![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2023\/08\/cobweb.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Cobweb
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 18 augusti 2023
\nRegi: Samuel Bodin<\/p>\n
Man skall aldrig ta ut segern i f\u00f6rskott, men under majoriteten av speltiden f\u00f6r Cobweb verkar allting vara p\u00e5 v\u00e4g in i m\u00e5l. Det enda som kr\u00e4vs \u00e4r att trilla \u00f6ver m\u00e5lsn\u00f6ret, mer \u00e4n s\u00e5 beh\u00f6vs inte. Under l\u00e5nga stunder \u00e4r Cobweb genuint imponerande som skr\u00e4ckfilm. Det implementeras ov\u00e4ntat kraftfull psykologisk skr\u00e4ck d\u00e4r ett mycket giftigt f\u00f6rh\u00e5llande mellan f\u00f6r\u00e4ldrar och barn blir till en genuin p\u00e4rs f\u00f6r publiken. Att inkludera barn i skr\u00e4ckfilmer \u00e4r lika klassiskt som lingon och k\u00f6ttbullar, men d\u00e5 det implementeras i denna obehagliga kontext blir skr\u00e4cken mer \u00e4n bara en v\u00e4ntan p\u00e5 blod eller en gast som hoppar fram bakom garderoben.<\/p>\n
Det dominanta och \u00f6verl\u00e4gsna maktf\u00f6rh\u00e5llandet g\u00e4llande f\u00f6r\u00e4ldrar i f\u00f6rh\u00e5llande till barn blir otroligt p\u00e5tr\u00e4ngande f\u00f6r publiken. I kombination med mer traditionella skr\u00e4ckelement – iskallt foto samt en gotisk och klaustrofobisk milj\u00f6, skapas en vardagsskr\u00e4ck som f\u00e5r publiken att sitta p\u00e5 n\u00e5lar. Regiss\u00f6ren Samuel Bodin m\u00e5 vara en l\u00e5ngfilmsdebutant men han har en fantastisk f\u00e4rdighet f\u00f6r det visuella. Han anv\u00e4nder en rad olika kamera\u00e5kningar som f\u00e5r ett ordin\u00e4rt f\u00f6rortshus att framst\u00e5 som en m\u00f6rk f\u00e4ngelseh\u00e5la. Den visuella inspirationen fr\u00e5n Ari Asters Hereditary \u00e4r uppenbar, det k\u00e4nns m\u00e5nga g\u00e5nger som en ypperlig mix av den mer konstn\u00e4rliga skr\u00e4ck som Aster bj\u00f6d p\u00e5 och den mer l\u00e4ttuggade sorten.<\/p>\n
Sp\u00e4nningen \u00e4r s\u00e5 pass kraftfull och medryckande att det g\u00e5r att f\u00f6rl\u00e5ta att personregin – som b\u00e4st, \u00e4r medelm\u00e5ttig. Antony Starr m\u00e5 inte vara utrustad med sitt blonda hj\u00e4lteh\u00e5r fr\u00e5n TV-serien The Boys, men insatsen som den psykotiska Homelander och denna mentalt instabila fadersfigur \u00e4r sv\u00e5r att se skillnad p\u00e5. \u00c4nnu en g\u00e5ng \u00e4r det fr\u00e5ga om en tv\u00e4tt\u00e4kta sociopat som p\u00e5 b\u00e4sta vis f\u00f6rs\u00f6ker maskera sina psykotiska tendenser. Det \u00e4r b\u00e5da f\u00f6ruts\u00e4gbart och monotont vad Starrs insats anbelangar. Lizzy Caplan i rollen som frun i huset klarar sig \u00e4n s\u00e4mre. Caplan bjussar p\u00e5 en f\u00f6rkastlig rolltolkning som helt misslyckas med att presentera n\u00e5got som kan uppfattas som genuin psykologisk oh\u00e4lsa. Till skillnad mot Rob Savages The Boogyeman \u00e4r det sv\u00e5rt att \u00f6verhuvudtaget uppfatta n\u00e5gon av personerna som det minsta trov\u00e4rdiga eller intressanta. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det en sann bedrift att det \u00e4nd\u00e5 g\u00e5r att g\u00f6ra publiken olidligt obekv\u00e4m d\u00e5 det vankas skr\u00e4ck. Det \u00e4r ett s\u00e5 pass imponerande handlag f\u00f6r terror att en – p\u00e5 pappret, ointressant dr\u00f6msekvens blir till en av de mest obehagliga stunder jag upplevt p\u00e5 en biograf p\u00e5 v\u00e4ldigt l\u00e4nge. Det \u00e4r sv\u00e5rt att se hur det hela inte skulle kunna landa i stabilt betyg, vad kan egentligen g\u00e5 fel?<\/p>\n
Svaret p\u00e5 den fr\u00e5ga \u00e4r lika enkelt som det \u00e4r exakt, precis allt. F\u00f6r n\u00e5gonstans mot filmens sista akt s\u00e5 best\u00e4mmer sig Samuel Bodin f\u00f6r att sluta g\u00f6ra skr\u00e4ckfilm. Ist\u00e4llet s\u00e4tter han p\u00e5 sig h\u00f6ghatt och blir till tidernas s\u00e4msta cirkusdirekt\u00f6r. Sedan skickas det in en arm\u00e9 av clowner med skor lika l\u00e5nga som straffregistret f\u00f6r samtliga insydda p\u00e5 Kumlaanstalten. Det \u00e4r sv\u00e5rt att inte fr\u00e5ga sig om Bodin bytts ut mot en annan regiss\u00f6r, f\u00f6r det som utspelar sig i filmens sista akt k\u00e4nns lika sammanh\u00e4ngande som ett tal av Donald Trump. Den stilfulla skr\u00e4cken som orsakade rysningar byts nu ut mot de s\u00e4msta skr\u00e4ckklyschor som sk\u00e5dats och blodet forsar som om en gigantisk art\u00e4r just hade punkteras.<\/p>\n
Fr\u00e5n att ha varit gastkramande blir den h\u00e4r sektionen en pina. N\u00e4r allt v\u00e4l \u00e4r klart har precis allting besudlats. Att drastiskt s\u00e4nka betyget till f\u00f6ljd av ett snedsteg \u00e4r sannerligen inte seri\u00f6st eller det minsta tillfredst\u00e4llande. Flera filmer med allvarliga brister har \u00e4nd\u00e5 kunnat g\u00e5 helskinnat i m\u00e5l d\u00e5 helhetsupplevelsen best\u00e5r, i de flesta fall \u00e4r ett f\u00e5tal brister inte tillr\u00e4ckliga f\u00f6r att underminera det \u00f6vriga fundamentet. Men Cobweb fullkomligt imploderar och tillintetg\u00f6r alla chanser att inte l\u00e4mna en gr\u00e4slig eftersmak i munnen. Detta \u00e4r ett praktexempel p\u00e5 konsten att sumpa precis allt, gratulerar.<\/p>\n