![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/blue-beetle.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Blue Beetle
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 18 augusti 2023
\nRegi Angel Manuel Soto<\/p>\n
Warner Brothers och DC har haft ett tufft \u00e5r. Shazam: Fury Of The Gods och The Flash slutade i ekonomisk h\u00e4rdsm\u00e4lta. Om det inte hade varit f\u00f6r det faktum att den nya studiochefen f\u00f6r DC – regiss\u00f6ren James Gunn, har lovat att starta om det hela med nya krafttag, hade gravstenen beh\u00f6vt ristas illa kvickt. Trots att DC – de senaste \u00e5ren, och med f\u00e5 undantag, bjudit p\u00e5 filmer som \u00e4r lika angen\u00e4ma som doften av surstr\u00f6mming har jag \u00e4nd\u00e5 f\u00e5tt ov\u00e4ntat mycket utdelning vad g\u00e4ller underh\u00e5llning fr\u00e5n b\u00e5de Fury Of The Gods och The Flash. D\u00e4rf\u00f6r fanns det – kanske, en mikroskopisk m\u00f6jlighet att Blue Beetle skulle kunna \u00f6verraska. Att det \u00e5tminstone inte skulle vara ett vandrande sk\u00e4mt.<\/p>\n
Utg\u00e5ngspunkten \u00e4r det sannerligen inget fel p\u00e5, vi har att g\u00f6ra med en relativt ok\u00e4nd hj\u00e4ltefigur som f\u00e5 – bortsett fr\u00e5n de mest inbitna, k\u00e4nner till, n\u00e5got som ger filmskaparna latitud att forma projektet d\u00e5 f\u00e5 f\u00f6rv\u00e4ntningar existerar. Filmens ensemble best\u00e5r i huvudsak av mexikanska och sydamerikanska akt\u00f6rer och karakt\u00e4rer. M\u00f6jligheterna att utforska den latinamerikanska kulturen, visa upp den i en massiv kommersiell film, skapar f\u00f6rhoppningar om ett Black Panther-moment, d\u00e4r den afrikanska kulturen kopplade ett j\u00e4rngrepp om hela v\u00e4rlden. Just serietidningsfilmer har haft en ov\u00e4ntad kraft att introducera den v\u00e4sterl\u00e4ndska publiken till andra kulturer och folkgrupper, se bara till den superba Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings som lyckades diskutera integration och acklimatisering f\u00f6r immigranter i en kort – men vass, sekvens. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r startbanan t\u00f6md och Blue Beetle kan lyfta, tyv\u00e4rr slutar allting i en tragisk, skrattretande och hoppl\u00f6s kalkonkrasch.<\/p>\n
Tanken \u00e4r att Blue Beetle skall vara ungdomlig, befriad fr\u00e5n pretentioner och samtidigt v\u00e4rma sj\u00e4len. M\u00e5let \u00e4r att skapa en sorts mix mellan den postmoderna uppk\u00e4ftigheten fr\u00e5n Guardians Of The Galaxy och lekfullheten fr\u00e5n Into The Spider-Verse. Tyv\u00e4rr \u00e4r detta helt om\u00f6jligt d\u00e5 utf\u00f6randet \u00e4r makabert ruttet. Det s\u00e4gs att de b\u00e4sta artister inspireras av det b\u00e4sta, de s\u00e4msta stj\u00e4l. F\u00f6r regiss\u00f6ren Angel Manuel Soto \u00e4r det fr\u00e5ga om ren och sk\u00e4r plagiering vad g\u00e4ller tematik, dramatik, dialog och st\u00e4mning. Soto har stirrat sig blind p\u00e5 j\u00e4ttar och supersucc\u00e9r som den n\u00e4mnda Spider-Verse men ocks\u00e5 den f\u00f6rsta och – numera klassiska, Iron Man-filmen. Tyv\u00e4rr lyckas han inte kanalisera eller tolka dessa kolosser p\u00e5 ett inspirerat s\u00e4tt, det hela blir – p\u00e5 rekordtid, till en av de mest patetiska imitationer som sk\u00e5dats. Flera g\u00e5nger \u00e4r det s\u00e5 pass l\u00f6jev\u00e4ckande att det kan j\u00e4mst\u00e4llas med de obeskrivligt d\u00e5liga filmer som produceras av filmstudion Asylum vilken pumpar ut skandal\u00f6st skaml\u00f6sa filmer med \u2019\u2019innovativa\u2019\u2019 titlar som Snakes On A Train eller Transmorphers.<\/p>\n
Inte en enda best\u00e5ndsdel i Blue Beetle \u00e4r det minsta genuin eller originell. Vart man \u00e4n tittar \u00e4r det fr\u00e5ga om det mest tragiska av efterapningar, oavsett om det g\u00e4ller action-koreografin eller dramaturgin. Att ogenerat stj\u00e4la kan dock vara urs\u00e4ktat om st\u00f6lden f\u00f6rs\u00e4krar om en h\u00f6g l\u00e4gsta niv\u00e5. Men – givetvis, \u00e4r inte ens detta m\u00f6jligt att uppn\u00e5. Ist\u00e4llet \u00e4r detta lika erbarmligt som d\u00e5 tond\u00f6va individer best\u00e4mmer sig f\u00f6r att ge sig p\u00e5 att sjunga Frank Sinatra eller Jussi Bj\u00f6rling, det sk\u00e4r i hj\u00e4rtat, hj\u00e4rnan och hela sj\u00e4len. Vad som \u00e4n presenteras f\u00f6rvandlas det till n\u00e5got hemskt, framf\u00f6rallt \u00e4r f\u00f6rs\u00f6ken till humor bortom all beskrivning.<\/p>\n
Specialeffekterna hade varit fullkomligt magnifika, om vi befunnit oss i en era d\u00e5 varken mobiltelefoner eller f\u00e4rg-tv existerade. Men det v\u00e4rsta \u00e4r den totalt spolierade m\u00f6jligheten att visa upp den latinamerikanska kulturen. Flera g\u00e5nger om k\u00e4nns karakt\u00e4rerna och flera skeenden som rena sk\u00e4mt, familjedynamiken som skall vara filmens emotionella ankare \u00e4r som b\u00e4st pinsam och som v\u00e4rst h\u00e4pnadsv\u00e4ckande platt och karikatyrartad. Inte sedan Fast X har ordet familj f\u00f6rekommit s\u00e5h\u00e4r ofta i dialogen men den familj\u00e4ra k\u00e4nslan \u00e4r totalt fr\u00e5nvarande. Vad vi ist\u00e4llet f\u00e5r \u00e4r karakt\u00e4rer som trycker i sig tacos i varannan sekvens, i tron om att det skall \u00f6ka autenticiteten. Till och med den svenska taco-fredagen k\u00e4nns som en stadsvandring i Tijuana i j\u00e4mf\u00f6relse med det som visas upp h\u00e4r.<\/p>\n
Men det som f\u00e5r giljotinen att falla \u00e4r d\u00e5 det uppenbaras att den titul\u00e4ra hj\u00e4lten \u00e4r lika intressant, h\u00e4ftig och imponerande som en golvbrunn. F\u00f6rutom att huvudrollsinnehavaren Xolo Maridue\u00f1a lyckas injicera ett m\u00e5tt av sympati genom sin avslappnade framtoning, \u00e4r huvudpersonen Jaime Reyes en av de mest patetiska personer som sk\u00e5dats. Skillnaden att vara s\u00e5rbar och en fullkomlig ynkrygg borde vara uppenbar, men i och med idiotiskt konstruerade narrativa scenarion framst\u00e5r Reyes som en vettskr\u00e4md katt som genom sin totala brist p\u00e5 handlingsf\u00f6rm\u00e5ga s\u00e4tter sig sj\u00e4lv i klistret g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. Fantastiska patos fr\u00e5n de b\u00e4sta av superhj\u00e4lte-sagor skjuts i huvudet och vad som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r ren patetik som tvingar publiken att skrika i panik. Allt detta kulminerar givetvis i att filmen \u00e5terg\u00e5r till de s\u00e4msta av Zack Snyder-trender d\u00e4r vi f\u00e5r en menl\u00f6s – och m\u00f6rdande l\u00e5ng, actionscen som utspelar sig i totalt m\u00f6rker.<\/p>\n
I en nyss publicerad intervju med Angel Manuel Soto talade han om att ensemblen f\u00f6rtj\u00e4nade en eloge f\u00f6r att de bojkottade filmens premi\u00e4r, i och med den p\u00e5g\u00e5ende sk\u00e5despelarstrejken. Jag skulle snarare s\u00e4ga att det handlar om ett m\u00e5tt av n\u00e5d i tragedin d\u00e5 ingen kan vilja associeras med detta.<\/p>\n