{"id":171358,"date":"2023-09-11T14:06:03","date_gmt":"2023-09-11T13:06:03","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171358"},"modified":"2023-09-11T16:16:39","modified_gmt":"2023-09-11T15:16:39","slug":"extremt-kreativ-artist-forfor-genom-spektakular-liveversion-av-string-fling-paperwing-pa-stora-teatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171358","title":{"rendered":"Extremt kreativ artist f\u00f6rf\u00f6r genom spektakul\u00e4r liveversion av ”String Fling” – Paperwing p\u00e5 Stora Teatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Richard Bloom<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

7\/9 2023<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Var i h\u00f6gsta grad oinitierad n\u00e4r skivbolaget Ostron Records bj\u00f6d in mig p\u00e5 en i varje detalj genomarbetad scenversion, av ett f\u00e4rskt album betitlat String Fling. <\/em>Artisten Paperwing, som st\u00e5r f\u00f6r all text och musik, har sedan 2016 sl\u00e4ppt fem(!) skivor. Paperwing \u00e4r ett alias f\u00f6r Jenny Soovik, vars minikonsert p\u00e5 Nef i b\u00f6rjan av karri\u00e4ren utg\u00f6r enda ing\u00e5ng till en minst f\u00e4ngslande estetik. <\/p>\n\n\n\n

Ska understrykas att s\u00e4ttningen skiljer sig \u00e5t fr\u00e5n skivan, en skiva fylld av musik att uppslukas av. Arty pop-romantik m\u00f6ter str\u00e5kkvartett och basist vars instrument ibland l\u00e5ter som om de vore kopplade till elektronik.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 ett \u00f6verraskande v\u00e4lfyllt Storan omger sig s\u00e5ngerskan och komposit\u00f6ren, i likhet med under inspelningen i studio av Sj\u00f6str\u00f6mska Kvartetten. Vi ser Gabriel Garcia (cello), Klara Angawa (viola) j\u00e4mte Adrian Littwold och Annie Svedlund p\u00e5 fioler. St\u00e5ende i vinkel p\u00e5 motsatta sidan av scen g\u00f6r den ofta anlitade Malin Almgren (Sisters of Invention) p\u00e5 trumpads & percussion bredvid ”syntsk\u00f6tarna” Jonathan Albrektsson och Kim Nkoubou. Kan flika in att jag inte \u00e4r ovan vid str\u00e5kkvartetter och uppskattar vad de f\u00f6rm\u00e5r p\u00e5 egen hand och n\u00e4r de adderas i exempelvis jazzig kontext, n\u00e5got jag njutit av ett antal g\u00e5nger live senaste \u00e5ren (Fredrik Lindborg, Jan Lundgren trio, Joakim Milder PS etc). Inte osannolikt att Kronos Quartet varit ett stilideal f\u00f6r framst\u00e5ende Sj\u00f6str\u00f6mska Kvartetten. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Richard Bloom<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Finns fler ansvarspersoner att framh\u00e5lla i en lika ambiti\u00f6s som fantasifull f\u00f6rest\u00e4llning, vars l\u00e4ngd uppgick till cirka femtio minuter. Den fantastiska resonansen i akustiken ska tillskrivas ljuddesigner Zimon Holmberg. Trots avsaknad av videoprojektioner f\u00f6rekom mycken visuell grannl\u00e5t. Joakim Augustsson tog med den \u00e4ran hand om ljuss\u00e4ttningen medan Liza Penkova hade konstruerat koreografin. Till sitt f\u00f6rfogande hade hon f\u00f6rutom huvudrollsinnehavaren fem personer kl\u00e4dda i svart eller vitt: Linda Blomgren, Mio Delibaltas, Sandra Krantz, Agnes St\u00e5lhammar samt Jeppe K Rasmussen. Eftersom det sker hela fyra i\u00f6gonfallande kl\u00e4dbyten m\u00e5ste kostym\u00f6ren Xena Kriisins storartade jobb lyftas fram. I och med Kim Engdahls insats som ansvarig f\u00f6r peruk och mask \u00e4r teamet komplett. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 diametralt olika en tonal scenf\u00f6rest\u00e4llning kan uppfattas. Bredvid mig sitter en yngre kvinna lockad av hur konserten beskrivits. Liknar missn\u00f6jt vad hon bevittnat med en skolf\u00f6rest\u00e4llning of\u00f6rm\u00f6gen att behandla utbasunerat budskap. Vilken kontrast till en kollegas h\u00e4nryckning. I sin rubrik koras liveversionen av String Fling <\/em>till \u00e5rets konsert. Utan att bli lika \u00f6versvallande kan sl\u00e5s fast att det var en magnifik tillst\u00e4llning, en annorlunda upplevelse som vid flera tillf\u00e4llen gav rysningar av v\u00e4lbehag. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Richard Bloom<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Finns en aura kring artisten som samarbetat med bland andra Loney Dear. Mystifierande texter p\u00e5 med ett undantag engelska handlar m\u00f6jligen om en trasslig k\u00e4rleksrelation. Paperwings koncept bygger p\u00e5 lusten att kliva ur tid och rum, in i alternativa universum vilka drastiskt omformuleras via kl\u00e4dbyten. ”R\u00f6st och str\u00e5kar f\u00f6renas med ljus, r\u00f6relse och elektroniska atmosf\u00e4rer”. Sk\u00f6njer stundtals st\u00e4nk av shamanism. <\/p>\n\n\n\n

I pampig \u00f6ppningsscen alluderas p\u00e5 Marie-Antoinette. Med ironiska blinkningar iscens\u00e4tts en utvecklingskedja fr\u00e5n frustrerad h\u00e4rskarinna \u00f6ver nutida vampig och dominant rebell till en introspektiv sj\u00e4l utan fast f\u00f6rankring. Hyperintressant narrativ \u00f6ppet f\u00f6r andra tolkningar. Musiken klarar av att trollbinda p\u00e5 egna meriter. Vad som adderas inklusive driften med divafasoner tillf\u00f6r emellertid en visuell extra dimension. Dansarna f\u00e5r i sann ironisk anda agera assistenter till den \u00f6verordnade och sj\u00e4lvlysande Paperwing. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Richard Bloom<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Den helgjutna vinylen jag lyssnat p\u00e5 med och utan Yamaha-lurar har ett medryckande, ibland dr\u00f6jande sound. Associerar inramningen genomg\u00e5ende med den sv\u00e4vande, kliniska filmmusik Michael Nyman gjorde till Kocken, tjuven, hans fru och \u00e4lskarinna<\/em>. Liveadaptionen \u00e5 andra sidan kombinerar kammarmusiken hemmah\u00f6rande b\u00e5de i barock och samtida tonspr\u00e5k med suggestiv electronica \u00e1 la Kate Bush. vilket resulterar i en \u00f6verrumplande och oemotst\u00e5ndlig fusion! Ska s\u00e4gas att i minst en l\u00e5t syres\u00e4tts texterna av enbart str\u00e5kkvartett och instrumental f\u00f6rdjupning f\u00f6rekommer. Det \u00f6desm\u00e4ttade vokala uttrycket skrider stolt fram f\u00f6r att i sekvenser blotta betagande s\u00e5rbarhet, vilket blir tydligt n\u00e4r det sj\u00f6ngs p\u00e5 svenska i finalen. Med sina svarta st\u00f6vlar blir Paperwing, navet allt kretsar kring, l\u00e4ngsta individen p\u00e5 scen. <\/p>\n\n\n\n

Oklanderligt avv\u00e4gd r\u00f6st i all \u00e4ra. Vad som fr\u00e4mst tar en i besittning i denna praktfullt visuella show, denna anm\u00e4rkningsv\u00e4rda f\u00f6rest\u00e4llning,, \u00e4r musikens samverkande komponenter, ett h\u00e4nf\u00f6rande suggestivt beat. I flera sekvenser uppstod en pirrande k\u00e4nsla, motsvarande den maffiga Kate Bush-tribut som gjordes h\u00e4rom \u00e5ret p\u00e5 samma scen. Jenny Soovik, ingift i en musikalisk familj, har att d\u00f6ma av String Fling<\/em> remarkabel talang f\u00f6r att komponera genre\u00f6verskridande verk vars kraft trollbinder. Kan f\u00f6rest\u00e4lla mig hur stimulerande det varit att kunna realisera sina id\u00e9er, genom att ha tillg\u00e5ng till f\u00f6rtr\u00e4ffliga musiker.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Richard Bloom<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Att f\u00f6rest\u00e4llningen var f\u00f6rh\u00e5llandevis kort j\u00e4mf\u00f6rt med en vanlig konsert, g\u00f6r att man vill spela skivan desto mer \u00e4ven om sound och s\u00e4ttning skiljer sig \u00e5t. Koncentrationen i uttrycket live ut\u00f6var en s\u00e4rskild sorts magi. Kl\u00e4dbyten medf\u00f6r att inget forceras, ist\u00e4llet inf\u00f6rlivas intelligent en exakt rytm n\u00e4r klangliga v\u00e4rldar smart integreras Projektet kan absolut kallas pretenti\u00f6st. Men Paperwing \u00e4r inte f\u00e5nigt pretto. Publiken jublade \u00e5t en makal\u00f6s och minnesv\u00e4rd v\u00e4v av toner, grandiost gestaltade av en vision\u00e4r musikskapare och hennes m\u00e5nga duktiga medarbetare. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foton Richard Bloom<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Stora Teatern i G\u00f6teborg 7\/9 2023 Var i h\u00f6gsta grad oinitierad n\u00e4r skivbolaget Ostron Records bj\u00f6d in mig p\u00e5 en i varje detalj genomarbetad scenversion, av ett f\u00e4rskt album betitlat String Fling. Artisten Paperwing, som st\u00e5r f\u00f6r all text och musik, har sedan 2016 sl\u00e4ppt fem(!) skivor. Paperwing \u00e4r ett alias f\u00f6r Jenny Soovik, vars […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-171358","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171358","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=171358"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171358\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":171410,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171358\/revisions\/171410"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=171358"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=171358"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=171358"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}