{"id":171922,"date":"2023-09-26T23:14:11","date_gmt":"2023-09-26T22:14:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171922"},"modified":"2023-09-27T12:28:05","modified_gmt":"2023-09-27T11:28:05","slug":"hispig-ranartrio-briljant-gestaltad-i-skruvad-lars-demian-musikal-stugfeber-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171922","title":{"rendered":"Nojig r\u00e5nartrio briljant gestaltad i skruvad Lars Demian-musikal – Stugfeber p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Lars Demian<\/p>\n\n\n\n

Regi: Hugo Aavaranta Hans\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

Scenografi & ljus: Marcus Granqvist<\/p>\n\n\n\n

Koreograf: Rickard Hasslinger<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r & kapellm\u00e4stare: Lars Demian<\/p>\n\n\n\n

Mask: Marina Ritvall<\/p>\n\n\n\n

Ljud: Daniel Johansson<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5nginstudering: Karin De Frumerie<\/p>\n\n\n\n

Musiker: Lars Demian, David Tallroth, Love Meyerson, Jesper S\u00f6derblom och Karin De Frumerie<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Fredrik Evers, Caroline S\u00f6derstr\u00f6m, Anna Bjelkerud, Jesper S\u00f6derblom och Karin De Frumerie<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r: 23\/9 2023<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 3\/11 p\u00e5 Studion G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Minns Lars Demian fr\u00e5n ett str\u00e5lande framtr\u00e4dande med vapendragaren David Tallroth p\u00e5 Falkenbergs Visdagar f\u00f6r ett tiotal \u00e5r sedan. De burdust tr\u00e4ffs\u00e4kra texterna, suggestivt karnevaliska tonspr\u00e5ket och karisman Halmstadsonen spred omkring sig. S\u00e5 visst lockade en nyskriven musikal fr\u00e5n en s\u00e4regen artist med tio skivor i bagaget. Borde dock ha framg\u00e5tt tydligare att han helt \u00f6verl\u00e5tit framf\u00f6randet av Stugfebers<\/em> kupletter\/ visor till den lilla, ehuru naggande goda ensemblen. V\u00e4nner av Lars Demian har ur den aspekten anledning att vara besvikna. Jag har tre inv\u00e4ndningar emot en upps\u00e4ttning som sammantaget \u00e4nd\u00e5 fick mig p\u00e5 fall, med en konsekvent gycklande ton som ideligen generar skrattsalvor. Att upphovsmakaren inte sjunger \u00e4r f\u00f6rsta inv\u00e4ndningen.<\/p>\n\n\n\n

Efter att musikerna t\u00e5gat in framf\u00f6r rid\u00e5n kl\u00e4mmer de in sig med sina instrument vid scenens v\u00e4nstra flank. Kapellm\u00e4staren trakterar piano. Multiinstrumentalisten David Tallroth st\u00e5r f\u00f6r bl\u00e5sarrangemang och spelar bastuba, trumpet samt trummor. Dragspel, trummor och marimba spelar Love Meyerson. Dessutom kompletteras de av en dubbelarbetande duo. Syftar p\u00e5 sj\u00e4lvl\u00e4rde Karin De Frumerie p\u00e5 saxofon, klarinett, banjo, miniatyr-dragspel samt slagverk medan Jesper S\u00f6derblom \u00e4gnar sig \u00e5t att lira klarinett, banjo och slagverk. Musiken kan beskrivas i termer av klezmer, fransk chanson, tyskst\u00e5nkande kabar\u00e9sound, valser och up tempo tango. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Nyskrivna musikalen inneh\u00e5ller arton l\u00e5tar vilka hopfogade med det skruvade manuset, tar drygt tv\u00e5 timmar inklusive paus. Stugfeber <\/em>handlar om White trash-nervvraket Tindra som tillsammans med sin kille och vaktande sv\u00e4rfar beg\u00e5tt ett v\u00e4rdetransportr\u00e5n. N\u00e4r exceptionellt v\u00e4lgjorda pastischen p\u00e5 gangsterkomedi-genren inleds, har Tindra och sv\u00e4rfar, som anstr\u00e4nger sig till max f\u00f6r att framst\u00e5 som cool, tagit sin tillflykt till en stuga p\u00e5 vischan. Pengarna fick de med sig, men inte Jonny. Han som varit gangster sedan dagis. Han som h\u00e4vdade att st\u00f6ten kunde ske utan problem. Utanf\u00f6r knuten p\u00e5g\u00e5r \u00e4lgjakt. Dessutom f\u00e5r det omaka paret ov\u00e4ntat bes\u00f6k av en bedagad gr\u00f6na v\u00e5gen-hippie med f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r br\u00e4nnvin med tillsats av svamp. Till r\u00e5ga p\u00e5 allt \u00e4r hennes dotter halvklantig polis som orolig g\u00f6r sig \u00e4rende till sin skrupul\u00f6sa mamma.<\/p>\n\n\n\n

Absurda musikalens l\u00e5nar stildrag fr\u00e5n Tarantino och Coen, fast utan att inkorporera deras obehagliga sv\u00e4rta och brutalitet. Vidare genomsyras den av slapstick \u00e1 la Papphammar och J\u00f6nssonligan. Publiken garanteras d\u00e4rmed underh\u00e5llning, kl\u00e4mmiga kompositioner och framf\u00f6r allt tre tragikomiska f\u00f6r\u00f6vare vilka skildras med bravur. Brunmurriga scenografin och kostumdesignerns kreationer b\u00f6r ocks\u00e5 hyllas.<\/p>\n\n\n\n

Karin De Frumerie alternerar emellan att tillh\u00f6ra musikerna och agera naiv polis i uniform med dubbla lojaliteter.. Hon verkar trivas med sina skilda uppdrag, \u00e4ven om de enligt uppgift \u00e4r anstr\u00e4ngande. Vi fr\u00f6jdas \u00e5t framst\u00e4lld tafatthet. \u00c4n mer till\u00e5ts Anna Bjelkerud ta ut sv\u00e4ngarna som gr\u00e4nsl\u00f6s glesbygdsbo. Bidrar till att intrigen utvecklas i galen, festlig riktning. Kan v\u00e4l avsl\u00f6ja s\u00e5 pass mycket att efter paus tilltar f\u00f6r\u00f6varnas knipa. Och inte blir det enklare att komma \u00f6verens n\u00e4r Jonny dyker upp, med skottskada i benet. Jesper S\u00f6derblom \u00f6verger s\u00e5ledes sin plats i det samtrimmade kapellet. Att de tv\u00e5 sista s\u00e5ngerna, de tv\u00e5 sista scenerna, artar sig till ett slags antiklimax ska ses som andra inv\u00e4ndningen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den taffliga r\u00e5nartrions konflikter \u00e4r musikalens fr\u00e4msta beh\u00e5llning. Fredrik Evers och hans bollplank den kedjer\u00f6kande Caroline S\u00f6derstr\u00f6m firar triumfer, agerar perfekt i synk. N\u00e4r Jesper S\u00f6derbloms rollfigur kommer in och h\u00e4rjar lyckas man ocks\u00e5 d\u00e5 bibeh\u00e5lla greppet. Ensemblen har f\u00f6rmodligen haft nytta av tekniker till\u00e4gnade i produktioner som Ship Of Fools, Mr. Burns<\/em>, Idlaflickorna <\/em>och Vi hade i alla fall tur med ramavtalet. <\/em>Koreografin \u00e4r av h\u00f6gsta t\u00e4nkbara kvalitet. R\u00f6relseschemat och blickarna ger oss mitt i prick tre f\u00f6rvirrade viljor, vars samarbetsf\u00f6rm\u00e5ga ob\u00f6nh\u00f6rligt s\u00e4tts p\u00e5 prov. Rickard Hasslingers instruktioner realiseras p\u00e5 ett obetalbart s\u00e4tt i varje moment. Det \u00e4r v\u00e4ldigt roligt att besk\u00e5da. Evers och S\u00f6derstr\u00f6m utvinner fenomenalt mycket genom kroppsspr\u00e5k. Och S\u00f6derbloms st\u00f6ddige glidare visar med varje gest vikten av att ha kontroll. <\/p>\n\n\n\n

Tajmingen sitter galant och b\u00e4ddar f\u00f6r storartat sk\u00e5despeleri. Regiss\u00f6ren g\u00f6r de st\u00e4ndiga krumbukterna till en hejdl\u00f6s drift med ganstergenrens tugg. Dessa beklagansv\u00e4rda existenser kl\u00e4s bokstavligen talat av p\u00e5 bara skinnet. S\u00e5nginsatserna \u00e4r n\u00e4stan lika fullgoda som de utslungade dr\u00e5pliga replikerna och den vulg\u00e4ra estetiken. F\u00f6rbluffande att Fredrik Evers, Caroline S\u00f6derstr\u00f6m med flera h\u00e5ller en s\u00e5dan niv\u00e5. D\u00e4rtill demonstreras oklanderlig artikulation. Till skillnad fr\u00e5n experternas r\u00f6ster i Wicked <\/em>f\u00f6rfogar sk\u00e5despelarna \u00f6ver oklanderlig artikulation. Varje ord n\u00e5r ut i salongen. Vad betr\u00e4ffar erfarna trion Evers, S\u00f6derstr\u00f6m och S\u00f6derblom tangerar deras bedrift det b\u00e4sta de gjort i huset vid G\u00f6taplatsen, vilket ger en uppfattning om exponerade yrkesskickligheten.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Texterna inneh\u00e5ller fyndiga rim. I motsats till rutinerade Hugo Aavaranta Hans\u00e9n avh\u00e5ller jag mig d\u00e4remot, fr\u00e5n att h\u00e4vda att nya s\u00e5ngerna tillh\u00f6r det b\u00e4sta Demian skrivit. De fyller sin funktion och sveper fram som en frisk fl\u00e4kt. Men vill inte p\u00e5st\u00e5 att refr\u00e4ngerna s\u00e4tter sig i skallen. <\/p>\n\n\n\n

Lyckligtvis uppst\u00e5r ingen glorifiering av tre vinddrivna existenser. Deras samlade beteende framst\u00e5r ist\u00e4llet som l\u00f6jev\u00e4ckande. P\u00e5 Dramaten kan pj\u00e4s p\u00e5 repertoaren, f\u00f6r\u00f6dande nog, tolkas som att g\u00e4ngkriminella \u00e4r samh\u00e4llets olycksbarn. I Stugfeber<\/em> antyds p\u00e5 slutet det sociala arvet. I \u00f6vrigt slipper vi urs\u00e4ktande f\u00f6rklaringsmodeller. Min tredje inv\u00e4ndning r\u00f6r tiden vi genomlider med h\u00e4nsynsl\u00f6sa d\u00e5d och kriminella klaner som styr i s\u00e5 kallade utsatta omr\u00e5den.. \u00c4ven om musikalen parodierar b\u00f6r understrykas att behovet f\u00f6r en s\u00e5dan h\u00e4r skr\u00f6na aldrig varit mindre. Ofr\u00e5nkomligt att Lars Demians manus och s\u00e5ngtexter ger lite d\u00e5lig smak i munnen, med tanke p\u00e5 alla offer f\u00f6r eskalerande v\u00e5ldsv\u00e5g. Detta dilemma till trots ska \u00e5nyo betonas vilken h\u00f6g klass de uttrycksfulla sk\u00e5despelarna h\u00e5ller, musiken inte att f\u00f6rgl\u00f6mma. <\/p>\n\n\n\n

Pressfoton: Ola Kjelbye<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Lars Demian Regi: Hugo Aavaranta Hans\u00e9n Scenografi & ljus: Marcus Granqvist Koreograf: Rickard Hasslinger Komposit\u00f6r & kapellm\u00e4stare: Lars Demian Mask: Marina Ritvall Ljud: Daniel Johansson S\u00e5nginstudering: Karin De Frumerie Musiker: Lars Demian, David Tallroth, Love Meyerson, Jesper S\u00f6derblom och Karin De Frumerie I rollerna: Fredrik Evers, Caroline S\u00f6derstr\u00f6m, Anna Bjelkerud, Jesper S\u00f6derblom och Karin […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-171922","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171922","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=171922"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171922\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":171975,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171922\/revisions\/171975"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=171922"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=171922"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=171922"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}