{"id":171576,"date":"2023-09-19T03:18:52","date_gmt":"2023-09-19T02:18:52","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171576"},"modified":"2023-09-19T03:18:52","modified_gmt":"2023-09-19T02:18:52","slug":"scenografi-orkester-och-feline-andersson-plusfaktorer-i-rorig-saga-som-relaterar-till-samtida-maktstrider-wicked-pa-goteborgsoperan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171576","title":{"rendered":"Scenografi, orkester och Feline Andersson plusfaktorer i r\u00f6rig saga som relaterar till samtida maktstrider &#8211; Wicked p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/9.Wicked_7.sep_266.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-171577\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/9.Wicked_7.sep_266.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/9.Wicked_7.sep_266-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">pressfoton Lennart Sj\u00f6berg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Manus: Winne Holzman (baserad p\u00e5 roman av Gregory Maguire)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Musik och s\u00e5ngtexter: Stephen Scgwartz<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ny \u00f6vers\u00e4ttning: Calle Norl\u00e9n<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Musikaliska arrangemang: Alex Lacamoire &amp; Stephen Oremus<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Orkestrering: William David Brohn  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Dirigent: Bj\u00f6rn Dobbelaere (\u00e4ven musikaliskt ansvarig)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Dirigenter: Joakim Hallin, Sofia Winiarski<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi: Samuel Harjanne<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Koreografi: Gunilla Olsson Karlsson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografi &amp; kostymdesign: TAKIS<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljusdesign: Niklas Elvengren<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljuddesign: Dennis Barkevall<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Videodesign: PXLFLD<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I ledande rollerna: Anna Salonen, Feline Andersson, Vera Veljovic, Ole Forsberg, Max Jansson, Sofia Mustaniemi, Oskar H Olsson, David Lundqvist<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Premi\u00e4r: 16\/9 2023<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas till och med 24\/4 2024 p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">R\u00e5der en hajp kring musikalen <em>Wicked <\/em>vars urpremi\u00e4r \u00e4gde rum 2003 p\u00e5 Broadway.. Att den betraktas som ett fenomen inom en popul\u00e4rkulturell referensram var n\u00e5got som undg\u00e5tt mig. Blev varse detta genom att l\u00e4sa p\u00e5, fick det f\u00f6rst\u00e4rkt i och med premi\u00e4raftonens elektrifierade st\u00e4mning i salongen. Ignoransen kan nog kopplas till att jag saknar fallenhet f\u00f6r att engagera mig i <em>Sagan om ringen<\/em>. Har varken l\u00e4st eposet eller sett filmen. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6rvisso ska omg\u00e5ende skjutas in att <em>Wicked<\/em> \u00e4r n\u00e5got annat \u00e4n en parallell fantasy-v\u00e4rld som enbart skildrar en existentiell kamp emellan ont och gott. H\u00e4r bereds utrymme f\u00f6r tvivel och tolkningar som utmanar ett polariserande klimat, till skillnad fr\u00e5n drabbande men endimensionella ber\u00e4ttandet i <em>Cabaret<\/em> (fjol\u00e5rets l\u00e5ngk\u00f6rare p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan).  Den kultf\u00f6rklarade musikalen  med Tony-utm\u00e4rkelser och Grammy i bagaget som er\u00f6vrat publiken, baseras delvis p\u00e5 ett sk\u00f6nlitter\u00e4rt verk av Gregory Maguire utgiven 1995, en bok mer explicit politisk och religi\u00f6st laddad \u00e4n manuset vi besk\u00e5dar. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/3.Wicked_7.sep_95.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-171595\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/3.Wicked_7.sep_95.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/3.Wicked_7.sep_95-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Intrigen emanerar som bekant ur <em>Trollkarlen fr\u00e5n Oz<\/em>, od\u00f6dliggjord genom Hollywood och en ton\u00e5rig Judy Garland, fast utspelas kronologiskt i ett tidigare skede. F\u00f6rfattaren till den f\u00f6rsta ber\u00e4ttelsen heter L. Frank Baum. Succ\u00e9n fr\u00e5n 1900 kom att f\u00f6ljas av fjorton(!) b\u00f6cker som utspelas i samma milj\u00f6. Denna amerikanska arketyp om trolldom som medel i en kamp emellan onda och goda krafter har genomg\u00e5tt f\u00f6rvandlingen till andra uttrycksformer otaliga g\u00e5nger. Enligt uppgift finns idag ett trettiotal filmversioner inklusive Sidney Lumets nedsablade <em>The Wiz <\/em>med Michael Jackson och Diana Ross, ett femtontal tv-versioner och lika m\u00e5nga upps\u00e4ttningar f\u00f6r scen. I ymniga flodv\u00e5gen material urskiljs ocks\u00e5 exempelvis dataspel och serietidningar. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/19.Wicked_7.sep_akt_II_132.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-171585\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/19.Wicked_7.sep_akt_II_132.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/19.Wicked_7.sep_akt_II_132-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Som vanligt satsar denna kulturella h\u00f6gborg i G\u00f6teborg luxu\u00f6st p\u00e5 sina inkomstbringande musikaler, vilket inneb\u00e4r fest f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l \u00f6gon och \u00f6ron.  Frikostigt sl\u00f6sas med spektakul\u00e4ra  l\u00f6sningar i ett rafflande musikdramatiskt ber\u00e4ttande. Feline Anderssons luftf\u00e4rd till trettonde raden \u00e5tf\u00f6ljd av vertikal, blixtsnabb uppstigning, blir till en lika hisnande som grandios slutkl\u00e4m p\u00e5 f\u00f6rsta akten.  Imponerande h\u00f6gteknologin teamet f\u00f6rfogar \u00f6ver torde utg\u00f6ra landets mest avancerade.  Scenografen som kunnat frossa i maffiga effekter med suver\u00e4n assistans av expertis inom ljus och ljud, ansvarar dessutom f\u00f6r gr\u00e4ll kostymdesign med tonvikt p\u00e5 den ber\u00f6mda gr\u00f6na f\u00e4rg, vars symbolik Wicked-fantaster \u00e4r v\u00e4l f\u00f6rtrogna med.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Upps\u00e4ttningens \u00f6verd\u00e5d imponerar. Men \u00e4rligt talat har \u00e5tskilliga andra musikaler p\u00e5 samma scen senaste decenniet haft intrig d\u00e4r jag brytt mig mer om utg\u00e5ngen, d\u00e5 levt mig in i k\u00e4nslom\u00e4ssiga berg och dalbanor. T\u00e4nker spontant p\u00e5 upps\u00e4ttningar s\u00e5som <em>Fantomen p\u00e5 Operan, Oliver<\/em>, <em>Ringaren i Notre Dame<\/em>, <em>Kristina fr\u00e5n Duvem\u00e5la <\/em>och i viss m\u00e5n <em>Cabaret. <\/em>En styrka med <em>Wicked <\/em>\u00e4r dess skiktade inneh\u00e5ll, varf\u00f6r upps\u00e4ttningen lanseras som en familjef\u00f6rest\u00e4llning fr\u00e5n 8 \u00e5r. Uppblossande f\u00f6r\u00e4lskelser och konflikter driver i sedvanlig stil musikalen, udda s\u00e5 till vida att tv\u00e5 unga kvinnliga ungdomar agerar i huvudrollerna. Tyv\u00e4rr blir det r\u00f6rigt f\u00f6r oss noviser. Och merparten episoder skildras fartfyllt ryckigt med enorm frenesi. Sj\u00e4lvklart  existerar tempos\u00e4nkande f\u00f6rdjupningar, men regiss\u00f6rens f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r hejdl\u00f6st och g\u00e4llt schwung blir sammantaget p\u00e5frestande.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/15.Wicked_7.sep_akt_II_40.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-171592\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/15.Wicked_7.sep_akt_II_40.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/15.Wicked_7.sep_akt_II_40-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Orkestern best\u00e5r vid varje f\u00f6rest\u00e4llning av trettiosex musiker, vilket s\u00e4gs vara n\u00e4stan dubbla numer\u00e4ren  j\u00e4mf\u00f6rt med vad som \u00e4r standard f\u00f6r denna musikal. (Som kuriosa kan n\u00e4mnas att jag k\u00e4nner en orkestermedlem plus n\u00e5gra av de som anlitats extra.) Lite besviken att musiken inte hade st\u00f6rre p\u00e5verkan p\u00e5 mig. L\u00e4t ofta svulstigt symfoniskt. Scener med sp\u00e4nning och skr\u00e4mmande inslag betonas kreativt genom skrynklig avantgardism. Fascinerande b\u00e5ge! I ett antal nummer d\u00e4r s\u00e5ngsolister har all v\u00e5r uppm\u00e4rksamhet, h\u00f6rs oftast gl\u00e4ttigare melodier, vilka stundtals vetter \u00e5t schlager-estetik. Musik och r\u00f6ster tillf\u00f6rde genomg\u00e5ende en g\u00e4ll ton, volymen var maximalt vass och \u00f6verv\u00e4ldigande. I sekvenser beh\u00f6vdes m\u00e4rkligt nog \u00f6ronproppar.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Anna Salonen g\u00f6r den odr\u00e4gligt egocentriska Galinda (Glinda) med minst sagt frejdig fr\u00e4sch\u00f6r, medan Feline Andersson lustfyllt gestaltar motpolen Elphaba. Duon fixar sina uppdrag med glans, agerar med emfas och visar beundransv\u00e4rda r\u00f6stresurser. Sp\u00e5r duon en ljus framtid, s\u00e4rskilt Andersson i sin f\u00f6rsta huvudroll g\u00e5r p\u00e5 knock. Samtidigt m\u00e4rks att de inte befunnit sig i blickf\u00e5nget p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt tidigare. Den ytterst meriterade finl\u00e4ndske regiss\u00f6ren Harjanne borde ha instruerat sina orutinerade adapter att anv\u00e4nda en st\u00f6rre verktygsl\u00e5da. Nu \u00e4r de i vissa moment f\u00e5ngna i sina visioner, lider av &#8221;jag-vill-visa-publiken-vad-jag-l\u00e4rt-mig-syndromet&#8221;. Ett syndrom jag k\u00e4nner igen fr\u00e5n skivdebuterande jazzs\u00e5ngerskor vilka nyligen examinerats.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Wicked_extra_2.Fiero_.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-171603\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Wicked_extra_2.Fiero_.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/Wicked_extra_2.Fiero_-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Framf\u00f6r allt s\u00e5nginsatserna n\u00e5r inte fram s\u00e5 ofta som de skulle kunna ha gjort, om inriktningen inte legat p\u00e5 att leverera hundratio procent. F\u00f6r att ha en rimlig chans att sikta mot Helen Sj\u00f6holm och hennes aura, m\u00e5ste &#8221;less is more&#8221;-metoden praktiseras. H\u00e4r har de involverade best\u00e4mt att ta varje ton in i kaklet \u00e1 la  Whitney Houston. F\u00f6r att belysa ett engagerande m\u00e4nnisko\u00f6de i en popul\u00e4r musikal kr\u00e4vs mer \u00e4n en fl\u00e4ckfri, iv\u00e4gsvepande sopranst\u00e4mma. Trollkarlen i form av Ole Forsberg f\u00f6rmedlar beg\u00e5vat ett komplext portr\u00e4tt av en b\u00e5de maktfullkomlig och sargad personlighet. Balanserar som livstr\u00f6tt cyniker f\u00f6rn\u00e4mligt huvudrollsinnehavarnas frustrerade gestikulerande och g\u00e4lla utbrott. De unga kvinnorna \u00e4r j\u00e4tteduktiga, men hade \u00f6nskat att det skulle vibrera mer om deras rolltolkningar      <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/20.Wicked_7.sep_akt_II_152.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-171599\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/20.Wicked_7.sep_akt_II_152.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/20.Wicked_7.sep_akt_II_152-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Av biroller f\u00f6rtj\u00e4nar n\u00e5gra stabila insatser att lyftas fram. Sofia Mustaniemi f\u00f6r\u00e4ndring fr\u00e5n beroende till h\u00e4rsklysten h\u00e4xa, i en tacksam roll som lillasyster Nessarose.  Publiken har roligt \u00e5t Vera Veljovic vars intrigerande Madame Morrible \u00e4r lika underh\u00e5llande som charmigt lynniga Fiyero, elegant gestaltad av Max Jansson.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ensemblen i egenskap av dansande k\u00f6r h\u00e5ller sedvanlig h\u00f6gsta klass. V\u00e4lslipade kollektivet \u00e4r inte lika stort som i m\u00e5nga  andra musikaler,  \u00e4nd\u00e5 understryker deras bedrifter den m\u00e4ktiga tyngden i musikalens budskap. Trots att recensionen andas viss besvikelse &#8211; \u00e5 ena sidan faktorer v\u00e4gs mot \u00e5 andra sidan brister &#8211; b\u00f6r till sist st\u00f6rsta f\u00f6rtj\u00e4nsten med Sverigepremi\u00e4ren betonas, ut\u00f6ver betagande scenografi och kontrastrik orkestermusik.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"366\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/18.Wicked_7.sep_akt_II_87.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-171602\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/18.Wicked_7.sep_akt_II_87.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/18.Wicked_7.sep_akt_II_87-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Upps\u00e4ttningen<em> <\/em>fungerar som motgift till den farliga polarisering, relativisering och undvikanderapportering vi genomlider i wokekulturens namn.  Transaktivisters brutala int\u00e5g inom damidrott i USA \u00e4r ett s\u00e5dant f\u00f6r\u00f6dande exempel.  Vad konstituerar och utl\u00f6ser ondska? Vad \u00e4r sken och verklighet? B\u00f6r vi kanske oftare omv\u00e4rdera den som ih\u00e4rdigt \u00e4gnar sig \u00e5t godhetssignalering (tv\u00e5 av flera skr\u00e4ckexempel \u00e4r ju Kapten Kl\u00e4nning och BLM-r\u00f6relsen i USA)? Hyckleri ist\u00e4llet f\u00f6r p\u00e5st\u00e5dd altruism.  Musikalen p\u00e5minner om hur viktigt det \u00e4r vem som styr, vilka de i maktposition egentligen gynnar. Trolldom som allegori till k\u00e4rnvapen. V\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llande till djur problematiseras.  Rasismens fula tryne, yttrandefrihetens principer och dess i v\u00e5rt samh\u00e4lle grasserande avart (l\u00e4s cancelkulturen) speglas. <em>Wicked <\/em>f\u00f6respr\u00e5kar r\u00e4tten att f\u00e5 vara annorlunda, viljan att st\u00f6tta  f\u00f6r att n\u00e5gon ska kunna flyga, realisera sina dr\u00f6mmar.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Manus: Winne Holzman (baserad p\u00e5 roman av Gregory Maguire) Musik och s\u00e5ngtexter: Stephen Scgwartz Ny \u00f6vers\u00e4ttning: Calle Norl\u00e9n Musikaliska arrangemang: Alex Lacamoire &amp; Stephen Oremus Orkestrering: William David Brohn Dirigent: Bj\u00f6rn Dobbelaere (\u00e4ven musikaliskt ansvarig) Dirigenter: Joakim Hallin, Sofia Winiarski Regi: Samuel Harjanne Koreografi: Gunilla Olsson Karlsson Scenografi &amp; kostymdesign: TAKIS Ljusdesign: Niklas Elvengren Ljuddesign: [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-171576","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171576","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=171576"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171576\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":171604,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171576\/revisions\/171604"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=171576"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=171576"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=171576"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}