{"id":171390,"date":"2023-09-11T14:20:16","date_gmt":"2023-09-11T13:20:16","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171390"},"modified":"2023-09-11T14:20:17","modified_gmt":"2023-09-11T13:20:17","slug":"teaterkritik-sammanflatade-starkt-vardigt-autentiskt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171390","title":{"rendered":"Teaterkritik: Sammanfl\u00e4tade – starkt, v\u00e4rdigt, autentiskt"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/p>\n

Sammanfl\u00e4tade<\/strong>
\nAv America Vera-Zavala
\nRegi, scenografi, kostym America Vera-Zavala
\nKoreograf, musikansvarig Paloma Madrid
\nPeruk och mask Elin Gradin
\nVideo Juan-Pedro Fabra Guemberena
\nLjus Magnus Pettersson.
\nLjud Anton Savvateev
\nDramaturg Emma Meyer Dun\u00e9r
\nPremi\u00e4r 6 september i Tornrummet, Dramaten, Stockholm
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 10 september 2023
\nMedverkande Veronica Sver\u00e9us, America Vera-Zavala<\/p>\n

Om din identitet \u00e4r stulen \u2013 vad \u00e4r d\u00e5 din legitimation v\u00e4rd? Orden i programbladet blir en ing\u00e5ng, och ritualen som f\u00f6ljer, ger n\u00e4rvaro. Jag fyller i ett identitetskort som l\u00e4ggs i en gemensam korg f\u00f6re spelet kan b\u00f6rja. Vid pj\u00e4sens slut \u00e4r mitt kort rivet.<\/p>\n

De agerar som sig sj\u00e4lva, America och Veronica. Vi tar del av den fruktansv\u00e4rda sanningen om barnet Veronica i Chile som stulits av korrupta tj\u00e4nstem\u00e4n fr\u00e5n sitt daghem och s\u00e5lts till ett annat land. Vi i Sverige – med Palme i spetsen som stod f\u00f6r solidaritet – var i verkligheten s\u00e5dana som k\u00f6pte stulna barn. Veronica fick s\u00e5 sent som vid 47 \u00e5rs \u00e5lder ifr\u00e5gas\u00e4tta hela sin existens, identitet. Hon tr\u00e4ffar sin biologiska mor, men hon kan inte spr\u00e5ket, hon kan inte kulturen. Vem \u00e4r hon? Rakt upp och ner, osentimentalt, ber\u00e4ttar hon sin historia.<\/p>\n

\"\"America \u00e4r regiss\u00f6r och har utifr\u00e5n sitt och Veronicas livs\u00f6de ocks\u00e5 skrivit pj\u00e4sen. De tr\u00e4ffades f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan och f\u00f6rstod att de b\u00e5da kom som fyra\u00e5ringar till Sverige. America med hela sin chilenska familj, Veronica som ensamt adoptivbarn. Som titeln s\u00e4ger k\u00e4nner de sig sammanfl\u00e4tade. Tidigt i pj\u00e4sen symboliseras det vackert, r\u00f6rande, med scener kring deras l\u00e5nga svarta lockliga h\u00e5r. N\u00e4r de som systrar g\u00e5r n\u00e4ra varandra, tar p\u00e5 varandra v\u00e4nligt st\u00f6djande, k\u00e4mpar jag redan i b\u00f6rjan med att h\u00e5lla t\u00e5rarna tillbaka. Det blir v\u00e4ldigt starkt, men v\u00e4rdigt spelat, autentiskt som det \u00e4r. Chiles \u00f6de lever ju \u00e4ven i mig. Med allt politiskt engagemang spreds det ju \u00e4ven till min generation, vi som var f\u00f6dda p\u00e5 60-talet, fr\u00e4mst via intellektuella v\u00e4nner. Det g\u00e5r inte att v\u00e4rja sig.<\/p>\n

Vi h\u00f6r dem v\u00e4xelvis ber\u00e4tta hur deras liv parallellt utvecklas. Den ena v\u00e4xte upp v\u00e4l medveten om vad som skedde politiskt i Chile. Den andre adopterad och helt ovetandes – med ett liv mer \u00e4gnat \u00e5t sig och sin framtid. Det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen de st\u00e5r p\u00e5 scenen som sk\u00e5despelare. B\u00e5da l\u00e4mnade sina r\u00f6tter i Chile som nu bara \u00e4r ber\u00e4ttelser. Brevet – som falskeligen uppdiktats till adoptivf\u00f6r\u00e4ldrarna – l\u00e4ses f\u00f6r oss i publiken. P\u00e5 sk\u00e4rmen syns den gamla typografin. Andra stilla informativa filmsekvenser levandeg\u00f6r deras ber\u00e4ttelse. Musik h\u00f6rs, n\u00e5gra steg fr\u00e5n en folkdans visas, vi sjunger med i f\u00f6r barnen obegripliga nationals\u00e5nger. \u00c5ret \u00e4r 1973\u2026videoklipp fr\u00e5n Chile skymtas, kanske \u00e4ven G\u00e4rdet i Stockholm. Och dagen efter att jag sett f\u00f6rest\u00e4llningen – den 11 sep – \u00e4r det 50 \u00e5r sedan kuppen. Men s\u00e5 \u00e4r vi p\u00e5 scenen i Sverige igen. Veronica s\u00e4ger att hon \u201d\u00e4r 25 \u00e5r och jag vill inte ha en flicka\u201d. Hon vill inte ha ett barn som kanske blir lik henne sj\u00e4lv. Vi h\u00f6r dem b\u00e5da ocks\u00e5 smaka p\u00e5 ordet \u201doegentligheter\u201d – ordet som anv\u00e4nds f\u00f6r att beskriva de helt avsiktliga brotten, adoptionerna. I DN:s intervju f\u00f6re premi\u00e4ren ber\u00e4ttar Veronica att det blir f\u00f6r henne en bearbetning att spela i pj\u00e4sen, hon m\u00e5ste bara f\u00f6rsonas med sin historia.<\/p>\n

Korgen lyfts fram med allas legitimationer \u2013 en rivs. Spelet \u00e4r slut, det blir tyst. Alla \u00e4r tysta \u2013 och vi ser att Veronica gr\u00e5ter. K\u00f6n r\u00f6r sig sakta eftersom var och en i publiken kramar Veronica och America p\u00e5 v\u00e4gen ut.<\/p>\n

Det k\u00e4nns att ta del av deras verklighet, v\u00e5r gemensamma angel\u00e4genhet. Vem \u00e4r vi, v\u00e4rldsmedborgare? Chilenare, svenskar? Vi \u00e4r v\u00e4l m\u00e4nniskor, f\u00f6rst och fr\u00e4mst.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sammanfl\u00e4tade Av America Vera-Zavala Regi, scenografi, kostym America Vera-Zavala Koreograf, musikansvarig Paloma Madrid Peruk och mask Elin Gradin Video Juan-Pedro Fabra Guemberena Ljus Magnus Pettersson. Ljud Anton Savvateev Dramaturg Emma Meyer Dun\u00e9r Premi\u00e4r 6 september i Tornrummet, Dramaten, Stockholm F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 10 september 2023 Medverkande Veronica Sver\u00e9us, America Vera-Zavala Om din identitet \u00e4r stulen […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-171390","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171390","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=171390"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171390\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":171408,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171390\/revisions\/171408"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=171390"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=171390"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=171390"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}