![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/unnamed-8.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Nun II
\nBetyg: 1
\nSvensk biopremi\u00e4r: 8 september
\nRegi: Michael Chaves<\/p>\n
Ingen kunde tro att regiss\u00f6ren James Wan skulle skapa ett – av f\u00e5, fungerande och framg\u00e5ngsrika filmuniversum i och med The Conjuring. Men med tre filmer – och en fj\u00e4rde p\u00e5 ing\u00e5ng, samt ett par spin-offs, har serien klamrat sig fast och attraherar en trogen skara fans.<\/p>\n
Men d\u00e5 en av de mer minnesv\u00e4rda antagonisterna fr\u00e5n huvudserien – \u00e5tminstone visuellt, blev utvald att b\u00e4ra upp en egen film blev det uppenbart att substansen f\u00f6r exkursioner hade varit b\u00e4st att undvika. The Nun var en hoppl\u00f6st tr\u00e5kig och blek film som saknade det stabila sk\u00e5despelet och samspelet mellan Patrick Wilson och Vera Farmiga. Ist\u00e4llet fick vi en Demi\u00e1n Bichir – som s\u00e5g ut som ett \u00e5skmoln och Vera Farmigas yngre syster Taissa, b\u00e5da tv\u00e5 m\u00e5ttligt intressanta.<\/p>\n
N\u00e4r det nu blivit dags f\u00f6r en uppf\u00f6ljare har flera involverade fr\u00e5n del ett insett det l\u00f6nl\u00f6sa och \u00f6vergett skeppet. Endast Farmiga och Jonas Bloquet \u00e5terst\u00e5r – oturligt nog f\u00f6r dem sj\u00e4lva. Och det \u00e4r bara att gratulera alla dem som INTE beh\u00f6ver associera sig med The Nun II, f\u00f6r v\u00e4ldigt snart visar sig den sanna skr\u00e4cken inte vara blodet eller den titul\u00e4ra skr\u00e4cknunnan utan den fasansfulla oskickligheten som utspelar sig framf\u00f6r publikens \u00f6gon. Det m\u00e5r vara h\u00e4nt att The Nun II inte siktar s\u00e4rskilt h\u00f6gt, det hela \u00e4r t\u00e4nkt att vara l\u00e4ttuggad skr\u00e4ck, men det urs\u00e4ktar inte att filmen \u00e4r skapad med samma omsorg som d\u00e5 ett hus skall j\u00e4mnas med marken.<\/p>\n
Regiss\u00f6ren Michael Chaves \u00e4r inte heller n\u00e5gon nykomling. Med b\u00e5de The Conjuring: The Devil Made Me Do It och The Curse Of La Llorona i bagaget borde Chaves vara b\u00e5de bekv\u00e4m och kunnig g\u00e4llande universumet. Absurt nog ter sig uppf\u00f6ljaren som ett vilset barn f\u00f6rsta dagen i skolan, utan n\u00e5gon som helst aning vad som skall g\u00f6ras. Detta leder till att filmen snabbt tr\u00e4der in i den mest pl\u00e5gsamma och uttr\u00e5kande repetition som sk\u00e5dats. Det k\u00e4nns som om Chaves har regisserat tre minuter och sedan varvat dessa i tv\u00e5 outh\u00e4rdliga timmar. F\u00f6rloppet inleds med f\u00f6rkastligt sk\u00e5despel – som med st\u00f6rsta sannolikhet kommer tvinga alla de inblandade att ing\u00e5 i vittnesskydds-program f\u00f6r att f\u00f6rskona sig fr\u00e5n skammen, sedan de mest horribla f\u00f6rs\u00f6k till skr\u00e4ck. H\u00e4r dyker den titul\u00e4ra nunnan upp bakom valfri karakt\u00e4r f\u00f6r att sedan g\u00f6ra en tjurrusning mot kameran. Denna beskrivning \u00e4r indikativ f\u00f6r etthundra procent av hela filmupplevelsen. Tanken att anstr\u00e4nga sig f\u00f6r att skapa variation eller sp\u00e4nning existerar inte, inte ens om publiken hade f\u00e5tt en karta, som tydligt markerade varje skeende, hade det kunnat vara mer f\u00f6ruts\u00e4gbart. Flera filmer har tenderat att vara repetitiva men s\u00e4llan har de – utan n\u00e5gon som helst sj\u00e4lvinsikt, varit \u00f6vertygade om att publiken inte skall se igenom bluffen. The Nun II k\u00f6r ist\u00e4llet p\u00e5 som om allt som presenteras \u00e4r h\u00e4pnadsv\u00e4ckande innovativt, snart blir denna totala hybris n\u00e4rmast f\u00f6rol\u00e4mpande. Ingen inblandad verkar ha tagit i beaktning att det \u00e4r t\u00e4nkande m\u00e4nniskor som tvingas se p\u00e5 \u00e5b\u00e4ket, inte paprikor och bananer, \u00e4ven om jag misst\u00e4nker att flera arma biobes\u00f6kare kommer befinna sig p\u00e5 samma mentala niv\u00e5 som valfri produkt p\u00e5 gr\u00f6nsakshyllan efter tortyren som \u00e4r The Nun II.<\/p>\n
Att ens kritisera ber\u00e4ttelsen fr\u00e5n n\u00e5got djupg\u00e5ende analytiskt perspektiv vore on\u00f6digt, \u00e4ven om vi inte hade att g\u00f6ra med en travesti. Skr\u00e4ckfilmer har inga problem med att l\u00e5ta det \u00f6vernaturliga ta \u00f6verhanden och att kritisera dem f\u00f6r bristande logik \u00e4r d\u00e4rmed lika menl\u00f6st som att ifr\u00e5gas\u00e4tta sockerhalten i godis. Men \u00e4ven h\u00e4r lyckas Michael Chaves spr\u00e4nga alla gr\u00e4nser\u2026 Vad det usla anbelangar det vill s\u00e4ga. Ber\u00e4ttartekniken och ber\u00e4ttelsens struktur \u00e4r bortom alla beskrivningar. Flera g\u00e5nger stagnerar filmen och \u00e4gnar sig \u00e5t trivialt nonsens som inte har n\u00e5gon annan effekt \u00e4n att s\u00f6va publiken. Karakt\u00e4rer som introduceras \u00e4r lika m\u00e4nskliga som vitvaror fr\u00e5n Elgiganten, de fyller en knappt funktion och kastas sedan bort som anv\u00e4nda servetter. Det redan n\u00e4mnda – vederv\u00e4rdiga, sk\u00e5despelet b\u00f6r inte studeras \u00f6verhuvudtaget, endast de scener d\u00e5 akt\u00f6rerna tvingas skrika f\u00f6r full hals har n\u00e5got sorts autenticitet, det kan ha att g\u00f6ra med att detta \u00e4r ett f\u00f6rkl\u00e4tt rop p\u00e5 hj\u00e4lp f\u00f6r att s\u00e5 snabbt som m\u00f6jligt komma ifr\u00e5n inspelningen.<\/p>\n
The Nun II \u00e4r skandal\u00f6st usel och g\u00e5r \u00f6verhuvudtaget inte att titta p\u00e5. Som om inte det vore nog verkar den utg\u00e5 fr\u00e5n att varenda bes\u00f6kande \u00e4r befriad fr\u00e5n \u2019\u2019s\u00e4llsynta saker\u2019\u2019 som medvetande och ett fungerande korttidsminne. Inte ens tusen Ave Maria kan r\u00e4dda detta.<\/p>\n