![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Hypermoon_1-foto-Asa-Sandzen.jpeg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Hypermoon
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 29 september 2023
\nRegi Mia Engberg<\/p>\n
Poetiskt, \u00e4rligt, filosofiskt och tankev\u00e4ckande om livet och om d\u00f6den. Med Hypermoon avslutar Mia Engberg sin Belleville-trilogi. Hypermoon har redan hunnit f\u00e5 pris, den vann nyligen International Feature Dox Award p\u00e5 DokuFest i Kosovo. Hypermoon \u00e4r en dokument\u00e4r som v\u00e4ver samman flera kvinnors liv med ett bildspr\u00e5k d\u00e4r olika tidsplan och verkligheter v\u00e4vs in i varandra. Bilderna talar b\u00e5de till k\u00e4nslor och tankar, b\u00e5de till v\u00e5rt undermedvetna och v\u00e5rt medvetna. Suggestivt och existentiellt. Om att vandra i d\u00f6dsskuggan och samtidigt \u00e4r filmen s\u00e5 livsbejakande, s\u00e5 full av liv och livsgl\u00e4dje.<\/p>\n
Mia Engberg hade helt andra planer f\u00f6r sin tredje film i trilogin men s\u00e5 blev hon sv\u00e5rt sjuk i br\u00f6stcancer och genomgick en tuff behandling med b\u00e5de operation, cellgifter och str\u00e5lning. Under tiden filmen spelades in f\u00f6rlorade hon en av sina b\u00e4sta v\u00e4nner, som dog i cancer.<\/p>\n
Att f\u00e5 en livshotande sjukdomsdiagnos s\u00e4tter mycket p\u00e5 sin spets. Vi f\u00e5r f\u00f6lja Mia Engberg genom sjukdomen och behandlingen, men inte med n\u00e4rg\u00e5ngna bilder p\u00e5 sjukhusmilj\u00f6n utan med poetiska bilder och tankar. En underbar scen \u00e4r n\u00e4r vi f\u00e5r se tr\u00e4den som v\u00e4xer utanf\u00f6r f\u00f6nstret d\u00e4r hon \u00e4r inlagd p\u00e5 S\u00f6dersjukhuset. Tr\u00e4den som hon upplever talar till varandra. Tr\u00e4den som \u00e4r s\u00e5 h\u00f6ga att de n\u00e5r upp till femte v\u00e5ningen.<\/p>\n
Samtidigt som vi f\u00e5r f\u00f6lja hennes sjukdom och behandling ber\u00e4ttar hon om Valentina Tereshkova som den 16 juni 1963 skickades ut i rymden i tre dagar. Tereshhova var Sovjetunionens f\u00f6rsta kvinnliga kosmonaut. Bilder fr\u00e5n rymden samverkar med filmklipp fr\u00e5n Mia Engbergs hem med bland annat hennes ton\u00e5rsson som tr\u00e4nar p\u00e5 att jonglera. Till detta v\u00e4vs ocks\u00e5 in Mia Engbergs samtal med hennes franska ungdomsk\u00e4rlek Vincent. Parallellt v\u00e4vs det in flera ber\u00e4ttelser om andra kvinnor fr\u00e5n olika tider. Om \u00e5ldrande, om d\u00f6den, om livets sk\u00f6rhet.<\/p>\n
Mia Engberg ber\u00e4ttar om sin plan f\u00f6r Hypermoon innan hon sj\u00e4lv blev sjuk: Livet g\u00e5r aldrig att f\u00f6ruts\u00e4ga. Det \u00e4r uppenbart. Mia Engberg k\u00e4mpar f\u00f6r att \u00f6verleva och klara den tuffa behandlingen medan Vincent som kommit ut fr\u00e5n f\u00e4ngelset nu best\u00e4mt sig f\u00f6r att leva ett lugnare liv p\u00e5 landet. Vincent l\u00e4mnar det kriminella bakom sig. En av filmens paradoxer.<\/p>\n P\u00e5 ett s\u00e4tt \u00e4r filmen n\u00e4rg\u00e5ngen och vi f\u00e5r f\u00f6lja Mia Engbergs personliga livsresa men samtidigt blir det personliga n\u00e5got som ang\u00e5r oss alla, var och en. Alla m\u00e5ste vi n\u00e5gon g\u00e5ng m\u00f6ta fr\u00e5gorna om liv och d\u00f6d, om \u00e5ldrande och minnen, om livshotande sjukdomar, antingen drabbas vi sj\u00e4lva eller n\u00e5gon som st\u00e5r oss n\u00e4ra. Det personliga blir n\u00e5got som talar till oss alla, var och en. Starkt, skickligt, enast\u00e5ende, \u00f6ppet och \u00e4rligt och ett fantastiskt bildspr\u00e5k.<\/p>\n Om Mia Engberg: Mia Engberg utbildade sig vid Ateliers Varan i Paris och Dramatiska Institutet i Stockholm och debuterade 1997 med Guldbaggenominerade The Stars We Are. Hon initierade och producerade de uppm\u00e4rksammade kortfilmerna Dirty Diaries \u2013 12 shorts of feminist porn 2009. F\u00f6r autofiktionen Belleville Baby fick hon ta emot flera internationella priser och \u00e4ven en Guldbagge f\u00f6r b\u00e4sta dokument\u00e4r 2013. Den f\u00f6ljdes upp med den suggestiva och experimentella spelfilmen Lucky One som vann Eurimages Audentia Award vid G\u00f6teborg Film Festival 2019.<\/p>\n
\n\u2013 Fr\u00e5n b\u00f6rjan trodde jag att Hypermoon skulle handla om Vincents d\u00f6d eftersom han var kriminell och levde ett v\u00e5ldsamt liv. Men s\u00e5 blev jag sjuk och den tredje filmen i trilogin blev n\u00e5got annat \u00e4n jag hade t\u00e4nkt.<\/em><\/p>\n
\nMia Engberg utbildade sig vid Ateliers Varan i Paris och Dramatiska Institutet i Stockholm och debuterade 1997 med Guldbaggenominerade The Stars We Are. Hon initierade och producerade de uppm\u00e4rksammade kortfilmerna Dirty Diaries \u2013 12 shorts of feminist porn 2009. F\u00f6r autofiktionen Belleville Baby fick hon ta emot flera internationella priser och \u00e4ven en Guldbagge f\u00f6r b\u00e4sta dokument\u00e4r 2013. Den f\u00f6ljdes upp med den suggestiva och experimentella spelfilmen Lucky One som vann Eurimages Audentia Award vid G\u00f6teborg Film Festival 2019.<\/p>\n