![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Metropolis.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Stumfilmen Metropolis med levande musik framf\u00f6rd av Stockholm Concert Orchestra vid Skandiateaterns 100-\u00e5rsjubileum
\nScen Skandiateatern
\nFilm Metropolis, Fritz Lang
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 22 september 2023)<\/p>\n
N\u00e4r Skandiateatern firar 100 \u00e5r och arrangerar filmvisningar med en hel symfoniorkester \u00e4r det sv\u00e5rt att avb\u00f6ja om det finns en chans att f\u00e5 vara med. S\u00e4rskilt som succ\u00e9n med samma koncept i Berlin blivit n\u00e5got av en snackis i musikerkretsar. Det h\u00e4r \u00e4r \u00e4nd\u00e5 inom r\u00e4ckh\u00e5ll och billigare \u00e4n en resa till Berlin, funderar jag. Asplunds lokal stod allst\u00e5 f\u00e4rdig 1923, och det vore ocks\u00e5 att ljuga om man inte tillst\u00e5r att det \u00e4r en kulturhistorisk fr\u00f6jd bara f\u00e5 komma in i den.<\/p>\n
Under de dagar som jubileet firas \u00e4r det Stockholm Concert Orchestra under ledning av George M Morton som framf\u00f6r originalmusik till Nosferatu \u2013 en symfoni i skr\u00e4ck (1923) som \u00e4r inspirerad av Bram Stokers roman Dracula och Fritz Langs storfilm Metropolis (1927) som visas. Jag ska se Metropolis, vilket ocks\u00e5 \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen f\u00f6r mig. Den anges vara tv\u00e5 timmar och 55 minuter l\u00e5ng. Stockholm Concert Orchestra \u00e4r en symfoniorkester som grundades i syftet att m\u00f6ta en bredare publik (kommersiellt). Av deras hemsida framg\u00e5r att de framf\u00f6r b\u00e5de filmmusik, pop, musikal, klassisk och opera. M\u00e5nga har sett och uppskattat musik de gjort till Star Wars-filmerna och Harry Potter Live in Concert.<\/p>\n
Fr\u00e5n min l\u00e4ktarplats, f\u00f6rsedd med popcorn och sm\u00e5godis, ser jag v\u00e4ldigt bra och har \u00e4ven en vy \u00f6ver orkestern. V\u00e4lkomstorden fr\u00e5n biomaskinisten g\u00f6r att man \u00e4nnu mer inser det unika tillf\u00e4llet, som ju inte s\u00e5 m\u00e5nga har m\u00f6jlighet att ta del av. Lokalen anv\u00e4nds ofta till lite speciella f\u00f6rest\u00e4llningar men \u00e4ven till Stockholms filmfestival.<\/p>\n
N\u00e4r den oerh\u00f6rt proffsiga och \u00f6dmjukt h\u00e5llna filmmusiken fl\u00f6dat en stund till den stiliserade svartvita kultfilmens inledande scener g\u00e5r mina tankar ganska direkt till det som just skett i Norrk\u00f6ping. \u00d6det som drabbat den kommunala symfoniorkestern d\u00e4r blir en snabb j\u00e4mf\u00f6relse, \u00e4ven om orkestern jag h\u00f6r \u00e4r privat. Det njutbara lugnet i lokalen h\u00e4r och nu f\u00e5r en helt annan tyngd. N\u00e4stan obegripligt lyxigt k\u00e4nns det att s\u00e5 m\u00e5nga musiker g\u00f6r denna insats i n\u00e4stan tre timmar bara f\u00f6r oss. Men \u00e4r det riktigt bra att det ska vara en lyx enbart f\u00f6r vissa f\u00e5? S\u00e5klart f\u00e5r jag skuldk\u00e4nslor och mina tankar flyger iv\u00e4g till de m\u00e5nga musikskolor som finns i Ryssland. \u00c4r det inte s\u00e5 att tillg\u00e5ngen till levande musik l\u00e4nge ansetts vara n\u00e5got av folkets r\u00e4ttigheter d\u00e4r? Med s\u00e5dana tankar som krockar i huvudet – har jag ju just nu i alla fall m\u00f6jligheten att bara luta mig tillbaks och njuta.<\/p>\n
Hur var det f\u00f6rr i Sverige? Visst var det mestadels bara ett piano som stod f\u00f6r musiken till stumfilmerna som vanligt folk gick p\u00e5 \u00e4nd\u00e5, t\u00e4nker jag. Nog var det vanligt med mer mediokert spel.<\/p>\n
Men nu sitter jag h\u00e4r och l\u00e5ter mig ledas in i handlingen. Musiken \u00e4r s\u00e5 v\u00e4l tajmad, och ledmotiv f\u00f6ljer karakt\u00e4rerna. P\u00e5 sekunden synkas dramatiska inslag i filmen med taktslagen. Instrument byts f\u00f6r att kraftfullt f\u00f6lja filmens dova sm\u00e4llar eller gestalta sirlande vattenfont\u00e4ner. Filmsk\u00e5despelarnas r\u00f6relser och karakt\u00e4rer \u00e4r ledsagare de komponerade tonerna och till de n\u00e4rvarande musikerna.<\/p>\n
En gammal stumfilm som denna blir – till skillnad fr\u00e5n nutida filmer – snarare n\u00e5got av spelad tyst teater. I sin \u00f6vertydliga mimik och utf\u00f6rliga handling leds vi att f\u00f6lja varje detalj utan alls n\u00e5gra snabba klipp. K\u00e4nslorna hinner med och dopaminkickarna kommer av sig. Scenografin \u00e4r s\u00e5 v\u00e4l genomt\u00e4nkt som m\u00e4ngder av sm\u00e5 tavlor i p\u00e4rlband efter varandra. Det g\u00e5r att sjunka in i estetiken. Maffiga masscener av arbetare ger en upplevelse av m\u00e4nniskom\u00e4ngder man inte \u00e4r van vid. N\u00e4r sist ans\u00e5g jag att jag tillh\u00f6rde en grupp, funderar jag.<\/p>\n
Att bilda en symfoniorkester med den h\u00e4r digniteten inser man kr\u00e4ver flera hundra \u00e5r av \u00f6vande p\u00e5 instrument sammantaget. Hur v\u00e4rdes\u00e4tts ett s\u00e5dant hantverk med \u00f6vningstid idag? Och vem ska f\u00e5 lyssna? Musikaliskt st\u00f6dda t\u00e4nkv\u00e4rda kultfilmer som den h\u00e4r borde skrivas ut p\u00e5 recept, i en tid som denna, t\u00e4nker jag vidare.<\/p>\n