![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/09\/64e35e9607b78_thumbnail.jpeg.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Equalizer 3
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 1 september
\nRegi Antoine Fuqua<\/p>\n
Medborgargarden och personer som tar r\u00e4ttvisan i egna h\u00e4nder slutar aldrig att inspirera till ber\u00e4ttelser. Oavsett om det \u00e4r Death Wish eller Marvels The Punisher forts\u00e4tter temat att f\u00e4ngsla. The Equalizer 3 lyckas ta detta klassiska recept och leverera en ov\u00e4ntat medryckande d\u00f6dsodyss\u00e9 som m\u00e5nga g\u00e5nger \u00e4r det b\u00e4sta serien erbjudit. Det \u00e4r lika diametralt som ett schackspel vad g\u00e4ller det dramatiska. Utrymme f\u00f6r n\u00e5gra som helst nyanser eller funderingar finns inte. Kampen mellan ont och gott \u00e4r simplare \u00e4n i en saga f\u00f6r barn. D\u00e4r The Equalizer 2 f\u00f6rsvann in i m\u00e4rklig r\u00f6ra av konspirationer och intriger \u00e4r hotet denna g\u00e5ng den italienska maffian. Det \u00e4r sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig en mer \u00f6veranv\u00e4nd grupp av kriminella p\u00e5 film, men Fuqua v\u00e4ljer denna g\u00e5ng att portr\u00e4ttera maffian som gatuligister, med allt vad det inneb\u00e4r, tatueringar, illasittande tr\u00e4ningskl\u00e4der och en f\u00f6rsmak f\u00f6r snabba fordon. Genom att ta bort de romantiserade Gudfadern-inslagen, som familjemiddagar och br\u00f6llop i stora tr\u00e4dg\u00e5rdar, skapas en trupp av genuint avskyv\u00e4rda gangsters som kan avhandlas snabbt och brutalt utan att n\u00e5gon alltf\u00f6r komplex etisk diskussion uppst\u00e5r medan filmen rullar.<\/p>\n
Massakern blir ocks\u00e5 mer potent d\u00e5 Fuqua lyckas tillf\u00f6ra en enkel men effektiv dramatik vad g\u00e4ller att portr\u00e4ttera idyllen. Ist\u00e4llet f\u00f6r ett gr\u00e5tt Boston f\u00e5r vi en lite platt men charmig tolkning av en italiensk sm\u00e5stad i Federico Fellini-anda d\u00e4r alla inv\u00e5nare k\u00e4nns som m\u00e5ttligt sympatiska stereotyper. Det finns en intimitet i att l\u00e5ta ett mer lokalt samh\u00e4lle st\u00e5 i centrum ist\u00e4llet f\u00f6r en anonym storstad, detta g\u00f6r hotet mer personligt. Dessutom paketeras allting i ett visuellt snyggt paket d\u00e5 Fuqua nu anst\u00e4llt den geniala fotografen Robert Richardson. Richardson skapar ett kristallklart utseende som f\u00e5r varenda kullerstensgata att se inbjudande ut. Det hela kan beskrivas som traditionellt, sp\u00e5rbundet och – framf\u00f6rallt, fungerande. Likt en pizza s\u00e5 fungerar det oavsett kvalitet. Och genom att involvera en mer traditionell antagonist blir kampen mellan ont och gott klassisk och leder till f\u00f6ruts\u00e4gbar men tidl\u00f6s sp\u00e4nning.<\/p>\n
Fuqua har alltid varit en regiss\u00f6r som gillar h\u00e5rda tag, inte bara inneh\u00e5llsm\u00e4ssigt utan ocks\u00e5 utf\u00f6randet. Allting \u00e4r genomf\u00f6rt med grova arbetshandskar och presenteras rakt upp och ned utan n\u00e5gra f\u00f6rs\u00f6k till pretentioner. De breda penseldragen och avsaknaden av n\u00e5got st\u00f6rre djup f\u00f6r tankarna till actionfilmer fr\u00e5n det tidiga 00-talet. En tid d\u00e5 terrorism, s\u00e4kerhetstj\u00e4nster och eldstrider var actionfilmens k\u00e4rna. Samtidigt som en resa tillbaka i tiden har sin charm p\u00e5minner detta ocks\u00e5 om hur actiongenren v\u00e4xt och blivit till s\u00e5 mycket mer \u00e4n en bred och linj\u00e4r motorv\u00e4g. Den rudiment\u00e4ra ber\u00e4ttandet har kraftiga begr\u00e4nsningar, d\u00e4rf\u00f6r kr\u00e4vs en effektiv struktur som kan engagera hela v\u00e4gen igenom. Det initiala ruset att se Washington eliminera bovar och banditer \u00e4r om\u00f6jligt att beh\u00e5lla om det inte ackompanjeras av ett tempo som f\u00e5r publiken att hungra efter mer.<\/p>\n
Tyv\u00e4rr \u00e4r The Equalizer 3 misslyckad rent strukturellt och sviker sitt eget etos om simplicitet i ett hoppl\u00f6st f\u00f6rs\u00f6k att ge ber\u00e4ttelsen ytterligare en dimension. Bredvid striden mot den lokala brottslighet f\u00f6rkommer ocks\u00e5 ett helt hoppl\u00f6st sidosp\u00e5r som involverar Dakota Fanning i rollen som CIA-agent. Tanken \u00e4r att skapa en aningen mer komplex ber\u00e4ttelse som inkluderar kriminalitet p\u00e5 internationell niv\u00e5, men resultatet blir ist\u00e4llet ett antal sekvenser som k\u00e4nns som ren och sk\u00e4r fogmassa. S\u00e4ttet de tv\u00e5 parallella ber\u00e4ttelserna v\u00e4vs ihop och integreras \u00e4r genomg\u00e5ende klumpigt och leder i slut\u00e4nden inte fram till n\u00e5gonting. F\u00f6rhoppningen att Washington och Fanning skulle kunna frammana lite nostalgi genom sin \u00e5terf\u00f6rening, n\u00e4stan tjugo \u00e5r efter deras medverkan i Man On Fire, sl\u00e5s ocks\u00e5 i spillror d\u00e5 scenerna mellan dem pl\u00e5gas av medioker dialog och ett ov\u00e4ntat tafatt sk\u00e5despel fr\u00e5n b\u00e5da tv\u00e5. Dock \u00e4r detta inte f\u00f6rv\u00e5nande d\u00e5 Fanning gradvis blivit mer och mer irrelevant i takt med att hennes syster Elle stulit rampljuset. Detta verkar ha resulterat i att Fanning gett upp och numera bjuder p\u00e5 ett sk\u00e5despel som \u00e4r lika levande som en robotdocka p\u00e5 ett n\u00f6jesf\u00e4lt.<\/p>\n
Men Fannings underm\u00e5liga sk\u00e5despel \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n lika problematiskt som filmens final som kan vara ett av \u00e5rets v\u00e4rsta antiklimax. Trots att allting verkar leda till en explosiv och f\u00f6rl\u00f6sande final, blir alltihop en tafatt repris av det vi sett i tidigare filmer. Inte ens v\u00e5ldet, som inledningsvis \u00e4r r\u00e5are och mer h\u00e4nsynsl\u00f6st \u00e4n tidigare, avtar och avslutet k\u00e4nns som en enda l\u00e5ng suck d\u00e4r alla id\u00e9er tagit slut.<\/p>\n
I sitt esse \u00e4r The Equalizer 3 ytterst tillfredst\u00e4llande underh\u00e5llning, i sina dalar \u00e4r det b\u00e5de ointressant och strukturellt uselt, n\u00e5got som resulterar i en duglig men djupt sargad film som hade kunnat briljera genom mer bearbetning och kreativ eftertanke.<\/p>\n