{"id":171474,"date":"2023-09-14T14:43:05","date_gmt":"2023-09-14T13:43:05","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171474"},"modified":"2023-09-15T12:57:04","modified_gmt":"2023-09-15T11:57:04","slug":"intimt-och-suggestivt-med-standige-radarpartnern-elvis-costello-pa-stora-teatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171474","title":{"rendered":"Intimt och suggestivt med st\u00e4ndige radarpartnern – Elvis Costello p\u00e5 Stora Teatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

12\/9 2023<\/p>\n\n\n\n

Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Mitt f\u00f6rh\u00e5llande till Elvis Costello? Inget devot fan, n\u00e5gon som f\u00f6ljer med i allt den prisade 69-\u00e5ringen fr\u00e5n London f\u00f6retar sig. Skaffade aldrig att de f\u00f6rsta slagkraftigt primitiva skivorna draperade i New Wave-estetik och har inte lyssnat p\u00e5 musiken skapad efter millennieskiftet. Bara under senaste fem\u00e5rsperioden har f\u00f6r \u00f6vrigt tre album sett dagens ljus, vilka g\u00e5tt under min och m\u00e5ngas radar samtidigt som de inh\u00f6stat ber\u00f6m fr\u00e5n kritiker. Costello har \u00e4nd\u00e5 min djupaste respekt som oerh\u00f6rt produktiv och f\u00f6rtj\u00e4nstfull l\u00e5tskrivare, t\u00e4cker som bekant flera stilar och genrer och r\u00e4knas till en av v\u00e5r tids fr\u00e4msta komposit\u00f6rer av popul\u00e4rmusik. <\/p>\n\n\n\n

\u00c4ger ett halvt dussin plattor inklusive m\u00e4sterverket Painted From A Memory <\/em>och oantastliga samlingen (i mitt fall dubbel-LP) Girls Girls Girls<\/em>. L\u00e4ste f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan den sp\u00e4ckade sj\u00e4lvbiografin av Declan Patrick MacManus. Hade lika stor beh\u00e5llning av tv-serien Spectacle E. C With…<\/em>, hur p\u00e5l\u00e4st han var, alla fruktbara m\u00f6ten och f\u00f6rundrades \u00f6ver \u00f6dmjuka tonen hos medverkande stj\u00e4rnor. Att Costello, som han sj\u00e4lv p\u00e5pekar p\u00e5 Stora Teatern, \u00e4r en av tv\u00e5 l\u00e5tskrivare som f\u00e5tt samarbeta med Burt Bacharach (renderade i Grammy) \u00e4r en v\u00e4rdem\u00e4tare f\u00f6r hur h\u00f6gt han rankas i egenskap av komposit\u00f6r. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5ngaren, musikern och l\u00e5tskrivaren har sl\u00e4ppt 32(!) studioalbum. Invald i b\u00e5de Rock And Roll Hall Of Fame och Songwriters Hall Of Fame och tilldelats tv\u00e5 Grammy-statyetter. I motsats till mannen vars bilder jag f\u00e5tt anv\u00e4nda \u00e4r det premi\u00e4r f\u00f6r Elvis Costello-konsert. Kan avsl\u00f6ja att f\u00f6rhoppningarna inte grusades, blev s\u00e5lunda n\u00f6jd. Att tillsammans med uppemot 600 personer (s\u00e5 gott som fullsatt trots dyra biljetter) i en anrik teater, uppleva en artist av denna dignitet i avskalat format utan rytmsektion, b\u00f6r betraktas som en ynnest. Kan inte erinra mig n\u00e4r jag senast erh\u00f6ll motsvarande recensionsbiljett. <\/p>\n\n\n\n

Satt perfekt framf\u00f6r PA-anl\u00e4ggningen. Ljud och ljus som ramar in p\u00e5 mest f\u00f6rdelaktigt vis beh\u00e4rskar man h\u00e4r till fullo. Costello och Steve Nieve, hans vapendragare sedan 45 \u00e5r levererar nonstop i tv\u00e5 timmar. Graden av variation g\u00f6r att deras show aldrig blir seg. Men inte minst f\u00f6r duons skull, hade paus varit att f\u00f6redra. Nu blev det ist\u00e4llet n\u00e5gra f\u00e5 korta avbrott f\u00f6r byten av instrument, installerande av bakgrunder och v\u00e4tskep\u00e5fyllning mot torr strupe. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Costello med hundratals titlar ”p\u00e5 sitt samvete” torde haft en grannlaga uppgift att v\u00e4lja och omstrukturera material. Jag har tillg\u00e5ng till den planerade l\u00e5tlistan fr\u00e5n Stockholm kv\u00e4llen f\u00f6re, men inte den faktiska fr\u00e5n Stora Teatern vars inneh\u00e5ll bj\u00f6d p\u00e5 marginella skillnader. \u00d6ppningsl\u00e5ten Jack Of All Parades <\/em>fr\u00e5n hyllade King Of America <\/em>k\u00e4nns ov\u00e4ntat ordin\u00e4r, en energisk rockl\u00e5t som n\u00e4stan trampar vatten. Finns n\u00e5gra enstaka titlar till vilka saknar det d\u00e4r extra \u00e5tr\u00e5v\u00e4rda. Ett par kul bagateller ryms i duons h\u00e4ndelserika show. Aprop\u00e5 muntrationer smugglas refr\u00e4ngen till ABBA-hit in i en l\u00e5ngsam l\u00e5t , Elvis Costellos s\u00e5ng h\u00f6rs i h\u00f6gtalarna precis f\u00f6re entr\u00e9n och rolig anekdot handlar om hans far (influensen han utgjort framg\u00e5r tydligt av n\u00e4mnda biografi). <\/p>\n\n\n\n

Costello s\u00e4tter sig ett par g\u00e5nger vid flygeln, trots att han genom \u00e5ren insett att han egentligen inte \u00e4r n\u00e5gon pianist. I somliga nummer l\u00e5ter han sig ackompanjeras enbart av den fyra \u00e5r yngre Steve Nieve (hoppade i ungdomen av Royal College of Music) som bland samtidigt trakterar flygel och sin korg-klaviatur. Vandrar d\u00e4rtill runt spelandes melodica med bravur ett antal g\u00e5nger. Klaviaturspelaren fr\u00e5n The Attractions och The Imposters plus egen karri\u00e4r inkluderande s\u00e5v\u00e4l opera som filmmusik, framst\u00e5r antingen som tryggt centrum eller oumb\u00e4rlig sidekick. Klokt val att oftast f\u00e4rga melodierna akustiskt. Nieve agerande k\u00e4nnetecknas av kreativa l\u00f6pningar i kombination med kraftfull stringens. Costello \u00e5 sin sida v\u00e4ljer gitarr (somliga st\u00e5r uppst\u00e4llda p\u00e5 scen medan andra \u00f6verl\u00e4mnas perfekt st\u00e4mda) efter det sound som ska frambringas. Minns jag r\u00e4tt gjordes fr\u00e4ckt en megaf\u00f6rl\u00e4ngning av Watching The Detectives <\/em> p\u00e5 en vintage Epiphone, ink\u00f6pt samma dag i G\u00f6teborg. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hur v\u00e4rdera den vokala f\u00f6rm\u00e5gan, f\u00f6rmodligen n\u00e5got p\u00e5verkad av en mildare f\u00f6rkylning? Kan delvis sympatisera med dem vilka anser att den riskerar att live bli nasalt svajig. Vid n\u00e5gra situationer \u00e4r man r\u00e4dd f\u00f6r att den ska spricka. P\u00e5 samma g\u00e5ng ska betonas att Costello utmanar sig sj\u00e4lv, g\u00e5r i land med att sjunga kr\u00e4vande passager. Att p\u00e5st\u00e5 att det stundtals l\u00e4t surt om hans r\u00f6st ( kommentar jag st\u00f6tt p\u00e5), \u00e4r en anm\u00e4rkning jag finner ganska or\u00e4ttvis. Ges \u00e5tskilliga goda exempel p\u00e5 att s\u00e5v\u00e4l rockr\u00f6jig r\u00f6st som innerlig crooner-stil praktiseras med framg\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Konserten genomg\u00e5r m\u00e5nga faser i ett f\u00e4ngslande samling uppg\u00e5ende till ett tjugotal l\u00e5tar. T\u00e4mligen nya alster, v\u00e4lk\u00e4nda hits i annorlunda tappning samt f\u00f6r Costello-n\u00f6rdar n\u00e5gra rariteter. Kanske en m\u00e4rklig konnotation, men i verser frampressade i de mest muskul\u00f6sa sekvenserna och i mellansnack, noterar mina \u00f6ron en anstrykning av den svulstige The Boss (vars sista konsert p\u00e5 Ullevi i somras bevittnades). Mannen stundtals f\u00f6rsedd med hatt \u00e4r framst\u00e5ende p\u00e5 att vokalt skildra olika st\u00e4mningar.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 repertoaren m\u00e4rks exempelvis She <\/em>(C. Aznavour) som f\u00f6rekom i filmen Notting Hill<\/em>, No Wonder <\/em> skriven f\u00f6r samarbetet med Anne Sofie von Otter, Grammy-bel\u00f6nade I Still Have That Other Girl<\/em> fr\u00e5n magiska m\u00f6tet med Burt Bacharach samt f\u00f6rst\u00e5s melankoliska Shipbuilding<\/em> om det lika obegripliga som vansinniga Falklands-kriget. Storartade kompositioner och tolkningar bortom sn\u00e4rtigt drivande rockriff. Ju mer man studerar hans imponerande cv, ju mer sl\u00e5s man av hur ramar vidgats, nya uttryck inf\u00f6rlivats. Konserten undviker att g\u00e5 i spretig f\u00e4lla, k\u00e4nns ist\u00e4llet v\u00e4l sammanh\u00e5llen trots stor variationsrikedom. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Uppskattade gitarrspelet Resulterar i funktionellt musicerande p\u00e5 en f\u00f6rh\u00e5llandevis h\u00f6g niv\u00e5. Costello har aldrig utgett sig f\u00f6r att vara sologitarrist med bl\u00e4ndande teknik och specifikt sound, s\u00e5dana som han ibland anlitat. Den fenomenale Richard Thompson hade (om jag minns r\u00e4tt) enbart med sig en akustisk gitarr till solokonsert p\u00e5 Nef, vilket i l\u00e4ngden innebar en rej\u00e4l besvikelse. Att Costello och hans team f\u00f6rser oss med sound fr\u00e5n en ansenlig kollektion av str\u00e4nginstrument utvecklas till en avsev\u00e4rd plusfaktor. <\/p>\n\n\n\n

Vill avslutningsvis f\u00f6rmedla fler h\u00f6jdpunkter (ska f\u00f6rs\u00f6ka tyda anteckningar gjorda i m\u00f6rkret). Anekdoter f\u00f6rekom f\u00f6rst\u00e5s, fast i f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt komprimerad form och utan att referera till v\u00e5r dystra tid.. Uppl\u00e4gget verkade vara att hinna lira s\u00e5 mycket man orkade i ett svep. Publikkontakten \u00f6kade Costello i omg\u00e5ngar genom att st\u00e4llde sig framf\u00f6r mikrofonstativet och dirigera, f\u00e5 med oss i alls\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Redan i andra l\u00e5ten Shot With His Own Gun <\/em>demonstreras vokal vighet. Duons lysande samspel etableras p\u00e5 allvar. F\u00f6ljs snyggt upp av sn\u00e4rtiga Waiting For The End Of The World. <\/em>Ej utgivna Like Licorice On Your Tongue <\/em>excellerar i distat reverb, ljuvligt smutsigt rullande boogie \u00e1 la John Lee Hooker. I en sp\u00e4nnande avdelning associerar jag till Dylan och folk rock, i en annan konturer av suggestiv blues och i en tredje passage spanskklingande influenser. Om man relaterar till spelningen i Stockholm g\u00e5r vi tyv\u00e4rr miste om I Want You<\/em>. Ist\u00e4llet framf\u00f6rs exempelvis med ackuratess musikalmelodin A<\/em> Face In The Crowd <\/em>vars komposit\u00f6r ackompanjerar sittandes vid flygeln. Veronica <\/em>(har maxi-singeln) g\u00f6rs i stimulerande ny tappning, ett par l\u00e5tar draperas medryckande i baktakts-beat. Rycks med av ett l\u00e4ckert arr med f\u00f6rinspelat tema p\u00e5 When I Was Cruel No 2<\/em>. En annan bitterljuv p\u00e4rla inte att f\u00f6rgl\u00f6mma: Almost Blue<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ska knyta ihop s\u00e4cken genom att lyfta fram en stark trippel levererad p\u00e5 slutet. Syftar p\u00e5 ovan n\u00e4mnda Shipbuilding <\/em>(hade g\u00e4rna h\u00f6rt originalets finst\u00e4mda trumpetsolo av Chet Baker) som b\u00f6r betecknas som en vokal bedrift, covern p\u00e5 Nick Lowes geniala l\u00e5t fr\u00e5n 1974 (What\u00b4s So Funny \u00b4Bout) Peace, Love And Understanding <\/em>samt som alternativ till extranummer, en avskalad delikatess i form av magnifika Alison. <\/em>Nu med lite distans blickas tillbaka med tacksamhet mot ett 4+ evenemang jag hade betydligt mer utbyte av \u00e4n Bruce Springsteen och H\u00e5kan Hellstr\u00f6m p\u00e5 Ullevi. Till samma episka niv\u00e5 som Nick Cave p\u00e5 fjol\u00e5rets WOW n\u00e5r man dock inte, men absolut i paritet med Graham Nash p\u00e5 Lorensbergsteatern och David Crosby p\u00e5 Konserthuset. <\/p>\n\n\n\n

ps Av rubriken att d\u00f6ma njuter recensenten p\u00e5 GP inte br\u00e5kdelelen lika mycket som undertecknad, i motsats d\u00e5 till n\u00e4r tidningen skriver om de spektakul\u00e4ra Ullevi-galorna med H\u00e5kan Hellstr\u00f6m och Bruce Springsteen. <\/p>\n\n\n\n

FOTON: Leif Wivatt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

12\/9 2023 Stora Teatern i G\u00f6teborg 4 Mitt f\u00f6rh\u00e5llande till Elvis Costello? Inget devot fan, n\u00e5gon som f\u00f6ljer med i allt den prisade 69-\u00e5ringen fr\u00e5n London f\u00f6retar sig. Skaffade aldrig att de f\u00f6rsta slagkraftigt primitiva skivorna draperade i New Wave-estetik och har inte lyssnat p\u00e5 musiken skapad efter millennieskiftet. Bara under senaste fem\u00e5rsperioden har f\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-171474","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171474","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=171474"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171474\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":171544,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171474\/revisions\/171544"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=171474"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=171474"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=171474"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}