praktiseras i en mix av ekvilibrism och l\u00e5ngsamt svepande sound. Hantverket att skriva l\u00e5tar med substans beh\u00e4rskas, \u00e4ven om de stundtals p\u00e5minner om Spyro Gyra, Mezzoforte och i vad som skulle kunna r\u00e4knas till ballader Weather Report.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Riffig up tempo d\u00e4r fokus som v\u00e4ntat vandrar inleder en konsert best\u00e5ende av gamla godingar och n\u00e5gra nyskrivna alster. Repertoaren, \u00e4ven de nya l\u00e5tarna, k\u00e4nns inristad i den tajta konstellationens DNA. Town Talk <\/em>avl\u00f6ses av Song For Palle. <\/em>Aftonens f\u00f6rsta minst sagt pigga solon kommer fr\u00e5n i tur och ordning Staffan William-Olsson och den ofta i Japan verksamme Bj\u00f6rn Ark\u00f6 p\u00e5 tenorsaxofon. F\u00e4ster mig vid snyggt vindlande melodier, vilka i Men At Work <\/em>fr\u00e5n senaste skivan omvandlas till udda takter. D\u00e5 gifter sig bl\u00e5sinstrumentalistens EWI p\u00e5 ett tilltalande s\u00e4tt med soundet fr\u00e5n Marcos Ubedas klaviaturer. <\/p>\n\n\n\n

Rytmsektionen vet exakt var betoningar ska accentueras. Kapellm\u00e4stare Nilssons basg\u00e5ngar har en s\u00e4rskilt framtr\u00e4dande roll tack vare att han utg\u00f6r en av grundarna, k\u00e4nd f\u00f6r att lira bandl\u00f6st instrument. Mitt i f\u00f6rsta set levereras hans f\u00f6rsta extensiva inpass. Eftert\u00e4nksamt solo kompletteras och f\u00e5ngas snyggt upp av slinga fr\u00e5n keyboard. En av f\u00e5 titlar som introduceras \u00e4r Did Your Mama Teach You That? <\/em>Upplagt f\u00f6r extra t\u00e4ndning n\u00e4r mannen i pastellf\u00e4rger skickar iv\u00e4g sina inspirerade solon, tajt uppbackad av rytmsektion j\u00e4mte utvinnaren av harmonier p\u00e5 keys. Ljust sv\u00e4vande ballad med feature fr\u00e5n just Ubeda f\u00f6rmedlar till lycksalig publik str\u00e5k som minner om A Remak You Made <\/em>( J- Zawinul), ett sound som fortplantas via Ark\u00f6s EWI. I n\u00e5gra sekvenser demonstrerar Zoltan Cs\u00f6rcz sitt breda register. Och i titelsp\u00e5ret fr\u00e5n senaste album \u00e4r han definitivt i sitt esse, n\u00e4r toner fladdrar iv\u00e4g med Ark\u00f6 i f\u00f6rars\u00e4tet. Ark\u00f6 och Nilsson \u00e4r de skickliga instrumentalister som f\u00e5r allra mest solistutrymme.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
bildcollage Jan Backenroth<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Somliga l\u00e5tar k\u00e4nnetecknas av ett omedelbart sv\u00e4ng medan andra ”rotar runt” intrikat uppbyggda. Vidare v\u00e4xlar man som framg\u00e5tt stundtals \u00f6ver till lugnt framskridande melodier, vilket erbjuder kloka kontraster. Andra set kickar ig\u00e5ng med v\u00e4lbekanta tong\u00e5ngar, aptitligt groove h\u00e4mtat fr\u00e5n albumet Bermuda Triangle<\/em> p\u00e5verkat av f\u00f6rebilder inom genren. Staffan William-Olsson kastar loss och g\u00f6r avtryck som en gitarrhj\u00e4lte till publikens jubel. Exceptionell trygghet exponeras av f\u00f6rbluffande samspelta musiker vilka ger varandra utrymme f\u00f6r utmaningar, i en synnerligen h\u00f6g sv\u00e5righetsgrad utan att musiken blir tillkr\u00e5nglad. Ska man vara petigt sj\u00e4lvreflekterande, kan f\u00f6rvisso h\u00e4vdas att musiken stundtals passerar f\u00f6rbi utan att ha djupverkande effekt.<\/p>\n\n\n\n

Dr\u00f6jande harmoniken i Senorita Favorita <\/em>med sitt Jaco-influerade bassound inneh\u00e5ller stor sk\u00f6nhet. Absolut en h\u00f6jdpunkt! Fr\u00e4ckt gungande Go-Go For It <\/em>f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 progressive-genren j\u00e4mte George Duke\/ Jeff Lorber (den sistn\u00e4mnde ska senare i \u00e5r spela p\u00e5 samma scen).<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Karin Klingenstierna<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r River Field <\/em>(till\u00e4gnad Matz Nilssons f\u00f6delseort) introduceras av komposit\u00f6ren kommer G\u00f6teborgshumorn fram. ”Vi spelar instrumentalmusik p\u00e5 engelska”. Efter denna ballad med hitpotential som elegant s\u00f6ker sig fram, \u00f6verg\u00e5r man till gladlynt, framv\u00e4llande fusion genom att bland annat lira ytterligare ett titelsp\u00e5r, n\u00e4mligen Bermuda Triangle. <\/em>Ett signum f\u00f6r de h\u00f6gtflygande h\u00f6karna \u00e4r hur de avslutar sina l\u00e5tar. Minns jag r\u00e4tt spelade samtliga klart sista tonen p\u00e5 exakt samma hundradel, abrupta slut som en slags gemensam finish. Imponerande signum n\u00e4stan som en gimmick. <\/p>\n\n\n\n

Exalterade \u00e5h\u00f6rare beg\u00e4r extranummer, en beg\u00e4ran som f\u00f6rst\u00e5s tillgodoses. F\u00f6rst levereras en gammal goding ytterst medryckande. Jazzrock av h\u00f6gsta t\u00e4nkbara standard, Gnistrande licks p\u00e5 bl\u00e5 stratocaster i framkant med suver\u00e4n uppbackning av \u00f6vriga. Rytmsektionen \u00f6ser p\u00e5 och sprider v\u00e4lbehag i Do Be Do Be<\/em>. Som om det inte vore nog f\u00e5r vi ett sj\u00e4lvg\u00e5ende sv\u00e4ng som bonus d\u00e4r instrumenten tjusigt samverkar. Uppskattade definitivt konserten som somliga fans klassificerar som v\u00e4rldsklass. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

30\/9 2023 Valand i G\u00f6teborg (Nefertiti Jazzf\u00f6rening) Hawk On Flight bildades i G\u00f6teborg sent 70-tal inspirerade av jazzrockens popularitet. Vi som var med minns. Man hade sin storhetstid under 80-talet och n\u00e5gra \u00e5r in i n\u00e4sta decennium. Den sista av sju skivor sl\u00e4pptes 1994. Och d\u00e5 togs en drygt tio \u00e5r l\u00e5ng paus. \u00c5tskilliga virtuost […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-172143","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172143","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=172143"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172143\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":172256,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172143\/revisions\/172256"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=172143"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=172143"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=172143"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}