{"id":170429,"date":"2023-08-21T23:15:56","date_gmt":"2023-08-21T22:15:56","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=170429"},"modified":"2023-08-21T23:15:57","modified_gmt":"2023-08-21T22:15:57","slug":"ystad-sweden-jazz-festival-2023-del-iii-expressiva-fornyare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=170429","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazz Festival 2023 – del III Expressiva f\u00f6rnyare"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Shamania – foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

KYLE EASTWOOD QUINTET framf\u00f6r i festivalens hj\u00e4rta, charmiga Ystad Teater fr\u00e5n sent 1800-tal, en repertoar organiserad kring ett tacksamt tema: Filmmusik av kvintettens ledare och soundtrack f\u00f6rknippat med dennes ber\u00f6mde far. Kyle Eastwood har i egenskap av basist flitigt tagits i anspr\u00e5k i decennier som session-musiker, dessutom sl\u00e4ppt nio plattor i eget namn och komponerat musik till lika m\u00e5nga av pappans filmer, vilket definierar honom som motsatsen till skuggfigur. Tidigare i \u00e5r kom Eastwood<\/em> Symphonics<\/em> tematiskt centrerad kring soundtrack med anknytning till Clint Eastwoods l\u00e5nga karri\u00e4r. Bandledaren inventerade London efter l\u00e4mpliga musiker f\u00f6r sex \u00e5r sedan. Besl\u00f6t sig f\u00f6r att engagera exempelvis pianisten Andrew McCormack, batterist Chris Higginbottom, saxofonisten Brandon Allen samt p\u00e5 trumpet och bygelhorn Quentin Collins. 55-\u00e5rige bandledaren alternerar p\u00e5 kontra- och elbas. Framtr\u00e4dandet p\u00e5 YSJF \u00e4r det sista p\u00e5 deras sommarturn\u00e9. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jan Lundgren upplyser om att han bevittnade bandet i Basel f\u00f6r 3-4 \u00e5r sedan, varvid invitation skickades. Man drar ig\u00e5ng via mesta m\u00f6jliga jazzidiom genom att lira musik ur Bird<\/em>, den trov\u00e4rdigt gripande biopic jag sett p\u00e5 bio. Inspirerade bl\u00e5sare ges solistutrymme n\u00e4r Charlie Parker tolkas pulserande, \u00e4ven om f\u00f6rfarandet k\u00e4nns som uppv\u00e4rmning. Det aningen trevande draget \u00e4r som bortbl\u00e5st i komposition av John Williams h\u00e4mtad fr\u00e5n Licens att d\u00f6da. <\/em>Musikens visuella funktion g\u00f6r sig p\u00e5mind. Avg\u00f6rande h\u00e4ndelser skildras. H\u00f6r eggande driv i mustigt soundtrack. Noterar imponerande solo p\u00e5 bygelhorn av skicklige Collins, med meriter fr\u00e5n bland andra Gregory Porter och Alicia Keys. I medley signerat Lalo Schifrin framst\u00e4lls ledmotiv ur Dirty Harry <\/em>och Magnum Force<\/em> ,action med accelererande, hotfull ton. Distinkt pumpas dramatiskt intrig fram med groovig muskul\u00f6s elbas i t\u00e4ten. Stekhett sound med s\u00e5dan densitet att odiskutabel h\u00f6jdpunkt uppn\u00e5s. I m\u00e5leriskt, kokande sound f\u00e5r mannen med trumstockarna feeling. Och efter basfeature i Letters Frpm Iwo Jama<\/em> m\u00f6ts rytmsektionen i ett kraftfullt inl\u00e4gg.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r en handfull dollar <\/em>tycks mig ges en radikal omdaning efter extensivt, pregnant intro p\u00e5 kontrabas. Trumpetare och trummis duellerar raffinerat medan McCormack vid flygeln kreerar en uppspeedad variant av temat. En ytterligare definitiv fulltr\u00e4ff uppst\u00e5r i Gran Torino <\/em>vars ytterst f\u00f6rsynta bildspr\u00e5k firar triumfer, inte minst i skrynkligt rapp konversation mellan trumpet och sopransax. Oscarsvinnande ledmotivet skrivet f\u00f6r Adele ur James Bond-filmen Skyfall <\/em>roteras snyggt med sm\u00e4ktande laddning. Nervigt inneh\u00e5ll frambesv\u00e4rjs flyh\u00e4nt. Samtliga visar upp avsev\u00e4rd kapacitet, st\u00f6kar runt med disharmoniska utfall, l\u00e4ngst fram febrigt svepande fraser p\u00e5 tenorsax. H\u00f6gt mixad basen accentuerar de f\u00f6r Bond-filmer obligatoriska crescendon.<\/p>\n\n\n\n

Mannen vars utseende n\u00e4rmast kusligt tydligt skvallrar om i vems fotsp\u00e5r han delvis g\u00e5r, lanserar allra sist supertajt version av Henry Mancinis episka Rosa pantern<\/em>,-tema, marinerad i sina smidiga taktf\u00f6rflyttningar. F\u00f6rvandlas i \u00f6ppna str\u00e5k till en cool orgie i estetik \u00e1 la Jazz Messengers. Fans av filmmusik st\u00f6pt i m\u00e4rgfull inramning f\u00e5r sannerligen sitt lystm\u00e4te.. Efter\u00e5t blir jag f\u00e5nigt nog starstruck. St\u00e5ende ett par meter fr\u00e5n kvintetten som signerar i t\u00e4ltet f\u00f6rm\u00e5r jag inte ge dem det ber\u00f6m de f\u00f6rtj\u00e4nar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Rikhaltiga utbudet rymmer ytterligare en konceptuell konsert baserad i filmens v\u00e4rld, n\u00e4mligen A TRIBUTE TO KRZYSTOF KOMEDA av MARCIN WASILEWSKI ALL STARS. Polske jazzpianisten och tons\u00e4ttaren Komeda (1931-1969), ryktbar internationellt fr\u00e4mst genom soundtrack till filmer av Roman Polanski och Andrzej Wajda bes\u00f6kte upprepade g\u00e5nger Sverige, medan svenska jazzcelebriteter g\u00e4rna turnerade i Polen. En annan koppling l\u00e4nderna emellan och dessutom sammanbindande faktor utg\u00f6r den v\u00e4rldsber\u00f6mde trumpetaren Tomasz Stanko som dog 2017. Han skrev filmmusik, samarbetade med tons\u00e4ttaren och ledande svenska jazzmusiker samt hade ett l\u00e5ngvarigt samarbete med Wasilewskis trio Simple Acoustic Trio som till dags dato existerat i snart trettio \u00e5r. Pianistens All Star-sammans\u00e4ttning \u00e4r Slawomir Kurkiewicz kontrabas, Michal Miskiewicz trummor, Tomasz Dabrowski trumpet samt p\u00e5 tenorsaxofon Joakim Milder – professor p\u00e5 KMH, konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Norrbotten Big Band och vinnare av Gyllene Skivan h\u00e4rom \u00e5ret. <\/p>\n\n\n\n

Som jag f\u00f6rest\u00e4llt mig en b\u00e5de f\u00e4ngslande och utmanande konsert, delvis med r\u00f6tter i 60-talets experimentella frijazzscen. Hade som novis p\u00e5 polsk jazz mycket begr\u00e4nsade f\u00f6rkunskaper, \u00e4ven om somliga stycken fr\u00e5n Polanskis tidiga genombrottsfilmer givetvis funnits lagrade hos mig. L\u00e4tt hotfull st\u00e4mning sv\u00e4var i luften inledningsvis i ett intrikat ensemblespel h\u00e4mtat fr\u00e5n Kniven i vattnet<\/em>, b\u00e4gge bl\u00e5sarna f\u00f6red\u00f6mligt f\u00f6renade varp\u00e5 animerad forts\u00e4ttning tar vid initierad av glimrande pianist. Visuella best\u00e5ndsdelar tr\u00e4der fram, gestaltar eller betonar karakt\u00e4rers tillst\u00e5nd. Toner s\u00e4llan behagfulla kivas och kvider f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka mottagandet av konstverket (l\u00e4s filmerna). Ska p\u00e5pekas att hattf\u00f6rsedda trumpetaren bosatt i Malm\u00f6 sl\u00e4ppt nio album i eget namn. B\u00f6r i likhet med f\u00f6reg\u00e5ende engelske instrumentkollegan, betraktas som en virtuos kapabel till svindlande \u00f6vertoner. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Den som med van hand satt samman All Star-konstellationen, presenterar j\u00e4mte ber\u00e4ttar om vald musik signerad Komeda i ett uppeh\u00e5ll mitt i konserten. Vi h\u00f6r l\u00e5t ur Litania <\/em>utgiven av tidigare n\u00e4mnda Tomasz Stanko tillsammans med sex prominenta skandinaver, varav en kuri\u00f6st nog var Joakim Milder. Och som komplement till filmtematiken ocks\u00e5 utdrag ur ett komplext stycke, om jag har r\u00e4tt uppgift gjordes Requiem to John Coltrane. <\/em>Att d\u00e4refter f\u00e5 ta emot komposit\u00f6rens st\u00f6rsta ”hit”, g\u00e5tfullt kittlande Lullaby <\/em>ur Rosemarie\u00b4s Baby <\/em>utg\u00f6r en stundtals lika kr\u00e4vande som elastisk konserts kulmen. Ledmotivet glider undflyende f\u00f6rf\u00f6riskt iv\u00e4g tack vare magnifika musiker. <\/p>\n\n\n\n

Explosivt nervdaller f\u00f6ljs upp av dr\u00f6msk dynamik. Det rivigt vassa kontrasteras mot n\u00e4rmast omt\u00e4nksamma tong\u00e5ngar. Somliga sekvenser k\u00e4nnetecknas logiskt nog av en dr\u00f6jande atmosf\u00e4r. Mycket l\u00e4ngtan och oro kan anas och i ett skede forsar toner fram i en hardboppande lavastr\u00f6m. \u00d6msom fladdrigt, \u00f6msom introspektiv inriktning. Lyh\u00f6rda och samtrimmade musiker excellerar. Joakim Milder formulerar en imponerande sp\u00e4nnvidd av k\u00e4nslor oavsett om det r\u00f6r sig om spr\u00e4ck eller s\u00e5ngbara melodier. Ibland f\u00f6rmedlas anarkistisk friktion s\u00e5 pass intensivt att svensk jazzbiografiker p\u00e5pekar f\u00f6r mig att detta program inte skulle funka hos hans lokala jazzklubb.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Observerar omv\u00e4xlande, snygg ljuss\u00e4ttning; f\u00f6rmodligen framtagen f\u00f6r att p\u00e5minna om skiftande st\u00e4mningar i filmscener. Marcin Wasilewski bevisar med sitt fl\u00f6dande anslag varf\u00f6r han \u00e5tnjuter s\u00e5dan respekt i branschen, Och rytmsektionens f\u00f6rtj\u00e4nstfulla agerande m\u00e5ste framh\u00e4vas, bidrog till en mycket lyckad livebegivenhet. Tveksamt om jag skulle lyssnat lika h\u00e4ngivet under andra omst\u00e4ndigheter. Efter st\u00e5ende ovationer ges extranummer som doftar Miles och dennes 60-tals kvintett. ( h\u00f6gsta betyg i min bok) Snabbfotad ekvilibristisk d\u00e4nga framf\u00f6rd med majest\u00e4tisk kontroll vars titel sannolikt var Kattorna. <\/em> <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

MARILYN MAZUR\u00b4S SHAMANIA spelar mitt p\u00e5 dagen p\u00e5 Teatern. Den omtalade danska rytml\u00e4ggarens kvinnokollektiv best\u00e5r inklusive henne sj\u00e4lv av \u00e5tta personer. P\u00e5 scen syns p\u00e5 piano och keyboard den i K\u00f6penhamn bosatta japanska pianisten Makiko Hirabayashi, Lisbeth Diers p\u00e5 percussion och congas, Ida Gormsen p\u00e5 elbas, den svenska s\u00e5ngerskan Josefin Cronholm som har sitt s\u00e4te i Danmark samt i bl\u00e5ssektionen Lis Wessberg p\u00e5 trombon, Lotte Anker p\u00e5 saxofoner samt p\u00e5 trumpet och gethorn Hildegunn \u00d6iseth fr\u00e5n Norge. N\u00e5gra har h\u00f6rts live flera g\u00e5nger tidigare i andra formationer medan jag saknade kunskap om andras karri\u00e4rer. Minns att jag sett grupp ledd av Mazur – uppm\u00e4rksammad f\u00f6r samarbeten med Miles, Wayne Shorter, Gil Evans och Jan Garbarek – p\u00e5 Nef och h\u00e4rom\u00e5ret ingick hon och pianisten i combo anf\u00f6rd av \u00d6iseth som SR spelade in i Lerum. Cronholms senaste alster Milton p\u00e5 svenska<\/em> recenserades f\u00f6r \u00f6vrigt i K-bloggen tidigare i somras och gig av henne p\u00e5 Nef har ocks\u00e5 blivit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r en text.<\/p>\n\n\n\n

Ett entusiastiskt auditorium ”konfronteras” med innovativa spr\u00e5ng rotade i rituella inslag. Orkestern som debuterade live 2015 och gett ut tv\u00e5 album \u00e5terknyter till den instinkt, vars urkraft Mazur menar styrde kvinnors gemenskap i gamla samh\u00e4llen. Prisade projektledaren med m\u00e5ngkulturellt ursprung f\u00f6rfogar, tillsammans med den f\u00f6r mig v\u00e4lbekanta Diers (en favorit) \u00f6ver en arsenal av attiraljer. I presentation n\u00e4mns exempelvis nigeriansk lertrumma, congas, bongotrummor, mbira och st\u00e4md gonggong. D\u00e4rtill finns f\u00f6rst\u00e5s konventionellt trumset och ett antal prasslande pinaler. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Orkestern lanseras under parollen ”v\u00e4rdet av goda grannar vilka vi kan dela extraordin\u00e4ra upplevelser med”. \u00d6verraskar genom att \u00e4ntra scen p\u00e5 parad var och en ljudande med instrument. Man beh\u00f6ver vara beredd p\u00e5 ett visst m\u00e5tt av avantgardism, vars anstrykning av kakafoni m\u00e4rks omg\u00e5ende. Skulle sammantaget ha \u00f6nskat att mer av suggestivt groove f\u00f6rekommit, p\u00e5 bekostnad av ober\u00e4kneligt utforskande. Skenbart impulsiva v\u00e4ndningar och otyglade \u00f6verg\u00e5ngar f\u00e5r mig att associera till Frank Zappa och hans musiker, s\u00e4rskilt i b\u00e5ngstyrigt atonala Virtual Towers<\/em>. Toner slungas ut, knycklas ihop och uppst\u00e5r extremt t\u00f6jbara former. Inledningsvis b\u00f6kas det lekfullt bland vilt v\u00e4xande utskott. I ny kontrasterande fas fokuserar samtliga p\u00e5 att utvinna ett taktilt tillst\u00e5nd n\u00e4r klanger framst\u00e4lls unisont i till exempel Gongs For Peace<\/em>. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Mazur introducerar efter hand den sick-sackande v\u00e4v hon draperat uppflammande utbrott och suggestiva str\u00e5k i. \u00d6sterl\u00e4ndskt s\u00f6kande med v\u00e4sterl\u00e4ndskt beat! Blir upphetsande n\u00e4r gemensam urkraft med oklanderlig balans vr\u00e4ker p\u00e5,. Musiken fl\u00f6dar d\u00e5 fram\u00e5t med bandl\u00f6s elbas som ankare i en fri roll. F\u00e4ster mig vid samst\u00e4mmigheten i Cicular Chant<\/em> som utvecklas till pulserande groove, h\u00f6gst troligt det n\u00e4rmaste Marilyn Mazur\u00b4s Shamania kommit en veritabel hit. Shadow Tune <\/em>lanseras, l\u00e5t med feature fr\u00e5n Hirabayashi och Cronholm v\u00e4xelvis vacker eller osk\u00f6n. Norskans lyriskt m\u00e4ttade solo p\u00e5 gethorn ackompanjeras fint av syntslinga.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Eftersom komplexa strukturer \u00f6verlag dominerar och ofta initieras av lika duktig som utmanande bl\u00e5ssektion, infinner sig en slags befrielse i sprillans f\u00e4rskt finalnummer. N\u00e4r gasen trampas i botten serveras smaskig fusion, vilket g\u00f6r mig bel\u00e5ten. Cronholm som mestadels sjunger ordl\u00f6st tar sig, assisterad av k\u00f6r, an en engelsk text d\u00e4r refr\u00e4ngen lyder ”Together Again”. Kvinnorna g\u00f6r h\u00e4r sk\u00e4l f\u00f6r orkesterns namn i ett hypnotiskt tassande tunggung \u00e1 la Kip Hanrahan. Trots eller m\u00f6jligen tack vare en salig blandning av uttryck, orsakar deras happening till konsert stor respons. P\u00e5 beg\u00e4ran framf\u00f6rs en sammanh\u00e4ngande melodi, vars optimistiska grundackord v\u00e4cker f\u00f6rhoppningar om en ljusare framtid. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

KYLE EASTWOOD QUINTET framf\u00f6r i festivalens hj\u00e4rta, charmiga Ystad Teater fr\u00e5n sent 1800-tal, en repertoar organiserad kring ett tacksamt tema: Filmmusik av kvintettens ledare och soundtrack f\u00f6rknippat med dennes ber\u00f6mde far. Kyle Eastwood har i egenskap av basist flitigt tagits i anspr\u00e5k i decennier som session-musiker, dessutom sl\u00e4ppt nio plattor i eget namn och komponerat […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-170429","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/170429","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=170429"}],"version-history":[{"count":36,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/170429\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":170500,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/170429\/revisions\/170500"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=170429"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=170429"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=170429"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}