![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/unnamed-8-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
HOMAN
\nKoncept Vejdren Grind och Vincent Bruyninckx
\nExternal eye Tom Brand och Esse Vanderbruggen
\nKostym Bettina Feuerstein
\nLjusdesign Seppe Brouckaert
\nLjuddesign och musik Vejde Grind
\nMedverkande p\u00e5 scen Vejdren Grind och Vincent Bruyninckx
\nRiksteaterns f\u00f6rest\u00e4llning, ett g\u00e4stspel fr\u00e5n Collectif Malun\u00e9s, en pressvisning p\u00e5 \u00c5rsta Folkets hus den 15 september 2023<\/p>\n
Det h\u00e4r med att akrobatik och cirkus skulle kunna f\u00e5 lov att vara n\u00e5got allvarsamt men ocks\u00e5 ironiskt \u00e4r mer och mer vanligt. Kv\u00e4llens visning gav smakprov p\u00e5 att just avancerade r\u00f6relser kan f\u00e5 lov att symbolisera och vara s\u00e5 mycket med \u00e4n enbart f\u00e4rgglatt och h\u00e4rligt. \u00c4ven om just glada f\u00e4rger och spratt kan f\u00e5 vara n\u00e5got annat gott och v\u00e4l.<\/p>\n
F\u00f6rest\u00e4llningen inleds med att en av akrobaterna\/dansarna\/akt\u00f6rerna \u00e4r f\u00f6rminskad i sitt kroppsspr\u00e5k med hj\u00e4lp av tejp och bubbelplast – vikt. Trots hans minimalistiska situation kan han r\u00f6ra sig smidigt och med framg\u00e5ng p\u00e5 scen. N\u00e4r hans kumpan dessutom \u00e4r v\u00e4ldigt l\u00e5ng blir deras olikheter naturligtvis n\u00e5got man skrattar \u00e5t, kontrasterna uppmanar till det. Det blir dock ett skratt i halsen, f\u00f6r f\u00e5r man verkligen skratta \u00e5t krymplingar, sm\u00e5 m\u00e4nniskor och folk som k\u00e4mpar med att ta sig fram? Jag skulle vilja p\u00e5st\u00e5 att det \u00e4r det grova skrattet som kommer fram och en l\u00e4ttnad \u00f6ver att det d\u00e4r \u00e4r inte jag och jag beh\u00f6ver inte identifiera mig med det heller. Man bjuder p\u00e5 s\u00e5rbarheten och det \u00e4r lite l\u00e4skigt att h\u00e5na.<\/p>\n
Den l\u00e5nge hj\u00e4lper den ihop tejpade p\u00e5 m\u00e5nga vis genom lyft, rulla runt och nyttjar den egna tyngdkraften. Dessutom p\u00e5visar man f\u00f6rdelen som finns i att med j\u00e4mna mellan rum faktiskt vara mindre \u00e4n vad man k\u00e4nner sig. G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng undrar man hur det ska g\u00e5, hur det k\u00e4nns och om det inte \u00e4r v\u00e4ldigt jobbigt att vara fastl\u00e5s, begr\u00e4nsad och f\u00f6rminskad till kropp.<\/p>\n
N\u00e4r den mindre mannen till sist blir befriad fr\u00e5n sin inst\u00e4ngdhet tar det en stund innan han kan st\u00e5 stark och ta vara p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Det \u00e4r vackert att tv\u00e5 m\u00e4n kan st\u00e5 varandra s\u00e5 n\u00e4ra, balansera sig tillsamman och ta i varandra utan att det \u00e4r n\u00e5got sexuellt i det. Tanken slog mig att intimitet oftast och enbart beskrivs med just det sistn\u00e4mnda och inte alls med v\u00e4nskap och n\u00e4rhet. Jag uppskattade att just v\u00e4nskapens band fick vara i centrum.<\/p>\n
Akt\u00f6rerna anv\u00e4nde sig ocks\u00e5 av stora rock ringar p\u00e5 scen. D\u00e4rf\u00f6r blev man g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng medveten om den graci\u00f6sa- och snabba kroppskontroll, de innebar att r\u00f6ra sig med och genom just ringarna. Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 hur n\u00e5gon kan l\u00e4ra sig den smidigheten genom enbart tr\u00e4ning. Tror att det, som med de flesta konstn\u00e4rliga insatser, att det m\u00e5ste finnas en enorm beg\u00e5vning och fallenhet bakom.<\/p>\n
F\u00f6rest\u00e4llningen st\u00e5r ut och passar b\u00e5de stora och sm\u00e5 vilket ocks\u00e5 annonserats om i Riksteaterns tabl\u00e5 (8-100 \u00e5r). Det \u00e4r dock r\u00e4tt obegripligt varf\u00f6r vuxna m\u00e4nniskor tar med sig sp\u00e4dbarn och mindre barn under 8 \u00e5r till f\u00f6rest\u00e4llningen. Med tanke p\u00e5 att barnen inte klarar av starka ljud och ljus som mycket tydligt f\u00f6rvarnats av fr\u00e5n scenen, s\u00e5 k\u00e4nns det mer som ett barnvakts problem \u00e4n n\u00e5got annat. Flera p\u00e5 min rad irriterade sig \u00f6ver barnskrik och prat under f\u00f6rest\u00e4llningen. Jag kan helt f\u00f6rst\u00e5 dem och det \u00e4r inte okej.<\/p>\n
Det allra b\u00e4sta med en f\u00f6rest\u00e4llning med enbart r\u00f6relser, upptr\u00e4danden och pantomim, \u00e4r att alla i lokalen kan f\u00e5 lov att k\u00e4nna sig lika mycket inkluderande. Det beh\u00f6vs ingen f\u00f6rf\u00f6rst\u00e5else utan man f\u00e5r ocks\u00e5 lov att le och skratta \u00e5t olika saker, utan att det g\u00f6r n\u00e5got. Dessutom g\u00e5r man d\u00e4rifr\u00e5n med ett leende p\u00e5 l\u00e4pparna och med en f\u00f6rundran kring, \u201d hur var det m\u00f6jligt att r\u00f6ra sig s\u00e5d\u00e4r?\u201d.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
HOMAN Koncept Vejdren Grind och Vincent Bruyninckx External eye Tom Brand och Esse Vanderbruggen Kostym Bettina Feuerstein Ljusdesign Seppe Brouckaert Ljuddesign och musik Vejde Grind Medverkande p\u00e5 scen Vejdren Grind och Vincent Bruyninckx Riksteaterns f\u00f6rest\u00e4llning, ett g\u00e4stspel fr\u00e5n Collectif Malun\u00e9s, en pressvisning p\u00e5 \u00c5rsta Folkets hus den 15 september 2023 Det h\u00e4r med att akrobatik […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[4756,7643],"class_list":{"0":"post-171547","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-riksteatern","12":"tag-teaterkritik","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171547","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=171547"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171547\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":171553,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171547\/revisions\/171553"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=171547"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=171547"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=171547"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}