![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/unnamed-3-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Past Lives
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 22 september 2023
\nRegi Celine Song<\/p>\n
Uppfattningen att dramatiska produktioner – med romantiska undertoner, tenderar att dra \u00e5t det l\u00e5gm\u00e4lda och f\u00f6rsiktiga h\u00e5llet \u00e4r en sanning med kraftig modifikation. Ett antal dramatiska produktioner, oavsett om de \u00e4r kritikerfavoriter eller ej, v\u00e4ltrar sig i ett fyrverkeri av k\u00e4nslom\u00e4ssiga vulkanutbrott och t\u00e5rdrypande sk\u00e5despel som p\u00e5 det mest cyniska s\u00e4tt avser att manipulera publiken. Den \u00f6k\u00e4nda Oscarsjuryn \u00e4r s\u00e4rskilt svag och f\u00f6rf\u00f6rd av dessa typer av ansatser. En rad regiss\u00f6rer med f\u00f6rsmak f\u00f6r det on\u00f6digt dramatiska, skulle d\u00e4rf\u00f6r beh\u00f6va g\u00e5 kurs hos Past Lives-regiss\u00f6ren Celine Song.<\/p>\n
Past Lives \u00e4r antitesten till allt som kan kategoriseras som h\u00f6gljutt eller framfusigt. Detta \u00e4r en studie i lugn och \u00e5terh\u00e5llsamhet. Samtidigt som varken filmen eller dess karakt\u00e4rer h\u00f6jer sina r\u00f6ster \u00f6ver normal samtalston finns det inget tillkn\u00e4ppt eller h\u00f6gtravande \u00f6ver presentationen. Personerna \u00e4r inte svarta l\u00e5dor som m\u00e5ste dechiffreras eller tolkas genom diagram. Celine Song besitter en fantastisk personregi vilket g\u00f6r den mycket kompetenta ensemblen b\u00e5de intressant och sympatisk. Trots att lite s\u00e4gs r\u00e5der det ingen ambivalens vad karakt\u00e4rerna st\u00e5r eller avser. Att kunna ber\u00e4tta subtilt och tydligt \u00e4r sannerligen ingen enkel uppgift, men en som uppfylls till fullo h\u00e4r. Det finns ocks\u00e5 en vilja att l\u00e5ta v\u00e4st m\u00f6ta \u00f6st, b\u00e5de i narrativet men ocks\u00e5 i dramatiseringen. Tidigare m\u00f6ten mellan den \u00f6stasiatiska filmkonsten och den v\u00e4sterl\u00e4ndska har inte alltid varit ett lyckligt \u00e4ktenskap. Se bara till den katastrofala The Great Wall d\u00e4r regiss\u00f6ren Zhang Yimou fick se sina Hollywood-aspirationer g\u00e5 upp i r\u00f6k. Men Song har hittat ett s\u00e4tt att ta det b\u00e4sta fr\u00e5n den amerikanska independentfilmen och f\u00f6ra det samman med den subtila dramatik som kan hittas i Wong Kar-wais b\u00e4sta filmer.<\/p>\n
Den finst\u00e4mda romantiken fr\u00e5n In The Mood For Love \u00e4r den prim\u00e4ra inspirationsk\u00e4llan, Song v\u00e4grar att l\u00e5ta Past Lives bli det minsta sentimental eller fysiskt erotisk. S\u00e4ttet det platoniska f\u00f6rh\u00e5llandet skildras p\u00e5 \u00e4r b\u00e5da moget och oerh\u00f6rt professionellt, genom prestigel\u00f6st sk\u00e5despel fr\u00e5n Greta Lee och Teo Yoo skapas en s\u00e4llsynt magnetism som g\u00f6r de mesta alldagliga h\u00e4ndelser till fascinerande h\u00e5llplatser p\u00e5 en f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt medryckande resa. Filmen \u00e4r ocks\u00e5 estetisk tilltalande med ett mycket stilfullt foto som f\u00e5ngar Manhattan p\u00e5 ett oerh\u00f6rt naturtroget och alldagligt s\u00e4tt, d\u00e4r distrikt som s\u00e4llan f\u00e5r uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 film nu f\u00e5r st\u00e5 i centrum.<\/p>\n
\u00c4ven om det vilar ett vemod \u00f6ver filmen finns det ocks\u00e5 en oerh\u00f6rd v\u00e4rme som g\u00f6r det sv\u00e5rt att slita sig. D\u00e5 allting v\u00e4l \u00e4r slut \u00e4r det sv\u00e5rt att inte fr\u00e5ga sig om Song skulle vara villig att producera en uppf\u00f6ljare. S\u00e5 pass fascinerande \u00e4r de tv\u00e5 livs\u00f6dena och karakt\u00e4rerna vi f\u00e5tt m\u00f6ta.<\/p>\n
Dock finns det inv\u00e4ndningar som om\u00f6jligg\u00f6r ett perfekt betyg. I och med att Celine Song v\u00e4ljer ett s\u00e5 mjukt handlag saknas det utm\u00e4rkande moment som kan lyfta filmen fr\u00e5n mycket bra till genial. Allting befinner sig p\u00e5 en spikrak bana som inte avviker eller tar n\u00e5gra risker. Att implementera n\u00e5gra – \u00f6verdrivna, dramatiska skeenden hade varit ett svek mot hela filmens etos, samtidigt \u00e4r filmen s\u00e5 pass l\u00e5gm\u00e4ld att den inte har m\u00f6jlighet att g\u00e5 hela v\u00e4gen in i sj\u00e4len. Det finns ocks\u00e5 tillf\u00e4llen d\u00e5 dialogen inte \u00e4r fullt trov\u00e4rdig, det g\u00e4ller speciellt i scenerna mellan Greta Lee och John Magaro. \u00c4ven om dessa sekvenser \u00e4r v\u00e4lspelade \u00e4r de inte skrivna med samma omsorg som dialogerna mellan Lee och Yoo.<\/p>\n
Men Past Lives \u00e4r en imponerande demonstration i konsten att vara \u00e5terh\u00e5llsam och oerh\u00f6rt empatisk. Trots det l\u00e5ga tonl\u00e4get \u00e4r detta en av \u00e5rets mest medryckande filmupplevelser.<\/p>\n