![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/unnamed-4-3.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Konstabs Ingmar Bergmans S\u00e5som i en spegel
\nAv Ingmar Bergman
\nRegi Ossian Melin
\nScenografi och kostym Emma Amal Khanafer
\nMask Anne-Charlotte Reinhold
\nMusik Aron McFaul
\nLjud Fabian Grytt-\u00d6sterman, Marius Varhaugvik (praktikant fr\u00e5n SKH)
\nFoto Konstab
\nMedverkande Elin Skarin, Anton Hellstr\u00f6m, Danilo Bejarano, Elin Klinga, Johan Holmberg, Adam Axelsson och Filip Aladdin<\/p>\n
Ett totalt kaos, vilt, spretigt och flera tr\u00e5dar och teman huller om buller – men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r det en stark tydlig underton d\u00e4r dagens makthavare inom kultur och den stora kulturmannen sk\u00e4rsk\u00e5das och drivs med. N\u00e4r Konstab tar itu med Ingmar Bergmans Oscarshyllande film S\u00e5som i en spegel p\u00e5 Dramaten blir det starkt, roligt och i en klass helt f\u00f6r sig sj\u00e4lv. P\u00e5 Dramatens hemsida st\u00e5r en varnande text: F\u00f6rest\u00e4llningen inneh\u00e5ller nakenhet, stroboskopiskt ljus, sexuella och v\u00e5ldsamma scener och annat som kan uppfattas som st\u00f6tande.<\/em> Vi kan l\u00e4gga till: risk f\u00f6r kramp i skrattmusklerna. N\u00e4r vi g\u00e5r in i M\u00e5larsalen vr\u00e5lar en supporters\u00e5ng f\u00f6r Bl\u00e5vitt, IFK G\u00f6teborg, ur h\u00f6gtalarna och en lista \u00f6ver laget l\u00e4ses upp, det vill s\u00e4ga sk\u00e5despelarnas namn blir sammanf\u00f6rda med roller i fotbollslaget. Egentligen b\u00f6rjar f\u00f6rest\u00e4llningen redan i v\u00e4ntrummet innan vi f\u00e5r g\u00e5 in i salongen. V\u00e4ntrummet \u00e4r f\u00f6rvandlat till ett n\u00f6jesf\u00e4lt d\u00e4r vi kan kasta boll mot en pyramid av burkar eller k\u00f6pa en t-shirt med namnet Konstab i tryck. Vi f\u00f6rst\u00e5r signalen Konstab vill skicka ut: att risken idag \u00e4r stor att kulturen f\u00f6r att b\u00e4ra sig m\u00e5ste bli \u00e4nnu mer kommersiell.<\/p>\n Ingmar Bergsmans film S\u00e5som i en spegel med Max von Sydow, Gunnar Bj\u00f6rnstrand och Harriet Andersson i rollerna fick en Oscar f\u00f6r b\u00e4sta utl\u00e4ndska film 1962. Filmen handlar om en h\u00f6gst sj\u00e4lvupptagen f\u00f6rfattare, David, som tillbringar ett dygn p\u00e5 en sk\u00e4rg\u00e5rds\u00f6 med sina tv\u00e5 vuxna barn och en sv\u00e4rson. Dottern, Karin, \u00e4r psykiskt sjuk och sjukdomen blir allt v\u00e4rre. Men David \u00e4r mest intresserad av hur han kan betrakta hennes utveckling f\u00f6r att anv\u00e4nda i sitt skrivande.<\/p>\n Konstabs f\u00f6rest\u00e4llning startar med att David talar med sv\u00e4rson och dotter med repliker som tagna fr\u00e5n filmen, med ett gammalt spr\u00e5k som \u00e4r s\u00e5 \u00f6verbetonat att det lockar till skratt. Sj\u00e4lvklart medvetet av regiss\u00f6r och ensemblen. Vi f\u00e5r p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt redan fr\u00e5n start en distans till det som framf\u00f6rs och vi kan \u00a0se det p\u00e5 avst\u00e5nd och inte helt identifiera oss utan ist\u00e4llet t\u00e4nka och k\u00e4nna kring f\u00f6rest\u00e4llningens teman och ge oss h\u00e4n \u00a0p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. Det \u00e4r komiskt och \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6r det l\u00f6jev\u00e4ckande i pretenti\u00f6s kultur. Detta f\u00f6rst\u00e4rks av ett annat starkt tema vi snabbt f\u00f6rflyttas till d\u00e5 scenen f\u00f6rvandlas till ett stort kontor f\u00f6r Kontorab, ett f\u00f6retag som specialiserat sig som konsult till andra f\u00f6retag. Kontorab ger f\u00f6retag r\u00e5d hur ledningen kan skapa gl\u00e4dje p\u00e5 arbetsplatserna. Pl\u00f6tsligt blir ord som laminat och r\u00f6rteknik skrattframkallande. En helt undrar sl\u00e4ng \u00e5t v\u00e5r tids m\u00e5 bra-terapeuter som predikar att om vi t\u00e4nker positivt kan vi uppn\u00e5 vad vi vill. Samtidigt kan skrattet s\u00e4tta sig i halsen p\u00e5 mig n\u00e4r vi sitter p\u00e5 Dramaten och skrattar \u00e5t ord som \u00e4r m\u00e5nga m\u00e4nniskors vardag i deras arbeten p\u00e5 lager och kontor. Skickligt att f\u00e5 fram detta. Regiss\u00f6ren och hans team har inte l\u00e4mnat n\u00e5got \u00e5t slumpen fast det kan se r\u00f6rigt ut. Det \u00e4r m\u00e5nga niv\u00e5er i vad som f\u00f6rs fram och det ger m\u00e5nga tankar och k\u00e4nslor.<\/p>\n Scenografin liksom mask och kostym \u00e4r en viktig del i f\u00f6rest\u00e4llningen. Sk\u00e5despelarna kommer n\u00e4ra publiken, ibland springer de n\u00e4stan in i publiken p\u00e5 f\u00f6rsta raden. En g\u00e5ngbro \u00e4r uppbyggd som sk\u00e5despelarna promenerar \u00f6ver och pl\u00f6tsligt sitter publiken p\u00e5 f\u00f6rsta och andra raden med ryggen till det som sker. Dr\u00e4kter \u00e4r trasiga, fyllda av m\u00e5larfl\u00e4ckar. Allt \u00e4r r\u00f6rigt och huller om buller. Men det finns ett underliggande tema som ocks\u00e5 h\u00f6r ihop med de existensiella fr\u00e5gorna.<\/p>\n Denna f\u00f6rest\u00e4llningen har ett underliggande tema d\u00e4r kulturmannen, eller kultureliten, sk\u00e4rsk\u00e5das ur en m\u00e4ngd olika aspekter men den har ocks\u00e5 flera andra sp\u00e5r. Speciellt en scen v\u00e4ckte mitt intresse d\u00e4r en sk\u00e5despelare som spelar d\u00f6d kravlar fram ur en tunnel och g\u00e5r fram till en figur som kanske \u00e4r n\u00e5gon gud. \u00c4r jag d\u00f6d nu?<\/em> fr\u00e5gade sk\u00e5despelaren. Ja du har levt ett liv nu som sk\u00e5despelaren Danilo p\u00e5 Dramaten. Nu ska du strax f\u00f6das i b\u00f6rjan av 1900-talet i Uppsala och heta Ingmar Bergman.<\/em>, svarar den gudsliknande karakt\u00e4reren. Sk\u00e5despelaren, mannen som d\u00f6tt i scenen, fr\u00e5gar ocks\u00e5 varf\u00f6r det bara \u00e4r de tv\u00e5 d\u00e4r: gudspersonen och han sj\u00e4lv och f\u00e5r svaret: F\u00f6r du \u00e4r alla. Du \u00e4r han, du \u00e4r hon, hon, han, han … I ditt universum \u00e4r du alla.<\/em><\/p>\n Denna scenen var mitt guldkorn i f\u00f6rest\u00e4llningen. Alla l\u00e4r hitta n\u00e5got korn som talar till dem. Det \u00e4r ett dr\u00f6mspel med en monumental sm\u00e4ll mot den etablerade kulturen, kultureliten och Ingmar Bergman i synnerhet. Men precis som livet kan upplevas r\u00f6rigt kan en f\u00f6rest\u00e4llning skildra detta kaos och f\u00e5 oss att hitta v\u00e5ra sm\u00e5 guldkorn i tillvaron, trots kulturelitens makt eller misstag.<\/p>\n G\u00f6teborgskollektivet KonstAB som \u00e4r k\u00e4nda f\u00f6r att h\u00e4ckla kulturv\u00e4rlden skriver inf\u00f6r premi\u00e4ren: Konstabs Ingmar Bergmans S\u00e5som i en spegel Av Ingmar Bergman Regi Ossian Melin Scenografi och kostym Emma Amal Khanafer Mask Anne-Charlotte Reinhold Musik Aron McFaul Ljud Fabian Grytt-\u00d6sterman, Marius Varhaugvik (praktikant fr\u00e5n SKH) Foto Konstab Medverkande Elin Skarin, Anton Hellstr\u00f6m, Danilo Bejarano, Elin Klinga, Johan Holmberg, Adam Axelsson och Filip Aladdin Ett totalt kaos, vilt, […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,2485,14686,14697,7643,12289],"class_list":{"0":"post-171762","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-dramaten","12":"tag-ingmar-bergman","13":"tag-konstab","14":"tag-sasom-i-en-spegel","15":"tag-teaterkritik","16":"tag-teaterrecension","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171762","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=171762"}],"version-history":[{"count":53,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171762\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":171833,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171762\/revisions\/171833"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=171762"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=171762"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=171762"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/4da3a362-90f1-49d0-80bb-743120f72fca-269x300.jpg\")
\nMen den tiden har ju redan varit<\/em>, protesterar sk\u00e5despelaren. Men om man existerar utanf\u00f6r tid och rum \u00e4r man f\u00f6rst\u00e5s inte beroende av tid och rum och alla tider och alla rum finns samtidigt. Det \u00e4r en hissnande tanke.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/7d82670f-2497-49af-be49-29316f11c901-w_960_h_960-300x202.jpg\")
\nKommer det bli bra? Det vet man aldrig i f\u00f6rv\u00e4g. KonstAB \u00e4r heller inte s\u00e4rskilt intresserade av vad som \u00e4r bra och inte. De \u00e4r d\u00e4remot intresserade av att diskutera konstens roll i en kapitalistisk v\u00e4rld, att det ska h\u00e4nda grejer p\u00e5 scenen hela tiden och att den stora h\u00f6gen med s\u00f6tpotatis som de lagt p\u00e5 scenen ska f\u00e5 utvecklas \u00f6ver tid. Och de h\u00e5ller budget.<\/em><\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/506a4924-9d9d-4b81-a243-97bccf628de0-w_960_h_960.jpg\")