{"id":171020,"date":"2023-09-06T11:49:11","date_gmt":"2023-09-06T10:49:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171020"},"modified":"2023-09-07T23:30:18","modified_gmt":"2023-09-07T22:30:18","slug":"masterligt-konceptalbum-levererar-patosfylld-countryblues-ridin-av-eric-bibb","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=171020","title":{"rendered":"M\u00e4sterligt konceptalbum levererar patosfylld countryblues – Ridin\u00b4 av Eric Bibb"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Omslag Jan Malmstr\u00f6m<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Eric Bibb<\/p>\n\n\n\n

Ridin\u00b4<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Stockholm, New York och Quebec<\/p>\n\n\n\n

Mix, arrangemang och producent: Glen Scott<\/p>\n\n\n\n

Repute Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 24\/3 2023<\/p>\n\n\n\n

Recenserade f\u00f6rra skivan h\u00e4r (4+) och sett 72-\u00e5ringen p\u00e5 till exempel Stora Teatern, Nefertiti samt Akkurat p\u00e5 S\u00f6dermalm. Skulle tippa p\u00e5 att Eric Bibb – tidigare finsk manager, numera gift med en svenska som ibland sjunger med maken och med en inom showbiz k\u00e4nd son – har tillbringat st\u00f6rre delen av sitt liv i Europa och Norden. Gitarristen, s\u00e5ngaren och l\u00e5tskrivaren har genom sin l\u00e5nga karri\u00e4r kunnat knyt band till \u00e5tskilliga renommerade musiker, s\u00e5 ock p\u00e5 detta alldeles bed\u00e5rande verk. \u00c5terkommer i \u00e4mnet. Bibb vars katalog omfattar cirka tjugofem album debuterade f\u00f6r drygt femtio \u00e5r sedan. Att recension levereras f\u00f6rst nu f\u00e5r skyllas p\u00e5 tidsn\u00f6d och kanske skrivkramp. Har lyssnat ett antal g\u00e5nger p\u00e5 cd:n, blivit lika exalterad varje tillf\u00e4lle. Tog mig d\u00e4rf\u00f6r till slut i kragen och plitade ner mina synpunkter.<\/p>\n\n\n\n

De femton sp\u00e5ren utg\u00e5r fr\u00e5n oljem\u00e5lningen A Ride For Liberty <\/em> av Eastman Johnson fr\u00e5n 1862. Tavlan skildrar en afrikansk-amerikansk familjs flykt undan slaveriet vid tiden f\u00f6r inb\u00f6rdeskriget. Temat \u00e4r s\u00e5ledes vidriga rasismen svarta utsatts f\u00f6r, kampen f\u00f6r frig\u00f6relse d\u00e4r artistens l\u00e5tskrivar\u00e5dra rotad i bluesen utgjort sj\u00e4lva verktyget. S\u00e4llan h\u00f6rs lika angel\u00e4gna och l\u00e4ttbegripliga texter p\u00e5 engelska, textrader som f\u00f6rmodligen bygger p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l historiska studier som egen erfarenhet. Om de betraktas f\u00f6ruts\u00e4ttningsl\u00f6st framst\u00e5r entydigt kategoriska h\u00e5llningen som alltf\u00f6r endimensionell. Finns ju minst sagt obekv\u00e4ma sanningar kring effekter av BLM-r\u00f6relsen vilka d\u00f6ljs av media. P\u00e5pekandet att nyanser saknas \u00e4r inte ovidkommande, men \u00e4nd\u00e5 en marginell inv\u00e4ndning! Melodier med otrolig tyngd matchas kongenialt av Eric Bibbs \u00f6vertygande r\u00f6st som med sj\u00e4lvklar emfas trumfar in sitt budskap. Och han sjunger lika str\u00e5lande som n\u00e5gonsin. <\/p>\n\n\n\n

I den avsev\u00e4rt yngre Glen Scott ( Mary J. Blige, Craig David, Dr. Robert) har han funnit sin ideala samarbetspartner. De har arbetat tillsammans vid upprepade tillf\u00e4llen med utm\u00e4rkt resultat. Londonbaserade producenten och multiinstrumentalisten arrangerar varje komposition likt sj\u00e4lvlysande p\u00e4rlor p\u00e5 ett ov\u00e4rderligt halsband. Kanske en klumpig metafor, men varje l\u00e5t \u00e4r inte bara en del i en enhetlig formation utan en sj\u00e4lvst\u00e4ndigt glimrande juvel. Saknar komplett lista \u00f6ver medverkande. Kan i alla fall meddela att den genialiske Glen Scott bland annat spelar bas, trummor, percussion, orgel, piano, syntar och ansvarat f\u00f6r programmering. Han tycks vara en expert p\u00e5 att g\u00f6ra r\u00e4tt sorts avv\u00e4gningar, f\u00e5 fram perfekta nyanser.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
fr\u00e5n artistens facebooksida Sheffield 6\/8 2023 fotograf: Mal Whichelow<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av skivans n\u00e4rmast osannolika uppb\u00e5d av g\u00e4ster \u00e4r den allra mest k\u00e4nda veteranen Taj Mahal som f\u00f6rekommer p\u00e5 munspel och akustiskt gitarrspelande i sv\u00e4ngig l\u00e5t betitlad Blues Funky Lika Dat. <\/em>En av Afrikas mest popul\u00e4ra artister medverkar p\u00e5 ett sp\u00e5r. Syftar p\u00e5 Habib Koit\u00e9 fr\u00e5n Mali som har huvudrollen i Free. <\/em>Spelar ett str\u00e4nginstrument som skulle kunna vara banjo. En tredje tungviktare heter Russell Malone, jazzgitarrist med hela album i eget namn och d\u00e4rtill flitigt anlitad av idel stora namn, exempelvis Diana Krall. Vet att jag sett honom med Ron Carter och troligen ocks\u00e5 med Dianne Reeves. Exekverar synnerligen eleganta och uttrycksfulla solon i tv\u00e5 lysande l\u00e5tar, genomsyrade av skiftande temperament. <\/p>\n\n\n\n

Feature p\u00e5 suggestiva I Got My Own <\/em>signeras den f\u00f6r mig obekante Amar Sundy, en fransk-algerisk gitarrist kallad f\u00f6r \u00f6knens bluesman. Albumet man omg\u00e5ende sugs in kryddas med flera duetter. En av de mest avskalade framf\u00f6rs ypperligt tillsammans med kanadensiske bluesgitarristen Harrison Kennedy. Sinner Man <\/em>\u00e4r inspelad med Eric Bibb String Band p\u00e5 en festival i Michigan till f\u00f6r bevarandet av kulturtraditioner. Ett sv\u00e4ngigt alster pendlande emellan folk rock och gospel som l\u00e4ckert f\u00e4rgas av uppflammande extas. I l\u00e5ten som f\u00f6rgylls av medverkan fr\u00e5n legendaren Taj Mahal sjungs med sk\u00e4rpa duett med Jontavious Willis. M\u00e4nnen dominerar fast k\u00f6ren best\u00e5r av kvinnlig auktoritet, bland andra Ida Sandlund och Ulrika Bibb. Vackert klingande uppbackning g\u00f6r avtryck, s\u00e4rskilt i ett par duetter. <\/p>\n\n\n\n

I en oavbrutet tillg\u00e4nglig stil som ofta sv\u00e4nger kopi\u00f6st genom trollbindande estetik, h\u00f6rs influenser fr\u00e5n storheter som Ry Cooder, Richie Havens, Lightnin\u00b4Hopkins och n\u00e4mnda Taj Mahal. Oemotst\u00e5ndliga gungande harmoniken i Tulsa Town <\/em>framst\u00e5r som en of\u00f6rblommerad hyllning till J.J Cale, n\u00e4ra nog en rip off av dennes distinkta sound. En egen varm ton har karvats fram med allt st\u00f6rre pondus sedan nya milleniet. Bortsett fr\u00e5n tv\u00e5 traditionella l\u00e5tar emanerar allt material fr\u00e5n Eric Bibb. Noterar f\u00f6r s\u00e5 gott som varje melodi vilken f\u00f6runderlig f\u00f6rm\u00e5ga han besitter n\u00e4r det g\u00e4ller att skriva slagf\u00e4rdiga alster. Noterar att fyra singlar fr\u00e5n ett minst sagt helgjutet album sl\u00e4ppts.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
bild fr\u00e5n artistens fb-sida fr\u00e5n konsert i \u00e5r i Belfast<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Registrerar \u00f6dmjuk stolthet och tacksamhet grundad i kristen tro, vars musikaliska yttringar k\u00e4nns s\u00e5 enast\u00e5ende att Ridin<\/em>\u00b4 f\u00f6rtj\u00e4nar epitet magnum opus. I lager av sk\u00f6nhet och sv\u00e4ngiga tong\u00e5ngar sipprar vrede fram \u00f6ver or\u00e4ttf\u00e4rdigt beteende plus ren ondska. Subtila rytmer, kvidande solon i olika schatteringar fr\u00e5n skickliga str\u00e4ngb\u00e4ndare ( eskapaderna av Amar Sundy \u00e4r bara ett av flera lysande exempel) samt kraftfulla refr\u00e4nger utg\u00f6r b\u00e4rande best\u00e5ndsdelar, i en konstruktion som konstant f\u00e5ngar mig. Enda l\u00e5t som inte riktigt n\u00e5r upp till samma styrka, samma densitet, \u00f6verraskar genom sitt intro p\u00e5 piano. Bibb l\u00e4mnar lyssnaren med spr\u00f6tt gnisslande fiol-feature i Americana-tappning. <\/p>\n\n\n\n

Vill verkligen betona hur osannolikt h\u00f6gklassig produktionen \u00e4r. Sammanlagt sju(!) ljudtekniker beh\u00f6vdes och Jesper Wikstr\u00f6m fungerade som exekutiv producent. Fascineras av ett tungt, stundtals avskalat sound vars ofantliga rymd \u00e4r ytterligare en plusfaktor. Att en prisad akustisk gitarrist omger sig med kompletterande musiker av h\u00f6gsta rang, ger mig en gl\u00e4dje av en omfattning som inte nog kan understrykas. Har f\u00e5tt fram att Chuck Antony bidrar tillsammans med Staffan Astner (som jag kunnat avnjuta i alla fall tv\u00e5 g\u00e5nger med Bibb) och p\u00e5 slide och pedal steel en annan favorit, n\u00e4mligen Ola Gustafsson vars medverkan i sig \u00e4r en kvalitetsmark\u00f6r. Folkmusikgiganten Esbj\u00f6rn Hazelius tillf\u00f6r sin unika kvalitet p\u00e5 cittra och fiol. Vad rutinerade Eric Bibb tillsammans med n\u00e4rmast surrealistiskt bra bedrifter fr\u00e5n sina m\u00e5nga medarbetare \u00e5stadkommit \u00e4r episkt, b\u00f6r rankas som ett m\u00e4sterverk. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Eric Bibb Ridin\u00b4 5 Inspelad i Stockholm, New York och Quebec Mix, arrangemang och producent: Glen Scott Repute Records Releasedatum: 24\/3 2023 Recenserade f\u00f6rra skivan h\u00e4r (4+) och sett 72-\u00e5ringen p\u00e5 till exempel Stora Teatern, Nefertiti samt Akkurat p\u00e5 S\u00f6dermalm. Skulle tippa p\u00e5 att Eric Bibb – tidigare finsk manager, numera gift med en svenska […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-171020","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171020","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=171020"}],"version-history":[{"count":23,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171020\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":171206,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/171020\/revisions\/171206"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=171020"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=171020"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=171020"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}