{"id":172106,"date":"2023-10-02T14:48:43","date_gmt":"2023-10-02T13:48:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=172106"},"modified":"2023-10-02T14:48:44","modified_gmt":"2023-10-02T13:48:44","slug":"svangiga-och-stamningsfulla-dylan-relaterade-praliner-i-jazztappning-kallerdahl-lindgard-ward-pa-utopia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=172106","title":{"rendered":"Sv\u00e4ngiga och st\u00e4mningsfulla Dylan-relaterade praliner i jazztappning – Kallerdahl\/ Lindg\u00e5rd\/ Ward p\u00e5 Utopia"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
fr\u00e5n Ossian Wards fb-sida (foto Christofer Plisander)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

28\/9 2023<\/p>\n\n\n\n

Utopia Jazz nedanf\u00f6r Stigbergstorget i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Hade h\u00f6rt den G\u00f6teborgsbaserade pianotrion Kallerdahl – Lindg\u00e5rd – Ward ett par g\u00e5nger tidigare. Recenserade dessutom entusiastiskt deras skiva Live At Unity.<\/em>, grogrund f\u00f6r uppd\u00e4mda f\u00f6rv\u00e4ntningar fanns s\u00e5ledes. S\u00e5v\u00e4l pianisten Fabian Kallerdahl som lika allround-kunnige trumslagaren Ossian Ward, syns titt som t\u00e4tt p\u00e5 stadens scener i framg\u00e5ngsrika konstellationer. Kontrabasist Albin Lindg\u00e5rd f\u00f6rekommer inte i lika h\u00f6g grad live, vilket m\u00f6jligen kan bero p\u00e5 att han varit stationerad i Paris. Denna krogspelning blev fullsatt och definitivt tillr\u00e4ckligt lyckad f\u00f6r att f\u00f6rtj\u00e4na ett extra gott efterm\u00e4le, en fyllig redog\u00f6relse.. M\u00e5r bra av att t\u00e4nka tillbaka p\u00e5 trions melodiska samspel.<\/p>\n\n\n\n

Evenemanget var den andra i en serie Dylan Tributes. Missade premi\u00e4ren med Dylan-uttolkaren Lars Larholm och hans medmusiker (r\u00e5kar ha ett reafynd av honom fr\u00e5n sent 80-tal). F\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till torsdagens tv\u00e5 set introducerades dessa av \u00e4garen Patrik K\u00e4rn. Publiken uppm\u00e4rksammades p\u00e5 att Utopia blivit med flygel (enligt kv\u00e4llens pianist Yamaha-flygel troligen fr\u00e5n 70-talet), en standardf\u00f6rb\u00e4ttring som trevligt nog smittade av sig p\u00e5 ljudkvalit\u00e9n i stort. Gjordes d\u00e4rtill reklam f\u00f6r ett fylligt r\u00f6dvin lanserat av Albin Lindg\u00e5rd. <\/p>\n\n\n\n

Att g\u00f6ra Dylan-l\u00e5tar instrumentalt och utan str\u00e4nginstrument kan tyckas udda. Konceptet funkade faktiskt alldeles utm\u00e4rkt f\u00f6r tre lyh\u00f6rda musiker vilka utstr\u00e5lar en s\u00e4llsam kemi.. F\u00f6r att vara korrekt hade man dock t\u00f6jt p\u00e5 ramarna genom att framf\u00f6ra alster av andra, varav flertalet presenterades som herr Zimmermans kompisar. Kan skjuta in att jag blev n\u00f6jd med den icke-kommunicerande artisten i Scandinavium under senaste bes\u00f6ket i Sverige. S\u00e5g honom ocks\u00e5 p\u00e5 80-talet p\u00e5 Ullevi. Har p\u00e5 senare \u00e5r l\u00e4st b\u00f6cker av honom i \u00f6vers\u00e4ttning samt \u00e4ger en handfull plattor. Tillh\u00f6r dem som ans\u00e5g beslutet att tilldela Dylan Nobelpriset oklokt, fast medger samtidigt vilken oerh\u00f6rd substans det finns i majoriteten l\u00e5ttexter. Hade roligt \u00e5t de kivande n\u00f6rdarna i Dylans\u00e4llskapet p\u00e5 Stockholms Stadsteater. Av floran av uttolkare b\u00f6r inte minst tre kvinnor framh\u00e4vas, n\u00e4mligen Emma Swift, Ebba Forsberg och Isabella Lundgren vars Dylan-inriktade konserter jag hyllat vid tv\u00e5 tillf\u00e4llen. Det sista projekt Totta N\u00e4slund jobbade med resulterade i ett gnistrande samarbete kring Dylan-l\u00e5tar med Mikael Wiehe. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Albin Lindg\u00e5rd – Fabian Kallerdahl – Ossian Ward<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tillbaka till Utopia, gl\u00e4djen i att vistas h\u00e4r. Inledningsvis sprids ett soft och melankoliskt anslag. Improviseras obehindrat i den vackra andligt pr\u00e4glade Knocking On Heaven\u00b4s Door.<\/em> F\u00f6ljs upp av Tonight I\u00b4ll Be Staying Here With You . <\/em>L\u00e5ter uts\u00f6kt subtilt. Man f\u00f6rh\u00e5ller sig p\u00e5 jazzmusikers vis t\u00e4mligen fritt till materialet, vilket ger raffinerat resultat. I omg\u00e5ngar \u00f6kas intensiteten, eller snarare volymen. Formidabelt samspelt trio sk\u00e4nker oss meditativ sk\u00f6nhetsupplevelse i Make You Feel My Love<\/em>, s\u00e5dana minuter som \u00e4r s\u00e5 obeskrivligt v\u00e4rdefulla i den dystra tid vi genomlider. H\u00e4rligt suggestiva It\u00b4s Not For You <\/em>k\u00e4nnetecknas av sitt betvingande tema. F\u00f6rnimmer inom mig komposit\u00f6rens nasala r\u00f6st. My Back Pages<\/em>, som ju blev en hit med The Byrds, introduceras l\u00e4ckert med pregnant basintro f\u00f6r att avl\u00f6sas av s\u00e4llsamma l\u00f6pningar \u00f6ver tangenter perfekt kompletterade av superb rytmtillverkare. N\u00e4r f\u00f6rsta set avrundas med Free Fallin\u00b4<\/em> av tv\u00e5 Traveling Wilburys-kompisar (T. Petty \/ J. Lynne) noteras kreativa avvikelser fr\u00e5n originalet. I mina anteckningar st\u00e5r det: ” Snacka om samtrimmad enhet”!<\/p>\n\n\n\n

Efter paus g\u00f6rs fler avsteg fr\u00e5n annonserade temat, inledningsvis utan att tillf\u00f6ra beat. Efter\u00e5t f\u00e5r jag veta att denna njutbara utsv\u00e4vning komponerats av jazzpianisten Joey Calderazzo (som jag f\u00f6r \u00f6vrigt sett p\u00e5 Nef). Det \u00e4r uppfriskande sm\u00e5b\u00f6kigt med framrullande kluster av toner. Ikoniska Don\u00b4t Think Twice <\/em>k\u00e4nnetecknas av liknande stuk. Med de taktila Bill Evans-referenserna i Only Love Can Break Your Heart <\/em>n\u00e5s en h\u00f6jdpunkt av himmelsk magnitud. Den och ovan n\u00e4mnda My Back Pages <\/em>sitter i trions ryggm\u00e4rg, d\u00e5 den ing\u00e5r p\u00e5 vinylskivan (vars inspelning p\u00e5 Unity jag var med om). <\/p>\n\n\n\n

Sedan framf\u00f6rs tv\u00e5 l\u00e5tar associerade till The Band. Dels Rockin\u00b4Chair <\/em>i ett sinnrikt arr av Ossian Ward, som tar t\u00e4ten n\u00e4r det broderas varsamt eller fantasifullt, p\u00e5 ett s\u00e4tt som skiljer sig fr\u00e5n sedvanligt sound inom rock. Dels Dylans I Shall Be Released <\/em>som gavs ut f\u00f6rst av The Band med Richard Manuel p\u00e5 and\u00e4ktigt sk\u00f6r s\u00e5ng. Visst hade g\u00e4stvokalist tillf\u00f6rt ytterligare dimension. Jazztrions ljuvliga konsert kulminerade \u00e4nd\u00e5 h\u00e4r. Efter denna ansp\u00e4nning best\u00e4mmer sig Kallerdahl och rytmsektionen f\u00f6r att str\u00e4cka ut. F\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let v\u00e4ljs en mycket appellerande melodi ut. The Way It Is <\/em>(B. Hornsby) fl\u00f6dar sp\u00e4nstigt fram, pulserar avsev\u00e4rt mer intrikat \u00e4n originalet. Givetvis infrias \u00f6nskan om extranummer. Tydligen \u00e4r pianotrion p\u00e5 g\u00e5ng med my skiva. Tills dess rekommenderas vinylalbumet Live At Unity <\/em>som mixats av \u00c5ke Linton. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

28\/9 2023 Utopia Jazz nedanf\u00f6r Stigbergstorget i G\u00f6teborg Hade h\u00f6rt den G\u00f6teborgsbaserade pianotrion Kallerdahl – Lindg\u00e5rd – Ward ett par g\u00e5nger tidigare. Recenserade dessutom entusiastiskt deras skiva Live At Unity., grogrund f\u00f6r uppd\u00e4mda f\u00f6rv\u00e4ntningar fanns s\u00e5ledes. S\u00e5v\u00e4l pianisten Fabian Kallerdahl som lika allround-kunnige trumslagaren Ossian Ward, syns titt som t\u00e4tt p\u00e5 stadens scener i framg\u00e5ngsrika […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-172106","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172106","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=172106"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172106\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":172126,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/172106\/revisions\/172126"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=172106"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=172106"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=172106"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}