{"id":171233,"date":"2023-09-09T14:05:17","date_gmt":"2023-09-09T13:05:17","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171233"},"modified":"2023-09-09T16:43:46","modified_gmt":"2023-09-09T15:43:46","slug":"sofistikerat-svang-och-klanger-i-vokaljazzens-tecken-stockholm-voices-i-lerum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171233","title":{"rendered":"Sofistikerat sv\u00e4ng och vackra klanger i vokaljazzens tecken – Stockholm Voices i Lerum"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

6\/9 2023<\/p>\n\n\n\n

Derg\u00e5rdsteatern i Lerum<\/p>\n\n\n\n

Arrang\u00f6rer: Musik i Lerum och Knutpunkt<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Vokalkvartetten Stockholm Voices best\u00e5r av grundaren Gunilla Th\u00f6rnfeldt (sopran), Maria Winther (alt) Alexander L\u00f6vmark (tenor) samt barytonst\u00e4mman Jakob Sollevi. 10-\u00e5rs jubileum firas genom att dra ut p\u00e5 turn\u00e9 med t\u00e4mligen f\u00e4rsk skiva i bagaget. F\u00f6rsta anhalt var ett sensommarsoligt Lerum, n\u00e5got som tyv\u00e4rr medf\u00f6rde att den stora publik man f\u00f6rtj\u00e4nar uteblev. Ligger n\u00e4ra till hands att j\u00e4mf\u00f6ra jazzande vokalkvartetten med The Real Group, \u00e4ven om namnet \u00e4r en blinkning till New York Voices.<\/p>\n\n\n\n

En avg\u00f6rande skillnad \u00e4r dock att de samtrimmade st\u00e4mmorna jobbar med fast band. I Lerum backades man upp av fyra v\u00e4lk\u00e4nda musiker vilka d\u00e4rf\u00f6r har m\u00e5nga bollar i luften, fyra jazzlirare jag ofta njutit av live och p\u00e5 skiva. Av dem \u00e4r det enbart basklippan Svante S\u00f6derqvist (recenserat i entusiastiska ordalag dennes skiva och spelning p\u00e5 Utopia), som \u00e4r identisk med de som ing\u00e5r i ordinarie band, stommen p\u00e5 vokalgruppens tv\u00e5 skivor. P\u00e5 Derg\u00e5rdsteaterns scen omges S\u00f6derqvist av Filip Ekestubbe (bland mycket annat kapellm\u00e4stare hos Amanda Ginsburg) vid flygeln, bakom trummorna Jonas B\u00e4ckman (h\u00f6rt live ett tiotal g\u00e5nger senaste \u00e5ren) i samt den med kort varsel inkallade Axel M\u00e5rdsj\u00f6 (medverkar p\u00e5 ett sp\u00e5r p\u00e5 skivan New Horizon)<\/em> som n\u00e4stan uteslutande trakterar altsaxofon. Sett Stockholm Voices i Falkenberg och n\u00e4r de g\u00e4stade Lerum senast. Vidare kan upplysas om att nya cd:n recenserades i JAZZ\/ OJ (2\/2023).<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Betr\u00e4ffande stil pendlar SV elegant emellan swingens mylla och tassande i nordisk viskonst av \u00e4ldre datum. Sparsmakade katalogen baseras p\u00e5 tv\u00e5 skilda teman. Debuten Come Rain Or Come Shine <\/em>\u00e4r en tribut till ikoniska Bill Evans – Monica Z samarbetet p\u00e5 Waltz for Debby <\/em>fr\u00e5n 1964, genom att samma l\u00e5tar tolkas. Senaste projektet inspelat i Nilento – utgivningen pausades p\u00e5 grund av cancerbehandling f\u00f6r en av medlemmarna – utg\u00e5r fr\u00e5n kompositioner signerade Paul McCartney (n\u00e4mnde f\u00f6r T\u00f6rnfeldt vid merch-bordet att jag befann i Scandinavium d\u00e5 Wings var d\u00e4r under sin f\u00f6rsta Europa-turn\u00e9). Alster har h\u00e4mtats i ett spann fr\u00e5n of\u00f6rgl\u00f6mliga Beatles-hits till solomaterial, ibland av obskyr pr\u00e4gel. Konserten inleds emellertid med deras sprittande singel Social Call <\/em>(G. Gryce\/ J. Hendricks).<\/p>\n\n\n\n

Redan i n\u00e4sta l\u00e5t infaller en topprestation . Fr\u00f6jdas \u00e5t Paperback Writer <\/em>fr\u00e5n Rubber Soul<\/em>, vars text framh\u00e4vs konkret p\u00e5 ett fyndigt s\u00e4tt. St\u00e4mmor vandrar intrikat in och ut ur melodin medan batterist B\u00e4ckman accentuerar Beatles beat och crescendon. Derg\u00e5rdsteatern goda akustik \u00e4r omvittnad. Vill \u00e4nd\u00e5 p\u00e5tala att basen l\u00e4t svagt denna g\u00e5ng, n\u00e5got som S\u00f6derqvist kunde kompensera f\u00f6r i ett par pregnanta features.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 albumet New Horizon <\/em>har respektive s\u00e5ngare f\u00e5tt v\u00e4lja ut en personlig Sir Paul McCartney-favorit. (hans fullmatade biografi rekommenderas). Att organisera gruppen s\u00e5 att n\u00e5gon utg\u00f6r leadsinger \u00e4r ett grepp som fungerar utm\u00e4rkt. Plussar extra f\u00f6r tv\u00e5 dr\u00f6jande melodier i moll. Dels sorgliga klassikern Fool On The Hill <\/em>som deras sopran insiktsfullt lyfter fram, med ben\u00e4get bist\u00e5nd av broderande pianist och f\u00f6reg\u00e5nget av sublimt basintro. Dels balladen Calico Skies <\/em>fr\u00e5n -97 innerligt framf\u00f6rd av altst\u00e4mman i SV, magnifikt assisterad av Ekestubbe i bortsvepande slinga. \u00c4ven herrarnas respektive bidrag har avsev\u00e4rda f\u00f6rtj\u00e4nster, medf\u00f6r att vokala f\u00e4rdigheter raffinerat kan visas upp i helfigur. Jakob Sollevi tar chansen att sjunga likt en crooner medan Alexander L\u00f6vmark drar p\u00e5 sin vana trogen och toppar med avancerad scat. Honom har jag ofta kunnat h\u00f6ra live i egna och andra konstellationer i G\u00f6teborg och hans tv\u00e5 skivor har recenserats (den senaste i JAZZ\/ OJ). I K-bloggen skrevs 2017 om Gunilla Th\u00f6rnfeldts skivdebut i eget namn. <\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r ju alltid en avv\u00e4gning hur man vill ta sig an melodier, hur mycket man vill putsa p\u00e5 dem i sinnrika arr. SV g\u00f6r inte anspr\u00e5k p\u00e5 att ha suver\u00e4na Manhattan Transfer som m\u00e5ttstock. Samtrimmade vokalkvartetten g\u00f6r sin grej d\u00e4r somliga influenser inf\u00f6rlivats. I lugna, vackra tong\u00e5ngar s\u00e5som Olle Adolphsons Om natten <\/em>och traditionella visan Vindarna sucka uti skogarna<\/em> kan paralleller dras till anrika Gals and Pals. Deras lyckade arbetsmetod framg\u00e5r med \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet i titell\u00e5ten fr\u00e5n debuten. Till skillnad fr\u00e5n giganten Ray Charles omvandlas Come Rain Or Come Shine <\/em>till subtilt sv\u00e4ng. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I f\u00f6rsta set framf\u00f6rs ocks\u00e5 ett renodlat vitalt swingnummer plus en utbroderad h\u00f6jdarversion av With A Little Help Frpm My Friends <\/em>d\u00e5 SV formerar om sig. Basen styr i framkant och rytml\u00e4ggaren, den nyligen prisade Jonas B\u00e4ckman, agerar s\u00e4rskilt i standardl\u00e5ten It Could Happen To You <\/em>pigg p\u00e5drivare. Och melodileverant\u00f6rerna p\u00e5 piano respektive altsax st\u00e5r f\u00f6r ypperliga inpass. Stigande m\u00e5ngsidige stj\u00e4rnan Axel M\u00e5rdsj\u00f6 f\u00f6rtj\u00e4nar extra ber\u00f6m, snabbt beh\u00f6vde han l\u00e4ra sig l\u00e5tar. Spelar sina solon f\u00f6rbluffande moget med fullst\u00e4ndig kontroll och uts\u00f6kt k\u00e4nsla. \u00c4r f\u00f6r \u00f6vrigt aktuell med f\u00f6rsta studioinspelade skivan i eget namn, (som jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att recensera f\u00f6r JAZZ\/ OJ). <\/p>\n\n\n\n

Inte odelat f\u00f6rtjust i hur de tar sig ab tv\u00e5 sena, episka Beatles-alster. Syftar p\u00e5 extranumret Let It Be <\/em>( har singeln i min \u00e4go) vars svepande mollanstrukna refr\u00e4ng blivit synonym med Live Aid-galans f\u00f6rbr\u00f6dring och p\u00e5 raskt gungande Get Back<\/em> n\u00e4stan renons p\u00e5 karakt\u00e4ristisk basg\u00e5ng. Vad betr\u00e4ffar den legendariska uppmaning som v\u00e4l blev Beatles sista hit med ”Maccan” p\u00e5 piano, ska framh\u00e5llas att den kom med orepad, efter \u00f6nskem\u00e5l fr\u00e5n en grabb i publiken. <\/p>\n\n\n\n

Ambivalensen inf\u00f6r dessa tolkningar uppv\u00e4gs med r\u00e5ge av genuina skimret i Monicas vals<\/em>, prydliga kreativiteten i So Long Big Time<\/em> d\u00e4r element av stompig blues ramar in samt popd\u00e4ngan Say Say Say <\/em>som ju var ett klatschigt samarbete emellan ”Maccan” och ”King of Pop”. Den sist n\u00e4mnda l\u00e5ten med fr\u00e4ckt framst\u00e4llt beat b\u00f6r betraktas som gruppens tredje toppnotering. Alla \u00e4r p\u00e5 t\u00e5rna anf\u00f6rda av oemotst\u00e5ndlig shuffle fr\u00e5n Jonas B\u00e4ckman. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Som framg\u00e5r av den kanske alltf\u00f6r omfattande recensionen\/ redog\u00f6relsen en lyckad konsert. Det var som vanligt v\u00e4rt att g\u00f6ra resan hit med t\u00e5gbyte. Att konserten inte svepte mig med \u00e4n mer, inte riktigt blev en upplevelse att bli fullst\u00e4ndigt uppslukad av. – \u00e4ven om dess avtryck kan komma att v\u00e4xa – har sin naturliga f\u00f6rklaring. Uppslutningen borde varit betydligt st\u00f6rre, appl\u00e5der skulle d\u00e5 ha rungat h\u00f6gre. T\u00e4ndningen fr\u00e5n de p\u00e5 scen var \u00e4nd\u00e5 oklanderlig, rent av beundransv\u00e4rd. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

6\/9 2023 Derg\u00e5rdsteatern i Lerum Arrang\u00f6rer: Musik i Lerum och Knutpunkt Vokalkvartetten Stockholm Voices best\u00e5r av grundaren Gunilla Th\u00f6rnfeldt (sopran), Maria Winther (alt) Alexander L\u00f6vmark (tenor) samt barytonst\u00e4mman Jakob Sollevi. 10-\u00e5rs jubileum firas genom att dra ut p\u00e5 turn\u00e9 med t\u00e4mligen f\u00e4rsk skiva i bagaget. F\u00f6rsta anhalt var ett sensommarsoligt Lerum, n\u00e5got som tyv\u00e4rr medf\u00f6rde […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-171233","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171233","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=171233"}],"version-history":[{"count":25,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171233\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":171317,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171233\/revisions\/171317"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=171233"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=171233"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=171233"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}